I morse gick Sjuttonåringen till skolan i kavaj eftersom det är International Suit Up Day. (Hon firar även andra klädrelaterade dagar, t.ex. går hon gärna i grönt på Saint Patrick’s Day.) Jag, som har ett annat fokus på tillvaron, drabbades alldeles nyss av insikten att det idag är Internationella klarspråksdagen – International Plain Language Day.
Plain? Hm. Ser ni att svenskan är ett klarare språk än engelskan? ”Plain” är ju inte ett dugg plaint. NE:
Men okejrå. Jag fattar vad plain ska betyda. Även om jag knorrar lite för att jag tycker om utsmyckat språk. Inte alltid, men ofta. I alla fall ibland.
Det förtjusande Språkrådet twittrade (#iplday) detta:
”I dag är det internationella klarspråksdagen. Fira den genom att skriva till andra som du vill att de ska skriva till dig.”
Jahaja. Inspirerad av denna i mitt tycke tvetydiga uppmaning, önskar jag att ni i fortsättningen i kommentarerna använder er av ord som sedermera, varnagel, ideliga, synnerligen, persedlar, disparat, föga, summo, nedrig, sinsemellan och näpsa. Precis som Fakiren måste jag dessutom påpeka att svenskan – liksom tyskan och andra språk – består av många sinsemellan olika bokstäver, som jag föredrar placerade i för förståelsens skull lämplig ordning.
ett annat exempel på ordet plain:
”… we fought him hard, we fought him well, out on the plains we gave him hell…”.
Very good, very good, LL99!
När jag ser Piraten kommer jag att tänka på att det var länge sedan vi firade baskerdagen.
Huvudbonadsdagen menar jag.
Det är om en månad – den 14 november!
LL99: Internationella citera Iron Maiden-texter-dagen?
Lotten: Sedemera kommer vi nagelfara dina publikationer medelst synnerligen adekvata metoder och undsläppa oss ett och annat nedrigt näspande bland alla hurra-rop.
Bra, då hinner man förbereda sig ordentligt.
I mitten av november vill man väl ändå inte gå barhuvad? Det lär bli en toppluvadag i vilket fall som helst, internationell eller inte.
Ö-helena:Glöm inte hattnålen då!
Nej, hur skulle jag kunna glömma den! Den står så fint i en mugg här en armslängd ifrån mig, så den tittar jag på varje dag.
Ojojoj vad jag skulle ha att skriva till Thomas av Aquino idag då!
Men jag hinner inte det. Jag får fortsätta sitta och översätta till mitt eget modersmål så att det kanske finns en chans att förstå vad han ville ha sagt. (Som tur är finns det en engelsk översättning mellan hans latin och min svenska. Men den är lika kurvig som jag antar att latinet var.) Jag vill skriva lite mer i rak ordföljd och utan förtisjutton bisatser som kollrar bort subjekt och predikat.
Nu har jag medelst en kommentar ådagalagt mitt problem för er.
Men, alltså, att tala klarspråk är ju inte samma sak som att tala som man vill att andra ska tala. Inte heller att tala enkelt. Utan att ta bladet från munnen. Sluta hymla. Inte linda in det hela. Pang på rödbetan, rakt på sak. Dags att säga vad vi egentligen tycker! Eller va?
Hear, hear, Orangeluvan. Exactly my point. (Och varför jag inte kan skriva just detta på svenska är en av livets stora gåtor.)
På tal om säga det man vill: hörde ni Ann Heberlein i morse?
ådagalagt *check*
adekvata *check*
nedrigt *check*
medelst *check*
hattnål *check*
/en mycket nöjd bloggare
Cecilia N: Menar du i P1?
Plebej!
Ja, i morse i P1-morgon.
Idag stötte jag för första gången på det engelska ordet för ”ehuru”. Det heter ”albeit”! Va ä dä för typ av engelskt ord? Låter ju inte särskilt engelskt alls. Kanske ni flerspråkliga kan komma med en liten fin etymologisk upplysning?
Bra Helena E — jag kunde inte albeit. Nu ska vi se:
Origin: 1350–1400; Middle English al be it al(though) it be.
Aaaah. Snyggt.
Wow. Man uttalar det [allbi-it]. Inte [ålbejt]. Mycket bra kunskap.
Albeit kommer sig av ett lite slarvigt uttal av den engelska motsvarigheten till ”vare därmed hursomhelst” det vill säga ”all be it (as it may)”. Till exempel.
Lotten, de ord du önskar att vi använder här i dag är ord som känns helt normala för mig. Möjligen brukar jag inte använda summo annat än om jag skulle brista ut i sång: »En afton vi summo så tysta i säven …«
Jag böjer dock verbet simma: simma, sam, summit. Under mitt hittillsvarande levnadslopp har jag summit mången meter. Måhända är jag övermåttan självbespeglande, enär jag företrädesvis tänker »jag sam« och inte »vi summo«. Detta trots att jag åtskilliga gånger ej varit allena i de vatten jag badat i.
I Röda havet har jag aldrig lögat mig. Dock har jag sjungit:
Vi gingo ned till Röda Havet.
Vi lågo i där minst en kvart,
ja minst en kvart.
Men inte blev vi röda av ’et,
men Röda Havet det blev svart.
Och vet du, Agneta, att du och Nittonåringen numera bor nästgårds och simmar i samma vatten på Delphi.
(Ni anar väl att jag som tävlingsmänniska är nöjd med att vara en minut före Karin med albeits etymologi?)
Lotten, vad skoj att Nittonåringen har hamnat i detta område. Det är nu bra länge sedan jag simmade i Delphis vatten. Numera är badet sammanslaget med ett gym. Det ser ut som om Nittonåringen bor mer eller mindre exakt där vår äldste bodde i början av nittiotalet. Då var de studentbostäderna alldeles nyrenoverade.
Kanske jag är lite av Ulf Lundell. Men vad är det för mening med att använda ganska så avsomnade ord utan att det egentligen föreligger något behov av dem? Om Språkrådet vill att man ska använda dem så blir jag ännu mer tveksam. Språkrådet/Språknämnden har i många år kämpat för sitt existensberättigande genom att utfärda olika rekommendationer. Rekommendationer som vi svenskar (utom jag då) glatt följer och till och med tar som ursäkt att hoppa på självständiga individer (som jag då), som vågar gå egna vägar.
Den största bedriften var när Margareta Westman med mycket oklar logik och kvasimatematiskt resonemang fick ett antal språkvårdare att säga ’tjugohundraett’ i stället för det dessförinnan förhärskande ’tvåtusenett’. Detta har lett till att så gott som samtliga offentliga personer numera säger ’tjugohundraelva’ – det är i stort sett bara utlandskorrespondenterna (och en stor del av den inte fullt så ängsliga landsortsbefolkningen) som håller fast vid det naturliga ’tvåtusenelva’. De är ju inte lika utsatta för indoktrineringen.
För övrigt tror jag att Ulf Lundells bok är riktigt bra. Den finns på listan. Återkommer.
Kul med albeit! Det ser så tyskt ut, så jag har alltid trott att det var en rest från saxarna.
Gurra, en utmärkt anledning att använda de gamla orden som Lotten vill bevara är att de är vackra.
Där är jag med, Christer. Jag har inget emot dem. Vad jag tycker är alldeles onödigt är att en snudd på myndighet påbjuder deras användande. Sådan bör vara den skrivandes ensak och personliga stil.
sådant, förstås
Jo, det kanske inte var Språkrådet som rekommenderade användningen av lågfrekventa ord med patina. Jag anar att det är Lotten som tycker så. Och då kommer förstås saken i ett helt annat läge. Men formuleringen ”snudd på myndighet” gäller förstås fortfarande.
På tal om baskrar. Den huvudbonad som Piraten bär på bilden är inte en basker utan något som jag fått berättat heter ”Danska Flottans Sommarkapell”. Piraten bar dock vanligen basker i dess rätta bemärkelse.
Å, vad fint, det ska jag börja kalla mina baskrar också! Möjligen ”danska flottans vinterkapell” under den kalla årstiden.
OBS OBS OBS OBS OBS OBS OBS OBS OBS OBS OBS
Det är alls inte Språkrådet som vill att folk ska skriva med gamla ord. Det är jag som skriver med gamla ord här ovan för att få er att skriva med gamla ord i båset — men bara här i båset och i era kommande generationsromaner.
SLUT PÅ OBS SLUT PÅ OBS SLUT PÅ OBS
Lotten är väl ingen myndighet?
Kopplingen till Lundell hängde jag inte med på. Jag har inget särskilt föhållande till hans böcker och texter, förutom att Jack var kul att läsa i tonåren och att rimmet ”Nere vid Zinkensdamm en juninatt, gick jag och undrade var jag hade vatt” är genialt.
Vi bör alltså på klarspråksdagen hoppa ut från garderoberna och stolt skandera:
– Ostbågar ÄR godare än chips!
– Britney Spears är underskattad!
– Bort med Zlatan!
istället för att hymla om det.
”Huruvida äro mina byxor.”
När jag är på rätt humör och kan bortse från det för mej ganska ointressanta splattervåldet, är Tarrantinos filmer Pulp Fiction och Kill Bill 1 och 2 underbara helt på grund av språket. Dom oväntade formuleringarna och ordvalen (nja, det är inte riktigt samma sak för mej) lyfter filmerna. Någon verkar ha brytt sig osedvanligt mycket om dialogen i dom filmerna.
Jodå, Lotten är snudd på myndighet.
Christer
Lundells senaste bok har av kritiker karaktäriserats som gnällig och tråkig. Precis som jag!
Aj, vad ont det gör att se ”på grund av” när det är något positivt som omtalas. Tack vare!
I morgon är det internationella handtvättardagen.
Matilda(s fikarum) — någon borde skriva en avhandling på din känsla för svenska. När var det du flyttade från Sverige? Inte för att du har en svenska som har fastnat på det året, utan för att vi andra inte känner av förändringarna lika starkt som du.
Mycket intressant är det.
För övrigt sitter jag på ett tåg som 1) rör sig framåt 2) verkar ankomma i rätt tid. Skumt.
Jag flyttade från Sverige 1990 och hade försvinnande lite kontakt med svenska språket fram till 2005, då jag började blogga. Okej, jag skummade ju dagligen igenom Aftonbladets rubriker på nätet (jag loggade på 1995), för att åtminstone hänga med lite, men för övrigt var jag så koncentrerad på att bli bra på engelskan att jag glatt struntade i svenskan tills det magiska året 2005. Då var det så svårt för mig att snabbt få ur mig en vettig mening på mitt eget språk, när det behövdes, att jag bestämde mig för att inte låta mitt modersmål somna av helt. Glömmer språket gör man ju aldrig, men ju längre tid det går, desto svårare blir det att väcka det till liv igen.
Så jovisst, nog fastnade jag på sätt och vis i den svenska som pratades och skrevs 1990, att påstå det är inte alls att överdriva. Den nysvenska jag lyckats ta till mig sedan dess är tack vare att jag läser så många bloggar som jag gör. De flesta bloggare skriver som de pratar, verkar det som i alla fall , och det är en guldgruva för mig samtidigt som det kan vara en plåga.
Det är lätt att vara efterklok, men jag vet att jag hade mått bättre av att hänga med i utvecklingen mer, successivt. Man märker uppenbarligen inte övergångarna till nya sätt att prata lika tydligt, när det sker gradvis.
Agneta;
… men utav akvavit människan till kropp och själ blir oskuldsfull och vit!
Låtom oss hoppas att Lottens tåg inte sedermera blivit ankommet.
Tack för albeit-utredningen! Skulle glatt ha uttalat det fel, även om jag greppat betydelsen. Detta bås ÄR som en myndighet, fråga doktorn och bibblan svarar i ett.
Håller med Fikarummet, tack vare är något positivt, på grund av antyder något negativt. Använt fel så skär det i öronen.
Är det verkligen så med tack vare och p g a? Jag har uppfattat dom ordasättningarna som fullständigt synonyma när det talas om positiva saker. Men är det nåt negativt duger bara p g a. Menar jag.
Jag håller med Gerbilen på grund av att hon har rätt!
Det är när ’tack vare’ används om något negativt som det blir fel.
Håller med PK då jag har samma uppfattning om att p.g.a. är när det är negativt och tack vare när det är positivt.
Är det inte så borde det bara så.
Men vänta nu, är det inte logiskt att tjugohundra följer efter nittonhundranittionio? Eller är jag bara distraherad av katten som använder mig som klösbräda?
Ja, Luna. Om man vill rationalisera språket och rensa ut ordet ’tusen’ så är det logiskt.
Romarna skulle nog aldrig ha använt konstruktionen CCCCCCCCCCCCCCCCCCCC utan använde i stället MM. Och inget språk i världen som jag kan eller känner till använder tjugohundraelva för att beteckna det aktuella årtalet. Där säger man tvåtusenelva. Helt enkelt för att det är det naturliga sättet att uttrycka sig.
Jag har kontrollerat detta ganska grundligt under mina jobbresor i Europa, USA/Kanada, Afrika och Asien.
Idag har min yngre kursare bett mig att förklara ordet ”gunst” i min text. Jo, jag tror att hon kan det, men hon ville det ändå. Och när jag tänker efter så är det nog nästan så att det höll på att ramla ur språket även för min årgång (början på 60-talet).
Kolla med dina kassörer, ab.
Men inte har väl alla gått och lagt sig redan? Sitter och hoppas att SJ kan hålla tiden skapligt på Pysses tåg så jag slipper vänta så länge hör på stationen.
Nu kommer tåget. Bara ett par minuter sent. Skönt.
I mitten på 2000-talet skrev Svenska språknämnden:
Man använder i princip tack vare för skäl som ger uttalat positiva resultat. Det ska finnas någon eller något att tacka! ”Tack vare dina insatser lyckades vi.” På grund av används när skälet ger neutrala eller negativa effekter.
Agneta, nu finns det skäl att vara försiktig med tvåtusen och tjugohundra. I mitten på tvåtusentalet är någon gång runt år 2500. I mitten på tjugohundratalet är ca 2050.
Det kanske var just en sådan situation Margareta Westman försökte undvika? Men det hjälpte ju inte att tvångsstyra mot tjugohundra – det blev ju ändå fel.
Bra att du kom på orsaken själv, Skogsgurra. 😀
Att det skulle vara fråga om någon tvångsstyrning är nog däremot en missuppfattning. Alla får ju säga precis som de vill, och gör det också. De var bara en rekommendation för hur man kan undvika missförstånd.
Christer
Jag var med. Jag prenumererade på Språkvård sedan lång tid tillbaka och reagerade mot Margareta Westmans klent underbyggda resonemang redan när saken togs upp i tidskriften i slutet på åttiotalet. Jag kommunicerade med henne via fax – som tyvärr bleknade efter ett antal år – och hon förstod inte ens skillnaden mellan ’tjugohundratalet’ och ’tjugonde århundradet’. Ingen kunde gärna få allvarliga problem om man hade fortsatt med det naturliga tvåtusenett etc – så som man nu gör i resten av världen. Det var helt enkelt ett klåfingrigt ingrepp som mest var styrt av en önskan att ’göra sig nyttig’.
Att påbudet inte var något tvång kan diskuteras. Språknämnden lyckades övertyga språkvårdarna på SVT, DN, SvD och många andra tunga språkanvändare. Akademien (som kanske var var det började) var också med och styrde. I praktiken blev det ett tvång. Vissa ordbehandlare har tjugohundrakonstruktionen som default och larmar vid tvåtusenelva.
Resultatet blev i alla fall en totalt onödig splittring av svenska folket och ett otal diskussioner om vad som är rätt och fel. Denna diskussion skulle vi aldrig behövt genomlida om Språknämnden avstått från att lägga sig i.
Att det blev fel både med ’mitten av tvåtusentalet’ och ’mitten av tjugohundratalet’ visar för övrigt hur verkningslös ’reformen’ faktiskt är i praktiken.
Min motvilja mot tjugohundrakonstruktionen har ganska lite med språkliga eller faktiska skäl att göra utan mera med att jag är starkt emot onödiga ingrepp från ’nästan myndigheter’ och – framför allt – att vi svenskar så gärna rättar in oss i helt onödiga led. Och där står vi och har synpunkter på de fria individer som leker på ängen.
Men alltså – här har vi människor som ogillar regler och påbud och så har de själva hittat på en ny språkregel (att ”på grund av” skulle få användas ENBART i samband med negativt utfall). Logiken i detta?
Där var jag inte inblandad. ’På grund av’ har inget negativt över sig. När det gäller ’tack vare’ och ’på grund av’ behövs för sjuttsingen inga regler. Vem har hittat på nåt så befängt? Språkrådet igen?
Gerbilen det hörs ju på namnet. på grund.
Det är väl för katten ingenting positivt med att gå på grund. 😉
Nä men allvarligt så tycker jag fortfarande att ”på grund av” är ett negativt uttryck som absolut inte kan användas i positiva sammanhang. Fast det förstås om positivet är trasigt så kan man ju hävda att på grund av kan användas i positiva sammanhang.
Jag tycker personligen också en massa saker, men inte gör jag allmänna regler av dom för det, hehe. Jag frågar Lotten och Ö-Helena hur det ska va och så gör jag så. Helt enkelt.
Hörde en positivhalare på Skansen i tisdags. Förstår alltså LL99s tanke där, om trasigt positiv.
Tydligen så kan man rösta på vilka man vill se som Vintervärdar i SR P1 programserie ”Vinter i P1”. Tyvärr så verkar de ha glömt att skriva upp Lotten men det struntade jag i ock skrev hennes namn i kommentarsfältet istället.
Här kan man välja och rösta.
LL99
Kanske en bra indirekt metod för att Lotten skall bli ”originalpratare” på Sommar.
Och idag är det Blog Action Day.
Är ni på?
LL99 – tack, tack. Jag har inte gett upp; jag ser sommaren (och vintern?) 2012 som min.
Nej, den här Blog Action Day (http://blogactionday.org/) är jag ute och reser och skriver inte alls om mat, utan om Ricky Bruch. Men han åt väl?