Hoppa till innehåll

Dag: 14 januari, 2011

Nu gör jag mig väl ovän med alla – rapport från Wikipedias 10-årskalas utan fiskdamm

Först och främst ska ni veta att om författaren Stig Larsson plötsligt blir blind, så är jag komplett oskyldig. Mer om det nedan.

Häromveckan träffade jag en människa som talade om för mig att vi hade träffats tidigare och att jag hade varit otrevlig. Det gick jag på inga villkor med på att jag hade (träffats alltså), men efter en stund visade det sig att jag hade sett människan uppträda och inte varit särskilt imponerad och nämnt det på bloggen.

Sorry, men om det kallas att ”vara otrevlig” – ja då kommer jag att vara det här och nu en liten stund.

Wikipedia fyller alltså tio år i dagarna. Hurra! Som varande gammal NE-redaktör kan jag t.ex.

  • hata allt som liknar konkurrens
  • älska alla uppslagsverk
  • säga att det var bättre förr
  • jämföra artiklar och leta fel överallt
  • njuta av att alla hela tiden letar information om allt.

Men jag är naturligtvis extremt positiv (har ju inte kommit till den otrevliga delen än) till allt som har med kunskap och fakta samt uppslagsverk att göra – och letar fel överallt. Jag jämför sällan artiklarna i Wikipedia och NE eftersom det inte är det som är poängen.

  1. NE saknar hundratusentals uppslagsord som Wikipedia har med.
  2. NE har alltid korrekta boktitlar, årtal och väderstreck. (Utom när det är fel, dårå.)

NE och Wikipedia måste på något sätt komma överens om hur man ska hantera artiklar som är identiska eftersom de är tagna direkt ur NE, precis som att vi på NE-redaktionen redigerade “nya” artiklar som inkom som kopior av artiklar ur t.ex. gamla Svensk Uppslagsbok för att en galen skribent inte hade vett att skriva en egen text. Say after me: Wikipedia och NE är inte konkurrenter.

Förlåt, jag skulle ju rapportera om detta #wikiparty som ingen hade särskilt kul på. Plejset var Park Strand på Hornstull i Stockholm – en vanlig krog med vanliga kroggäster som plötsligt befann sig i en paneldebatt. Eller … debatt och debatt. Hm. Vad ska man kalla det? Kanske blott ett förvirrat samtal över en öl? Då är det ju synd att spektaklet utannonserades så här:

”Följ med på en hisnande resa in i Det mogna Wikipedia med Stig-Björn Ljunggren, Lennart Guldbrandsson, Unni Drougge, PM Nilsson, Ted Valentin, Karl Sigfrid, Kajsa Hartig och Stig Larsson.”

Det hela inleddes med ett himla fotograferande, och det är nu jag kan lova att jag inte har gjort Stig Larsson blind. Han tog nämligen micken och bad alla att inte fota med blixt eftersom han kan bli blind av det. (Och min blixt är faktiskt trasig sedan två månader.)

Panelen med Stig Larsson som skyddar sina ögon.
Panelen med Stig Larsson i mitten som skyddar sina ögon. I förgrunden Karl Sigfrid och Stig-Björn Ljunggren.

Då fick vi också veta att Stig Larsson en enda gång i livet hade använt sig av internet och det var när han skulle rädda en gravt alkoholiserad kompis från att bli zombie när han hade fått i sig skelört.

Stig Larsson pratade på relativt osammanhängande om zombies, Europacupfinaler, hjärnforskande kirurger och den där artikeln på Wikipedia som saknade all grammatik, tills moderatorn försiktigt avbröt för att fråga Unni Drougge om vad hon har bidragit med på Wikipedia. Hon svarade att hon använder Wikipedia varje dag men att vi vuxna måste sluta ställa vuxenfrågor om internet till den unga generationen.

Eh.

Och i den stilen fortsatte det. Jag vet att man som deltagare i en stor panel ibland blir panikslagen av sina tankar och sitt agerande. Man biter sig i läppen och tänker:

– Jag har ju inte sagt nåt på jättelänge!
– Men vaffan sa jag nurå?
– Vad i hela friden sa moderatorn – och var det till mig?

Men hade de inte förberett sig? Hade inte moderatorn (som jag tyvärr inte har namn på) talat om vad de skulle få för frågor? Hade de inte talats vid i förväg?

Det var mörkt där jag stod och inte fick fotografera med blixt. På övre daen syns dock PM Nilsson, Unni Drougge, Lennart Guldbrandsson, Stig Larsson och Ted Valentin.
Det var mörkt där jag stod och inte fick fotografera med blixt. På övre raden syns dock PM Nilsson, Unni Drougge, Lennart Guldbrandsson, Stig Larsson och Ted Valentin.

PM Nilsson (som såg rätt sammanbiten ut) och Ted Valentin (som såg rätt glad ut) gjorde relativt bra ifrån sig trots allt. PM tog upp att man för 15 år sedan befarade att skriftspråket höll på att dö ut och Ted försökte peppa till diskussion – men möttes av kompakt tystnad. Stig-Björn Ljunggren reste sig så trevligt upp med ölflaskan i handen varje gång han fick ordet – men hans ord är det inte mycket att säga om även om jag tycker att han vanligtvis brukar vara rolig. (Usch ja, vad jag är otrevlig nu.)

Moderatorn, Kajsa Hartig, PM Nilsson, Unni Drougge, Karl Sigfrid och Stig Larsson.
Moderatorn, Kajsa Hartig, PM Nilsson, Unni Drougge, Karl Sigfrid och Stig Larsson.

Stackars Kajsa Hartig (intendent på Nordiska museet) fick sitta i kompakt skugga och nästan inte en syl i vädret medan Karl Sigfrid berättade att politikerna i Riksdagen faktiskt inte är så intresserade av det här med internet trots att de borde föregå med gott exempel.

Föregående mening var en de få repliker som egentligen hörde till ämnet. För sedan fortsatte Stig Larsson att dricka öl och yra om Europacupfinalen 1988 när Helmuth Duckadam räddade fem straffar i rad och blev den ende i hela världen som har lyckats med det och att det var upprörande när en annan fotbollsmålvakt pga. ett faktafel någonstans fick “credit” för bedriften. Det är bara det att

  • det var 1986
  • han räddade fyra, inte fem straffar i rad.

(Om man får tro Wikipedia, alltså. NE har ju ingen artikel om Helmuth.)

När Stig Larsson sedan fortsatte med att berätta att han var motståndare till Piratpartiet blev han tystad så att Unni Drougge fick berätta att hennes ex-make hade tagit åt sig ensam ära av saker som de faktiskt hade gjort tillsammans – och att det är viktigt med könsbalans.

Eh.

Det jag tyckte var mest irriterande var när Lennart Gulbrandsson stolt sa att NE hade så mindre än hälften så många artiklar jämfört med Wikipedia – men sedan drog han ingen slutsats av det utan fick bara applåder från publiken. Jag var nästan på väg upp på scenen för att fråga varför i hela friden NE skulle ha lika många artiklar som Wikipedia och huruvida antalet är intressant. Men jag borrade naglarna in i handflatorna och sökte upp honom efteråt i stället. Då var han mycket vänlig och positiv till NE, så jag förlät honom. (Nu är jag väl inte otrevlig?)

Emanuel Karlsten håller med mig, ser jag nu på Twitter:

När jag slutligen granskar mina anteckningar med lupp, hittar jag lite som det hade varit intressant att höra mer om:

  • en utökad citaträtt som inbegriper musik och film föreslogs
  • man konstaterade att engelskspråkiga Wikipedia nästan är för bra för att det inte finns något att korrigera längre
  • om Google skulle sluta att redovisa träffarna på Wikipedia, skulle vi faktasökare nog klara oss rätt bra ändå
  • upphovsrätten är intressant, jahapp
  • vissa människor som man vanligtvis inte kan ha i möblerade rum kommer faktiskt till sin rätt när de får sitta och skapa Wikipediaartiklar.

Avslutningsvis gick moderatorn ett varv och frågade panelen vilken Wikipediaartikel de skulle vilja skriva eller redigera.

PM Nilsson: vill skriva om en speciellt vacker jaktkanot (vars namn jag inte kan läsa eftersom blyertsstiftet i min penna bröts av)

Unni Drougge: vill redigera Alfred Douglas, vars artikel skulle kunna fyllas på med massa information som hon känner till

Lennart Guldbrandsson: k@hj!rkd SHbgt? (helt oläsligt – förlåt!)

Stig Larsson: skulle skriva om alla VM-kval och OS-kval (i alla OS-grenar?)

Ted Valentin: gillar samlingsartiklar och tycker att det är trist att inte alla får vara med

Kajsa Hartig: skulle utöka samarbetet med etablerade institutioner som museer

Karl Sigfrid: skulle byta ut bilden i sin egen Wikipediaartikel

Stig-Björn Ljunggren: skulle skriva artikeln som heter “partiledarbyte inom S”

Nu ska jag inte hetsa upp mig mer när det gäller detta. Även om tillställningen var trist, så är ju Wikipedia (och NE!) fantastiskt.

(Roligast var det ändå när jag och kriminalinspektör Krans – som jag alltså inte kände –  samtidigt kom till Strand och liksom alla andra blev tillsagda att vänta utanför dörren i hur många minusgrader som helst och vi samstämmigt sa ”nej” och gick in mot den av folk fyllda baren. Vilka revoltörer vi var, va?)

Share
46 kommentarer