Förord
Jag och min djefla man har en ongoing beef (ung. ”sedan länge hetsig diskussion”) om lock. Jag anser att livet blir lättare om locken skruvas på mellan varven, medan han anser att livet förenklas om man eliminerar lockhandhavandet. Eller i alla fall nästan. Bara låtsasstänger lite sådär halvt om halvt.
Det gör att det ibland hamnar havregryn på golvet. Ibland socker. Ibland O’boy. Ibland går saker sönder. Man lyfter ju många gånger just lockförsedda burkar i locket. Men nästan allt uppvägs ju av att det låter så kul när skröfset sugs upp i dammsugaren.
Bakgrund
För en vecka sedan fylldes mina livsandar av rivningsraseri. Eller snarare rivningsglädje med tjoho eftersom jag råkade vända upp blicken och se ett bedrövligt fult tak från 1984, som vi redan vid inflyttningen för elva år sedan råkade skrapa hål på med en väldigt hög garderob.
Ritsch, ratsch, fillibombombom, så låg innertaket på golvet:
Uppföljning
Nu är jag inte längre så himla ivrig. För nu börjar ju pillerillet med att dra bort gamla spikar, såga panelbrädor (som jag hittade i källaren!), måla dem och inse att läkten som jag ska spika fast dem i är bedrövligt uppsatt. Men har man rivit A måste man bygga B.
Klimax
Igår stod jag och bände bort spikar från läkten medan Åttaåringen stod nedanför mig och berättade om hur han skulle samla kompisbilder i en liten mapp som klassfotograferingsföretaget hade delat ut. Jag sa mest hm och aj och oj samt jaså eftersom hammaren och tången fick all min uppmärksamhet. Då dundrade det till i trappan: make på uppgång!
– Kolla kolla, jag hittade en burk med vit bets! ropade min djefla man och räckte mig en av alla triljoner gamla burkar med färg som vi har i vår skattkammare till källare.
–Vad bra! sa jag. Men det är inte så mycket kvar va? sa jag – och skakade burken.
Ni ser hur locket – det väldigt lösa locket – ligger under stolen:
Efterord
När vi i en dryg timme hade torkat och torkat och torkat och dumpat alla vitfläckiga kläder i tvätten, gick jag in till badrummet för att tvätta av mig. Där, på handfatskanten stod färgburken – ovanpå ett vanligt dricksglas. En av den djefla mannen skapad, liten lekfull pyramid liksom. Jag behövde bara sträcka fram handen för att som när man leker plockepinn lyfta bort burken. Men det gjorde jag ju inte.
Jag råkade istället välta omkull både glas och färgburk – vars lock inte satt fast, nej – och spillde ner fyra röda handdukar med massor av vit bets. (Bildbevis saknas. Jag var liksom inte på fotohumör. Om doktor House hade sett mig hade han skrivit upp ”anger” och ”clumsiness” på sin tavla.) Men glasbitarna lät faktiskt jätteroligt på väg ner i dammsugaren! (”Obsessed with funny noices noises.”)
Påpasslig fotograf, minst sagt.
Tur att det var bets. Lackfärg hade varit värre.
Jag kan inte låta bli att bli lite förälskad i Lottenfamiljen tack vare den här tydliga bildserien där 1) massa vitt på 2) fel ställen leder till 3) stor glädje.
Ja, jag vet inte riktigt vad som hände med parentessiffrorna här, jag körde en sorts allt-blir-bra-jag-ritar-som-jag-vill-och-det-är-ju-ändå-mitt-i-natten-praxis.
För visst är språkregler lite lösare på natten?
Så där är det med married life (vad vet jag om det, jag är ju inte married – men iallafall). Man får ta det hopplösa med det underbara. Somliga staplar galna pyramider. Andra lämnar byrålådor öppna. Åter andra läser börssidorna.
Jag tror faktiskt inte det där är bets utan lasyr.
HUR kan du se det, Ö-helena? (Jag ska kolla! Burkfan ligger fortfarande i badrummet.)
Klockan 01:41 finns det nästan inga språkregler som är vakna här, Maria MK. (Fast du skrev ju helt korrekt ändå. I onödan, liksom!)
Den som ändå hade en som av god anledning läste börssidorna … (Eller inte. Jag vill bara åt pengarna.)
Bets är tunnare i konsistensen, liksom. Tror inte det hade legat kvar så fint på åttaåringens ansikte utan runnit vidare ner i halsringningen. (Och nej, jag har inte testat.)
Hellre börssidorna än byrålådorna kan jag känna (mina skenben känner det väldigt starkt).
Jag är helt med dej i lockfrågan Lotten, ska man lägga locket på en burk så ska man göra det ordentligt annars kan man lika gärna strunta i att lägga på locket. Halvpålagda lock är en styggelse.
Beckers träbets var det. En matt vattenburen bets för obehandlade ytor och det färdiga resultatet ger minsann en levande yta med vackert djup och lyster. Målningsrester ska inte hällas ut i avloppet eller över åttaåriga barn, utan lämnas till återvinningsplats.
Vackert lyster eller bara lyster? Hm.
Fast den var verkligen inte sådär vattnig som bets ju är, det har du helt rätt i. Nästan seg som akrylfärg var den.
*ryyyys*
Jaså minsann. Men erkänn att jag kan konsten att låta säker på min sak när det enda jag egentligen vill är att leda diskussionen bort från dåligt påsatta lock och dylikt (eftersom det är jag själv som är den dåliga lockpåsättaren i den här familjen).
Men vackert djup och lyster, är inte det okej? Skulle de ha skrivit lyster och vackert djup?
(Nu när jag tänker på det låter det nästan som en beskrivning av mig. Men bara nästan.)
Kan den bristande vattnigheten möjligtvis ha något att göra med att locket inte har suttit på ordentligt?
Men Lotten. Och Olle.
Precis så tror jag att det är, Christer. Den kan ha stått och avdunstat i sin ensamhet i flera år.
Anna T: Jag ville bara väldigt gärna ha något att klaga på. Jag gillar inte burken. Inte ett dugg: dumburk. Så jag tänkte att de menade vackert djup och vacker lyster, men att de inte kom på att de skulle skriva just så.
Cruella: Ja. Precis så. (Men håll med om att den djefla mannen lydde fint när jag skrek ”Stå stilla alla, kameran ligger i sängen där inne, ta bilder! NU!”.)
Tänk vilka roliga blogginlägg man kan göra tack vare taffliga män.
De kan verkligen konsten att ge inspiration.
Underbar bloggpost! Underbar bild också, den nedre.
Hade detta hänt hemma hos mej hade händelsen inte lett till en bloggning utan troligare till familjeterapi. (Eller inte, eftersom sådant sker på annan ort än här i hålan, så våra konflikter får vi minsanna klara själva, vem har tid att tillbringa halva dagen i bilen för att träffa en terapeut en timme, bara arbetslösa ensamstående.)
Även i denna familj finns det äkta hälfter som gärna spar in tid på att inte stänga lock ordentligt. Inte alltid med så önskvärda resultat. Jag tar ett djupt andetag och pyser lite men har gett upp försöken att reformera. Håller med Anna T, vissa saker får man lära sig leva med. Men visst är det märkligt att det alltid är någon annan som lyfter i det lösa locket, slår omkull burken etc. och aldrig den som 6 månader (eller så) tidigare inte stängde locket ordentligt!
Vilken pli du har på familjen, Lotten, som lyder och hämtar kameran på order 🙂
Jo tjenare, Dina. Oj hur vissa lyder när jag indränkt i farin skriker:
— MEN FÖR TJUGIHUNDRADE GÅNGEN! SÄTT PÅ LOCKET!
Jo … Vissa av oss lever våra liv skruvandes på lock, stängandes skåpluckor och släckandes lampor. Förmodligen tror den andra halvan av mänskligheten att allt sådant där sker automatiskt och att man inte behöver tänka på det.
En personlig favorit är Acaciahonung som vält i skafferiet. Självklart med utan lock.
Ja! Den där halvan! Som tror att hårborsten rensar sig själv och att tallrikarna skuttar in i diskmaskinen!
För tydlighetens skull: jag menade inte min man nu. Jag menar den yngre delen av halvan.
Hur har ni det med tandkräms-och kaviartuberna?
Om man inte skruvar på locken ordentligt kan de försvinna helt och hållet.
Locklösa och knöliga är de, Örjan.
– Rensa hårborste? Vabaha?
Eller, förlåt, let me refrase myself:
– Hårborste? Va ä dä?
Nu klickar för många på Hugh Laurie-länken för det har uppstått ett tillfälligt fel. (Att jämföra med signalfel, tror jag.)
Vår honung var en sirap. Med utan lock.
Tandkrämslocken sitter ju numera fast på tubarna – kaviarn är det värre med.
Prova här i stället då!
Oj, vad ”skönt” det är att se andras olyckor. Känner en man som tappade en full 3-liters färgburk från takhöjd. Bord, skinnmöbler, stolar, fönster, balkongdörr mm blev vitbombat. Dessutom hade frun bjudit väninnor på lunch. Alla fick hjälpa till med saneringen innan lunchen serverades.
Amen det var då själva …
http://www.youtube.com/watch?v=lccMNQxCmOc
Min man hänger tomma galgar på alla utstickande möbeldetaljer. Det är jävligt irriterande och orsakar äktenskapliga urladdningar, dock inga blogginlägg. Än.
Er familj verkar så fantastiskt mysig att jag blir helt varm. Jag vill också reagera så med golvet fullt av färg. Men det gör jag ju inte. Får jobba på det!
Men Lotten, hur blir man indränkt i farin?
Hmm Lotten tänk om man skulle göra en dokusåpa om er familj.
Det skulle nog bli en hejdundrande succé.
Nu funkar det Christer! Åh, vad han ser liten och ung ut.
Ptja, indränkt var kanske inte riktigt rätt ord. Överöst hade varit bättre, men det lät som om det var någon annan som öste, kände jag. ”Bepudrad” är däremot helt fel ord för farin är inte ett dugg pudrigt. Jag kände mig nästan insmord — det var fasligt kladdigt.
Och hur det gick till? Ja, det var på den tiden när farin ofta bodde i en brun plastburk med snäppapålock — den allra enklaste stängningsvarianten, kan man kanske tycka. Just vår farin hade blivit hård som en sten, så jag brukade först banka den mot diskbänken så att det skallrade i kristallglasen. När jag gjorde det denna gång visade det sig att
1) det var en nyinköpt burk och inte den med stenhårt innehåll
2) locket inte satt på.
Pang, sa det, så kastade sig farinet handlöst med piruett upp mot taket. Och ner på mig igen.
Idaaag var du riktigt rolig Lotten!
Undrar varför man utformar greppvänliga burkar istället för att lägga krutet på lättstängda lock. Det skulle kanske trigga mej och andra lockanagonister till större engagemang.
”Gammaldags” brun farin i fyrkantiga burkar blev med tiden som en stel klump. Stor irritation.
Nu tillsätter Dansukker tydligen maltodextrin (från potatis) för att undvika problemen , och få sin ”strövariant”.
Men det berättar de inget om på sin hemsida. Min info via googling och andra länkar.
Tsk, som dom säger i Kalle Anka. Inga uppfinnigar i världen kan få Pysseliten att stänga lock ordentligt. Det är bara ett önsketänkande från henne.
Du kommer undan med felstavningen av ordet ”noise” som en tribut till grabbarna som skrev ”En kväll i tunnelbana”. Bra bilder!
Joho, PK, den nya honungstuben med gummiflåsstängning behöver man inte stänga, det gör den själv automatiskt.
Jag är bara i största allmänhet imponerad! Hamnar emellanåt i det där läget också, där det liksom inte är någon vits att bli arg. Då kan man ju lika gärna skratta åt eländet. Jobb blir det ju ändå, liks.
I det här hushållet försöker jag förklara för maken att det måste finnas NÅGON mening med att toalock tillverkas. Mina argument är bland annat (förutom att man slipper se ner i den i mina ögon läbbiga toan) att locket förhindrar saker att ramla ner i toaletten.
Jag är av naturen fumlig och vill inte att min nya mascara plaskar ner i porslinet. Maken rycker på axlarn aoch jag stänger lock…
Måste fråga… Läste på en blogg att hon tävlade ut ett halsband. Tävlade ut? Vore inte lottade ut mer ok?
Nu! När jag använt hela kvällen till att leta!
Den här bloggningen förstår man ju. Det säger ju minstingen redan här: https://www.lotten.se/2009/09/badtradition-med-bajsparentes.html
Och färgen hittade jag också längs vägen:
https://www.lotten.se/2006/07/jag-carl-larsson-och-garderoben.html
Kommer inte på fråga, Rosman! Här ska inga felstavade engelska ord accepteras! Upprörande är vad det är! (Men heja Noice.)
Wohoooo, Cecila N! Du och ditt minne — det är ju helt fantastiskt! (Och den där dumma garderoben är fortfarande inte riktigt färdigsnickrad. Fast jag ser inte skavankerna numera; hemmablindheten är ett skönt handikapp.)
Hm, Lotta i Småland, hm. Kan ”tävla ut ett halsband” vara en låtsastävling? Bloggaren tar emot tävlingsbidrag (små dikter eller vackert virkade grytlappar kanske?) och sedan får lotten avgöra vem som vinner för att hon inte orkar engagera sig? Hon menar ”tävla” men tänker ”lotta ut”.
(Idag är alla mina förklaringar till precis allt sådär långsamt och omständligt pedagogiska.)
I linje med adventskalendern?
Ingen tävling, utan ”Lotten-ing ur stopet”?
Lite pausmusik för den morgontrötte. Instrumentet kallas litofon.
Har absolut ingenting med kvinnor eller semlor att göra.
Underliga och allmänbildande äro sannerligen Christers irrfärder på nätet!
Alltså de flesta färgburkar jag känner till har lock som man trycker ner helt i burken – Vem lyfter en färgburk i locket? Och vem lyfter en O´boy-burk i locket? (som väl har ett rött lock som sitter fast i sidan på asken dvs även om locket är stängt så finns alltid risken att det öppnas och innehållet tappas ut…)
Om problem med stenhårt farin skulle uppstå igen så kommer här ett tips. Blöt lite hushållspapper och lägg i burken/ kartongen över natten. Farinet blir som nytt …
Men pannkakor då Christer? Har Litofon nåt men pannkakor att göra?
För det är ju pannkaksdagen idag & pannkakor är mycket godare än semlor så de så.
Inte ett dyft. Såvitt jag vet.
Kvinno, fettis och tydligen också kram har jag hört om idag, däremot inte pangkaka. Trodde det var varje torsdag.
Hemma har den oäkta mannen den egenhet att han inte gillar originalförpackningar i kartong. Alla flingpaket, kakpaket, kakaopaket ska bort, bort, och allt innehåll ska hällas upp i burkar och pytsar (med lock). Det var särskilt opraktiskt när vi hade inköpt lätt skadade kakor och kex på fabriksförsäljning i Göteborg, och alla kakpåsar låg i en kasse, utan originalkartong, sådär halvmosade och omöjliga att identifiera.
Jag saknar farinklumpen.
Men lilla söstra mi. Jag ska fixa en farinklump till dig!