Hoppa till innehåll

I Uddevalla är graffitin lite annorlunda

Tyvärr för Trollhättan, hann jag inte se mer än insidan av en taxi och sjukhuset, där dagens föreläsning ägde rum. De 120 åhörarna i Lokalen Utan Ventilation bjöds på språkpolisiära ingripanden och ruskigt slöseri vad gäller blädderblockspapper. Om det finns några auditorie-arkitekter out there, så har jag en kort lista på önskemål:

  • Föreläsare vill oftast kunna skriva på en gigantisk tavla samtidigt som kanonen visar en bild.
  • Pennorna bör funka.
  • Strålkastarna bör numera inte vara riktade mot föreläsaren.
  • Åhörarna vill ha tillgång till syre.

Men nu är jag framme i Uddevalla, där jag fick tipset att besöka museet och vandra på strandpromenaden ut till havet samt äta dääär, däääär och dääär, men absolut inte där och inte där. (Snabbt förträngde jag alla råd, insåg att jag här har letat efter mat minst en gång tidigare – och tog en macka på café.)

Uddevallarapport

1. Museibesök … inställt: det stänger kl 16:00.

Entrén är gömd bakom tegelklumparna, som ju har fått en intressant placering.
Entrén är gömd bakom tegelklumparna, som ju har fått en intressant placering.

2. Konstverk som imponerade.

Tjocka glasskivor av olika storlek placerade på varandra, bara. Ingen skylt med information.
Tjocka glasskivor av olika storlek placerade på varandra, bara. Ingen skylt med information. (Att jag kapade bilden på bredden berodde på att jag i detta läge hackade tänder och inte kunde fokusera.)

3. Flytetyg som gjorde mig konfunderad.

Blå plåtbåt längs strandpromenaden.
Blå plåtbåt längs strandpromenaden.

4. Strandpromenad som tog slut.

Skylten talar om att det är stopp. Pilarna pekar på havet, som ligger där i fjärran. Oåtkomligt, precis som på Louvren.
Skylten talar om att det är stopp. Pilarna pekar på havet, som ligger där i fjärran. Oåtkomligt, precis som på Louvren.

5. Arkitektur som förvånade.

Längs gågatan i centrum finns som i alla städer affärer och restauranger. Och detta underliga hus. Men … vad står det där på mitten?
Längs gågatan i Uddevallas centrum finns som i alla städer affärer och restauranger. Och detta underliga hus. Men … vad står det där på mitten?

6. Graffitin som jag vill visa hela världen. Kan det vara en matbloggare som har varit i farten?

"Sparris indränkt i smör." Kan det vara en matbloggare som har varit i farten?
“Sparris indränkt i smör.” 
Share
Publicerat iBloggen

31 kommentarer

  1. Nr1. Är det på det museet som det försäljs kit för bohusstickning?

    Nr2. Är det samma konstnär som varit framför stationen i Umeå? (Och visst har vi varit inne på det ämnet tidigare och då pga en tredje grön glasstaty?)

    Nr3. Jag hoppas att översidan på plåtlådan har lika mycket taklutning åt andra hållet så att det inte är själva “grunden” som lutar.

  2. Matilda

    Lotten: Så synd att du inte hittade till Strandpromenaden på andra sidan ån…
    Cecilia: Ja, det är det här museet (Bohusläns museum) som säljer stick-kit. De har en häftig utställning med tröjor också.

  3. Underbar graffiti! Visst tävlar restaurangerna lite om coolaste presentationen av menyn? Den här vann!

  4. Åh, sparrisgraffitin är ju underbar. Den kanske man kan få låna till Skyltat.se? Pliiiz?

  5. Ja, Stellan!

    Jag gick alltså åt fel hål! Kursledarna skrattar åt mig!

  6. Jättebra Lotten! Det gäller ju att få skrattarna med sig.

  7. Ökenråttan

    Hittade du antikvariatet?

  8. Hmm.. ser att du gick åt fel hål. Det ger vissa tolkningsproblem.

  9. Jag hittade varken antikvariat eller hav. Uddevalla är en mystisk stad – lite som Sveriges Bermudatriangel.

  10. Men Hönsaberget kunde du väl inte missa?

  11. Hönsaberget? Är det pensionärskuvöser? Eller det jättestora berget som jag gick förbi på väg åt fel håll? I Borlänge finns det ett “Hönsarvsberget”. (Jag har gooooglat.)

  12. Sitter förresten just nu på tåget och lyssnar på affärsmännens hemliga samtal med företagsledningar i hela Sverige.

  13. PK

    Vi flyttade nästan till Hönsarvet i Borlänge en gång.

  14. Helt rätt. Det stora berget. Nästan mitt i stan. Förr gick vägen (numera E6) genom stan och rakt över berget.

    Kan förstå att Borlänge kunde vara aktuellt. Dom är alldeles otroligt bra på höghållfast stål och det måste ju passa Pysse. Jag var där och gick genom eld och vatten (kylsträckan) för några veckor sedan. Imponerad.

  15. Ha, på den tiden visste jag inte vad stål var! PK däremot klättrade upp i den höga skorstenen på verkets område.
    Utanför Borlänge ligger Sprakyxa, som uttalas Spracha (ungefär), men vii hamnade först i Ornäs och sedan i Skräddarbacken – högst upp på berget med utsikt ända till Romme! (Nu har vi utsikt till grannens kök)

  16. Har jag berättat om kärleken som ringde från Kiruna, hade promenerat en timme nattetid i stan och INTE lagt märke till gruvan? I så fall ber jag om ursäkt. Men jag tycker det är löjligt roligt.

    Love the sparris!

  17. Åh Luna, “kärleken” har min sympati!

  18. Ledsen Pysse. Stavas Spraxkya (bodde i närheten när jag praktiserade på SSAB för flera sekler sedan). Men uttalet är rätt, Spracha. Det är ungefär som Skerike utanför Västerås. Om du tänker fråga lokalbefolkningen om vägen dit, eller något annat skerikerelaterat, så kommer dom att titta dumt på dig. Om du däremot frågar om Schärke så är dom med på noterna.

  19. Visst ja! Det där med stavning är trickigt när det låter helt annorlunda. Jag läste alltid Sprakyxa på bussen och hade glömt min notoriska felläsning. Jag minns inte att Borlänge har några spektakulära konstverk, bara en snäll Jussi på lågt fundament.

  20. Sprakyxa, är det ett kombinerat verktyg och elddon? Min titanyxa är garanterat sprakfri – man kan hugga i sten med den utan att det blir minsta gnista. Det tycker jag är en ovärderlig fördel. Plus att vikten är låg.

  21. Borlänge har också ett halvgammalt framtidsmuseum, vilket måste vara en utmaning för varje museimänniska.

  22. Deeet var ett bra museum Karin! Vi hängde ofta där när knopparna var små. Stjärnhimmel-rummet, gamla pettelefoner och en rolig rutschbana, mer än så behövdes inte för en heldag. Jag hittar inte informationen på hemsidan, men jag tror bestämt att det öppnade då, i mitten av 90-talet. I samma veva som en massa liknande museer öppnade i Sverige: Tom Tits Experiment i Södertälje, Fenomenmagasinet i Linköping osv. Cosmonova kanske inspirerade …
    Förresten, varför står det inte på alla museers hemsida när och hur det startade? På nordiska museet fick vi en ordentlig genomgång av även museets historia.

  23. Jag har aldrig varit i Borlänge!

    (Tror jag. Med mig vet man ju inte så noga; jag kan ju inte ens hitta till havet.)

  24. Minns inte om det var museet eller hotellet intill som heter Galaxen. En gång behövde vi samlas på en idyllisk och ostörd plats för att ha en mycket internationell genomgång av ett projekt som fått arbetsnamnet Orion. Jag skickade ut en fråga till medlemmarna om var i Sverige de tyckte att vi skulle ses. Av någon egendomlig anledning blev resultatet just Borlänge. Det Stora Företagets sekretariat ordnade lokal och det blev i Galaxen.

    Medlemmarna anlände och stämningen var ganska spänd. Det gällde att få diverse nationaliteter att använda samma utvecklingsmetodik, oberoende av var i världen arbetet skulle ske. Tyskar, engelsmän fransmän, amerikaner, schweizare, svenskar skulle alltså komma överens. Och det skulle ske på två dagar. Alla ansåg förstås att just deras metod skulle användas av övriga. Ett tämligen hopplöst försök som jag som inhyrd skulle försöka få i land.

    När vi samlats och fick information om praktiska saker visade det sig att möteslokalen hette just Orion. Detta gav mötet en magisk aura och redan första dagen kändes det att vi var på väg åt rätt håll. På kvällen agerade jag sånglärare och med hjälp av dryck och ordböcker fick gänget i uppgift att lära sig “Helan går” och sedan översätta till sitt respektive språk – samt framföra den. Det blev som en liten melodifestival. En riktigt grabbig afton blev det och nästa dag var vi alla överens och kunde avsluta mötet med att ta till protokollet att alla skulle använda den föreslagna metoden.

  25. Inte varit i Borlänge? Annars är det ett ställe där man “bor länge”.
    Det kan vara dags att hälsa på då! Både Kvarnsvedens pappersbruk och SSAB Domnarvet skulle behöva en rejäl genomgång och kontakt med modern svenska. För att inte tala om Claes Ohlson i Insjön.

    Från just Klas i sjön fick jag följande besked om en defekt borrmaskin: “Hä måtta lära se ut som du skull kun te å få e ny” – tyvärr inte skriftligt, men det kändes som ett lyft ändå kunde behövas.

  26. Ullah

    Har för mig att jag ätit en pizza i Borlänge en gång.

  27. Det var en rolig sånguppgift, Skogsgurra! *lägger på minnet*

  28. Språket i BT (Borlänge Tidning) och DD (Dalademokraten) en intressant upplevelse för oss nyinflyttade. Det var texter skrivna på dialekt och mer språkfel än i Corren. Där och då slutade vi prenumerera på dagens. (kanske för att vi skulle ha råd med gummistövlar till barnen också)
    Annars är ju dalmål superfint och det gör lite ont att knopparna slutat säga: “slick du”, när de bjuder att smaka på glassen.

  29. Corren! Minnen från sextiotalet. Då tog jag i drift deras nya Koenig&Bauer. Med blystereotypi. Troligen den sista i Sverige innan det blev offset.
    Jo, jag tog del av innehållet. Det var väl inte så illa. Men visst var det influerat av Östergötland. Lyckligtvis gick inte den rätt tråkiga satsmelodin fram i tidningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.