Hoppa till innehåll

Nu ska vi lösa den ekonomiska krisen i Grekland

Det finns en gammal datorutvecklare, uppfinnare, föreläsare och allmän mentor som heter Werner Schneider. (Det finns många som heter just Werner Schneider, så han är lite svårgooglad. Länken ovan går till en artikel från 1994, där Werner berättar att han har ”svårt att hantera sin datorpost”. Jag ska fixa en Wikipediaartikel strax.) Werner är hur driftig och fiffig som helst och just nu sjösätter han ett projekt tillsammans med min pappa och den djefla mannen. Mellan driftigheterna, uppfinningarna och problemlösningarna smattrar lärorika samt sedelärande historier ur Werners mun.

Igår löste han på några få minuter Greklands små problem på detta vis (men här med mina många och långa ord):

En rödbrusig tysk vid namn Wolfgang på besök i Grekland tänker ta in på hotell i Aten eftersom han är trött och inte orkar åka hem till sin omysiga lägenhet. Han är inte bara petig med ölen och sauerkrautern utan även med rumskvaliteter, så han begär i hotellreceptionen att få kontrollera rummet innan han bestämmer sig.

– Javisst, men då måste jag först ha 100 euro som disposition deposition, säger den magre portieren Nicolas som just då står i receptionen.
– Aber jawohl, säger tysken och slänger upp en sedel som han haft med sig från München.

När tysken tar den skrangliga hissen upp till hotellets femte våning, tar portieren 100-lappen och springer på lätta steg till den svartmuskige slaktaren Vassilis, som han är skyldig 100 euro sedan han redan för tre månader sedan började handla på krita.

Den förvånade Vassilis – som är van vid att Nicolas inte alls betalar sina skulder när han ska – tackar och tar emot och tänker att jamen vad fint, då ska portieren få köpa souvlakispett av mig även nästa vecka. Sedan tar han samma gamla 100-lapp och går rakt över gatan till sin svåger med det stora, lockiga men numera gråa håret för det är han – Adonis – som sköter köttleveranserna i sin fina kylbil som han köpte på auktion år 2002.

Slaktaren har länge varit skyldig honom 100 euro, vilket har fått hans syster (som ju är gift med den skönlockige kylbilsmannen) att börja knorra och dra upp oförrätter från deras gemensamma barndom.

– Tssssst, mumlar slaktaren Vassilis, nu kommer kära syster inte att prata om hur jag drog henne i flätorna eller att hota med att berätta för mamma.

Kylbilsmannen Adonis tar cigarren ur munnen och skrattar ett bullrande skratt när han får den efterlängtade 100-lappen och han tänker att ”det var då på tiden”. När slaktarsvågern med lättat hjärta och små hoppsasteg har gått hem till sina skinkor och grisfötter, samlar Adonis sig och går till Sophia, som ju som vanligt står och hänger i gathörnet som hon kallar sitt.

– Pssst. Pengarna. Här, 100 jämnt. Närma dig inte min hustru – nu är vi kvitt!

Sophia stryker bort sin envisa hårslinga som har halkat ner och som vanligt kliar henne på näsan, ler mot Adonis och tar emot pengarna, som hon stoppar ner i dekolletaget. Visserligen har hon en fungerande handväska med portmonnä som hon fick av sin moster när hon fyllde 23 år, men det är så praktiskt med pengarna nära hjärtat. På höga klackar men med stadiga steg vandrar hon sedan iväg till det närbelägna hotellet, där hon brukar ta in på lunchen.

– Nicolas, säger hon. Jag hade inte glömt. Här är betalningen för rummet igår och förra veckan.

Och så lägger Sophia den vältummade 100-eurosedeln på disken och går iväg till sitt hörn igen. I samma ögonblick kommer den arge, ännu mer rödbrusige tysken Wolfgang ut ur hissen.

– Aber doch, den hissen schtannade halbwegs! Rummet var virkligen nicht in ordnung! Ich komme nicht här zu schlafen utan will istället gå till grannhotellet! Ge mig genast tillbaken alle meine pengar!

Tysken får sin hundring. Alla har fått sin hundring. Ingen har förlorat ett öre men alla har fått sina pengar och betalat sina skulder.

Häpp …?

– Nä, jag har inte gjort nåt! Vissel, vissel.
– Nä, jag har inte gjort nåt! Vissel, vissel.

Nu måste vi ju protestera mot diverse detaljer som att det faktiskt är väldigt besvärligt att samla alla som är skyldiga varandra exakt samma summa och att alla dessutom måste ha använda samma, smidiga betalningssätt som inte tar tre bankdagar att effektiviseras och att ingen får för sig att pruta eller lägga på ränta. (Brukar man förresten lämna deposition när man vill kolla på ett hotellrum?) Den lilla detaljen att den magre portieren Nicolas faktiskt använder pengar som han på inga villkor har rätt till och att han därför är kriminell får vi ju också ta med i bilden – men ponera att han först frågar den gode Wolfgang om han får låtsas att pengen är hans? Bara en liten stund? Är allt ok då?

Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Vad hade hänt om Sophia hade anlitat grannhotellet på luncherna?

  2. Ullah

    Det verkar funka finfint, fler tyskar till Grekland med andra ord!

  3. Jag tror att vi hade fått skicka en av de ännu kräsnare tyskarna till grannhotellet om Sophia hade valt fel. Jawohl!

  4. Örjan

    Men hotellägaren? Har inte han förlorat en fordran?

  5. Anette Levander

    Hm…… det finns ju en viss tidsaspekt i det hela också. Om tysken hade kommit ner tidigare och velat ha tillbaka sin hundring så hade …….. vad hänt? Hade Nicolas gått till Sophia och sagt att det var dax att betala eller …? Alltid den som står längst ner på stegen som är mest utsatt och får betala.

  6. Orangeluvan

    Jag gillade den envisa hårslingan mest. Så många envisa hårslingor som jag har läst om i diverse egentligen oläsbara deckare så förvånas jag över att just denna hårslinga är högst levande för mig (typ) och att jag verkligen kan se Sophia där i gathörnet.

  7. Orangeluvan

    Kan du inte fortsätta skriva om henne?

  8. Jahaja, Orangeluvan, så har man fått en beställning på utvecklad karaktärsbeskrivning; kan Sophia bli en listig detektiv som utreder ruttnande lik med smaskande likmaskar och slemgeggor?

  9. Varför inte.
    Och sen går hon hem och vispar med sin handvisp.
    Eller går? Hon kör en sekruttbil förstås!

  10. Örjan

    Deckartema?
    Med början i gårdagens inlägg.
    Fortsätter idag ??
    Kör du fast i författandet? -Fantasifulla bloggkommentatorer finns i din närhet.

  11. Så gå vi runt kring en skuldsanering, skuldsanering, skuldsanering!

    Får mig att tänka på orienteringssportens finansierande. Största utgiften: startavgifter på andra klubbars tävlingar. Största intäkten: startavgifter från andra klubbar. Har alltid tänkt ”Är det inte lika bra att alla bjussar alla och slipper hantera pengar?”.

  12. Innan jag glömmer eller somnar: Örjan har helt rätt — hotellet saknar betalningen från Sophia. Fast tusan vet om det gör någon skillnad så lite som hon egentligen slet på möblemanget under de korta lunchstunderna.

  13. Den tanken slog mig också: med den här typen av skuldsanering är det alltid någon som sitter m Svarte Petter på slutet. Men å andra sidan är det ju bara den i slutet av kedjan. Vad väntar dom på i Grekland? Det är väl bara att börja sjunga “Denna hundring den ska vandra, från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå…”.

  14. PK

    Du kan ju låta huvudpersonen vara en akademiker i förtiårsåldern som tränade mycket i sin ungdom och som fortfarande är i förvånansvärt god form för sin ålder. Han blir mot sin vilja indragen i ett mysterium där det visar sig att en skum del av en myndighet eller annan stor organisation ligger bakom. Han träffar på vägen den hyperintelligenta och mycket lärda Sophia som dessutom är underskön. Tillsammans löser dom mysteriet och den som verkar motarbeta dom hela tiden visar sig vara på de godas sida medan den som dom hela tiden litat på visar sig vara skuren.

  15. PK: Är det Trollflöjten eller Da Vinci-koden du beskriver?

  16. Eh, PK, är den som dom hela tiden litat på verkligen skuren?

    Ett typiskt kännetecken på gamla tiders skurar är ju annars att de har någon typ av synlig ärrbildning.

  17. Hagelskuren, alltså? Inte kulkärven – som inte var så kul att råka ut för. Dessutom tycker jag att den undersköna borde heta Helena i stället för So-phia som, med förlov sagt, nog var lite fläskig.

  18. PK

    Nja Luna, skurk ska det väl vara.

    Da Vinci-koden eller vilken annan Brownbok som helst.

  19. Men, PK. Nu blev det ju inge roligt!

  20. Christer

    Det påminner en del om den klassiska tankenöten där en vis man ska hjälpa tre beduinsöner att dela faderns arv på 11 kameler, och en ska få hälften, en ska få en fjärdedel och en ska få en sjättedel.

  21. Sophia var väl med förled sagt lite fläskig? Vi har minst två sköna Helenor i båset, för övrigt. Kan med säkerhet säga att den ena Helena inte är fläskig. Det var inte därför jag släpade ut henne på längdskidor.

  22. Agneta

    Τραγουδήστε ένα τραγούδι έξι πεννών την τσέπη γεμάτη από σίκαλη,
    Τέσσερις και είκοσι κοτσύφια ψημένο σε μια πίτα.
    Όταν η πίτα άνοιξε τα πουλιά άρχισαν να τραγουδούν,
    Αχ, δεν ήταν ότι ένα φίνο πιάτο για να ρυθμίσετε πριν από το βασιλιά;
    Ο βασιλιάς ήταν στο λογιστήριό του μετράει τα χρήματά του,
    Η βασίλισσα ήταν στο ψωμί τρώει σαλόνι και μέλι
    Η καθαριότητα ήταν στον κήπο παρέα τα ρούχα,
    Όταν κάτω ήρθε μια Blackbird και pecked από τη μύτη της!

  23. Pigan var i kläderna garden party,
    När ner kom en Blackbird och pickade spetsen!

  24. OMG!

  25. малко охлюв, пазете се, пазете се, малко охлюв, да гледате, в противен случай аз ще те заведа

    Typ så? Är det den leken vi leker?

  26. Men nej, hallå, dom måste ju ÖPPNA pajen så att alla flyger ut! Det har vi ju pratat om förut!

  27. @Luna: ​​Ja gledate, i fallet med motbjudande az alkali dessa anläggningar

  28. Såna skor har jag. Men det är alldeles för få tillfällen att använda dem. Får flytta till ett grekiskt gathörn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.