Hoppa till innehåll

Sorg i Göteborg – morgonstund i Lund

Igår trivdes jag så bra i Göteborg och med människorna där att jag tänkte ”alla städer borde vara som Göteborg”. Så fort man ser lite förvirrad och tveksam ut, kastar sig folk fram och säger ”nej, du ska ta tvåan” eller ”skicka GV till 72450” eller ”vill du ha hjälp?”.

Utanför Bokmässan stod polispiketer så rart för den händelse att kulturkoftorna skulle råka i gräl med varandra. (Jag visste då inte att Lars Vilks dök upp i skottsäker kofta.) Överallt finns det fotbollsarenor som heter Ullevi och överallt spelas det fotboll på tusen och en gräsmattor. Nästan alla cyklar när de inte åker ”vagn”.

Rätt som det var dök även en cykeldinosaurie upp, vilket det ju inte gör i alla städer.
Rätt som det var dök även en cykeldinosaurie upp, vilket det ju inte gör i alla städer.

– Jag vill inte bo i Göteborg, men jag vill att det ska finnas lite Göteborg i Kiruna, Eskilstuna, Åmål och Sjöbo! utbrast jag och fick sedan förklara att det inte alls handlade om humorn eller fotbollen utan den så vansinnigt vänliga miljön.

(Jag skulle en stund senare komma att ta tillbaka och ångra detta uttalande och därefter tvätta min mun med såpa.)

Vi intog årets räkmacka uppe på Heaven 23 som fortfarande har problem med sittplatser, logistik, personal som har vaknat på fel sida och gäster som tar en springnota. Inte med flit – vi har så rasande trevligt och folk kommer och går i en salig röra på ett sådant sätt att betalningen liksom kommer i skymundan.

– DET FATTAS TUSEN KRONOR! sa servitrisen högt med skräck i blicken.
– Nämen …? sa jag. Det kan det ju inte.
– TAR DU DET? PÅ DITT KORT? sa servitrisen nästan i falsett samtidigt som hon gav mig en penna och kvittot med mackor, öl, vin, kaffe och jag vet inte allt.
– Nej. Det gör jag inte.
– DU MÅSTE RÄKNA! pep servitrisen.
– Nej. Du måste räkna. Det blir nog bra. Du räknar, sa jag och sköt över kvittot till henne.
– VEM BETALAR? VEM BETALAR? VEM …? DET FATTAS TVÅ HUNDRA!
– Jag betalar. Lyssna nu: jag tar det. Sätt upp det på mitt kort så blir det så bra så, sa en lugn röst som tillhörde Thomas Erikson.

Själv tänkte jag ”men jisses, jag kunde väl också ha betalat, varför stod jag där och tjabbade?”. Jag fortsatte mitt tänkande med ”jag har ju dessutom sparat 260 kr genom att inte använda hotellets finparkering utan istället parkera bilen under Ullevi som ju är bevakat och låst på nätterna”. Sedan tänkte jag på hur himla trevligt det var i Göteborg igen.

Sju minuter senare stod jag i garaget under Ullevi och tittade på en länsad och sönderslagen bil. Som raskt hade förvandlats från en normalbil till en sekruttbil.

Allt som Nittonåringen skulle få var borta – utom den där byrån.
Allt som Nittonåringen skulle få var borta – utom den där byrån.

Till saken hör att det som jag nogsamt hade samlat ihop och packat inte var fina saker, utan två påsar med nyköpta Ikeaprylar och sådant som man kan avyttra till sina barn: täcken, kuddar, äppelklyftare, fotoramar, planscher, blomkrukor, strumpor, filtar, verktygslåda, spikar och skruvar …

Allt var borta. Förardörrens lås var sönderbrutet och väskan med förstahjälpen, varningstriangel, startkablar och domkraft var även den borta.

Göteborg – den vänliga staden – var plötsligt ett helvetes tillhåll för enbart bovar och banditer. Telefonsamtalet till polisen gav jag upp när jag placerades på plats 26 i telefonkö. Däremot svarade försäkringsbolaget If omedelbart och fick till och med på ett mycket bra sätt agera tröstare när min röst bröts av den plötsliga insikten och sorgen att den speciella köttfärssåskryddblandningen – som jag med en moders ömma kärlek hade gjort i stora lass – nu befann sig i famnen på en satans tjuv.

För att krångla till allt lite extra, ledde min GPS mig på en entimmas irrfärder runt Göteborg i jakt på en bilglasreparatör. Som plastade in bilen jättefint så att jag alldeles för sent kunde köra till Lund och alls inte hann ens raggartvätta mig under armarna eller måla ögonfransarna utan bara rusa in i festlokalen med andan i halsen och klackskorna i handen.

Dammsugning, rengöring, inplastning och fixning: precis som hemma i mitt kök.
Dammsugning, rengöring, inplastning och fixning: precis som hemma i mitt kök.

I Lund gick jag och den djefla mannen tillsammans med 1 800 andra personer på LTH:s 50-årsjubileum och träffade så många (i bokstavlig bemärkelse) gamla kompisar, att vi kände oss som … 47 år. Att komma till Lund är verkligen som att ligga på dunbolster i en vagga: tryggt, lugnt, roligt och alldeles fantastiskt.

Å ja ba:

– Jag vill att det ska finnas lite Lund i alla städer!

Tyst, min mun.

I morse gick vi med Nittonåringen till Grand och åt frukost. Jag hittade en liten smidig samovar i ett fönster.

Men vänta … är det flera kranar? Voffö …
Men vänta … är det flera kranar? Voffö …
Aha! Det är inte en tesamovar!
Aha! Det är inte en te-samovar!

Samovaruppdatering:

Detta är naturligtvis inte en simpel samovar utan en brännvinskantin, precis som den som  Fritiof Nilsson Piraten beskriver i Bock i örtagård. Den ägs förmodligen av Anders Cederberg, som samlar på kantiner som Översättarhelena samlar på sifoner och jag samlar på bufféer. I kantinen finns inristat ”CA Kjernäs Silverfabrik Göteborg”. Och si, där slöt vi dagens geografiska cirkel.
Nu ska jag försöka 1) polisanmäla inbrottet 2) tvätta av mig resdamm, glasbitar, festglitter och serpentiner 3) promenera på kullersten gatsten i högklackade skor.
Share
Publicerat iBloggen

36 kommentarer

  1. Eftersom jag aldrig har haft bilen med mej till Göteborg håller jag till punkt och pricka med om allt som står i första stycket.

  2. Örjan

    Undrar om det är den spritkylaren som figurerat i en av Fritjof Nilsson Piratens böcker.

  3. Jag tror att du har en bra tanke där, Örjan!

    Nu ska jag leta upp kullersten att gå på för att inte fara med osanning. (Kommentatösen Agneta mejlade mig och frågade om det verkligen var kullersten jag gick på idag. Det var det ju alls inte utan bara simpel gatsten.)

  4. Örjan

    den blyga: Tack länk. Han är lika charmig som vanligt.

  5. Ullah

    Nämen! Såsom göteborgare ber jag högtidligast om ursäkt för att du råkade ut för detta, även om tjyvarna naturligtvis måste ha kommit någon annanstans ifrån. De skyldiga är säkerligen utsocknes utan heder i kroppen.

  6. Och kan du se framför dig hur de har åkt ut till sina utsocknes ställen och sitter och myser med mina kuddar och filtar och dessutom snortar örtkryddor, Ullah?

  7. Dumma dumma tjyvar!

    Jag var i Gbg förra gången för drygt tio år sen. Utan bil. Och hade också din första åsikt. Det var trevligt. Folk strosade. Jag tror inte folk kan strosa i Stockholm.

  8. Agneta

    »Kring sekelskiftet 1900 var brännvinskantinen ett givet föremål på restaurangernas finare smörgåsbord. Snapsen ingick i priset för smörgåsbordet och det var fritt fram att vrida på kranarna och fylla på så mycket man ville. Dock ansågs det som brist på hyfs att fylla på mer än sex gånger.«

    Mer om brännvinskantiner och bilder på en kantin av modernt snitt finnes här.

  9. Ullah

    Göteborg är trevligt, och jag unnar inga tjyvar att mysa med Lottens sons grejer. Än mindre inhalera hennes örtblandningar.

  10. Örjan

    Oj!
    Nu först reagerar jag på och noterar Lottens rubrik.
    Både allitteration och inrim. (heter det så?)

  11. Först och främst skickar jag en förbannelse över tjyvarna: Måtte kuddarna skrumpna under deras huvuden, måtte äppelklyftarna slinta i deras händer, måtte de spika sig i foten och måtte kryddblandningen färga deras näsor svarta.

    Så. Nu är det gjort.

    Sen vill jag bara fråga med uppspärrade, oskyldigt blå ögon: Va! Springnota! VAD är det för ena kriminella element som gör sånt.

  12. Fy vad hemskt Lotten. Hoppas de får tag på tjuvuslingarna. Men det är väl föga sannolikt

  13. Och vet du Anna, att det inte bara var en utan två som (dock ovetande om det) tog springnota? Den andra heter nästan som jag.

    Tack för dagens första skratt, Agneta: “brist på hyfs att fylla på mer än sex gånger” — hjälp!

    Vad hör jag? Ni undrar vad som händer dag, säger ni? Ok: här ska skruvas fast rullgardiner och sedan köras utan bakruta de 60 milen hem.

  14. Om jag hade skrivit Sorg i Söteborg – Morgonstund i Mund hade det varit allitteration, Örjan. (Som för övrigt är min favorit-stilfigur.)

  15. Med med mera menar man mer men man mäktar inte med mer.

  16. Lotten, I know the feeling. Det verkar som om de där utsocknes tjuvarna är på rundresa. De blev avbrutna i sina förehavanden hemma hos oss i går morse, men hann i alla fall förstöra en fin boddörr. Flisorna på marken kan vara användbara. Om tjuven rört vid dem lär det vara ett verksamt medel att lägga dem i en handdriven kvarn och mala motsols, samtidigt som man säger vad man vill ska hända med tjuven. Det finns nog någon gammal handdriven kvarn där i boden. Såvida inte…

  17. Fy hundan, så tråkigt 🙁

  18. Så trist med bilinbrottet!!
    Förstår hur det känns, ja sådär då, med inbrottet. Det är småsakerna som svider mest. Hade källarinbrott. De snodde en trasig jacka som jag inte hade slängt. En gammal coca cola flaska i glas och en kartong som en gång innehöll en pytteliten tv men som då var full med gammal litteratur från studietiden. Och en fläkt.
    Men den där kantinen, Så Himla Häftig. Var den till salu? Jag vill ha en samovar även om den skulle stå hemma och vara fin. Själv skulle jag fortsätta använda min sofistikerade och lätt snobbiga vattenkokare där man kan ställa in temperaturen som den ska koka vattnet till ;).

  19. Nu har jag stannat på en vägkrog som luktar smält hushållsost. Strax utanför Jönköping!

  20. Snart nioåringen! Min polare. Såg att det förekom griffeltavlor och minns att han satt länge med en sådan på Gråbo – han var väl förberedd. Hälsa honom att han gjorde en mycket fin debut.

  21. Agneta

    Det låter inte särskilt gott. Finns det inte aptitligare matställen runt min födelse- och uppväxtstad? Härnere i Lund är vädret sagoligt skönt, så jag hoppas att det följer dig på hela färden med den demolerade bilen.

    Jessica:
    denna brännvinskylare såldes för bara några veckor sedan.

  22. Jo, jag andas igen. Ansiktsfärg inte längre blå, mera åt det blålila hållet.

  23. Christer

    En sup eller sex skulle faktiskt inte sitta fel.
    Eller varför inte både och?

  24. Det blir sju supar det! Var inte det lite olämpligt?

  25. Örjan

    Statt Eskilstuna äger/ägde en spritkylare. Undrar om den överlevde mordbranden?

  26. Tror jag inte, Örjan — nästan allt som överlevde den branden finns ju hemma hos mig. (Silverbricka, lakan, örngott, påslakan, tallrikar, glödlampor.)

  27. Åh, jag hade behövt gilla-tummar att klicka på för Christers kommentar.

  28. ..måste ha missat något. Fanns det en tvetydighet där?

  29. Hmm

    @Skogsgurra: Tror bara Lotten behöver en sup eller sex eller båda 🙂

  30. Sarvi

    Om bilen stod i Ullevigaraget hade du bara behövt korsa Ullevigatan och Fattighusån så hade du kommit till polisstationen och kunnat göra anmälan nästan på brottsplatsen.

    Det gjorde jag för ett par år sedan när någon lokal odåga pangade en ruta på bilen i, just det, Ullevigaraget.

  31. Nämen! Det har du ju rätt i, Sarvi! Jag lade ju märkte till polishuset redan i torsdags! (Alla polishus i Sverige är lika fula.)

  32. Sarvi

    Ja, fast det om du går till det stora (och monumentalt fula) Polishuset som nog var det du såg på andra sidan Skånegatan så blir man raskt utkastad och hänvisad till Stampgatan, där man tar emot vanliga brottsoffer och passnödiga medborgare. Polishuset är nämligen reserverat för poliser, vilket man kanske borde förstå på namnet.

  33. Gunilla Kinn Blom

    Jag råkade hamna här genom googlande på ”brännvinskantin”! Vågar familjen Bergman ge sig på hur den borde heta på engelska?

  34. Vi inte bara gissar, vi kommer med klara besked! Det heter aquavit container!

  35. Gunilla Kinn Blom

    Åh, tack så fantastiskt mycket för hjälpen! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.