När jag var liten på Mätaregränden 8 i Lund, bodde alla som jag kände i samma område. Världen var liten och behändig även om gatan med blott 18 hus kändes oändlig. Mina föräldrar var då yngre än jag är idag, och jag har förstås svårt att tänka mig hur de tänkte och kände och vilka problem eller glädjeämnen som präglade livet. (Jajaja, jag kan ju fråga dem, men de ser 1970–73 i samma rosenröda skimmer som jag.)
Mamma var högstadielärare i franska och tyska och pappa höll på med sin doktorsavhandling i oorganisk kemi. Jag gick först på lekis på Magistratsvägen halva dagarna och sedan på Svenshögsskolan medan en barnflicka var hemma med Broder Jakob och lillasyster Orangeluvan. Ibland kom släktingar och hälsade på, men mormor var bara ruskigt arg hela tiden och farmor och farfar var jähäääättegamla. För på den tiden var man jähäääättegammal från ungefär 70-årsåldern. Idag jobbar mamma (74 år) fortfarande som språklärare – nu i italienska – och pappa (73 år) tränar som bäst för att vinna pingis-VM för oldboys samtidigt som han reser land och rike runt och håller föreläsningar.
Men då – i början av 1970-talet – fanns det två saker i mina föräldrars liv som jag inte stöter på i mitt vuxna liv, nämligen
- groggbord
- vickning.
Att detta har dykt upp i minnet beror på en DN-artikel med rubriken ”Groggbordet måste bort när festen är som roligast” av Urban Bäckström. Det föranledde ett språkpolisbesök i Nordegren i P1, där vi diskuterade metaforer och det faktum att vi kanske umgås i fel kretsar eftersom groggbordet inte ens dyker upp som alternativ under festplaneringar.
När försvann groggbordet? Eller finns det kvar, fast inte i min värld? Mamma och pappa och alla i Mildnerhusen på Norra Fäladen festade nätterna genom minst en gång per månad – gärna maskeradklädda.
Vi barn hängde på och sov under bålskålen eller mellan pianot och klarinetten. Det var säkert inte särskilt lämpligt. Men varför orkar ingen numera vara kvar på festen tills det är dags för vickning? Janssons frestelse kl 02:15 är väl ren och skär njutning? Fram för groggbord och större vickningar!
(Hjälp, jag blir ju trött bara jag tänker tanken på att dricka läbbiga drinkar och äta mitt i natten.)
Själv är jag ju uppvuxen i bibelbältet och fick inte uppleva så många groggbord under min barndom (= inga alls), men är det inte samma sak som ett drinkbord fast med mer päronsoda?
Just det, päronsoda – floder av päronsoda!
Groggbordet nu ersatt av bar, eller ”öppen bar”?
Vickning är det bästa jag vet! Middag med dans till framåt 2-tiden på natten och då blir det pyttipanna, stekta ägg, snaps och öl. NÄR fick man det sist? Säkert 10 år sen. Om man skulle börja med det i hemmet? I all enkelhet, utan fest då. Man fick väl sätta klockan på ringning, förstås, och vem ska steka äggen så dags? Hmmm.
Dagens bästa förslag, Gerbilen: vi sätter väckarklockan på ringning och går upp mitt i natten och steker ägg!
Nä, nu lutar jag mer åt din idé med Jansson, Lotten. Allt i ett, mera. Men kravet på snaps och öl ger jag inte avkall på!
Är osäker på groggbordens existens, men vickningen, eller sexan finns fortfarande kvar på nationernas längre fester här i Uppsala. Åtminstone senast jag hörde efter. Sexan krävs om man ska orka tills det blir soluppgång! Inte minst på vårbalen då man ska orka dansa absolut hela natten och sedan gå och äta frukost. Sedan får man möjligen sova.
Som anekdot kan jag berätta att jag kom hem till min korridor efter en sådan natt och kom på att jag borde ha raggat upp någon, inte för nöjes skull, utan för att jag helt enkelt inte tog mig ur min klänning själv. Som tur var infann sig korridorkamrat ungefär samtidigt och hade samma problem, så vi hjälpte varandra med besvärliga knappar och sedan åt vi ostkaka och drack te.
Ok, PGW, så ”fel kretsar” i mitt fall handlar bara om att jag inte längre ligger i Lund? Ack.
Oh, den som ändå finge börja om och plugga på universitet. Vad jag suktar efter, undrar ni? De sena nätterna? Jansson? Groggen? De gentila karlarna? Tentorna? Nejnej.
Jag vill bara åt studiemedlet. Satan, vad vi hade gott om pengar när vi pluggade, jag och min djefla blifvande man.
Har du kvar klänningen?
Jag vill på fest med groggbord och middag och groggbord och kaffe, nej inte kaffe, och avec och groggbord och vickning med jansson och öl och snaps och stekta ägg, i E-tuna hos Lotten.
När min storasyster gifte sig för 18 år sen var det vickning. Jag har alltid varit lättlurad och när jag dansade med min svåger sa han att till vickning skulle det serveras stångkorv och pommes frites. Jaha, sa jag.
Vilka festprissar dina föräldrar var! Eller det kanske ditt minne som skarvar lite. Även jag har barndomsminnen av fester med vickning. Men jag undrar om groggbord var så vanligt vid de fester som mina föräldrar ordnade.
Vickning det är mums. Inte alltid med snaps men gärna öl. Förekommer då och då i vårt umgänge. Alltid lika trevligt.
Jag är beredd att bjuda in er allihop på groggvickningsparty. Jodå, faktiskt. Barnen får somna … äh, måste nog köpa piano.
Ja, vi kommer. Jag kan ta med mej Jansson!
Mitt senaste groggbord var på ett bröllop när en kusin gifte sig i småländska bibelbältet 1994 eller -95. Sist jag fick vickning var betydligt senare, kanske så sent som 1997 eller -98. Även det i samband med vänners giftermål.
Jag blir helt enkelt bjuden på bröllop för sällan. Eller till Eskilstuna.
Ja det är lite synd att man inte lever studentliv längre på sitt sätt, men det vete sjutton om jag skulle orka längre! Klänningen finns kvar, men har krympt på något konstigt vis. Fukt i garderoben?
I somras var vi på kräftis och där serverades vickning. Tror jag i alla fall. Dom sa att det skulle bli vickning men vi åkte hem innan den serverades. Var tvungna att hinna med sista färjan till fastlandet.
Få se här nu…
Vickning blir det alltid på långvariga fester som midsommar och bröllop. På mitt eget bröllop åkte jag och nyblivne maken till hotellet precis när Bullens åkte ner i grytan. På ett annat bröllop där jag bara var gäst grillades det korv någon gång under natten. Men det där med öl och snaps till vickningen har jag inte varit med om. Så pass sent (tidigt?) har jag behov av alkoholfria drycker.
På bröllop nummer två av de jag varit på (där det första var mitt eget) fanns det nog något som kan kallas groggbord. Spritflaskor och groggvirke stod på ett bord i ett hörn och alla fick ta för sig bäst de ville.
Under ett nyårsfirande för några år sedan när den nuvarande traditionen ännu inte startat fanns det också ett sorts groggbord. Men utbudet var inte lika stort som på bröllopet.
Det är alltid bra mot baksmällan att äta en bit innan man ramlar i säng efter en lyckad natt har jag märkt. Speciellt om det funnits ett groggbord att experimentera vid.
Vi har ett piano…
Härliga tider var det…. Men dagen efter kunde man hoppa över!
På påskafton var jag på 50-årskalas. I en liten ort på Kullahalvön (mellan Ängelholm och Höganäs). Först en fördrink, rätt så söt och slibbig. Förrätten bestod av en påskensemble, dvs en tallrik med ägg, tre sorters sill, strömming, kavring, lax och något stackars salladsblad. På bordet stod från början en jätteflaska rödvin, en stor mängd starkölsburkar och så lite Ramlösa. Unga raska gossar for fram med snapsflaskor i högsta hugg. Huvudrätt: lamm med potatisgratäng. Mera snaps. Efterrätt: någonslags créme brulèe (var det rätt och ska det vara en cirkumflex nånstans?) med färska bär, synnerligen delikat. Och mer snaps till den som ville! Kaffe till detta. Sen dans. Till dansen groggbord, dvs konjak, whisky, likör, gin, vodka, päronsoda och annat virke. Dessutom chips, nötdoodles, påskgodis och druvor. Efter en timmes dansande kaffe och chokladtårta. Klockan ett eller så vickning med Jansson, snaps, öl och mjölk. Herrarna dricker gärna ett glas mjölk så dags. Och kanske en liten Skåne.
Sedär ett skånskt gille 2011.
Vickning kallas väl utanför studentkretsar i Skåne oftast för nattamad och kan bestå av till exempel pyttipanna, jansson, smörgåsar eller varm korv med bröd. Oavsett vad som äts så tycker åtminstone jag att det godaste att dricka till är ett stort glas kall mjölk! Jag var på ett skånskt 60-årsgille i lördags och där bjöds på både groggbord och nattamad!
Vi måste ju ha kalas och fest, hörni. Jag ser ju här att båset är fullt av festprissar.
Sådär halvfestligt har jag det nu på min tågresa söderut: någon har kräkts någonstans intill mig. Och det var inte jag, det vet jag bestämt.
Iiiiih. Jag har tagit in på ett värstinghotell.
Groggbord och vickning har det varit på många bröllop jag varit inbjuden till. Och antagligen en hel del som jag inte varit inbjuden till, men det kan jag ju inte svära på, utan bara anta sådär helt utan grunder.
Nåt jag tänkt på som man saknar nuförtiden när det är kalas är gottebordet. Eller gotteboret som det heter i Skåne. Vilket antagligen kombinerades med groggbordet, men jag var mer inställd på godiset eftersom det här var i min barndom. Fint upplagt godis i olika små skålar, bland annat nonstop som man tog med en speciell sked som var speciellt lämpad för ändamålet. Så fick man ta en tallrik och ta yttepyttelite av varje sort, och sen ett litet glas lemonad, och sen fick det liksom räcka resten av kalaset. Hade man tur fick man, som barn, med sig lite restgodis hem i en servett. Då var det ett riktigt bra kalas!
Se där: ännu ett användbart ord! Restgodis!
Ordet restgodis kan det ju inte vara så mycket användning av …