Jag gillar inte brevlådan, förlåt, det heter postlådan. Den är bara full av räkningar; jag vill att alla skriver pappersbrev till mig! (Naturligtvis kan jag blogga om resultatet – man är väl inte dum.)
Fast förresten. Vem är väl jag att komma här och komma och propsa på kuvert med frimärke och svårläst handstil. Vad vinner man på att få bokstäver i ett papperskuvert jämfört med i ett mejl? Hur jag än tänker, kan jag inte komma på en enda fördel med pappersbrev – frånsett den nostalgiska faktorn.
Kan ni?
När vi nu är inne på det nostalgiska, så faxade vi häromdagen.(När jag senast skrattade överlägset åt en fax, protesterade bl.a. kommentatorerna hakke och Ullah vilt och berättade att faxen var deras livlina till verkligheten. Men faxas det verkligen fortfarande? För oss var det hur som helst såpass annorlunda att jag fotograferade händelsen.
Personen (i Stockholm) som vi skulle faxa till hade ingen skrivare, men behövde ha en konsertbiljett utskriven på studs. Man skulle naturligtvis kunna göra på andra sätt – kanske knacka på och be grannen om hjälp eller mejla till … hm. Finns det utskrivningsinstanser på stan? Kan man komma med ett pinneminne (minnespinne, usb, kärt barn och så vidare) och be om hjälp med utskrift? Jag undrar jag … Har jag snubblat över en ännu inte uppfunnen, lukrativ bransch? Que? Vabaha? Say what? (Jag hör hur alla vrålar framför sina skärmar eftersom jag skriver i realtid och allt läggs ut bokstav för bokstav.) Jaså, internetcafé, säger ni. Jahaja. Äsch. Men orka.
Nu ska vi faxa!
– Min djefla man! Kooooom! Vilket glas ska vi sända från? Och varför? Vilka glas menar den?
– Min djefla man! Koooooom! Visste du att vi har ett faxlager?
Jag funderar på om faxlagret är beläget strax bredvid vinkällaren. Det ser väl ut som papyrusrullslager i så fall?
(Ungdomar: faxpapper är, förstår ni, en speciell sorts papper som kommer på rullar och som inte funkar så bra eftersom texten bleks med tiden. Under min tid på Nationalencyklopedin faxade vi hej vilt kors och tvärs över världen och varenda mottaget fax fick plattas till och kopieras till vanligt papper innan det arkiverades. Regnskogen grät.)
Ah. Jag och faxen är nu kompisar. För att jag tror att den som jag tycker att musikstilen rap ska stavas rapp. NE:
”Rappens rytmiskt talade, rimmade text är en sorts improviserad gettopoesi, kodad på ett eget språk och framförd till ett repetitivt ackompanjemang dominerat av trummor, bas och scratcheffekter.”
Nu är bara frågan hur man faxsamtalsrappar. Vem kan rimma på Dual Tone Multiple-Frequency?
Fotnot:
Vi misslyckades. Det tutelituuutpep som det skulle, men i andra änden kom ingenting ut. En besviken faxägare som hade kopplat alla sladdar rätt och tryckt på alla knappar som skulle tryckas på, hade inget faxpapper kvar.
Om glasfrågan var på riktigt så kan jag berätta att faxen undrade om du hade lagt originaldokumentet på exponeringglaset, eller om det låg i någon sorts dokumentmatare.
Efter at ha översatt otaliga displaytexter med teckenbegränsningar vet jag både hur svåra meddelandena kan vara att förstå och hur svårt det är att översätta till något begripligt.
Visst är det kul att fax har olika genus på dokumentet och på maskinen, förresten? Förut brukade jag också använda olika genus på borr, beroende på om det var borrmaskinen eller borrstålet, men de känns som att de flesta har slutat med det. Vad säger ni?
Visst är det papperslösa samhället fantastiskt!
En modern version:
Rrrrrriiiing!
”Hej, det är [grannens vuxna och utflugna dotter]. Jag och [maken] ska på konsert imorgon kväll och jag har glömt att skriva ut biljetterna. Har ni en skrivare?”
”Eeeh, jaa …”
”Fint, då mejlar jag över biljetterna och så får mamma komma och hämta dom imorgon bitti innan hon kommer för att vara barnvakt.”
”Ooookeeej. Jag mejlar om det är något strul med vår skrivare, i så fall kanske [svärmor, också granne] kan hjälpa dig.”
Inträffade för ett halvår sen.
Åh, jag känner igen mig, Dieva! Tänk — i en snar framtid vi kanske kan säga:
– Minns ni när man var tvungen att skriva ut saker på en vahettere skrivare.
Borren är bra mycket vanligare än borret – och då menar man borrstålet. Om man ska prata om själva borrmaskinen, ska man tydligen precisera den (sladdlösa borren, tryckluftsborren, den gröna borren) för att vara så tydlig som möjligt. Det har jag ju aldrig gjort, jag som varannan dag vrålar:
– VEM HAR FLYTTAT PÅ BORREN?
Borrar Ni ofta?
Jag borrar så fort jag hittar borren. Sorry — borrmaskinen.
(Hm. Går Ni ofta hit? Hm. Borrar Ni ofta? Vad är nästa steg, Cruella? Vill fröken följa med mig hem och titta på mina borrar?)
Vill fröken följa med hem och titta på mitt borr?
Ähum. Måste det ju bli.
OT-hur gick det med äppelmusten?
Då kanske det är tur att någon flyttar på borren (vilket jag tycker är ett alldeles tillräckligt precist ord i sammanhanget) hela tiden så att inte ert hus blir helt perforerat Lotten?
OT-Örjan: Musten brann inne. Jag och min tandläkartid samt den där förbaskade basketmatchen krockade med bilkörningen och nu har musteriet stängt för säsongen. Vi hänger upp
hinkaräppelringar i taket för att torka i hela köket i detta nu.Vad tror ni — hur lång tid kommer det att ta innan PK kommer hit och kallar borren vid annat namn?
Lugn bara lugn. PK kommer snart med ett pitt.
Annars är det väl tråkigt att inte skilja på borret och borren när man nu kan göra det. (Jag måste visst uppfostra min rättstavningshjälp som tycker att borret är fel.)
Tänker du på berömda engelska premiärministrar?
Finns det förresten någon fackterm för sådana här tvekönade ord? Hermafrodita ord?
William dito? Alls icke. Jag är mer inne på de glada utropen.
DTMF e ju helt keff!
(fast det är det ju inte, ganska smart lösning faktiskt)
Jag gillar också borret, precis som Niklas, när man nu har möjligheten.
Hur är det med ord som byter kön då? Jag tänker på telefonjack, som min kusin på Televerket berättade ”egentligen” var utrum, men som ju alla böjer i neutrum numer.
@Christer. Borrmaskin el maskinborr?
Någon avgörande skillnad bland maskinexperter?
Båda eller ett av orden i registren hos Luna resp Claes Olson?
Bravo, Jonas får dagens första guldstjärna!
örjan.
Enligt min mening så är borrmaskin maskinen som du borrar med.
Maskinborr däremot är en borr som används för att borra i maskiner,
jämför t.ex. med betongborr som är en borr som används för att borra i betong.
@lupus. Nej den förklaringen köper jag inte, helt enkelt därför att man sällan borrar i maskiner (annat än vid ev reparation).
Vid motering är normalt alla detaljer förborrade.
Om det är någon skillnad, över huvud taget, funderar jag på ifall det är avhängigt om borrren är stationär eller ej Eller indirekt storleken på maskinen.
Örjan – jag har registrerat både borrmaskin och maskinborr. Och borret och borren. Och konstaterar att jag istället för borra fick borra när jag fyllde år senast, min kära dåvarande tyckte att jag behövde en batteridriven. En sladdlös handjagare, alltså.
Ett maskinborr är ett borr som är gjort för att användas med en borrmaskin.
”Skriver ut rapp” måste ju betyda att det skrivs ut en svart häst — ett smärre mirakel enligt min mening, inte minst för att det är ganska ovanligt med äkta rappar (ofta tror man att till exempel mörkbruna hästar är svarta, och visst kan de vara svartaktiga, men de är sannolikt inte rapp. Även om de är rappa i övrigt).
Borret kallas borret och borren kallas skruvdragarn av mej i mitt hem.
örjan, poängen var att maskinborr är samma sorts (beskrivande) ord som betongborr och därmed så är inte borrmaskin och maskinborr samma sak.
När jag skriver mina memoarer måste jag komma ihåg att ta med blogginlägget om fax, som mynnade ut i en affekterad borrdiskussion.
Kapitlet ska heta Fax och borr i innerlig förening.
Nu ska jag korrläsa nationalekonomi!
Bästa Språkpolis!
Jag har ännu inte fått veta facktermen för de här intressanta tvekönade orden.
Med vänliga hälsningar
N
Förlåt, Niklas. Språkpolisen har drunknat i en bok om den ekonomiska krisen 2007!
Svenskan har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Hela 3/4 av orden är faktiskt en-ord (utrum). Men jag vet inte om de som vacklar i sin könstillhörighet har ett samlingsnamn.
Jag frågar Språkrådet!
Utrum??
Aha mitt gamla ”reale” från folkskolan.
När började nya beteckningen användas i undervisningen?
Nu, Niklas, nu svarar Ola Karlsson på Språkrådet:
”Nja, ingen fin språkvetenskaplig term vad jag känner till. Används t.ex. ingen speciell term i Språkriktighetsboken, som tar upp just denna fråga. Man brukar tala om dubbelt genus (om man vill betona att ett ord har både n- och t-genus) eller vacklande genus (om man vill betona att genusbruket är osäkert).”
Tack!
Tack för svar angående maskinborren.
Ja det här ger ju nya perspektiv på genusdebatten.
@Örjan: Borrmaskin oftare än maskinborr, men det beror på användningsområde och framför allt på kundens önskemål.
@Niklas: Det blir rätt stor skillnad på om PK kommer hit med ett pitt eller en pitt.
@Christer: Ja visst är det kul med de tvekönade orden!
Tvekönad Pi… nej det är att gå lite för … fort fram.
Tar på mig dumstruten och drar något gammalt över mig och ber någon översätta DTMF. Min hjärna vägrar komma med något vettigt.
Tvåkönade ord?
diutrum?
ord med vacklande genus?
autrum?
Dieva, titta på rimutmaningen så förstår du nog.
Just det, titta på rimutmaningen som endast en enda kommentator kände sig manad att anta. (För jag har väl inte missat någon diskret rimmare?)
Och så tycker jag att både diutrum och autrum är fullständigt lysande ord! Bravo, Dieva!
Rimutmaning???
Ja, ja, ska kolla … återkommer …
Den hade mina ögon hoppat över.
Men vad sägs om Jones, Quincy, det blir nästan lika staccatoartat.
… ? D …
Ber om ursäkt för bedrövlig punktuation. Nu ska jag sluta smita från jobbet.
Dieva: Du ska inte jobba nu. Du ska blogga/kommentera nu.
Dual Tone Multiple-Frequency
In the cone of human decency!
Bara att buga för Niklas …
* återgår till min läst *
utrum och ne-utrum. Tänk att man kan stava o- ne-
Hade inte utrum hetat utrum så hade jag nog trott att neutrum var nån sorts böjning av neutral.
Det är lite samma sorts ”skämt”(?) som att imperfekt inte är perfekt (ganska viktigt att hålla ordning på i den gamla hebreiskan).
Ganska viktigt även i den nya franskan.