Om jag idag ser någon röka pipa, pekar jag och säger högt ”se barn, det där är en piiiiipaaaa som man stoppar tobak i och tuttar på och röööööker!” så att de stackars barnens allmänbildning inte har hål och brister. (Min egen allmänbildning saknar måhända den viktiga avdelningen ”hyfs och vett”.) Sedan berättar jag för di små om min egen tjuvrökningsincident.
Jag bläddrade nyss i en av alla mina årsböcker och fann att man i januari 1965 höll Sveriges tredje SM i piprökning i Stockholms inrökta stadshus. Jag citerar:
”Blå hallen harmonierade väl med de rökridåer som idoga piprökare åstadkom.”
Jag undrar jag om det fanns publik också. Och om publiken fick röka. Och om kontrollanterna avslöjade fuskare. Och om deltagarnas hälsa kontrollerades. Samt varför jag inte hittar mer information om denna storslagna tillställning!
Vinnare bland de 91 rökande männen blev Stig Svensson från Bruzaholm. (Va! En svensk ort som har z i namnet! Och det finns en till: Zinkgruvan! Jag har stora hål i min allmänbildning!) Stig ses till vänster:
Av de nio bolmande kvinnorna vann Barbro Tharens från Malmö. (Kan namnet vara felstavat? Jag hittar inte en enda nu levande Tharens i hela Sverige.)
Uppdatering 8/3 2012!
I kommentatorsbåset kommer en av piprökerskans vänner med klara besked: Barbro Tharens hette just så och inget annat och levde till 2003. Huruvida hon rökte hela livet vet vi dock inte. Än. Slut på uppdat.
På bilden här ovan sägs hon vara ”i slutspurten” medan Stigs mer avslappnade stil kanske tyder på en raksträcka?
Reglerna hittade jag hos Larz (z igen!) Lundgren, som var med på ett SM:
”100 piprökare fick två gram tobak var, två tändstickor och sen var det bara att vänta på startern. Vi satt uppradade i två led framför en stor publik, TV-kameror och kontrollanter. Så släcktes ljuset och en röst hördes utropa ”Klara, färdiga, FYYYR” och etthundra tändstickor tändes. Sen tändes ljuset och kontrollanterna tittade till oss, så att allting gick rätt till.”
Jag antar att de stora tobaksbolagen var med och sponsrade eftersom det inte var en liten undanskymd tillställning i t.ex. Nisses källare. (Amatörbestämmelserna gällde som tur var inte idrotter som inte var RF-anslutna.) År 1964 lyckades vinnaren hålla liv i tobaken i 63 minuter, medan 1967 års vinnare klarade hela 72 minuter. Fast vad är väl det jämfört med italienaren Gianfranco Ruscallas världsrekord på tre timmar och 18 minuter?
Huga. Jag minns med fasa mina illaluktande lärare som satt i lärarrummet och rökte på rasterna och som sedan andades på mig, hängandes över axeln när jag bad om hjälp. Jag tror banne mig de rökte allihop och känner mig härmed lite luktkränkt å mina egna vägnar.
Men förresten … piprök luktar ju gott! Min morbror Kalle rökte pipa medan jag – en liten rosenröd femåring med håret i kringlor och vita sidenrosetter – satt bredvid honom och drog in så mycket rök jag kunde genom näsan.
Det kan man verkligen inte kalla passiv rökning.
Du behöver troligen inte förklara något om piprökning för dina två–tre äldsta barn. Att röka pipa har blivit något av en modefluga bland ungdomar på sista tiden (åtminstone här, men sånt där brukar ju sprida sig med blixtens hastighet).
Gud så ljuvligt bisarrt.
Piprökning är för övrigt alltid modärnt på alla högre musikutbildningar som har jazzstuderande unga män.
Sjöskumspipa ska det vara, annars kan det kvitta tycker jag. (Jag vet inte vad en sjöskumspipa är men det låter vackert och hemtrevligt.)
Sjöskum är ju ett såndärt vitt, flytande och mjukt mineral som man gör prydnadsspårvagnar av!
Skumspårvagnar har jag då aldrig hört talas om!
Och här kan jag tala om att det är inte är ett dugg modärnt med pipa. Visselpipa, jodå. Rök- eller sjöskums inte ett dugg! Det är säkert tio år sedan jag senast såg en piprökare.
Men Lotten, har du aldrig läst Mumintrollen?
Haha, jag läste Lottens kommentar, tänkte: ”Va, har hon aldrig läst Mumintrollen?!”, skrollade ner för att skriva just det och fick syn på Christers kommentar.
Som Christer sa!
H4Mg2Si3O10. Säger det kemisterna i familjen Bergman något?
/Röda Prince sen snart 45 år.
… Och medan jag väntade på att min kommentar skulle publiceras hann jag tänka: ”Nej! Gjorde jag utropstecken-citattecken-komma!” För att sedan inse att kommat var ett ”sats-komma” och inte ett ”skiljetecken efter citat-komma”. Allt väl, alltså.
(Det känns som om jag som språkvetare med mera borde veta vad olika slags skiljetecken heter. Men det gör jag inte.)
Min lilla pappa rökte pipa. Då fick man tillgång till piprensare som man kunde göra mycket kul av.
Min första pojkvän rökte pipa; han var mycket riktigt lite konstnärlig och jazzig, så där. Och snygg! Det var bra att han var piprökare tyckte jag, för då hade han nåt att hålla på med … om man säjer så. Jag var otroligt barnslig och oskuldsfull och lite orolig för det här med att gå ut med killar. Mest satt vi på kalla parkbänkar och pussades. När han inte höll på och fipplade med pipan, då. För att verka vuxen, antagligen.
Varför heter det ”röka pipa” förresten? Röker är det minsta dom gör, piprökarna. Det handlar mer om att stoppa och krafsa ur och meka i piphuvudet med konstiga små verktyg och sprida sjutusen tändstickor omkring sej.
”Nej! Gjorde jag utropstecken-citattecken-komma!”
(Korrläsarångest kallas det där.)
Va? Har de skumspårvagnar i Mumintrollen? Det hade jag ingen aaaaning om … Vänta. Aha. Hm. Spårvagnar av sjöskum.
”Till en början är hemulen mycket självupptagen och märker inte den lilla Salome, som bor i spårvagnen av sjöskum.”
Om Muminpappans lilla prydnadspryttel i sjöskum har jag inte läst. Eller läste jag den bara som kurslitteratur kanske? (”Allt som man läser som kurslitteratur glömmer man bort” – gammalt djungelordspråk.)
Hur som helst ska jag ställa min hjärna i skamvrån och be någon med bättre förstånd att leta upp en Muminbok åt mig.
@Plastfarfar: Hittade denna rad i Wkipedias artikel.
”The soft, white, earthy mineral from Långbanshyttan, in Värmland, Sweden, known as aphrodite (Greek: sea foam), is closely related to meerschaum”
Förra veckan hittade jag faktiskt ett språktest för förskolebarn, bland annat med en bild på en skäggig man som rökte … ”ja, vad är det han har i munnen?”. Ack, det ljuva piprökande 70-talet.
Var skull di ha spårvagnar av sjöskum om int i Mumintrollen? – Märker ni min fina svenskfinsksvenska stavning?
Kolla Plastfarfar, jag kan få de indexerade siffrorna att hoppa ner ett trappsteg:
H4Mg2Si3O10
Nu ska jag fråga kemisterna om de kan lista ut lösningen.
Trettonåringen, utspilld på mage i sin säng:
– Mycket syre … magnesium … fast det är ju uppenbart. Kisel … Då kan det bara finnas två vattenmolekyler. Äh, jag vet inte. Sånt man använder i kretsar?
Artonåringen, pluggandes i Lund:
– Fyra väte, två magnesium, tre kisel, tio syre? Magnesium och kisel! Kan det vara en sten?
Min djefla man mitt inne i Nova 2:
– Två magnesium och kisel? Ajajaj, oorganiskt är inte min grej. Vi skulle ha haft morfar här.
Morfar = min kemistpappa. Men han är på pingisträning och kan inte svara i telefon. Alltså får kemisterna underkänt!
Jag rökte pipa en kort period i mina tonår. En dampipa som var lite mindre än en vanlig. Fick lära mig att när jag skulle stoppa den så var det först med barnhand, sedan kvinnohand och sist herrhand. Vete gudarna om jag lyckades med det konststycket men brann gjorde det hursomhelst ändå.
OK- ingen av familjekemisterna kunde namnet ”ur minnet”
Men googling ……..
Tycker det tyska namnet låter än mer poetiskt än det svenska, (och engelsmännen har tydligen, och konstigt nog, inget eget namn/ord).
Tänk om ämnet hade varit användbart i hårtvättmedel. Vad hade då shampo-namnet varit?
Nu fick jag plösligt en släng av saknad efter min pappa … Han rökte pipa men slutade (och var också tvungen att sluta fiska och spela schack eftersom det enligt honom krävde en pipa i munnen).
Förresten någon form av kiseloxid verkar formel peka på, pratar vi om en kritpipa?
Det hedrar familjen att de inte googlade, för det gjorde jag.
Annars är Sea Foam, sjöskum, också namnet på ett antal motell i USA, av vilka jag kan rekommendera det här, beläget längs Norra Karolinernas kust. Det är en fantastisk resa bakåt i tiden. Och då handlar det inte bara om den antika hemsidan. Hela stället andas tidigt 60-tal. Det är som att statera i en film att ta in där.
Men, Maj Korner, säg oss då: vad smakar det, piprökandet? Som det luktar? När jag tjuvrökte den där hemska gången i snögrottan, rökte vi Minden som smakade mint. (Fast mest smakade det ju bara väldigt äcklig rök.)
Jag tittade in här för att jag var så säker på att nån av kommentatorerna skulle ha sagt att ”Men piprökning är inte lika farligt som cigarrettrökning eftersom det ju inte är lika många konstiga ämnen i pip- som i ciggtobak” (vilken innehåller cirka 600 ämnen faktiskt — Maken har översatt en innehållsförteckning av cigarettobak en gång). Jag ville gärna att nån skulle ha talat om det eftersom jag tycker det är coolt och charmigt och corny och allt möjligt annat på samma gång att röka pipa (även om jag själv aldrig lyckats få drag i nån) och eftersom det vore så trevligt med en last som bara är lite lagom farlig sådär.
Men det är det ingen som har sagt, så jag blir visst tvungen att fråga om det är som jag hoppas eller om det bara är en önskedröm.
Sorry, glömde klicka i rutan.
Mja, som gammal rökare måste jag tyvärr meddela att även om rull- och piptobak har färre tillsatta kemikaler (jag fick ont i hjärtat ibland om jag rökte köpecigg för mycket) så är det så mycket tjära och annat otrevligt i röken att det fortfarande är en riktigt dålig idé att börja.
Ok, här kommer en produktidé: ofarligt och icke illaluktande puffande på pipa utan nikotin bara för mysfaktorns skull!
Hm. Hur skulle man kunna få till det? Själva stoppandet och rensandet och tändandet är ju en del av grejen. Handterapi som radband och stickning, liksom.
Funkar rutiklickandet för att få nya kommentarer, förresten? (För mig kommer det sedan igår inte ett enda mejl om nya kommentarer, nämligen. Måste kanske kontakta My Personal Bloggtomte.)
Men det är ju inte nikotinet i röken som är farligt i första hand, utan allt annat läskigt. Om man kan hitta något ämne som vid förbränning smakar och luktar gott utan att vara skadligt kanske din kemikunniga familj kan komma på?
För övrigt kanske någon av dem skulle gilla en sån här? Eller kanske en sån eller sån?
Den där sista, den där sista! Den ska jag beställa NUUUUUU! Ah! Tack, Christer!
@Christer: Och du kanske skulle vilja ha den här eller den här?
@Niklas: Absolut! Eller, eftersom jag är särskilt lagt åt barockhållet, den här.
Tack Lotten.
Indirekt följd av detta inlägg är att jag lärt mig att sjöskum tydligen heter afrodite på grekiska.
Och det verkar ju sannolikt med tanke på hur hon föddes.
Men afrodite-pipor har jag ännu inte hört talas om.
Just det! Handterapi; pappa rökte och mamma stickade!
Vad jag minns så smakade det ungefär som cigaretter, fast starkare. Men det luktade gott och det tycker jag fortfarande. Greve Hamilton. Tiedemanns Gul. Borkum Riff.
Borkum Riff! Vilket bra namn!
– Who are you?
– Riff … Borkum Riff.
Jag skrev nyss en kommentar men det verkade inte som den kom med. Gör ett nytt försök:
Jag var en av finalisterna i SM-piprökningen. Deltog två gånger. 1965 och 1967. Kom å 4:e plats i damklassen båda gångerna. 31 resp 36 minuters fyr på 2 gram tobak och edast en tändsticka, det var inte illa för en som aldrig hade rökt pipa förut!!? Det är förståss inget att skryta med, att man rökt, menar jag, men icke för ty så var det en härlig upplevelse att få komma till Kungl. Huvudstaden på Tobaksbolagets bekostnad. Guidad busstur genom staden, rum på hotell Continental, fin middag på Högloftet på Skansen och så fick vi röka fredspipa med en indian. Jag var 19 år första gången, så det har gått ett tag sedan dess. Rökningen har jag som tur är lagt av med, man blir ju klokare med åren, tror jag.
Nämen oooooh kära nån så roligt, Margareta! Har du bilder och tidningsklipp? Brukar du berätta om dina ungdomseskapader inom rökningen? (Och välkommen hit!)
Jag har, tyvärr, inga tidningsutklipp kvar. Efter ett flertal flyttningar har dessa nog kommit bort. Men, jag har ett diplom som jag hängt upp i korridoren på min Bed and Breakfast. Det blir ofta frågor runt det. Det är ju en kul grej även om jag inte skulle vilja att man tävlar i rökning idag. Barnbarnen tycker att det är lite häftigt.
LITE häftigt? Det är ju jättecoolt!
Betr. SM i piprökning. Barbro Tharens namn är inte felstavat. Jag kände Barbro mycket väl men inte på den tiden hon vann i piprökning. Hon dog i december 2003.
Tack, tack, Thomas Oris — jag gör en liten uppdatering i texten!
Hej igen. I lördags var jag på en nostalgiträff i barndomens ängder och då förärades jag en gammal ”Bohusläningen” som någons svärmor rullat in en duk i. Döm om min förvåning när i denna tidning från 11 november 1966, stod ett repotage om mig när jag skulle åka till mitt andra SM i piprökning. Jag slutade röka 14 november 1996 altså ganska exakt 30 år senare. Hur dum var jag som inte la av tidigare. Mvh MargareataEchset (Bäcklund) Johansson
Ps. Tänkte skicka bilder men vet inte hur man gör eller om det går!?!..Ds
Nämen åh, skicka bilder! Jag hade blivit så glad!
Du kan (om du inte har en skanner, vill säga) bara ta vanliga bilder med mobilen och sedan sms:a (070-888 55 42) eller mejla: lotten@bergman.com
När du tar bilden, så kolla bara så att inte skuggan från mobilen faller över klippet så kommer det nog att bli jättebra.
Åh, så roligt!
Kanske ska prova de
Kanske ska prova det luktar smakat nr ett