Hoppa till innehåll

Facit till Julkalendern 20 dec 2011

Jag tror att vi fick i alla fall en kommentator lite gladare idag. En som löste gåtan men som lät oss tro att så inte var fallet, nämligen Skogsgurra:

”Jag citerade några rader för en totalt oförstående ungdom en gång. Det blev liksom ingen respons. När jag nämnde poeten vid namn blev svaret att ostkaka med jordgubbssylt och grädde är gott. Visst är jordgubbssylt gott. Men själv föredrar jag hallonsylt. Djupröd sådan, och allra bäst om den körts i en ”Flotte Lotte”. Men då kanske den mera platsar i såsbåset?”

Hyttfogden blev, när vi närmade oss midnatt, nästan poetisk i sitt beslöjade språk:

”En kjol till dansen är bra att ha och stjärnor att smycka flätorna med. Ostkaka av gott märke spisad i vackert väder är heller inte dumt alltmedan man läser en sagobok illustrerad av en känd konstnär drunken sedan många år. Grannarna träter med varandra men det stör inte mig bara de sandar och plogar vägen.

Om fyra månader bryter våren in med fåglalåt och blåsippor som niger i dungen. Gäddan i vassen får ett skrovmål och själv ska jag gå i backarna och gnola på en liten stump samtidigt som jag tänker på de turister som snart ska komma och fråga om vägen till prosten. Jag hoppas att de ska förstå vad jag säger.”

Vovvamomo har kommit igång med massa gissningar, men har inte rätt (än):

”Ska jag va allvarlig, så bodde inte den här snubben på en bondgård. Han bodde i staden. P var nog rätt,men inte den andra initsialen.”

Fem i tolv (bildligt och inte tidsmässigt talat) kom Rosman och tog Frödinges ostkaka ur munnen:

”Ostkaka är ju han GF. Kanske ändå.”

Inaw tolkade Jespers ledtråd så här:

”Menar du att HB är en galen kreatör?”

Vilket ju var helt rätt.

Nu är det många som jag vet hade löst luckan, men som jag inte nämner – Béatrice, Den Blyga, hakke, Agneta och många till. Men var inte ledsna, ni har fått stora guldstjärnor i min änglabevingade kontrollbok och får dessutom ABSOLUT komma in i kommentatorsbåset och förklara er listighet!

Lille Gustaf.
Lille Gustaf.

Idag hade vi ännu en poet (oj, det är visst många sådana i år), nämligen en av våra största: Gustaf Fröding (1860–1911). Många av de icke så poesibevandrade misstar honom för Ferlin, men det är en himla skillnad på dem. Kom ihåg nu:

Fröding – skäggig och tokigare
Ferlin – mager och roligare

Det som (förmodligen, vem är väl jag att tolka så) präglade Fröding i livet var att hans pappa var ute på bildningsresa och mamma led av depressioner, varför hon hospitaliserades precis runt 1860 när lille Gustaf föddes. Inte förrän han var drygt ett år fick han träffa sina föräldrar under mer än bara korta stunder. Och inte ens då bodde han med dem utan med en amma på en herrgård som hette Byn. En av hans fyra systrar berättade:

”Han döptes efter vår fader till Gustaf och lämnades till en amma. Hon var en bondsk och alldeles obegåvad flicka men frisk och stark och beskedlig.”

När Gustaf Fröding var 20 (eller 21, det är osäkert i källorna), dog hans pappa. Arvet på 17 000 kronor (vilket motsvarar 850 000 idag) lyckades den svårmodige, unge mannen slarva bort lätt som en plätt – alkohol, festande, prostituerade och allmänt stök, sägs det. I den vevan träffade han den jämnåriga Selma Lagerlöf, som skrev om honom:

”Han var vacker som en Lord Byron med diktarlugg långt ner i pannan och en romantisk glöd i den sköna, blå ögonen. Tyvärr behagade han ingenting säga.”

Och inte mådde han bra, Fröding – depressioner och ångest plågade honom. Han försökte studera i Uppsala, men … eller … försöka och försöka … hum, det vet ju inte jag. Han misslyckades kanske med flit, eftersom det sägs att han var lat och tyckte mer om att dricka och spela kort än att plugga?

När man på denna tid blev deppig och alkoholiserad, var alltså det vistelser på nervkuranstalter eller hospital – gärna utomlands – som rekommenderades. Någonstans på något kurhotell lyckades han knåpa ihop Guitarr och dragharmonika, som gavs ut med Albert Bonnier som förläggare – som förresten försökte få Fröding att gå med på att bli utgiven utan ersättning.

När han fem år senare hade skrivit (men först supit bort manuset till) samlingen Stänk och flikar, ville Albert Bonnier att han skulle stryka dikten ”En morgondröm”, vilket Fröding inte alls höll med om. Och ingen av hans vänner heller. Den gode Albert hade nog rätt i sina farhågor, för Gustaf Fröding åtalades för dikten. Nu blir väl sökrobotarna tossiga, men jag vågar ta risken:

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför solen, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vitt skilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Här finns några av recensionerna från 1896, se vad K.J. Warburg skrev i Göteborgs handels- och sjöfartstidning:

”Här sparas inga ord, ej ens de grövsta. Och här sparas ingen skildring av lustan och dess tillfredställande. [—] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra, trots versformen, mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.”

Populärmedicin! Ha! NE skriver om just denna dikt att den illustrerade hans ”vision av ett framtida ’ariskt land’, där nakenheten och sexualiteten inte var skuldbelastade”. Jaså, jahaja.

Livet bestod för Fröding under 1890-talet av svaga nerver, kuranstalter, diktande, en misstänkt schizofreni-diagnos och ett hejdlöst festande – med särskilt Verner von Heidenstam och Albert Engström – och allt dokumenterades av en allerstädes närvarande fotograf. Och jag blir riktigt avundsjuk. Se vilket party!

Heidenstam (med magen) och Fröding – Albert Engström hukande i bakgrunden.
Heidenstam (med magen) och Fröding – Albert Engström hukande i bakgrunden.
Fröding och Heidenstam.
Fröding och Heidenstam.

 

Men det är motsägelsefullt, detta, för så här förklarar han när det gäller sitt umgänge:

”Jag har inga vänner, i synnerhet inga kvinnliga – och en kvinnlig korrespondent är vad en man behöver.

Aha. Han skulle ha haft en blogg, han.

Men vad hände sedan? År 1900 omyndigförklarades han av Uppsala Rådhusrätt och tillbringade nästan hela dagarna i sängen, där han läste och funderade över matte samt utvecklade en bacillskräck, som kanske påskyndade anställningen av en privatsköterska, som är med på massa bilder – alltid nämnd vid namn: Signe Trotzig. Den mest berömda bilden är denna, där den snart 50-årige Fröding ser ut att närma sig 100.

Signe och Gustaf 1908.
Signe och Gustaf 1908.

Denna bild inspirerade Richard Bergh till den mest berömda bilden av Fröding och hans vansinne:

Fröding förklarade för övrigt klarsynt sin kreativitet så här: ”[—] min skröplighet hindrar mig att arbeta annat än högst ojämnt.”

Gustaf Fröding dog i lunginflammation, och var nöjd med det – han hade försökt begå självmord flera gånger och misslyckats varje gång. (Vilket kanske säger sig självt, lyckas man så försöker man inte fler gånger.) På sin dödsbädd sa han förväntansfullt till sköterskan Signe:

– Tänk om jag får dö!

Uppåt 200 000 människor kantade vägen när Frödings katafalk gled genom Stockholm, för när han dog var han enormt hyllad och omtyckt för sitt diktande.

Om ni vill läsa lite mer upplyftande poem, så välj Jan Ersa och Per Persa. SR har i arkivet en rejäl dokumentär om Fröding, vars 150-årsdag firades under förra året. Och dikten som låg till grund för dagens hemlisbloggartext är Skalden Wennerbom, vars näst sista strof lyder:

Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
Litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar med sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.

Nämen nu, hörni, ska vi dra en vinnare! Embryos hockeylapp ligger utanför sedan flera dagar. Och var är Loppran, Åsna, Vredens barn, Tiila, Ständigtdennavessla … hoho? Och Lo då, som gick in i fel bås och gissade! Ah, hon får åka ner ändå. Och Mimmi är sist, jahaja.

Och så drar jag Leda! Och Dieva! Nej, jag skulle ju bara dra en! Attans! Vem ska jag lägga tillbaka? Äsch, det får blir två priser idag också! (Men. Vad är det här för genuscertifierat plommonstop, när vann en karl senast? UPPRÖRANDE! Vi får kvotera fram dem imorrn.)

Lucka 21 kommer i ottan! Passar 06:30?

Share
Publicerat iFacit, julkal.

31 kommentarer

  1. 06:30 blir perfekt.

    Fan vad jag surar över att jag började med Wikipedia Chestnut istället för svenska Hästkastanj i morse på bussen. När jag väl tog mig dit istället gick nätet ner och jag glömde sedan bort det spåret. Svaret stod ju där rakt upp och ner. Tänk om jag skrivit Altser (bara sluntit lite på shift) i morse då hade det varit ett finfin hopp i hatten. Ja ja det är 4 luckor kvar.

  2. Klart jag blev på bättre humör med så glasklara ledtrådar.
    Googlade du förresten ”Flotte Lotte”? Du blir nog besviken, är jag rädd. Men det är ett alldeles utmärkt köksredskap.

  3. Men heregud, vi är ju nästan 50! Vad hade de i absinten förr i tiden egentligen? Det verkar i och för sig coolt att åka katafalk i sällskap av ett par hundra tusen beundrare, men om man måste då först får det nog anstå tills vi har uppnått den ålder då man rättmäteligen kan se sådär ut.

    Grattis Leda och Dieva och alla andra damer från den senaste (sista?) manne(känge)n!

  4. *korr* då=dö (lät inte det filosofiskt så säg?!)

  5. Karel

    Gissade helt fel idag … trodde absolut att det var PK som spred blåsippor men så fel det kan bli. Ber verkligen om ursäkt om någon fick en spik i foten o då i synnerhet SD. Men om det hade varit en ”båsinkognito” så borde h*n fått nobelpriset. I lyrik.

  6. Men hakke, man kan inte korra och fixa om man är filosofisk i korrutan!

  7. Jag vill absolut ha en Flotte Lotte. Den ser nästan ut som en vahettere … Schl nej … Schtu … nej, Zah … Äh, ordet är borta. Det är en rivapparat som påminner om en harkrank på tre ben och som har en vev på huvudet.

  8. Och som bloggen av Smedstadens ros så svår
    sina skylande blad över ledtrådar slår
    inför båset, inför odågor och frön
    låg hon trådlöst uppkopplad och skön
    och med vitt skilda stilar hon luckorna skötte
    och sin älskade nollkollklubb hon mötte.

    Men nog skaldat. Julafton närmar sig med stormsteg, tidevarv komma och tidevarv försvinna och drt behövs snart lite rim och reson om vi ska lösa den svåraste gåtan av dem alla. Vad säger ni?

  9. Nämen hakke, sitter du uppe missinassen? Du måste tänka på BNP!

  10. leda

    Nämen! En tröja! Tack, tack, och spill nu ingen skumpa på den här i nollkollklubben, vänner! Å, vad fint det kommer att bli med alla blåsipporna i en corsage på den. Och så är klädproblemet till nyårsfesten löst. Tack!

  11. Grattis Leda och Dieva! Må era tröjor sitta som smäckar och må folket hylla er där ni skrider tröjbeklädda fram.

    PS Lotten, det gör väl inget att sökrobotarna blir jättebra?

  12. Njae, inte riktigt rivjärn. Mera som en passoar, en sil med roterande ”genomklämmare”. Ungefär samma funktion som en mosvagga (Örjan vet nog vad jag menar, svenskt namn?),

    Jag lade ju faktiskt ut svaret 09:20
    ”Eftersom man ska gissa fel och diskret så gissar jag Erik Gustav Geijer. Jag vill också påminna om att det ordnas offentlig dans på lördag. Viss livlighet förutses”
    Geijer var en ledtråd till Värmland. Många poeter/författare var värmeledningar på den tiden. Selma också.

    Det där med ostkakan var IRL och det erinrade jag mig mycket senare på dagen.

  13. God morgon! Jag är på väg till jobbet så tidigt att inte ens dagens lucka är uppe. Men det brukar ju inte hjälpa att den får ligga och gro under dagen, så det spelar nog ingen roll i den bemärkelsen. Tack för godnatthälsning igår – vi ses i kväll.

  14. Jesper

    Inaw: Snyggt gjort, att få min feltråd till ledtråd! Fröding, minsann. Hade jag varit värmlänning och klurat trådarna så… Jaja, ny dag, nya galenskaper.

  15. Men vänta nu… hur kan HB vara Fröding när det var Skalden Wennerbom som hemlisbloggade en nyhetsnotis? Äh, egentligen är jag väl bara avundsjuk som är så obildad. Den chockade flickan man skulle tipsa om var alltså Signe…?

  16. Blad och löv på (nästan) varenda bild. Var det modet då?
    Ostkakan började röra om lite i skallen på mig i går kväll, men alldeles försent för att det skulle bli lite mer än rörigt …

  17. Lille Maken

    Lotten, Lotten, du är då för svår! Luckorna påminner mej om Den Finska Gåtan. Gåtan läses på finlandssvenska:
    – Vad är det som är hänger i taket och är grönt och kan vischla?
    – ??? (Den enfaldige gissaren talar rikssvenska.)
    – En schill.
    -En sill hänger väl inte i taket.
    – Man har hängt upp den.
    – En sill är väl inte grön.
    – Jo. Man har målat den.
    – Men en sill kan väl inte vissla.
    -Det sa jag bara för att förvilla.

  18. inaw

    Jag borde kanske bara ta emot berömmet för ledtråden om en galen kreatör men just då höll jag på att citera en sketch från Galenskaparna rätt så OT.

    Det som var min riktiga ledtråd var att Fröding ligger på Liv Strömqvists lista över våra tre populäraste torskar. På första plats ligger Hugh Grant men jag kan bara inte komma ihåg vem den tredje är….

  19. PK

    Om jag spred blåsippor eller inte får väl historien visa en vacker dag, men Pöbel Nåldrog var i alla fall Folke Waxin, nyhetsuppläsare på Ekot.

  20. På Lottens uppmaning (?) vill jag bara säga att jag visste, fast jag inte är värmlänning. Fast det tog ett par timmars rotande i hjärnvindlingarna innan Skalden Wennerbom kom upp till ytan.

  21. sonetjka

    Nu när man inte behöver linda in sitt resonemang vill jag förklara varför Lotten har fel, och att hb minsann visst då är Karin Boye:
    Det var inte lokala nyheter, det var rikslarm.
    Det var inte en oidentifierad man, det var en berömd kvinna.
    Det var inte under en kastanj i stadsparken, det var framför en sten på ett utsiktsberg utanför stan.
    Det var inte en brännvinsflaska, det var vichyvatten.
    Det var inte en ung flicka, det var en vuxen bonde.
    Det var inte nu (polisens nummer), det var då.
    Det var inte vädret, det var kriget.
    Allt, precis allt stämde om man kisade med tvärtombrillor, och anteckningsboken var förstås bara ett villospår, så den kunde man bortse från!

  22. Där hade du en intressant idé, Sonetjka: en och samma HB två gånger i samma december! Ingen hade anat! (Utom du dårå.)

  23. Örjan

    Skogsgurra: Passerkvarn. (Kan bildgooglas).

  24. Ooj! En tisha!!! Jag som drabbades av habegär när jag såg den i gårdagens fina utställning, sicken tur jag har.

    Jag tackar allra ödmjukast plommonstopet för denna ynnest och Hyttfogden som gav den ledtråd som gjorde att jag bokstavligen fem i tolv kom fram till Fröding.

  25. sonetjka

    Jag är nämligen mycket intressant. Men mera bitter ändå – hade jag inte missat just den luckan hade jag ju kunnat köra resonemanget ALLDELES ÖPPET för att förvirra och roa alla, vilket måste sägas vara målet.

  26. Stina Taube var dotter till Gunnar Wennerberg, som skaldade med Johan Nybom och blev till Skalden Wennerbom. Tjippelitjipp. Även om jag tyckte att luckan passade utmärkt in på Kurt Cobain.

  27. Men shit, jag glömde ju att nämna Johan Nybom i facit!

  28. Pöbel Nåldrog läste jag ”musikaliskt” och fick till (Ulf) Peder Olrog.
    Vilket jag inte begrep hur man kunde gissa på. Det var ganska säkert med en gång att det vara skalden Wennerbom.

  29. Passerkvarn! Tack Örjan. Hade ingen aning. Bara träffat på redskapet i Tyskland och Sydtyrolrn – där dom också pratar tyska.

  30. Lille maken kl 08:26 – nämen för hundan – ”den enfaldige gissaren talar rikssvenska” – jag har då aldrig hört på maken!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.