Hoppa till innehåll

Lottens lathund: skolans ras och lyft

Jag har verkligen örnkoll. Idag var jag hos optikern för att kolla om jag ska ha pincené, monokel eller förstoringsglas. Det visade sig att jag är halvblind på 10 cm avstånd men att den samlade optikerskaran aldrig någonsin förut hade uppmätt synfelet på stora avstånd till 0,0.

Men nu är det en annan örnkoll jag vill dela med mig av. Det är nämligen så att alla tidningar har gått i spinn över skolsituationen: skolan säljer med braskande rubriker samtidigt som själv yrket är av lågstatusvariant samtidigt som alla föräldrar ju skickar iväg sina barn till alla dessa institutioner varje dag. Igår pratade jag med några av alla mina kompisar som är lärare, och de hade ingen örnkoll alls. Någon hade hört talas om skolan som var så dålig i Sköldinge ..? Skävling..? Skövling..? En annan hade hört talas om den där braiga skolan i Umeå. Som en annan lärare sa var skitkass.

Därför som service till alla som jobbar som lärare eller känner en lärare eller lämnar sina barn till en lärare eller som har varit lärare (och nu har jag väl ringat in 90 % av Sveriges befolkning) kommer här och nu en länklista som hjälp: Lottens lathund kan vi ju kalla den eftersom jag gillar allitterationer.

Det finns andra sammanställningar av länkar, men det här är mitt val — måhända inte alldeles objektivt eller fullständigt. Men intressant.

Journalisten Maciej Zaremba (polack som kom till Sverige som 18-åring och är gift med Agneta Pleijel, vilket är sådant där typiskt trams som fastnar i mitt huvud istället för kungalängder och landskapsblommor) har skrivit ett gäng artiklar på skolämnet i DN:

3 april: Så vandaliserade kommunen en skola (Kävlinge var det)

5 april: Så sänkte skolan kraven på läskunnighet

10 april: En skolas kamp mot överheten

12 april: Så förlorade lärarna sitt yrke

Artiklarna har många kommentarer och många bloggar länkar till dem. Alla är inte odelat positiva och jag är inte människa att bedöma om allt som skrivs är sant. Men jag känner igen mig. (Den nuvarande Nittonåringen blev som tolvåring nedslagen inne i klassrummet när läraren gick ut för att hon inte orkade vara kvar. Min son fick skulden och ombads att be om ursäkt eftersom han ”var för glad”, vilket tydligen irriterade mobbarna.)

I dagarna har Aftonbladet lanserat Skolraset — en undersökande artikelserie som kallas ”gräv” av oklara orsaker. Om något ska ”grävas fram” ska det väl vara dolt och jag vet inget som diskuteras så öppet som just skolan. Hur som helst blev jag nyfiken på Skolraset, som i någon slags programförklaring skriver så här:

Vi hade världens mest jämlika skola. Sverige var ett föregångsland. I internationella mätningar nådde vi toppresultat.

Jag vet inte i vilken tidsålder det var. Vet ni? Vilket eller vilka år gäller detta? Skolraset inbjuder till kommentarer och frågor – men denna fråga har jag inte fått svar på. Uppdatering: Sajten bytte 13/4 namn till Skolgranskning. Slut på uppdatering.

Som en reaktion uppstod igår Skollyftet efter idésprutning på Twitter. Där vill man ”sätta ord på, och lyfta fram, det som är positivt i skolan” och ”vara en inspirationsplats för förskollärare, fritidspedagoger, lärare, rektorer och andra skolintresserade”. Kanske är jag dum, men det låter väl bra? Men Skolraset/Skolgranskning ifrågasätter agendan genom att påpeka att en av Skollyftets initiativtagare är anställd av ett friskoleföretag.

  • Är då friskolor av naturen onda? Nej.
  • Är då alla kommunala skolor av naturen onda? Nej.
  • Finns det dåliga friskolor? Javisst.
  • Finns det dåliga kommunala skolor? Javisst.

Nu har jag serverat er grundplåten till vidare studier, för precis som små barn som går i skolan vill vi ju lära oss mer, mer, mer och mer. Vi vill följa länkar in i evigheten och läsa på skärmen till klockan blir 02 trots att vi måste gå upp klockan 06. Läs Britta Svenssons minnen från skolan och fundera över detta citat:

”Smarta elever måste få välja själva om de vill lägga tolv år av sitt liv på att vara till för andra och sätta sin egen utveckling i bakgrunden.”

Två ord står i fokus under diskussionerna: ”flumskolan” och ”katederundervisning”. Problemet är bara att orden är så svåra att tolka – vi lägger in våra egna värderingar och definitioner och då blir diskussionerna outhärdliga och fulla av både flum och pekpinnar. Som en perfekt avslutning lutar vi oss nu mot Tage Danielsson igen. Ur Grallimatik, 1966:

”Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen tvungen att använda alla ord i överenskommen betydelse — särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.”

 

Ni stackare som struntar i skoldebatten ska förstås inte gå lottlösa ur detta inlägg.


Vaaaad sjunger Gunwer Berggqvist efter ca 40 sekunder?

Share
Publicerat iBloggen

45 kommentarer

  1. Å fy. Jag är så himla glad att jag inte jobbar i skola längre (eller går i en). För stora problem, för mycket bullshit, för lite pengar alltid alltid, för lite kreativitet och riktigt logiskt tänkande.

  2. Fast om jag tänker efter saknar jag skoltiden lite. Inte för att jag hade jättekul, men själva grejen: att varje dag bli serverad nya saker – och ibland prestera själv. Jag gillade att gå i en klass även om inte alla i den var kamrater.

    Jag kanske bara minns allt i ett rosenrött dis för att jag håller på att tappa minnet och förlora förståndet – men jag skulle gärna börja plugga igen. Om inte annat för att jag vill ha nya klasskamrater och gå på skoldisco med en medelålders självförtroende. Jag tror att jag mest vill gå i trean; jag var en väldigt nöjd nioåring.

  3. Jag undrar om det inte smugit sig in nåt fel i grallimatikcitatet för det blir konstigt att läsa på ett ställe (rad 3 och 4).

    Jag har gått i den braiga skolan i Umeå. Innan den blev friskola och eleverna fortfarande tog studielån för att gå där. Tyckte inte om toalettfaciliteterna så dem hoppas jag att de ändrat. (Bås med haspedörr längst ner under stora trappan. Långt från räddande vuxna. Men som tur var var vi vuxna och mobbade inte varandra.)

    Jag tycker det låter som en text som skulle maskerats med piiiiip i andra länder …

  4. Det skall vara ett “tvungen” mellan “ingen” och “att.”

    Tänk att få korrekturläsa Lotten! Jag säger bara: framentum habser bryllim! Enamen kustin as edum!

  5. Jag blev också mobbad och blev tillsagd att det var mitt fel alltihop. Om jag var lite mer som de andra så skulle det bli bättre.
    Om skolan i Umeå vet jag inte mer än det jag har läst, men det att föräldrar ställer sina barn i kö så tidigt, det säger rejält mycket. Och när blev det fult med kunskap? Att verkligen lära sig saker? Jag är/var rätt dålig på grupparbeten, däremot har jag ett enastående minne för kunskap, litet och stort. Som minnesbank-stort. Jag lärde mig att dölja det medan jag gick i skolan, det sågs som för besserwissrigt och jag skulle ju, som sagt, försöka passa in bättre. Jag minns sånt jag pluggade för 20 år sedan (anatomins allmänna historia någon? Den symboliska betydelsen av bambu i teceremonier?) Och smådetaljer som hur man blandar en ättikslösning och årskostnaden för den. Det är fyra år sedan jag räknade ut det och jag kan fortfarande rabbla alltsammans som ett rinnande vatten, liksom jag kan rabbla hela den japanska ättelängden från förhistorisk tid (f.K).

  6. Åh, tack kära korrläsare! (Ni förstår hur det känns när texten har stått utan “tvungen” i flera tiiihiiimmar.)

  7. Här är en till som har gått i den där skolan på studielånens tid. Hur det är där i dag vet jag inte så mycket om, men en del saker som skrivs verkar lite förenklade. Jag orkar egentligen inte ge mej in i någon skoldebatt, menjag kan bara meddela att den där flumskolan, den har jag aldrig sett till från insidan, inte ens på 70-talet i Umeå.

    Jag länkar till en artikel som är bland det bästa jag läst om skolan och lärandet under det senaste året. Det skrevs av Stig-Roland Rask, IT-äldste i det här landet, efter valet i höstas.
    http://www2.diu.se/framlar/2010/10/18/forvantningar-pa-en-ny-gammal-skolminister

  8. Gerbilen

    Skolfrågorna engagerar mej trots att jag inte längre har några barn i skolan och inga barnbarn i sikte som ska in i skolan. Det gäller ju lite mer än bara mej och mitt .
    Vad som förvånar mej mest är hur det kunde vara så lätt att få igenom det ena experimentet efter det andra inom skolans värld. Ingen som sa nej eller åtminstone “vänta lite, va sa du?” när dessa olika nya teser framkastades och implementerades rakt av, helt utan diskussion eller eftertanke, som det verkar. Man behövde tydligen bara ha nåt slagordsförankrat förslag så hakade alla på, helt okritiskt. Skrämmande, tycker jag, att man har vågat experimentera med generation efter generation av barn på de här sättet.

  9. Tyvärr gick jag i en skola som utsattes för experiment.

    Det var i Luleå i sexan, när vi inte hade fast schema utan alla fick ha vilka ämnen de ville när de ville och så fyllde vi i staplar som visade hur många timmar vi hade haft av respektive ämne. Det gick ut på att om vi elever var sugna på att ha matte kl 08, då skulle vi ha det. Men om vi var sugna på svenska kl 08, kunde vi ha det istället. Eller OÄ. För om vi var sugna, var vi ju motiverade. Sa alla vuxna.

    (Och om vi inte ville ha matte alls, kunde vi ju låtsas ha matte och fylla i staplarna ändå, trallalala.)

  10. Med en make som är lärare och som inte är helt nöjd med sakernas tillstånd i skolan är jag ibland förvånad över kommunernas prioriteringar. Men orkar inte riktigt kasta mig in i debatten, det gör andra bättre.

  11. Nej, det är jättesvårt att debattera i ämnet, Dieva. Men man kan läsa, läsa, läsa och läsa om inte annat så för att lära sig hur det ser ut. Eller hur det kanske ser ut. På en del ställen. Ibland. Enligt några, men inte andra.

  12. Om den svenska skolan tycker också jag mycket, och blir lite ledsen över att den sågas hejvilt på jättekonstiga grunder. Ideologierna gör att rätt många blandar ihop pengar med pedagogik. Håller med Gerbilen om det märkliga i experimenten, som ofta är någon slags backlash på en enskilds erfarenhet för en massa år sedan. Råkar som av en händelse ha ett inlägg sen i helgen som handlar just om det här. Ful-länk:

    http://kulturchefen.se/2011/04/09/pengar-lar-ingen-lasa-pt-3/

  13. Agneta

    Skoldebatten i all ära men Lotten frågar och då svarar jag:

    Snyppelyppelorum
    och Snyppeloppelump
    Tut i limpan lull
    och Banka dinka klunk i dunk
    Fiddeliddelina
    och Föddiluddi lupp
    Full i ruttan
    Tippe nippe tipp topp tupp!

    Själv är jag så gammal att jag en gång för länge, länge sedan gick i en fungerande skola med många välutbildade ämneslärare. Det fungerade väl trots att klasserna var stora. Jag har aldrig gått i en klass mindre än 30 elever. Vanligast var vi mellan 32–34.

    Våra fyra barn som gick ut gymnasiet mellan 1984–1990 fick förhållandevis hygglig undervisning i skapliga skolor, men inte fullt i samma klass som den jag hade fått. Jag tyckte mig dessutom märka en långsam försämring mellan vår äldstes skolgång och vår yngstes.

    Dagens skola förefaller att på många håll vara ett svek mot det uppväxande släktet.

  14. Full i ruttan på er alla! (Tack, Agneta!)

  15. Christer

    Lotten ska förstås ha lornjett!
    Vad gäller skolan är det en himla tur att jag och hustrun har pluggat på undervisitetet. Vete hundan hur det skulle gå annars.
    Och när det gäller sångtexters betydelse så kom renässansens sånger i en helt nytt ljus när jag insåg vad falalalala, donderidon, heynonnino etc. egentligen står för.

  16. Christer: Berätta genast vad du vet!

  17. Christer

    Nudge, nudge.

  18. Skola med en grund i moderna teorier om lärande vore inte så dumt. Inte låta andra vetenskaper än pedagogikens ta för stor plats i skolan och inte låta tanketraditioner från tidigt 1900-tal vara rådande. Någon sa att det är svårt att styra stadigt framåt om backspegeln täcker nästan hela framrutan och det håller jag verkligen med om.

  19. Den sista artikeln. Jag har en vän som är lärare. Har visserligen inte gått lärarhögskolan men har doktorerat inom det ämne h*n nu undervisar. Väldigt kompetent och trots bristen på pedagogisk utbildning så är eleverna duktiga och engagerade och det i ett ämne som inte är vidare sexigt. För något år sedan fick h*n beskedet att h*n inte fick fortsätta, h*n hade inte “pedagogisk kompetens.” Skolan skulle ersätta med en behörig lärare med mindre än hälften så mycket ämneskunskap. H*n kunde visserligen ta den där kursen i pedagogik och så var det bra med det, särskilt om h*n nu vill fortsätta undervisa. Det skrev protestlistor av föräldrar och elever i det att h*n skulle tvingas sluta. En engagerad och mycket duktig lärare som ändå inte räknas som lärare. Arbetsgivaren ovillig att betala för pedagogikkursen, vännen har uttömt alla möjligheter till att få studiemedel och kan inte heller kvalificera sig för sådant eftersom h*n har tjänat för mycket.

    Så h*n slutade innan h*n tvingades sluta och det efter att ha head-huntats till en annan tjänst. Nu undervisar h*n chefer och anställda. Mer betalt, intresserade deltagare men det i att undervisa gymnasieelever var på något sätt ändå mer givande. Vem förlorar mest på att inte ha personen kvar; skolan eller eleverna? (det är retoriskt)

  20. Gerbilen

    Ha – nu kom ett slagord. Svårt att styra framåt om backspegeln täcker framrutan. Det låter käckt! HAR man låtit backspegeln täcka framrutan och är det det som ligger bakom skolans utveckling och förfall? Vill man NU spana bakåt och därmed hindra all utveckling på skolfronten. – Man ville gärna få en förklaring till de slagord som flyger runt. Är det bara en catchy formulering eller?

  21. Jag stötte på en artikel där Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet, intervjuades om den nutida skolan som socialt rum:
    ”Den har blivit ett terapeutiskt rum , istället för en spelplan med tydliga regler där eleverna tränas i uppbrottets teknik.”

    Mina reflektioner: http://www.endjeflaman.se/?p=978

  22. Nudge nudge, jojo … är det som en illustration till Höga Visan som gör att de vågar sig på att sjunga den i den miljön de är i i länken?

    Jessika, jag känner till ett fall till. Men ännu har det inte dykt upp något jobb efter. Skolan ska göra neddragningar och h*n är äldst i sitt ämne på stället. Men eftersom det tydligen ska bli andra bullar med pedagogikkrav så var det h*n som blev uppsagd. Det är inte lätt att motviera sig för sån vidareutbildning efter en sån behandling.

    Jag som har gått pedagogik vet fortfarande inte på vilket sätt de kurserna har förbättrat mitt utlärande. Det var ju “bara historia” och inget handfast.
    På frågan “vilken pedagogik är det som vi har nu i svensk skola?” fick vi inget svar. Men vi kände inte igen speciellt mycket av det som vi läste om.

  23. Barkborren

    Tid gav jag barnen. Tid togs ifrån mig. Tid är pengar. Var hamnade de?
    En devis jag plockat upp och justerat så den skulle överensstämma med min vardag i skolan; Ge barnet en fisk och det blir mätt för dagen. Lär barnet att fiska och det blir mätt hela livet.

  24. Örjan

    Hålla föredrag för svensklärare, skulle ju du och Olle kunna göra. Men ha ni pedagogiutbildning så ni hypotetiskt kunde ta tjänster som gymnasielärare?

  25. Jag skulle mer än gärna hålla föredrag för lärare om allt från informationsteknik till semikolon — men skolorna har inte avsatt pengar för sådant, säger de.

    Ni vet när man får hem lappar från skolan och man letar och letar efter vad det är man ska läsa och någonstans i mitten står 23 april och längst ner står det matsäck och på baksidan står det något om “tio minuter tidigare än vanligt” och man har svårt att ta till sig allt och måste skriva om informationen i huvudet för att fatta?

    DÄR skulle jag kunna göra en för alla Sveriges luppläsande föräldrar nyttig insats.

  26. (Sorry. Är lite frånvarande i kommentatorsbåset med morgonradioprat och redigeringar samt nyordsletande.)

  27. Fast helst ska man inte behöva lupp när man läser lapp, eller hur?

    Man kan tycka att kompetensen att skriva begripligt borde kunna exponeras i lappskrivandet.

  28. Ja, jisses vad jag känner igen de där obegripliga lapparna. Om skolan tycker jag inte, nu för tiden! Annat var det när jag var en liten palt – då var skolan både rolig och nyttig. Idag får jag myror under skinnet av den.

  29. Örjan

    “Luppläsandet” kanske var en omedveten felskrivning, då ju Lotten började med att berätta om sitt optikerbesök.

  30. Ha, men jag menade verkligen att man läser lapparna med lupp för att hitta informationen. Grrr, jag missade ju ett stoooooort skämt och en snygg allitterationsmöjlighet där!

  31. PK

    Jag tror att hon menade loppläsande. Eller läppläsande. Snablar vad svårt det är att skriva kommentarer på telefonen sittandes i ett framrusande tåg. Man missar ju en massa bokstäver när det skumpar och kränger.

  32. PK

    Nu bromsade vi in vid Upplands Väsby. Ibland inbillar jag mej att jag saknar tågpendlandet, men det räcker med en enstaka tur som ikväll för att inse att bilen är ett bra transportmedel.

  33. PK

    Jaha, nu är vi i Märsta. Snart hemma. Lättare att träffa rätt på tangentbordet nu när vi står stilla.

  34. Ooooh, tre på raken, PK! Men för att skumpskriva tycker jag att du gör det med den äran!

  35. Vad sjutton ska jag blogga om nurå? Hattar? Blindtarmar? Läbbiga kökshanddukar?

  36. PK

    Ska prova att skriva något utan att rätta alla fel, nu när vi rullar igen. Snart kommer vi upp i fart och det börjar kränga.

    Sitter och bserverar berusade damer i necelåldern soj lyssan på musuk från en dkramlabde mibil och skicjar runt en pkastmugg ned rld vätska i mellan sig. Pratar hlgt glr dim.

    Jisses vad obegripligt det blev.

  37. Jamen det är ju som när jag försöker skriva utan att se på tangenterna. Då ser det ut så här! (Satan, det blev ju rätt.)

  38. PK

    Hårt redigeringsjobb, Lotten. Allt blir skrivet typ två gånger. Nu bromsar vi in mot min station. En 15 minuters promis innan man är hemma. Mmmmm, doften av varm tågbroms. Måste kliva av nu…

  39. Nä, det var inte tänkt som ett slagord. Mer som en metafor för att om man vill utveckla en verksamhet som skolan bör man grunda det på vetenskap, inte på referenser från den egna skolgången för länge sen. Den må ha varit aldrig så bra (eller kanske urkass) men det är inte den rätta utgångspunkten.

  40. PK

    Hemma. Puh. Kallt vatten är gott efter en rask promenad.

  41. Gerbilen

    Ja, inte har de svenska skolutvecklarna underlåtit att titta bakåt, Ingela.
    Dewey med sitt learning by doing levde mellan 1859 och 1952. Hans tankar som riktade sej mot den gamla pluggskolan fick ett enormt genomslag i svenska skolan.
    Och Galton med sin normalfördelningskurva som blev spiken i kistan! Han levde 1822-1911, ingen fräsching han heller, direkt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.