Kanske är det så att London under OS-året 2012 ska gå så mycket som möjligt i blått – jag har försökt hitta bevis för det, men misslyckats. Tower Bridge har varit blå och färgglad sedan 1977, så där har jag inget att hämta. Titta, till och med befästningsplupparna i murverket strax bredvid Towern är blåa:
När vi gick en Jack the Ripper-vandring höll jag inte på att ta mig härifrån och fick älga genom de farliga kvarteren för att hinna ifatt gruppen:
Ripper-vandringen tog oss till områden där vi aldrig någonsin hade hamnat på egen hand. Regnet öste ner och den lättklädda guidens långa kjol slafsade inte bara runt hennes fötter utan sökte sig som en bläckfisk mot oss andra och våra blöta fötter. När vi var klara med turen och alla kvinnorna hade blivit mördade – där vi fick veta exakt hur tarmarna hade placerats och vilka inre organ som hade plockats ur – höll jag på att tappa bort hela församlingen igen. För jag hittade detta hus:
I ett helt annat område – nära London Bridge – hittade jag ett annat slags kulisshus:
Min vana trogen har jag även inspekterat matavdelningen i ett av alla varuhus. Tyvärr har våra matbutiker hunnit ifatt omvärlden nu – luttrad gäspade jag framför kilometerlånga rader med mjölkprodukter och tre meter höga hyllor med världens alla flingor. Precis som på Louvren, liksom. Men på tårtfronten ligger vi efter så länge vi envisas med att ha riktig grädde och inte glasyr på toppen.
Eftersom hela London håller på att renoveras, putsas till och lagas (och, om jag inte har fel, målas blått), finns det många staket att välta omkull, plank att klottra på, avspärrningar att kliva över och koner att sno.
Jag förstår att svenska politiker åker utomlands för att inspireras av sådant som fungerar i andra länder. Men jag tycker att de har missat vissa saker som t.ex. tåg som tål både klimat och älgar, tydliga skyltar i tak och instruktioner på golv. För att inte tala om ordergivningen vid varje övergångsställe:
Vi diskuterar och jämför hela tiden — vilken huvudstad (eller annan stor stad) fungerar bäst? (Nej, man kan förstås inte definiera ”bäst”.) Londons komplicerade tunnelbana har oförtjänt dåligt rykte, men är hur simpel som helst när man väl har förstått att man ska fokusera på färger och riktningar. När ett tåg kommer till plattformen, står nästa station längst fram på tåget – inte slutstationen. Förstås! Vi tycker helt enkelt att London är en väldigt, väldigt turistvänlig stad – men tar gärna emot protester.
Nu måste jag berätta mer om den återuppbyggda ”The Globe”, som jag ju berättade att jag dyrkar. (Fuskteater! fnyser Orangeluvan och påpekar att det finns både sprinklers och skumsläckare i den nya teatern. Jag fnyser tillbaka på ett helt annat sätt och låtsas inte om hennes svammel.) Bygget finansierades av privata donationer, och alla som bidrog med minst 3 000 kr fick sitt namn inristat i stenarna som man går på. Och se – där är ju John Cleese! Och Michael … öh, vem?
Men det här handlar inte om en helt vanlig felstavning. Nej, det var John Cleese som sa att han gärna skulle betala sin bäste vän och kollegas sten, särskilt om han då skulle få det stora nöjet att se till att Michael Palins namn blev felstavat.
Jodå, sa The Globe-människorna, det skulle ju gå bra. Och sedan såg de till att Palins sten blev mycket större än Cleeses. Michael Palin har meddelat att han är mycket nöjd med arrangemanget.
Finns fler fuskhus http://golondon.about.com/od/thingstodoinlondon/fr/LeinsterGardens.htm
Har Londons ”komplicerade” tunnelbana dåligt rykte? Jag trodde uppriktigt sagt att de flesta var överens om att den är sällsynt logisk och lättåkt. Bussystemet är ju av förklarliga skäl lite mer invecklat, men ger man det en chans så är det faktiskt också väldigt smidigt.
Den där fuskfasaden ser lite krökt ut. Hade den stått i Göteborg tror jag att den hade kallats Kulisseum.
Vadå, står det inte längre ”Elephant and Castle” längst fram på tågen?!
Snygga framsidor med fula baksidor är vanligt. Kanske inte i sådan uppenbar utsträckning som det där huset, men alla vitputsade tjusiga bostadshus (numera förvandlade till hotell) har oputsad tegelbaksida. Och vissa bryr sig bara om fasaden ut mot huvudgatan och struntar i att de visar upp en oputsad gavel mot sidogatan.
Även i min lilla stad finns hus som är vackra på gatsidan och fula på gårdsidan. Ett långt tag fanns det även en minnesmärkt fasad som fick stå för sig själv på en tomt. Fastighetsägaren fick inte riva den så hen väntade helt enkelt tills den föll ihop av sig själv. Någon skyldighet att underhålla den hade hen tydligen inte. Fasaden syns fortfarande på Google Maps gamla satellitbilder men är riven i street view. Även på eniros suddiga flygfoto syns den.
Jodå, de styrande reser nog omkring och letar fina idéer. Till Stockholm har de t.ex. hittat idén att skriva ”Titta upp!” vid övergångsställen där Stockholms spårvagnar ska passera. Genialt eller hur! ”Se upp” heter det på svenska. Tittar man upp så riskerar man livet, för då ser man ju inte spårvagnen (som alltså har rätt att köra mot rött och därmed är en ambulerande dödsrisk).
Helt OT:
Läste en artikel i DN. Jag reagerade på den folkhemske hjälten. Det låter … *harkel* … hemskt i mina öron. Tycker att folkhemshjälten eller folkhemmets hjälte låter bättre. Är jag helt ute och cyklar?
Den folkhemske hjälten låter förfärligt hemskt, Sanna. Meeeeeeeeeen kan användas lite sådär på skoj. Nu är ju artikeln och just den meningen väl inte alls på skoj (eller?), så där skulle det ha stått något annat. (Sa hon och sparade texten till kommande föreläsningar som ska handla om humor i språket.)
Se på tusan: SAOL har med ordet ”folkhemsk” med tillägget om att det är ett skämtsamt uttryck.
Tyckte inte heller meningen var på skoj även om Stig-Helmer är en skämtfigur. Om den var på skoj har artikelförfattaren totalt misslyckats med att förmedla det.
Du får inga protester härifrån. För mig är London STADEN. Dit kan jag åka hur många gånger som helst. Visserligen är det livsfarligt att gå in i bokhandlarna eftersom det riskerar sluta med att jag måste köpa en resväska till för att komma hem (har hänt men då hade jag hjälp av maken).
Det suger i Londontarmen nu …
Förresten, om ni är kvar måste ni besöka Malabar Junction, indisk restaurang på Great Russell Street (ett par kvarter från British Museum). Lyssna på kyparen när hen säger att ni inte ska beställa mer. Man blir mätt!!
Nr 11 och 11½ ser nästan ut som en före-efter-bild.
PK har koll på de västkustska finurligheterna!
Jag däremot har inte nån koll alls. Jag trodde du visade Look right-målningen för att det var så roligt att pilen var målad åt fel håll … tills jag insåg att jag gjort bort mig nu igen.
Kan de inte skriva ”Look that way” istället för att komplicera världen så förbålt?
Jag har förresten märkt att öster och väster blivit smittade av min dysdexteri. Jag trodde de var huggna i sten men nu har jag gjort fel flera gånger. Må det inte sprida sig till norr och söder för då är jag fullständigt vilse.
Och! Skoj att se syskonen på bild!
Kan någon förresten reda ut det här med dörrar.
I Sverige öppnas ytterdörrar utåt. I England öppnas de inåt.
I Sverige har vi hävstång på handtagen. I England har de bara en rund knopp som man ju har jättesvårt att öppna med hala händer eller med armbågen.
Vaffo gö di på dette viset?
Det här med dörrarna som öppnas så att de stör så mycket som möjligt i England är ett mysterium. Min kusin som bor i Ditchling har lyft av och hängt om alla sina dörrar, så det så.
Dörrknoppshandtagen har jag försökt utreda tidigare — när jag var i USA 2007. Men vi kom inte på varför di gör på så tossigt sätt.
Kanske för att det heter ’Door-knob’?
Med ett handtag skulle ju ingen fatta vad man menar.
Och det rimmar ju så fint på ’Door stop’!
Mest lättorienterat i allmänhet är Tokyo. Piktogram överallt! Mest logiskt gatsystem har Chicago. Husnumren är ett koordinatsystem som talar om vart det ligger och således kan man själv räkna ut hur många minuter det tar att gå dit. Fulaste husbaksidor finns även det i Chicago, eftersom de har ett bakgatesystem där det finns rickety-rackety träbalkonger och dumpsters.
Mest sympatiska kollektivtrafik finns i Wien – inga kontroller! Inga spärrar! Gå fritt och ledigt mellan tåg, buss, spårvagn och strunta i att trängas. De förutsätter nämligen att du köpt ett färdbevis. I love.
Nu får jag skämmas! Tokyo – där vågade jag inte ens lämna järnvägsstationen. Tyckte den fick räcka som tokyoupplevelse.
Jag hade ett jobb i Yokohama och en söndag tog jag Shinkansen till Tokyo – trodde jag. Men måste ha missat något för jag hamnade på vischan, nära Fuji. Ingen pratar något annat än japanska. En liten tjej med hyfsad engelska räddade mig. Hon skulle till Tokyo och jag åkte med samma tåg. Väl framme insåg jag att det kunde bli problem om jag gav mig ut i stan. Ett av mina snopnaste ’turistminnen’.
Ja, det är ju så stort så man smäller av, men ändock!
Vi som är vet, vi tror att husen byggs så för att efterlikna oss invånare. Vi må vara fula inuti men vi har fina fasader! (Och kurvor, i förekommande fall.)
Jag gillar också London, men jag har ingen aning om var jag ska gå. Det kan bero på att det är i snitt tolv år mellan mina besök där.
Morning båset! Jag söker ett ord – de produkter som säljs i anslutning till framförallt barnfilmer. Typ toapapper med Lilo&Stitch. Det heter inte merchandise utan … bara nästan. Vad är det jag far efter?
Heter det inte?
Kanske att exponering/TV i filmer för att öka försäljningen (till barn) ofta kallas merchandising? Eller produktplacering på ren svenska. Vet inte om grejerna som det görs reklam för på det sättet heter något speciellt.
Jag väntar på ångmaskinerna!
Mja, produktplacering går i andra riktningen, som James Bonds Tag Heuer. Merchandise är just alla de pryttlar som säljs med motiv från t.ex. den senaste barnfilmen.
Merchandise är dessutom det som fuldelarna tycker att musiker och andra konstnärer ska leva på i stället för att få betalt för frukten av sitt arbete.
Men, äsch, jag ville att det skulle heta något mer specialiserat … dock, tackar båset för snabb direktion som alltid. Puss på er!
Jag vill minnas att har hört uttrycket ”produktifiering” i det här sammanhanget. Men det kaaan ha varit i detta bås gällande förslag på nya ord. (Sen som vanligt …)
Bättre sänt än aldrig, Dieva!
Hamnat i Karlskrona. Också fullt med gammal teknik. Och halvgammal. Det är den halvgamla som fallit på min lott.