Sent en dag i januari fick jag ett mejl från en av mina författarvänner. Han un…
– Screeeeetsch! Stopp! Plats för skratt! Jante ser dig! Vem tror du att du är – ”en av mina författarvänner”? Som om det skulle vara något att komma med! Ha!
– Jamen, jamen. Asså. Nästan alla som jag numera träffar, hejar på, som jag skriver till och skrattar och pratar med ger faktiskt ut böcker. Det är bara jag som int…
– Vad sa du? ”Numera”! Ha! Så vad var det för fel på de gamla vännerna? Duger inte de nu när du föredrar dina fina”författarvänner”?
– Förlåt. Jag ska genast skärpa mig. Anna, Petra, Sandra, Bengt-Erik, Lisa, Karin, Annika, Jonas och alla andra måste alltså börja spela basket för att jag sk…
– Japp.
I alla fall. Frågan jag fick från min förf… eh … kompis var hur i hela friden man skulle kunna lattja till ordet vardagsedge. Liksom [vaaardagseeedsch]. Mitt svar löd:
”Alltså va, vardagsedgeriet är liksom ett etablerat begrepp som jag ALDRIG har stött på! Kan det vara storstadsspråk? Och du ska till och med ha det i titeln på din bestseller! Wow!
Ok, om vi nu bortser från att jag har en stor lucka i min allmänbildning och att jag bor en timme från Stockholm, så tycker jag att ”edge” är ett såpass ickesvenskt ord att du får skoja till det precis som du vill. Det är ju inte förrän ord anses höra hemma i den inhemska vokabulären som man blir petig med böjningar (och böjelser).
Hur du nu än skojar till det, så hoppas jag att du i pluralformen drar in Edgar i Herrskap och tjänstefolk.”
Jag hade faktiskt aldrig stött på ordet! Tydligen handlar det om att våga lite extra, att riskera något utan att för den skull vara kriminell. Att på ett enkelt sätt göra vardagen lite mer spännande: drick okänd mjölk utan att kolla på bästföredatumet, gå med oknutna skor i trappor, stå riktigt nära någon som inte står dig nära. Dagen efter Bengt-Eriks fråga, snubblade jag över denna annons:
Ola Karlsson på Språkrådet hjälpte mig när vi funderade över hur edge ska passa in i svenskan när han påpekade bl.a. att ”folk edgar på skidorna (ställer dem på kant, sa man förr), ungdomar straightedgar (spelar punk och äter växter)” och att edge även kan betyda ’spänning, tuggmotstånd, tillskruvat’. En av Olas kolleger blev också engagerad i diskussionerna och utbrast glatt:
– Kan vara den medelklassigaste boktitel jag nånsin har hört! Passar fint i bokhyllan bredvid ”Knådfritt surdegsbröd” och ”Solsidan – bakom kulisserna”!
Och nu är boken här. Jag har den i min hand och den har en handskriven dedikation till mig som är väldigt vardagsedgig – såpass att till och med min djefla man rynkade pannan lite när han läste.
Om jag nu rannsakar mig själv, är jag ju extremt edgig hela tiden. Aldrig har jag inköpslista, ständigt kör jag omkring med lite för lite bensin i tanken, ofta äter jag spenat utan att spegla tänderna efteråt och utan att vidta försiktighetsåtgärder pratar jag med vilt främmande människor som skulle kunna slå ihjäl mig hela tiden. Och just nu är jag på väg till London helt utan kravallstaket under armen.
Och ni då?
Men hur ska vi stava det på svenska, i Catharina Grünbaumsk anda? ”Vardagseddsh”?
Som jag minns det började det med att folk skojade om att de var ”living on the edge” när de gick ut i regnet utan paraply eller drack mjölk med ett dygn gammalt bäst-före-datum. Och sen blev det vardagseddsh.
Nu när vi är inne på det här med att leva på edgen så tycker jag att Björn Skifs’ hoggatchacka är mycket coolare än Bon Jovis oaoa uh-uh-uh-oa.
… eftertanke …
Fast å andra sidan var det Aerosmith som gjorde Livin’ on the Edge.
http://www.youtube.com/watch?v=7nqcL0mjMjw&ob=av3e
Tror jag läser lite Edger Allen Poee för att döva skammen.
Att ställa sig på scen med en mouth tube i käften tycker jag allt är väldigt mycket mer edge än vad jag skulle våga utsätta mig för.
Jag hade ingen aning om att den där wao wao-grejen hette mouth tube! (Är det vardagsedgigt att erkänna sådant som alla andra kan?)
Nu sitter jag på Arlanda och är hungrig. Broder Jakob och jag väntar på Orangeluvan och har lyckats checka in oss på fel namn med fel biljett. Sedan gick vi nästan vilse.
Vi ska i framtiden stava edge så här: äddch. Tror jag. Kanske. Hm.
Fröken Messerschmidt hälsar att det heter Talk box; och inget annat.
en.wikipedia.org/wiki/Talk_box
Att googla på mouth tube rekommenderas icke för känsliga. Eller för den delen – om du gör det på din jobbdator, då är det faktiskt lite vardagsedge.
Meh asså, i mina kretsar edgade vi redan i mitten på 90-talet i metropolen Borlänge. Men ordet vardagsedge har jag inte stött på tidigare.
För övrigt är jag varken författarig eller basketig, så vad är så jag?
Luna, är det något särskilt sökresultat du rekommenderar?
Nä, hördudu, jag tycker vi tar ett svenskt ord. Vad är det för fel på kurage? (Utom att det låter franskt?) Kanske för modigt. Det här ska väl mer vara något som utmanar ödet utan att man behöver vara ädel. Vad sägs om djärvhet? Dristighet? Nu tycker jag vi går och skriver det på alla de där böckerna.
”Egg”. Så klart. Vardagsegg.
När jag vill ha lite spänning i vardagen brukar jag välja att sätta mig i en bokad vagn på tåget utan platsbiljett. Att det var edge hade jag ingen aning om.
Somna full på bussen. Fast det är bara dumt kanske?
Jag tycker nog att det skulle heta vardagsspänning på svenska.
En variant är att kommentera i båset och lägga telefonen på sidan för att få större tangentbord, då ser man nämligen inte vad man skriver och eftersom telefonen har egna idéer om vilka ord det ska bli kan det få intressanta konsekvenser. Jmf damnyouautocorrect.
Lotten, har du hört något mer om räknestickorna?
väldans vad tyst det var här då. Kanske dags för lite pausmusik!?
Niklas, du är ju egenföretagare så kika runt, du bara!
Jag har hamnat i något som inte kvalar in som vardagsedge, det här är ett fullskaligt krigstillstånd. Ska hålla föredrag på en konferens i Norge på fredag. I stort sett klar med min power point idag, som jag tänkt ska göra det enklare för den norska och finlandssvenska publiken att följa med, en hel del text som stöd, alltså.
Innan jag stängde datorn på väg hem kom ett så mejl från koordinatorn – jo, du, kan du skicka in din presentation idag? Simultantolkarna vill gärna förbereda sig. VA!!!! Här är kallsvettningar och katastrof.
Maria-Thérèse har förstås rätt, dristighet är ju ordet. Fast jag har tanklöst använt wajldändkrejsi förut. Måste rätta till vokabulären för tillfället när jag efter ett år slänger den gamla diskborsten efter att ha köpt en ny.
Luna, kan du åka till Norge på fredag? Det verkar som de sköljer bort sig.
Luna, jag menade om du hade någon som var extra bra. Jag antar att du suttit på biblioteket och kollat in dem.
”Edga” är väl ett svenskt ord precis som gaffel, trottoar och skateboard?
Den första (och i många år enda) ”spela gitarr med en slang i munnen”-pedalen jag träffade på kom från Electro-Harmonix och kallades visst för mouth tube. Den var dessutom försedd med det fantasieggande namnet Golden Throat. Googla det, den som törs!
Haha, Christer, jag får väl böja mig för din historiska kunskaper. Själv var jag ju inte med på den tiden. Avstår från googlingen, tack så mycket!
Cecilia N, jag tar mig fram medelst automobil över Skalstuguvägen, det går fint, fast det tar lite längre tid.
Niklas – en gång har jag i en offentlig datasal i hast råkat gå in på sidan hotnail punkt com. Det var inte roligt, och jag gör inte om det. Har för övrigt en charmerande flestavning på bloggen precis idag!
Oj, jag var visst inte blå här! Men nu.
@Luna: Så här?
Nånting åt det hållet, ja. Det poppade upp en miljon fönster som lät. Jag blir faktiskt fortfarande lite generad när jag tänker på det.
Luna, Don’t worry be happy!
JAG HAR HITTAT INTERNET!
(Men det är så långsamt. Runt 1996-långsamt liksom.)
Såja, det tog bara ett par, tre timmar att skriva en lite kortkort Londonrapport.
Tack Lupuslupus99! Är inte så worried längre.
Hur gick det, Luna?