Det var en gång en gammal släkt. Inga skandaler syntes under ytan. Men så var det en ung dam – född vid förra sekelskiftet – som i relativt unga år skilde sig från en inte särskilt trevlig man. Åren gick, och plötsligt träffade hon en mycket äldre – gift – herre. Stor kärlek uppstod.
De tu smög med sin kärlek. Herren ville inte begära skilsmässa från sin fru trots att släkt och vänner som visste om det olämpliga arrangemanget, sa till på skarpen och bad honom bestämma sig. Nja, sa herren – och gjorde förstås den unga damen som han inte var gift med, med barn. Sådant händer bevisligen i de bästa familjer.
Barnet föddes. Herren skilde sig. Den unga damen och den äldre herren gifte sig i Stockholms rådhus när hemskillnadsåret hade gått ut. Familjen utökades sedan med två barn till och alla fem i familjen bodde de i en osannolikt fin lägenhet på Kungsholmen tills herren dog. Den inte längre lika unga damen stannade kvar tills även hon dog.
Men första frun då? Jo, hennes fruktkakerecept, kallad ”pappakaka”, har ju levt vidare!
_____________________________
Första fruns fruktkaka – pappakakan
Ingredienser
1/2 kg smör
400 g socker
6 ägg (där vitan och gulan ska hanteras vid olika tillfällen)
1/2 kg vetemjöl
rivet skal av 2 citroner
1 dl konjak eller annan sprit
300 g syltade apelsinskal
300 g korinter
300 g annat torkat eller syltat men fruktigt som cocktailbär, fruktblandning och suckat
Turordning med byttor!
Bytta 1 (som gärna får vara en assistent av maskintyp – om du inte har en assistent kan elvisp och degkrokar vara till hjälp):
Blanda socker och rumsvarmt smör. Det ska bli en hård gegga utan stora smörklumpar.
Bytta 2
Blanda all frukt med mjölet.
Bytta 3
Vispa äggvitan (enbart äggvitorna!) till ett hårt skum.
Eliminera byttor!
- Blanda äggulorna med smörsockret i bytta 1.
- Blanda fruktmjölet med resten i bytta 1.
- Häll i spriten och citronskalet i bytta 1.
- Vänd ner äggviteskummet i bytta 1.
Avsluta:
Blanda väl. (Jag skulle vilja uttrycka det så här: Don’t try this at home utan en assistent.)
Dumpa allt i två smörade och bröade, avlånga formar. (Det blir bara pannkaka i en stor rektangelformad.)
In i ugnen – och låt stå i 175 °C i en timme. Håll gärna lite koll: alla ugnar är olika. Prova med en strumpsticka mot slutet.
____________________________
Ni ser hur skrivautvänligt jag har gjort själva receptet?
Vi vet inte hur själva överlämnandet av kaktillverkningsmysteriet gick till. Men förmodligen så här:
– Hej ursäkta, nu när jag har fått din man så undrar jag om du kan lämna ifrån dig även recepten?
Men nu kommer resten:
Min beigefärgade assistent där uppe i vänstra hörnet inköptes 1986 i Lund för studiemedel som skulle ha hållit mig med mat och böcker i en hel månad. Men jag är en brödbakare som måste äga assistent. Den är inte röd och strömlinjeformad men snurrar precis som den ska.
När jag via telefon bad min mamma om receptet häromdagen, var hennes direktiv väldigt fokuserat på byttorna.
–Bytta ett och bytta två och bytta tre och bytta fyra och degkrokar där och inte degkrokar i äggvitorna och oj nu glömde jag att, vänta sa jag att konjaken skulle i bytta två nej jag menar … ett?
När jag väl satte igång, lät jag assistenten där uppe på bilden göra jobbet medan jag bara hällde och hällde.
Smeten är i detta slutläge fantastiskt god. Man måste smaka.
Skjuts in i ugnen! En timme senare såg underverken ut så här (och inget smul- eller degliknande fastnade på strumpstickan), när jag triumferande sms:ade både mamma och syster Orangeluvan om succén:
Men … jag råkade tänka på andra saker när jag bara skulle flytta de två formarna från spisen eftersom jag kom på att jag samtidigt skulle flytta ugnsgallret in i ugnen igen och försökte lyfta allt på samma gång som jag hanterade grytlapparna och svarade på en fråga som ett barn just då ställde om Bakuganarnas förvandlingsförmåga i kombination med kylskåpsmagneter. Och vips … såg kakorna ut så här:
Det som hamnade på golvet åt jag upp, så jag kan garantera att smaken blev bra. Men jag har fått ett hårstrå i halsen.
Sensmoral: sopa golvet innan du tappar kakor på det.
Nu är det bara att hålla god min och låtsas som om du hela tiden hade tänkt servera fruktkakan i form av en trifle.
Och förresten vill jag gärna veta var man hittar en sån där specialmugg.
Men vofför vill du ha en specialmugg som funkar ganska mycket sämre än händerna?
(Öh. Av samma anledning som jag?)
För att jag läste fel och trodde att det var mycket enklare än att använda händerna.
Och är sitter jag med en svåranvänd men mycket imponerande och synnerligen rolig specialmugg och surar.
Jag har gjort fruns första fruktkaka också denna jul. Mycket enklare recept och ogolvad blev den också. Ingen tycker den är särskilt god, men de äter artigt. Och jag hade bara två byttor.
Min morfar var också frånskild, för han fick inga barn med sin första fru. Han gifte sig med mormor och första frun gifte sig med en präst som var änkling och hade tre söner.
Och vilket krångligt recept, mitt arla-recept är mycket enklare och smeten är jättegod också.
Jag brukade säga att det bara är människor vi känner som har gått på golvet så det är inga problem att äta upp det som hamnat där. Det var innan vi köpte papegoja.
Jag är inte så intresserad av fruktkakor. Däremot är släktskandaler roliga. En kusin till mig hade en mormors mor, som en dag rymde med en cirkus. Tanken på det gör mig alltid på glatt humör.
Jag är väldigt förvirrad. Ska man gissa på första fruns namn? Eller om det finns en kyrkogård på andra sidan gatan och i så fall vilken kyrka det handlar om? Eller vad en av grannarna heter? (Svar: Pehrson, gissar jag).
Jag tycker att den här luckan är väldigt svår. Olika på något sätt.
Och vad blev svaret till ”Bakuganarnas förvandlingsförmåga”?
F ö håller jag med ÖH, kakorna skall se ut sådär. Det är det som skiljer dem från andra ’vanliga’ julfruktkakor. Lägg bitarna i små skålar, ös på vaniljsås och ev lite uppskuren färsk frukt och hugg i. Mums!
Och ett tips för kakor som fastnar i formen eller på andra sätt inte går att serveras ens med vaniljsås – Gör chokladbollar! Inga kakor skall behöva hamna i soperna. (Såvida inte salt använts i stället för socker, då’ra …) (Och här var det konditorn i mig som talade, inte lchfaren …)(Fast jag kanske skall försöka baka en lchfjulkaka …)(Och här har hon/jag börjat med parenteserna igen. Hjälp!)
Många Englundar trängs här idag, ser jag. Kan det vara DRT?
Eller kanske hur pensionsförsäkringar förvaltas – då och nu – och då skulle ”stor fot” kunna vara en ledtråd.
Johan: Birgits syster hette Rut. Och hon körde motorcykel på väggar och reste runt med en cirkus …
Jag tror jag har det!
Men nu gäller det att svara inlindat. Kan svaret på dagens lucka vara en annan lucka? En lucka som låter som den inte är så gammal och dessutom kan förvandlas?
42
Fruktkaka, fruitcake på engelska. Rätt svar måste vara Unkle Jim= Jim McWilliams som hade en quiz show på radio – Uncle Jim’s Question Bee. Så idag är det alltså en flitig och klurig radiopratare som bloggar dvs Lotten. Lurigt när det inte handlade om basket.
Ni är ju för söta. Så är det.
(Niklas ligger ju närmast svaret hur man än ser det, eller hur?)
Vi råkar emellanåt ut för sådana missöden, vi som regelmässigt försöker göra saker fort och samtidigt. Golvet i den skraltiga kåken är off bounds från senhösten fram till säg januari, beroende på de små fyrfota hyresgästerna. Annars är det taket som är huvudsak idag, efter Dagmars härjningar tindras det över att det sitter kvar! Oj, som det har smalat och smällt inatt. Diverse tallar ligger på trekvart, det blir till att göra sin samhälleliga plikt … och fylla på vedförrådet.
Lotten: Skicka äggmuggen till Ö-Helena; hon tror att hon behöver den och blir glad och du klarar dej utan den och är glad.
Ack ack – en pianokvartett hade vi i våra barns barndomsdagar; piano och tre stråkar. När de träffades hos oss var de små barnen lagda att sova (efter att vi hade läst ”Historien om någon” för dom). Själv la jag mej i ett bubbelbad med badrumsdörren på glänt och kände mej som … tja, Marie Antoinette. Egen kammarmusikensemble! Tills nån av dom spelade fel och utbröt i ett djupt känt ”djävlar!!! – om igen från D” eller nåt annat oromantiskt.
Taket behövde vi inte höja; hos oss är det redan högt i tak.
Du var väl i värsta vindhålet, Luna.
Hos oss var det mindre dramatiskt. Det gamla sekrutträdet, mycket sämre än TV-eken, står kvar. Pälsen har inte blåst av katten. Men soptunnan omkullblåst och innehållet till stora delar skingrat i nordostlig riktning längs sekruttväg och dito diken.
Hyttis menar att en fruktkaka som man inte äter kanske är ett skådebröd? Aka Fluktkaka?
Äggseparator modell större. http://www.pastrychef.com/EGG-SEPARATOR-PRO_p_1351.html
Min numera pensionerade kollega bakade varje år en gigantisk fruktkaka som hon skickade till sin exman som var bosatt i Japan. Kakan var så indränkt i sprit att den vägde flera kilo så portot måste ha kostat skjortan. I dessa tider hade den antagligen klassats som kemiskt vapen och fastnat i nån säkerhetskontroll.
Ho ho ho – jag gissar Sju sorters kakor! Tur det var relativt torrt innehåll i formarna i alla fall, jag har gjort samma trick med en saftig köttfärspaj.
@Luleå-Anna (som i mitt huvud heter Lule-Anna så jag får alltid backa och stoppa dit ett å) för att inte tala om speitsmugglingen som måste ha skett med den där kakan, utanför EU och allt.
Ojojoj, kolla vilken jättebamsing till äggseparator Örjan kände till. (Sådana där restaurangköksaffärer blir man ju helt galen av. Jag vill omedelbart ha golv som man kan spola av med slang och 75-literskastruller.)
Det finns ju något som heter upp-och-nedkaka, kanske är detta en produktutveckling helt enkelt?
Lotten: Du har mer smör och fler ägg i din fruktkaka men jag har mer speeriiit. 1/4 liter burbon till en enda kaka. Gräddas i 2 timmar. Detta är inte en kaka att leka med, jag försäkrar. Och den står sej till domedag, om den inte vore så god att den går åt rätt fort.
75-liters. Vore i så fall en kokgryta.
I övrigt -bland restauranggrossister
-ett handtag – kastrull
-två handtag – kittel
Största kitteln jag hittat rymmer 36 liter. Det får Lotten nöja sig med till köttfärssås.
Stora kittlar är en av anledningarna till kockrockars dubblelknäppta framsida.Som värmeisolering. Tunga att bära med utsträckta armar.
Andra anledningen hänger även ihop med värmeisolering. Gamla ved/kol/kokseldade järnspisar kunde bli synnerligen varma.
De små knapparna har samband med brandfaran från den öppna elden. Tog rocken eld gick den snabbt att slita av sig tack vare kulknapparna
Vilken fin historielektion av Örjan. Man lär sig alltid något nytt i båset.
Du är inte ensam om att kasta mat i golvet, Lotten.
Hyttis brukar göra en väldigt trevlig fiskgratäng med hemgjort potatismos, en fördillad Béchamel plus lite räkor och musslor. Ja, och så torsk eller kolja, då.
En dag tappade/kastade hon det hela i golvet med sån kraft att en stor del av anrättningen bara försvann. Vi såg ju att det som var spritt runt formen inte var allt. Stort mysterium.
Plötsligt hörde vi hur något plaskade ner i golvet under bordet. En bit av gratängen som föll. Efterhand hade merparten lämnat bordets undersida. Vi städade av den, men det är inte lätt att hitta bland tvärslåarna, så lite blev kvar. Det hittade en besökande hund så småningom. Vi tror att det mesta är avlägsnat nu.
Min mamma lärde mig nån gång att hon lärt sig i skolköket att slasken skulle vara så ren att man skulle kunna tappa en sockerkakssmet i den och ta upp den igen.
Golvet har jag inte hört något om.
Jag hoppade till av Englund-namnet och blev nyfiken på om Lotten var släkt med Karin och Skogsgurra, men då hade nog Karin kommenterat det i sitt inlägg så jag antar att det är nån annan släkt. Den där sekreterarens kanske? (Fnissar lite åt att Karins blogg togs för läcka i höstas.)
Stormens härjningar bestod för vår del av ett avblåst kompostlock. Två oxelstammar av tre hade redan blåst ner av vind tidigare i höst.
Men mest härjade den med vår nattsömn vid fyratiden.
Hm, jag trodde att det var Anna som var släkt med alla. Och så verkar det vara Lotten som är släkt med alla. Jag gissar på Dan Brown.
Niklas får en tumme upp.
Bea tack.
I linje med ”Lotten som årets allmänbildare” (med båsets bistånd och stöd).
Mer om kockrocken (i kraftig bommull).
Kort krage- för luftning.
”Halsduken”- gammal utsliten servett(?) 60 x60 cm. Traditionellt knuten i snibbarna. Stor nog att kunna lyftas till pannan för att torka av svettdroppar.
Breda manschetterna utan knäppning, men med lång slits.
Kan vikas upp vid kladdig beredning.
Och vikas ned som ”stänkskydd” vid stekning.
Typ kockråd:
”Stek inte fläsk med bar överkropp.”
Förklädet med/utan bröstlapp , skall ha långa midjeband för knytning på magen. I bandet kan kan kocken hänga sin ”släng” dvs arbetshandduk, (om han inte lägger den över axeln som alternativ).
Kockmössan- förhindra hår i maten. Den höga formen utan topp sägs även hjälpa till att hålla hjärnan svalare. Idag lite använd pga installation av spiskåpor i restaurangköken. Därför kock-kepsar o dyl.
Paul Bocuse (Frankrikes mest berömda nu levande kock) förärades Hederslegionen för ett antal decennier sedan. Hans klädsel vid galacermonin var full kockmundering.
Bagerier.
Jämför klädseln med bilder från gamla bagerier (med stenugnar?)
Bagarna var inte utsatta för för eld/skållningsrisk på samma sätt. Därför tunnare bommullskläder. Även om det hos dem troligtvis kunde vara över 40 grader bredvid ugnen.
Två saker vi lärde oss på konditorkursen, att lägga till Örjans lista, var att mest ha uppkavlade ärmar för då kunde man vika ner dem och vips ha en ren ärm vid servering. Likadant med det dubbelbröstade, som ju kan knäppas åt båda hållen, bara att knäppa åt andra sidan så var man ’ren’ igen.
Tack Dina.
Omknäppningen har jag aldrig tänkt på.
För info – kockrockar har ej fastydda knappar, utan knapphål i båda sidorna. ”Kulknapparna” har flat bred baksida med trång hals.
Örjan
Intressanta detaljer från (gissar jag) ditt yrke! De rutiga kockbyxorna antar jag också har en historia? Förr såg man dem alltid, men osäker om de är lika allmänt förekommande numera?
Gissa Örjans jobb:
1 kock
2 historiker med restaurang- och bagerinäringarna som specialitet
3 köksutensilierådgivare
Här är full syndabekännelse om när jag sabbade vadslagningen inför Nobel-priset, som Cecilia N hintar om http://www.karinenglund.com/2011/10/det-var-inte-jag-eller-om-det-var-det-var-det-inte-meningen-och-jag-hade-ingen-aning/
Slutligen: vår far var en mycket engagerad släktforskare, som nog hade sett till att vi var släkt med Lotten om han fått hålla på lite till. Som det ser ut idag handlar det om olika Englundska grenar. Eller olika träd rentutav.
Rutiga byxornas tradition har jag ingen inbodd info ang.
Gissningar.
-tunnt bommullstyg för luftighetens skull.
-arbetskläder/mönster ingen ville ha privat.
-driftig byxtillverkare
-??
Nummer två låter mycket troligt. Men bruket verkar vara internationellt. Var kan man tro att det uppstod? Måste nog googla lite.
Annars kanske det är samma sak som med Ökenråttans svartvitrutiga (mycket snygga!) köksgolv? Mörkt spill syns inte på de svarta rutorna, ljust spill syns inte på de vita.
Dök upp på direkten: http://wiki.answers.com/Q/Why_do_chefs_wear_checkered_pants
Verkar som du har alldeles rätt, ÖH.
Och internationellt är det minsann!
Jupp, ÖH, vi bagare/konditorer var mer vitklädda för att inte allt mjöldamm skulle synas, och kockarna var mer svartklädda pga steksotet eller nåt.
Däremot tror jag det är lite mode i det hela också; det var vi som hade de rutiga byxorna och de hade svarta med vita ränder.
Karin: Egenpresentation
-civilekonom med misslyckad karriär.
-matnörd med Tore Wretman och Björn Halling som tidigare stora inspirationskällor. Nuvarande källor- matbloggar special. Läs http://www.taffel.se som nr 1.
-kock i egen festvåning med cateringverksamhet vid 39 års ålder (senaste 12 åren bara catering) -detta utan formell kockutbildning
– nu sålt rörelsen
Mera: http://www.ehow.com/about_7228463_do-chefs-wear-checkered-trousers_.html
Där får jag bekräftat det jag iakttagit sedan femtiotalet, att europeiska kokar har blåvitrutiga byxor medan andra nationaliteter har svartvitrutiga. Men fortfarande inget om var traditionen uppstod.
Förresten, kommer ihåg att när vi gick ut gymnasiet bestämde vi oss alla för att köpa kockjackor istället för den ’vanliga’ sweat- eller T-shirten med tryck. Vi hade något tryck på ryggen och så fick var och en dekorera bäst den ville. Så där gick vi med studentmössor och färgglada kockjackor. (Det var då jag lärde mig om de små ploppknapparnas säkerhetssyfte.)
SG: framför allt Ö-helena hade rätt. Men det hannt du nog inte läsa innan din kommentar.
Apropå mode, i affären där vi köpte våra arbetskläder fanns det t o m mönstrade kockbyxor. Själv kunde jag inte motstå ett par (för hemmabruk) som hade små färgglada grönsaker och något mer som jag inte kommer ihåg utrspridda över hela byxan. (Allt det där är undanstuvat längst bak i något skåp. Kanske dags att ta fram och använda till något. Men vad?)
Dina: ”ploppknapprnas säkerhetssyfte”
Nu blir jag nyfiken. Vad hände?
Inget hände, men det var då vår nyfikenhet om varför det inte var vanliga knappar stillades. Med just din förklaring.
Nu har jag lagt Taffel.se som favorit. Men får inte gå dit så ofta – man blir hungrig!
Rakfisken har jag upplevt i form av rakörret (fermenterad öring). Det var allt tur att norrmännens fullständigt fantastiks lutfisk kom som en magräddare. Bättre än Underberg!
Dina: ”Inget hände”???
Men pojkarna kom på hur lätt det var att öppna…?
Varför alltid pojkarna? Vi är jämlika nu. 🙂
Jag fick en morbror. Men först då morfar dog -89.
Själv klär jag mig i vitt när det serveras köttfärssås och har svarta brallor när jag bakar. Till yttermera visso har jag ett golv som suger i sig allt som spills och sedan inte släpper det ifrån sig med mindre än att man målar trasmattor på hela alltet.
Bengt: Jag har en kusin som fick två bröder på sin pappas begravning.
Lotten. Tack för att vi fått kapa din tråd.
Nu IT (In Topic) avseende din fruktkaka.
Påminner mycket om vad jag tidigare bakat och kommenterat (julafton?). Även om jag troligtvis använde helvispade ägg och lite bakpulver i stället för vispad äggvita som ”resningsmedel”.
Men fräck förändring, om du kan tänka dig två-tredagars förberedelser.
Blanda i så fall all suckat,korinter mm mm. Häll på konjaken. Låt stå övertäckt i 1-3 dagar. (Rör om ibland). Och ge f*an i att proväta!
Vid beredning (tillagning). Mjöla godsakerna, som i ditt recept, innan inblandning i övrig ägg/mjölsmet.
Men obs smeten blir tjockare om konjaken redan är absorberad av godsakerna. Kommer ev att bli svårt att vända ned vispad äggvita i den med bibehållna luftbubblor.
Jag blev farfar häromdagen. Jo, det är jag ju redan, men råkade maila dottersonen och underteckna ”Farfar” Svaret kom, lite förvånat, ”Farfar, är du hemma hos morfar?” Han kände igen mailadressen och fick inte ihop det riktigt.
SG. Tillåtet misstag.
Gratulerar!
Klockan är mycket men jag kan inte se raden där det står hur mycket socker man ska ha.
Men Paula! Tack! Det är 400 g!
God fortsättning i båset.
Så underbart att få ett fruktkakerecept sig till livs. Till familjens stora förtret gör jag jul efter jul min egen fruktkaka. Ingen i familjen äter den (gör ingenting eftersom den håller fram till påsk ungefär), men två goda vänner uttrycker stor förtjusning då de får var sin bit i julgåva. Hur ärliga de är kan jag dock inte uttala mig om. Nu skall jag skriva ut ditt recept Lotten, och förvara det nära hjärtat till nästa jul och då överraska familj och vänner med en helt ny fruktkaka. En höjdare alldeles säkert.
Lotten (och Karin)
Jag tycker om tanken att det skulle finnas gemensamma gener. Att alla, som har sitt ursprung i mellansverige, har en del gener gemensamma sedan Magnus Ladulås tid, eller åtminstone Urakaipas, är väl tämligen säkert. Men den där lilla avvikar- och revoltgenen som jag tycker mig spåra hos Lotten känns egendomligt bekant. Kanske finns en gemensam rottråd från senare sekler ändå.
Örjan: I min Truman Capote-fruktkaka ska dadlar och röda cocktailbär ligga och dra sej i bourbon. Så det är alltså det som gör att den blir så tät i konsistensen! Om jag tappade formen efter gräddningen skulle kakan falla ur hel och hållen.
Alla cocktailbären går inte åt i kakan och det blir bourbon över i flaskan. Då gör vi Manhattan av resterna, så att inget behöver gå till spillo, allt enligt mottot K.I.M. (Kasta Inte Mat).
S-Gurra: Vi kommer alla från Kalahari. Du har väl läst Lasse Bergs bok.
Och tack Ö-Helena för det vänliga harangerandet av mitt shackrutiga köksgolv. Det är så sällan det får nån uppmuntran.
Ökenråttan: Tack bekräftande info ang alkoanvändning till fruktkaka.
Men undran -Får/vill DDM äta av kakan såom nykterist?
Har alla procenten doftat bort under gräddningen?
SG+ Karin+ Lotten
Englund(are).
Tänk så många ni kan kan bli i Stadshuset.
Och Peter ärar släktnamnet via sin bordsplacering bland släktingar.
Peter? Jaha!? Brorsan menar du. Han som håller på med ärterna och det där litteraturpriset? Verkar vara vähäldigt viktigt – kommer ju folk från alla håll. Och mycket skriverier är det också.
Men den som tjänar mest är ju jag och några andra som jag tipsar när Peter varit och slickat i sig kaksmeten och blivit lite lösmynt. Han passar på och ta sin andel ogräddad, innan vi gräddar kakan – sen är det inget roligt för då har all spriten dunstat.
Vi brukar sälja vår fruktkaka på IOGT:s välgörenhetsbasar och det tas noggranna prover på allt ät- och drickbart. Kakan har alltid visat 0,00 promille – det är värmen som driver ut spriten. Ett par timmar i 150 – 200 grader klarar ingen vätska med ångbildningstemperatur strax under 80 grader.
Lite tråkigt att syrran glappade och sänkte oddsen den här gången. Blev inte alls den utdelning jag räknat med.
(För censuren: Det förekommer en del obekräftade påståenden i ovanstående text. Tag kontakt med undertecknad för närmare detaljer)
Halva min gata är bebodd av Englundare.
Englund – Det nya Johanson?
Alltså, jag känner att jag måste dela med mig av ett problem, här, va. Det är något som fattas i vedkapandet och mellandagandet och funderingarna över planerad tågresa i övermorgon. Jag surfar tvångsmässigt in här, laddad med en massa felaktiga antaganden och en driva blåsippor.
– Hej, jag heter Luna och jag är kalenderberoende.
Jag gissar på Sven Stolpe.
Ni som undrar över varför inlägget är förändrat i den inledande delen och varför kommentarerna inte längre stämmer överens med innehållet i själva inlägget: jag har blivit tvungen att ändra.
Några personer blev ledsna över att jag berättade något som jag trodde var fullkomligt fritt att berätta eftersom ingen någonsin har antytt att det skulle kunna vara något som man inte får tala om.
Jag är mycket förvånad. Men min mening är verkligen inte att göra människor ledsna. Så jag gjorde nu något jag aldrig har gjort förut: jag raderade. Tog bort. Och så skrev jag om; historien finns kvar, men är anonymiserad.
Men nu till det kanske allra viktigaste: Om någon till äventyrs skrev ut receptet i den allra första versionen, så tänk på att där saknades 400 gram socker! (Och nästa gång ska jag absolut göra som Örjan föreslår och lägga all frukt i blöt.)
Man kanske kan baka kaka med Romtopf i? Om Romtopfen skulle bli misslyckad alltså, eller tappad i golvet.
Faktum är ju att jag ju inte hade konjak hemma. Det bidde rom (vilket syns på bilden).
Nästa kaka blir en Romtopfdito!
Hur kan en fullkomligt normal liten kärlekshistoria vara belagd med yttrandeförbud? Efter så många år? Det är ju alldeles otroligt! Jag såg absolut inget uppseendeväckande i den där redogörelsen.
Romtopfkaka!!!
Underbar idé. tyvärr har jag ingen egen detta år att prova med men fantierar- gör tvärt om!!
Dvs sila av romspadet.
Därefter försöka torka bären/frukterna inför iblandning i kaksmeten.
Örjan, PK även prova att göra likör av överblivet ”spad” från Romtopfen, vad tror du om det?
PK vill …
Jag tror mera på recycling. I med mera frukt, en flaska med rom, sjung hej och låt djävulen sköta det sista.
Pysseliten:Aldrig provat. Tänker mer på att använda spadet vid dessert-/tårttillagning. Att dränka in sockerkaksskivor el savoyardiekex med. T.ex Tiramisu el Zuppa Inglese.
Pysseliten: På min andra favoritblogg http://www.taffel.se finns Tockasvansen (Johan Karlfeldt). Specialist på drinkar. Kanske han kan tipsa om användning av Romtopf-spad.
Tack SG och Örjan för tipsen! Recykling var jag också inne på. Surdegstänk. Jag har provat på salladsdressing med gott resultat. Fyll på med mer olja, vinäger och smak i slatten.
Pysseliten: Salladsdressingkrydda- teskedsvis. Underbar idé.
Börjar undra . Rotselleristrimlor, endiveblad, rättika, valnötter?? Vet inte, måste troligtvis testa
Pysseliten: ”salladsdressingen” får mig att tänka på restspad från egensyltade körsbär. Reducerat sådant har jag använt som kryddning till såser/grytor. Likartat kanske romtops-spad kan användas om det balanseras med hopkokt vinäger ?
Hm, Örjan, är vi något på spåret? Jag tror jag ska börja tappa upp mina slattar i små flaskor och skapa ett ”slatt-bibliotek för oerhörda experiment i köket”!