Hoppa till innehåll

Men ge inte upp!

En gång på stenåldern lyckades jag avgöra en basketmatch efter tre förlängningar genom att sätta två straffar när det var två sekunder kvar.

(Alla som vet hur jag spelar basket tror att jag hittar på: jag är sällan iskall och skjuter både fult och dåligt. Men man måste hålla fast vid de goda historierna och dessutom upprepa dem så ofta som möjligt.)

Nu ska jag berätta en sedelärande historia om hur viktigt det är att inte ge upp. Ni som obegripligt nog inte gillar sport och därför inte kan associera till när Zlatan i fjärde övertidsminuten gör mål med ena bröstvårtan, kan ju göra det hela till en metafor om hur motgångar utmanar och hur det aldrig är kört ens när det inte syns ens ett ljus i tunneln och alla dessutom är dumma och vädret är så kallt att benmärgen hackar tänder.

En tisdagskväll i februari 1991 spelade Eskilstuna Baskets herrlag mot Falu Basket. Eskilstunacoachen Rolle Busk (som har berättat detta för mig) hade ett bra gäng med både långa giraffer och korta illrar till spelare.

Efter att ha legat under nästan hela matchen, lyckades Eskilstuna genom list och envishet komma ifatt – och när slutsignalen brölade, stod det lika. Eftersom basketmatcher aldrig slutar oavgjort, blev det då förlängning.

När femminutersförlängningen var slut, var ställningen än en gång lika. Som spelare är det då bara att bita ihop och strunta i de ömmande benhinnorna och de blödande knäna samt de korviga, stukade fingrarna och gå ut och spela ännu en förlängning.

Även i den andra förlängningen turades lagen om att göra poäng. Med blott 7,5 sekunder kvar, hände det som numera är så kallad historia.

Falun ledde då med två poäng. Eskilstuna tog time out för att bestämma vad som skulle göras. Spelarna och coachen kom överens om att bolltrollaren Pedda skulle försöka göra poäng för att säkra ännu en förlängning – och om han skulle bli foulad och få straffar, var han ju enligt alla den bäste straffskytten.

Den där Pedda längst fram.
Den där Pedda längst fram.

När det var tre sekunder kvar, lyckades Pedda dribbla mot korgen – och göra poäng samtidigt som han blev foulad! Alla i Eskilstunalaget blev överlyckliga och började hoppa och tjoa eftersom de hade säkrat ännu en förlängning. Dessutom fick han ju även ett bonuskast pga. foulen. (Man kan jämföra det med straff i fotboll.)

Faluspelaren som foulade blev på ett synnerligen ruttet humör. Det kan man kanske förstå eftersom

  • Pedda gjorde två spelpoäng och fick en chans att sätta ett till (bonuskastet)
  • det var spelarens femte foul, vilket innebär att man inte får spela mer
  • alla i motståndarlaget var så förbannat lyckliga.

Så han sa i vredesmod något synnerligen olämpligt, som fick domaren att se rött och utdöma en teknisk foul. Som gav Eskilstuna ytterligare två straffkast.

Det var nu tre sekunder kvar och ställningen var 64–64. (Det är i detta läge jag för allas skull bör sitta på bänken och inte yra omkring på planen och missa straffar och ha mig.) Pedda satte sina tre straffar och ställningen blev 64–67. Efter en teknisk foul får det oskyldiga laget dessutom göra nästa inkast, vilket dock brukar vara svårt när det är tre sekunder kvar eftersom motståndarna är galna och vevar som väderkvarnar framför en.

Men bollen hamnade rätt i famnen på en Eskilstunaspelare, som passade över hela planen (nästan som en icing i hockey) till en fri spelare som gjorde ytterligare två poäng. Tuuuut! Sluuut!

Eskilstuna vann alltså matchen med 64–69 efter att ha legat under med 64–62 när det var mindre än åtta sekunder kvar. Sensmoralen tar vi igen: ge aldrig upp!

Fotnot
Om man är från Falun kan man förstås vända hela historien till något förfärligt mycket mer deprimerande.

_____________________

Avslutningsvis en relaterad video. (Stäng av ljudet bara, för de där stråkarna är bara för mycket.)

Share
Publicerat iBloggen

35 kommentarer

  1. Jag spelade basket en gång när jag gick i femman eller sexan, det gjorde alla just i den årskursen. (Var inte Pommac eller Champis inblandade? Eller var det Arla?) Sedan dess har jag aldrig spelat en basketmatch, men jag kan foula ganska bra ändå.

    Sens moral: ge aldrig upp!

  2. Men alltså! Här skulle ju hela det övriga fältet stannat precis före mållinjen och väntat på honom och låtit honom vinna! Idrottsmän är lurkar!

  3. Sen kan de ju vinna med en MIXER i nästa lopp förstås.

  4. Örjan

    Funderar över din text, eftersom
    -Pedda (Eskilstuna) blev foulad (positivt för honom)
    -Faluspelaren foulade (negativt-straffkast för motståndarna)
    Tycker språkbruket verkar inkonsekvent.

  5. Tack vare ordet bröstvårta så hängde jag kvar hela inlägget. Tyckte, som sportointresserad dock att det var höjd punkten. Eller som jag skrev på Facebook nyss:

    “Noterar att folk förfasas över en innebandyklubb. Har funderat och håller nu med. Det är korkat att blanda in sport i en schysst sex och samlevnadslektion”

    Tack för ordet. (bröstvårta?)

  6. Bara grabbar i farten? Väcktes just av ett satans oväsen nere på gatan och då vet jag att det kan behövas lite datortid innan sömnbehov infinner sig igen.
    Vi hamnade i Paris för en alldeles för tidig vårhämtning, vi blir troligen tvugna att göra om den lite senare. Och då hamnar man, åtminstone på söndagar, på vesper i Vårfrukyrkan. Den här gången följdes vesper (som i sig är mycket häftigt just där) av en procession som utgick från det hörn vi råkat ta oss till och omfattade femtio – sextio personer. Några med imponerande skrudar och andra lite enklare utstyrda. Häftigast har nog det som vi i hastigheten kallade Påven men som vi, när vi sansat oss något, insåg var en biskop. Den stora orgeln var i funktion, trots att den sägs vara under reparation, och en alldeles fantastisk sång fyllde den från vespern rökelsefyllda kyrkan. Man kan bli religiös för mindre än så.

    Christer, Jesper, Cecilia N och andra som kan sånt här: Vad var det vi hamnade i efter vesper? Gör dom alltid så där? Och hur kommer det sig att det verkade vara operasångare hela högen? Killen bredvid oss sjöng så det krullade sig längs ryggraden.
    Någon som kan hitta programmet för Nôtre Dame i Paris och utläsa vad det var vi hamnade i?

    Kanske inte har så mycket med dagens tema att göra. Jo, det har det nog, förresten. När en gammal ateist som jag kan bli så tagen som jag blev så kanske det finns anledning för högste chefen i kyrkan att inte ge upp riktigt ännu.

  7. Niklas vill kl 00:29 att ni alla ska förstå att han på ett ytterst lurkigt sätt lade MIXER i Wordfeud och fick 90 poäng för det. Det är min tur nu och jag ligger under med 46–125. MEN JAG SKA INTE GE UPP!

  8. Lotten, du glömde att nämna min gentlemannamässiga gest draget innan när jag inte la YTBEHANDLING.

  9. Christer

    Stråkarna gick väl möjligtvis an, men smörsångaren! Gah!

  10. Christer

    SG: Det var nog ett Magnificat. Det kanske såg ut och lät något i den här stilen?
    Samma text finns ju tonsatt av en massa olika människor, men det verkar som att man för det mesta kör samma tonsättning (Vassé?) varje kväll, och oftast som växelsång med församlingen, så då är det inte konstigt att folk lär sig den.

  11. Ja, så var det! Men grönt och vitt i skrudarna i stället för dominerande rött. Vi fick papper att sjunga med efter och där finns Magnificat som sista inslag.
    Jag tyckte om den milda tillrättavisningen när jag frågade vad papperen skulle användas till: “Vi är inte ett museum, Monsieur. Vi är en levande kyrka”

    Jo, växelsång var det också. Jag kan förstå att vi nordbor uppfattas som barbarer. Inte endast på grund av förfädernas härjningar.

  12. I sammanhanget måste vi ju nämna att jag i just Wordfeud höll på att knäcka en viss motståndare med ordet YTKEMI.

  13. Ökenråttan

    Ack vad man blir kyrklig i Paris, hörrni. Vid ett Paris-besök härförleden passerade vi Heliga Treenighetens kyrka i Paris och erinrade oss därvid att kompositören Olivier Messiaen (1908-92) var organist där på sin tid. Vi kastade oss in och vad fick vi höra? Svängiga rytmer. ? Vad man kan säja om Messiaen, men han är inte svängig. Ljuden kom lite nedifrån och vi letade oss ned till kryptan där det pågick någon form av mässa. Alla deltagande hade väldigt mörk hudfärg – här går man på tunn is i dessa dar. En vänlig man nalkades oss och bad oss att joina in. “Vi kan inte texterna å de”, sa vi lite fegt. Varvid han halade fram ett blad med text och gav oss. – I denna turiststad är de hela tiden beredda på att det kommer tomtar som inget kan eller fattar – barbarer från norr – och då finns hjälpmedlen till hands. Rart.

  14. PK

    YTKEMI. Hmmmmooorrrrrr.

  15. /ingrid

    Här sitter jag och blir gråtmild. Det var så fihihihiiint att han kämpade sig över mållinjen, med pappa och stråkar och allt.

  16. Ja, man känner sig välkommen. Förstår inte varifrån ryktet att fransoser skulle vara arroganta kommer. Möjligen att damerna som säljer biljetter i tunnelbanan är lite ampra och har svårt att förstå att allt inte är självklart. Men annars är det bara leenden och snabba repliker.

  17. Och vad har Niklas för WF-namn måntro? Kan kanske få stryk av honom som omväxling mot hakke (som är en klar utmaning).

  18. … men jag har inte gett upp mot hakke än!

  19. @Dieva: Nicknamn

  20. Vad bra, Ingrid — då har jag inte lagt filmen där i onödan.

    Örjan: jag ansträngde mig verkligen för att inte krångla till foulandet och poängandet i storyn. Men jag ser nu att det gjorde jag ju ändå.

    När man lappar till någon, foular man. Den spelare som man lappar till, blir då foulad. Tänk på ordet “foul” som “slå”, så klarnar det kanske?

    När man lappar till någon, slår man. Den spelare som man lappar till, blir då slagen.

  21. Exakt så, LL99. (Och nu ska jag själv åka iväg och öva på långa bollar. På mig. Oj, vad många poäng jag ska göra! Fast som vanligt kommer jag att göra ännu fler foul.)

  22. Örjan

    Det har klarnat.
    Foul kände jag till. Inser att jag antagligen skulle missförstått om jag hört ett samtal mellan två basketfans.

  23. Men alltså, kan de inte kalla det Årets idrottsman och Årets idrottskvinna? Är det bara jag som stör mig på det här?

    Förresten, att gilla sport är inte samma sak som att gilla Zlatan, Lotten!

  24. Jepp! Nu är det grönt fram till fastan. Då blir det lila. Sen blir det vitt från påsk fram till pingst. Då blir det en rödklädd dag och sen blir det grönt hela vägen fram till domsöndagen. Vitt då och första advent och sen blir det lila fram till jul då det blir vitt igen ett tag, med avbrott för den röda annandagen.

    Det finns några specialdagar här och var som bryter med sin egen färg, men i stort sett gäller det som jag skrivit nu om liturgiska färger.

    Utgångsprocession var väl det som visades i videon som Christer länkade till. Fast ska man vara petig heter det inte procession ut, men mitt huvud har idag stannat på klockan tjugo i, eller nåt.

    Nä, man ska inte ge upp. Jag vet en som inte skulle haft körkort om det inte fanns en envis envishet. Missade uppkörningar kan ha den goda egenskapen när de följs av en lyckad att de står som förebilder för en massa andra misslyckade händelser: de kan följas av lyckade.

    Läste förresten om cyklisten som brutit båda nyckelbenen. Den tjejen har mina starkaste medkänningar. Ett brutet räcker långt över gott och väl.

  25. Luna: Satt du och tittade på idrottsgalan? Jag har aldrig sett den eftersom vi sedan 1999 har haft träningar på måndagskvällar … Några basketspelare på plats?

    Cecilia N: Jag hörde om Emma som bröt både det ena och det andra när hon blev påkörd; hon kan inte använda armarna över huvud taget. Men hon har en hjälpsam sambo, som enligt Radiosporten “har fått en hel del nya uppgifter”.

  26. Cecilia N
    Det hela verkade som en non-stopföreställning på gamla Londonbiografen. När vespern var över kom det in några betjänter och “dukade av” ljusstakar och sånt. Det var då vi drog oss upp mot hörnet till höger om stora altaret (antar att det finns ett namn även för detta – “Högaltare?” för Hyttis behövde stoppa en peng i en automat som brukar stå där så att hon kunde få ett nytt bokmärke. Det gamla är utnött. Det var då som det samlade sig en massa gudliga personer i olika dräkter. Och sedan knallade dom iväg med lite olika grejer som dom höll framför sig. Och sedan drog dom igång en ny föreställning igen. Inser att detta verkar synnerligen oinformerat. Och det är det också.

  27. Inte en basketspelare så långt mitt öga kunde se på idrottsgalan. En ryttare dock. Kul!

  28. Jesper

    Jodå, Skogsgurra, katolska kyrkan vet att hålla på traditioner och andra seder och bruk…
    Jag gjorde ett avgörande mål med yttersideskruv (fotboll) mot Skövde IK en gång. Vår målspottande center sade hånfullt (läs: avundsjukt) att man inte kan skjuta med yttersidan i det läget. Jag tyckte det gick bra, för målvakten var stor och gick liksom inte att skjuta igenom.

  29. PK

    Det är aldrig för sent att ge upp.

  30. Inga basketspelare. Och en del märkliga sägningar. Jag slöflipprade förbi och tyckte väl att det var fint att RGB fick Jerringpriset, lite mer bredd i idrottsbevakningen skulle kanske inte skada. (läs: lite mindre fopoll) (och lite mindre Zlatan)

  31. Christer

    Jo men några sekunders basket fladdrade faktiskt förbi, om än i ett bandat inslag. 39:08 in i sändningen är Täljes damer med.

  32. Hakke
    Fick du kontakt med Mimmi?

  33. […] Basket som gör mest och detta med det allra gladaste humöret: Pedda. (Som jag har berättat om tidigare.) I lördags under basketcupen föll han ner i en soffa (som turligt nog stod i hans eget hem) och […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.