Hoppa till innehåll

Ett ögonblick, bara – foton från förr

Jag har hittat en bok.

(Om 50 år kanske det är mer förvånande än idag. Men i alla fall.)

Boken innehåller läskiga bilder. (Håll barnen i handen nu.) Den heter “Ögonblicket åt framtiden”, vilket för mig är stört omöjligt att komma ihåg.

– Var är den där ögonblicketboken? Ögonblicket … eh. Åt? Till? För? Käkade?

Det var Pressfotografernas klubb som 1980 samlade de 50 senaste årens bästa bilder i en bok. Och de får ju inte glö… hm. Får ja… Öh.

Oj, jag drabbades nu av en plötslig insikt. Jag kanske begår ett brott som publicerar fyra av dem här?

Paus för reflektioner om ruelse och ånger. Såja. Slut på paus.

Nu har jag faktiskt lärt mig att alla stora konstnärer för eller senare begår brott, sätter sig upp mot överheten, krigar på barrikaderna och svär åt etablissemanget. Att jag hela livet har varit en laglydig medelmåtta och inte en uppburen konstnär måste helt enkelt bero på att jag inte gör sådant man inte får. Så nu jävlar!

Jag har valt ut två år: 1952 och 1968. För att sätta det hela i ett sammanhang för er ungdomar, så var det så här i världen 1952:

  • Tyskar fick vara med i vinter-OS för första gången sedan andra världskriget tog slut.
  • Svenskar med cyklar som hade hjälpmotor slapp plötsligt följa registrerings-, skatte-, försäkrings- och körkortsreglerna.
  • USA bombade Nordkorea.
  • Sovjet sköt först ner ett svenskt spaningsflygplan och sedan ett svenskt räddningsplan som letade efter det första planet (Catalinaaffären).
  • Singin’ in the Rain gick på bio.
  • Kortedala började byggas.
  • Tunnelbanan från Kungsgatan till Vällingby invigdes.

Kanske var människorna i Sverige 1952 mer vana vid krig, blod och ond, bråd död då. Eller hur förklarar man annars att det här blev årets bild 1952?

Foto: Hans Malmberg (1927–77). Jag har tyvärr absolut ingen mer information om denna bild.
Foto: Hans Malmberg (1927–77). Jag har tyvärr inte mer information om denna bild än att det är i Stockholm.

Med tanke på skjutningarna i Malmö och den här bilden, verkar fotograferna i alla fall när det gäller svenska brott inte vara lika närgångna idag. Eller om det kanske är pressetiken och publiceringarna som styr?

Årets sportbild 1952 påminner om när Hanna Ljungberg var med om samma sak:

Lennart Eng och Kaj Rosén på Johanneshov. Foto: Sture Ryman (f. 1930).
Lennart Eng och Kaj Rosén på Johanneshov. Foto: Sture Ryman (f. 1930).

År 1968 kan ni ju, eller hur? Flower power, hippieran, studentrevolter och kårockupation samt Bob Beamons 8,90 i längd – men detta hände också:

  • Ecklesiastikdepartementet bytte namn till utbildningsdepartementet.
  • Barnen slapp gå i skolan på lördagar.
  • Utbildningsministern Olof Palme demonstrerade mot USA och för Nordkorea. (Förtydligande: han demonstrerade mot USA tillsammans med Nordvietnams Moskva-ambassadör och USA blev så förbannat att det skickade hem sin Sverigeambassadör. Kriget pågick ett tag till.)
  • Runt 10 000 personer dog av svält i Biafra. Varje dag.
  • Sveriges första pizzeria öppnade.
  • Apornas planet gick på bio.

Årets färgbild 1968 (ny kategori från 1965) var ett inlägg i debatten om att alla kvinnor borde få föda barn utan smärta. Och jodå, det var ju på gång – de blivande mammorna rutinsövdes helt enkelt när krystvärkarna satte in och väcktes en stund senare när allt det där hemska var över.

Bildtexten lyder: ”Vad som borde vara en självklarhet är fortfarande en kontroversiell fråga." Foto: Jacob Forsell (f. 1942).
Bildtexten lyder: ”Vad som borde vara en självklarhet är fortfarande en kontroversiell fråga.” Foto: Jacob Forsell (f. 1942).

(Själv hade jag hellre kämpat för att ryggskottspatienter ska få sövas tills allt hemskt är över.)

Men 1968 års svart-vita bild då? Jo, fotografen Inge Hallberg skickades ut på ett rutinuppdrag när ett café utanför Norrköping eldhärjades. Och lyckades ta denna bild:

Strumpebandshållar- och underkjolschock! Foto: Inge Hallberg (f. 1926).
Strumpebandshållar- och underkjolschock! Foto: Inge Hallberg (f. 1926).

Nu kan man ju kanske tycka att fotograf Hallberg kunde ha hjälpt till att fånga damen där istället för att stå och ta bilder? Men han hade kanske nyss anlänt? Fast nja. Jag hittade ett fantastiskt bildspel med Inge Hallbergs foton, och han var på plats en bra stund:

Före hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Före hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Efter hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Efter hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)

Och nu kommer dagens tips till unga, spirande fotografer – en bortglömd fotogenre kan idag återfödas. Satsa på hopputurhus-bilder!

Tyvärr vet jag inget mer än att Inge Hallberg tog även denna bild.
Tyvärr vet jag inget mer än att Inge Hallberg tog även denna bild.
Share
Publicerat iBloggen

41 kommentarer

  1. Det är tur att tant kan berätta hur det var 1952 för oss som inte var med.
    *fniss*

  2. PK

    Är den sista bilden “Årets sportbild” 1968?

  3. Luleå-Anna

    Fast det var väl för Nordvietnam Palme demonstrerade?

  4. Intressant att tanten (damen/kvinnan – men det är nog ok att säga tant om en så gammal bild) hunnit sätta på sig mössa innan hon hoppade ut, men inte kappa. Eller satt hon inne med mössan hela tiden, utifallatt?

    Underbar pussbild. Undrar vem som fick tjockast fläskläpp.

    Det blir många undringar när man tittar på gamla bilder …

  5. Den där boken finns hos min mamma! Jag brukade titta ofta på den, under 80-talet antar jag.

    Undrar var hon har gjort av den – hon har flyttat så jag kan inte längre gå in i bokhyllehörnet vid soffan och dra ut den ur hyllan längst ner.

  6. Sovjet sköt först ner ett svenskt spaningsflygplan och sedan ett svenskt räddningsplan som letade efter det första planet (Catalinaaffären).
    den gamle hade just ryckt in i lumpen som luftbevakningskadett och fick permissionsförbud!

  7. Inte så säker på det där med första pizzan i Skandinavien.

    Stieg Trenter berättar om “pannkaka med ansjovis på” i en tidig deckare i Stockholmsmiljö och (troligen) femtiotal och själv är jag alldeles övertygad om att jag åt en förhållandevis OK pizza på restaurang Heden i Göteborg 1966 eller 1967. Jag hade bekantat mig med originalen nere i Italien året före och insåg inte att det var en ny grej i Sverige. Och det var det kanske inte heller.

    Örjan? Kommentar?

  8. Örjan

    Åt min första Sverige-pizza på Östergök -69. Hade fått smak för det under USA-år 66-67.
    Otvetydigt att Östergök var första renodlade pizzerian i Sverige. Men tror att Wikipedia har fel, när de påstår att även första svenska pizzan serverades där.
    Ellen Rydelius (Ria Wägners mor) bör bl a ha skrivit om pizzan i någon av sina reseböcker. Kanske redan i “Rom på 8 dagar” Första utgåvan 1927.

  9. PK: JA! Sporten är väl “högt hopp mot litet fönster”?

  10. I kategorin årets humorbild 2010 vann min kusin. Han är ett proffs, men jag skrattar åt PK’s marsipanelefanter också. Kanske lite partisk, men visst borde folk i allmänhet fotografera mera?

  11. AnnanChrister

    Ja, det där med första pizzerian är omstritt. Vet att jag hört att Gärdssmygen (hette den väl) inne på dåvarande Konstfack serverade pizzalika konstruktioner i alla fall något år innan Östergök. Utanför Stockholm sträckte sig inte mina nioåriga kunskaper.

  12. På tal om att fotografera mera: En besökare här hos Lotten är något av en glad exhibitionist och provokatör. Jag testade hans gränser i dag genom att sammanställa några frisyrexperiment och sedan presentera det som 2012 års frisyrer.
    http://www.gke.org/pub/files/Frisyrer%202012.jpg
    Hans gränser ligger tydligen bra mycket längre bort eftersom jag fick ett uppskattande tackmail.

    Doopey numera korrigerat.

  13. PK

    Nu har jag gjort något som jag inte gjort förut. Jag har lagat en chili con carne på helt kött. Jag brukar alltid använda nötfärs, men idag testade jag med högrev. Det rekommenderas.

  14. Jag bodde i Stockholm de åren, och vill minnas att ett ställe vid Gustav Adolfs Torg var det första med pizza på menyn. Ordet ‘Pizzeria’ fanns inte då, men pizza kunde man käka där. Krogen i fråga finns kvar. Tror jag.

    Exklusivt värre var det iaf.

  15. Snyggt SG, tack för tips! Det var nära att jag klippt mig så här annars!

  16. Jag vet inte, Pysse. Kanske bättre att göra en pudel ändå.

  17. Inge Hallbergs son tog våra bröllopsbilder! Och Inge himself har fotat mig och min syster som barn. Jag minns mest ett stort foto av Zarah Leander i ateljén. Hoppbilderna var dock nya för mig.

  18. Eftersom jag inte tänker försöka rimma den där sidfläskbiten från hemgrisen så blir det nog en fläskgryta. Vad tror ni om lök och svamp? Oj, titta, kantareller, en hel burk! Men till fläsk? Hm …

  19. Kantareller är alldeles för trevliga för att försvinna i en gryta.

    Lök och svamp. Och en liten burk oliver med piemento. Nerskurna i grova skivor. Då får man vad vi kallar en andra-adventsgryta. Med ris.

  20. Gris med ris. Tack för tips! Vad rekommenderas som blöta?

  21. Örjan

    Miastick: Lottens ovanlänkade bildspel innehåller ett antal bilder på Zarah. Kolla! kanske även din

  22. Prickenhoppning? Då måste vi ta fram BANANERNA först. Men det blir nog fina bilder det också.

  23. hyttfogden

    En liten notering angående Zarah. Här i vår by bodde en prästfamilj Leander i början av 1920-talet. En mycket ung Zarah Hedberg från Karlstad kom ofta och hälsade på. Det var sonen Nils som drog. När slädföret var gott hände det att Zarah och Nils spände en häst framför en kolryss och gav sig ut att utforska omgivningarna. Det var alltså här som Zarah blev fru Leander. Några år senare flyttade Leanders till Östergötland.

    Zarah var bra att ha, hon placerade vår by på kartan, åtminstone för tjugo år sedan då det fortfarande fanns tyska turistdamer i “rätt” ålder som kom ihåg henne. De tyckte att det var helt fantastiskt när jag berättade att här hade die Leander funnit en äkta man.

  24. Örjan, tack för tips! Jag har sisådär 8 kg kvar av diverse modell att experimentera med. Svålsnutten hänger nu ute på en björk och det känns lite passande att småfôgglera får gotta i sig det som är kvar av granngrisen.

  25. För sent för pizza-historik? Inte. Vad bra, då måste jag bara berätta om när Helmer Grundström var i Stockholm på det sena sextiotalet och hans förlag fick för sig att han skulle bjudas på pizza. Sannolikt på Östergök. Helmer tuggade fundersamt i sig några bitar, men sedan kallade han på hovmästarna och sa: “Hörrudu, kom hit så ska jag berätta för dig hur man ska laga fläskpannkaka”

  26. Det är aldrig för sent för nåt! Här tar vi gärna emot fläskpannkakor, Leanderstoryer, svamptips och fotograferingsminnen!

    (Jag är värdinna idag igen. Måste kommentera inne på toa för att få vara ifred. Himla jobbigt alltså.)

  27. Å! På toa! Då passar ju det som jag hade tänkt berätta. Att jag Zarah Leander satt på prästgårdsdasset i Risinge och sjöng. Sägs det.

    Månne det var pga att den där prästfamiljen Leander hade flyttat dit kanske?

  28. Örjan

    Hyttfogden:
    Kolryss??
    Antager, men önskar önskar defenition.

  29. Ardy

    Jag har fått en känsla av att Norrköping är mer drabbat av bränder än andra städer, gällde kanske redan 1968…

  30. hyttfogden

    Örjan: En kolryss var en stor släde med flätad korg som var fastsatt med någon sorts fästgrunkor på en träplatta med medar under. -ryss har samma ursprung som ordet ryssja. Träkolet fraktades i dessa slädar till hyttan och kördes upp på en ramp som gick alldeles under takåsen på kolhuset, en jättestor lada med glesa väggar så att kolet skulle ligga luftigt. Väl inne under tak stjälptes kolet ner i den stora kolhögen i ladan varefter häst, ryss och körare fortsatte “framåt i vagnen” ner på en ramp ut i det fria.

    Ett annat transportmedel som var viktigt för järnhanteringen var rotsläden, en liten stabbig sak som i sig var mycket tung och med full last ännu tyngre. Då vinterväglaget var gott gick det någorlunda att ta sig till hyttan men den stackars hästen fick allt slita och dra för allt vad han kunde.
    Rekommenderar ett besök hos oss här i byn till sommaren – bloggträff på hyttblecket – så ska SG och jag visa er runt och berätta. Rekommenderar också boken Järnet och människorna av Carl Herman Tillhagen.

  31. Tillägg: Rotsläden användes att frakta den mycket tunga malmen.
    Bra idé med träff. Man kan till och med övernatta i kolarkojorna – om man är lite äventyrligt lagd. Eller i hyttkamrarna. Dusch och toalett finns på området.
    Annars finns det luftmadrasser hos oss.

  32. Pax för att sova på verandan efter bloggträffen!

  33. Jag är äventyrligt lagd.

  34. Vill sova i kolkoja! Och eftersom jag kommer till Sverige på en hel månad i sommar borde jag ju hinna 🙂

  35. För synnerligen äventyrligt lagda personer finns också ett extrahus hos Hyttfogden och SG. Där har det nog inte sovits på länge, så det är väl på tiden, till sommaren, eller så.

  36. Det huset har tillträdesförbud. Det är bara Lotten som har varit där på cirka tjugo år.

  37. Och det var SÅ häftigt! Man kunde se himlen och källaren på en gång!

  38. Wow! Svärföräldrarna hade ett dylikt hus en gång. Byggt i slutet av 1700-talet. En gång kom en gubbe förbi och berättade att han var född i köket. Svindlande med tanke på skicket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.