Igår skrev jag om frånvaromeddelanden och trodde som En Dum En att kommentatorsbåset skulle fyllas av roliga förslag på kreativa frånvaromeddelanden som får oss alla att fnittra och verkligen läsa vad det står. Istället hoppade nästan alla direkt på pudelns kärna: vad heeeeter det? (Jag har berört detta tidigare, en gång redan 2006.)
Så här är det ju med nya begrepp och importerade ord: de vilar obekvämt i munnen och sätter ner hälarna i tungroten när vi ska böja dem. Antingen kommer då någon (Språkrådet eller SAOL) och pekar med hela handen och ger order samt skapar lagar, eller så säger folk som de vill tills alla plötsligt säger och stavar likadant. Då har det ordet med just den stavningen ”vunnit”. Men så här var det med krångelordet juice:
- I SAOL som kom ut 1950 var uppslagsordet juice.
- I SAOL från 1973 stod det juice – med jos som alternativform.
- I SAOL från 1986 envisades redaktionen trots glåpord med båda formerna: juice och jos.
- I SAOL som kom ut 1998 hade någon gett upp kampen: juice stod som ensamt uppslagsord.
- I SAOL från 2006 står det fortfarande juice … trots att allt fler nu börjar skriva … jos.
Juice vann på knockout trots att jos har rest sig upp på 11. Liksom.
Minns ni tape? Som man inte kunde verbifiera eftersom ”tapa” inte ser riktigt klokt ut? Som blev till tejp och tejpa, vilket alla tycker är helt naturligt idag. Ungefär där är vi nu när det gäller den elektroniska posten som vi alla lever och andas med dagligen. Alternativen äro många, nämligen
- datorpost (allomfattande som e-post, mindre vanligt idag, men skrevs först 1990)
- e-post (finns liksom inte som ental, är ett stort begrepp som omfattar hela grejen, uppstod 1992)
- ett e-brev, många e-brev, de där e-breven (dök upp redan 1993)
- ett mejl, många mejl, de där mejlen (dök upp allra först 1995).
De två röda orden är röda för att de känner sig lite generade och utanför; de finns nämligen inte med i SAOL. Jag har en liten helt crazy idé som innebär att vi kanske skulle ta och säga … ”post” istället. Eller ”brev”? Bafatt jag inte tror att man kommer att skilja på post, brev och mejl om ett par år.
Och ja, jag föredrar stavningen mejl framför alla de andra alternativen. Eller ska vi skriva fauteuil och portefeuille? (Självklart drar man alltid upp gamla franska lånord för att de ju har hopplös stavning.)
Uppdatering:
Jag – som är en i alla bemärkelser bedrövlig twittrare – slängde ut en fråga på Twitter. Och fick svar för en gång skull!
Kanske lite mer feedback på Twitter?
Jag vill att det ska heta ”elbrev”.
På översättningsbyrån där jag jobbar har vi länge skrivit e-postmeddelande. Det känns fortfarande korrekt och fint, men det är ju så infernaliskt långt! Därför går jag alltmer över till mejl och e-brev om själva mejlet, liksom. Däremot skriver jag nog fortfarande e-post om företeelsen som sådan.
Men frågan kvarstår sedan förra sidan: vad ska man kalla ”uncountable” på svenska?
Jag röstar lite djärvt på Dan Brown. Eller kanske e-pitt?
Jag bryr mig inte om mejl heter mejl eller nåt annat. Det lite roliga är att vanlig post nu ofta inte heter det utan snigelpost. Standarden/defaulten är inte längre densamma.
Och så får man hellre stava fauteuil än fotölj. Fotölj är så rysansvärt att jag inte ens skulle kunna köpa en stavad så från Blocket, om jag nu ville köpa en begagnad möbel som var stoppad (just det att det är tyg i känns äckligt idag).
Christer: Jag vill säga oräknelig, men måste säga oräknebar. Eller icke räknebara. Exempelvis mjölk. Och rymden. Samt glädje.
Vill ni lära er ett nytt ord (alla utom kanske Översättarhelena)? Kolla: dividuativ.
NE:
”Dividuativa substantiv (dividua) används om företeelser som kan delas utan att bli något annat: substantivet grädde är dividuativt, eftersom hälften av grädden fortfarande är grädde.”
Nämen stackars Pärlbesatt, har du en fredagsaversion mot tyg?
Åh, en av de yngre lagmedlemmarna (hörde i ärlighetens namn inte vem, men utgår fräckt ifrån att vederbörande inte har fyllt 25) i Robinson igår hojtade glatt ”vi har fått mejl!!” när det satt ett fastknivat pergament från Paolo Roberto i en palm. Kändes som att det kunde vara en intressant iakttagelse i sammanhanget…
Själv envisas jag med att skriva ”mail” för att jag inte riktigt kommer överens med ”jl”-konstruktionen (och ”maila” funkar ju tackålov mycket bättre än ”tapa” :P). Det är helt och hållet min personliga smak som avgör, och skulle en kund (är översättare) kräva ”mejl” så skriver jag självklart det. Dock håller jag med Christer: ”e-postmeddelande” är fortfarande det som förordas i de flesta fall, har sett något enstaka kundkrav på ”e-brev” också.
…och noterade ni hur elegant jag sade (skrev) emot mig själv i det där inlägget? Jag använde den förhatliga jl-konstruktionen, helt utan att tänka på det. Gamla hundar kanske faktiskt kan trugas att sitta, med långt och träget trugande…
Christer: Det heter ”dividuativa substantiv”. (Men utanför de vetenskapliga sammanhangen är det nog mer praktiskt att helt enkelt använda ”oräknebar”.)
Men delad glädje är ju dubbel glädje. Nu blir det mycket besvärligt.
Nej, ingen fredagsaversion, en vägglusinducerad aversion mot begagnade möbler eller snarare allt som kan göra att man har småkryp i sitt allra heligaste eller i vart fall nära. 🙁
Och tyg man köpt själv är en sak, även om det inte är säkert (ville skriva sejf men avstod) heller, det är just att det kommer från okänd plats där man inte vet vad folk gjort och hur rent de haft osv. Förr kändes det helt ointressant, jag köpte mängder av begagnade såväl kläder som möbler.
Äntligen! Har jag fått förklaringen till detta jos jag sett överallt. Jag flyttade ju från Sverige redan 1985 och det är juice som gäller.
Och eftersom de flesta av dagens datortermer kom till Sverige långt senare, har jag i svenskskrivande sammanhang försökt gissa mig till de svenska termerna och så kunde jag skrivit mail hela tiden. Där ser man.
Ser just i mitt gmailkonto (som jag har på svenska just för att lära mig de olika termerna (smart va?!)) att det står ’e-post’ som rubrik men ’skriv nytt mail’ på knappen. Hm.
Fel. Det står ’skriv ett mail’.
Dividuativa substantivt, snyggt!
Det ska jag komma (försöka) ihåg.
Inom matematiken brukar man skilja mellan uppräkneliga och ouppräkneliga oändligheter så man kanske kan låna ouppräknelig till grädden också?
Tack, Cruella! Nu kan jag dö skrattande.
Idpadida: Det är precis sådär det går till när man plötsligt börjar godkänna ett ord eller uttryck som man nyss inte alls tyckte var ok. Jag – för att ta ett exempel – godkände ju inte alls ”spendera tid” utan endast ”spendera pengar” för inte alls länge sedan.
Nu skulle jag gärna vilja spendera två veckor i Maldiverna.
Jag har redan sagt mitt om mejl i förra postningens bås, men kan ju tycka till om detta med skilda namn för skilda typer av försändelser. Det är klart att alla olika skickelser (ja ursäkta det lexikaliska krumsprånget) ska ha det! Visst kan man samla dem under samma paraply (fast är det inte redan så? Att rubbet är post?) och visst tror jag att man alltmer sällan kommer att skilja på brev och brev. Och att de elektroniska breven blir norm och är vad som avses om inget annat anges.
Men vykort får alltid heta vykort trots att de också är post! Det skulle aldrig falla en in att säga att man fått brev om det var ett vykort man menade. Och det beror inte bara på att vykorten är så sällsynta nu: i min ungdom var det nog fifty-fifty brev och vykort, men vi sa aldrig brev om kort för det.
Nu blev jag nostalgisk. När jaaag var ung kunde man posta brev eller kort klockan elva på kvällen och få fram det till vissa adressater nästa dag. Och när jag var ännu lite yngre fick man post på lördagarna. Sen fick man betala för att skicka post med utbärning på lördagar. Sen fick man betala rätt dyrt för det. Sen vägrade postverket att bära ut nånting på lördagar ens för allt smör i Småland. (Man kanske skulle ha erbjudit dem pengar istället.) Minns ni de där lila lördagsmärkena som man fick klistra på?
Och nu blir jag jätteonostalgisk! För vilken tid det än är på dygnet behöver man varken i helg eller söcken klistra några märken på sina mejl för att de ska bäras ut. (Fast när ska det bli möjligt att bifoga torkade blommor, biobiljetter och hårlockar i sina ebrev?
Är du säker på att du inte vill spendera veckorna på Maldiverna? (Gissningsvis kommer du i så fall också spendera en del pengar också.)
Jag lägger ut de svar som jag fick när jag frågade på Twitter bara så att ni ska få se att man ibland faktiskt får respons. (Har tidigare beklagat mig över att jag ropar i twitterskogen utan att få svar.)
Nämen. Lördagsmärkena hade jag helt förträngt. Vad mysko. Annars förtränger (borttränger heter det om man ska vara korrekt förresten) jag ju bara obehagligheter som skäll och kräk.
lotten: Bortträngt har jag också fått lära om mig, men det lär dröja innan den lilla facktermen får genomslag hos den breda allmänheten.
Okej, vi slår vad! Jag hävdar att om tio år kommer stavningen ”mejl” vara lika självklar som den för ”tejp”, ”följetong” eller ”kex”. Om du vill sätta emot så ses vi här på bloggen den 15 oktober 2020, och om jag har rätt så är du skyldig mig miljoners miljarders tuusen (utalas enligt Ika i Rutan).
Maldiverna är mig veterligt namnet på östaten. Inte på någon ö.
Därför ”i”.
Ok. Jag tycker bara att det låter lika bakvänt som att säga i Island eller i Gotland.
Och förresten, står brevbäraren och kissar?
Det kan väl heta både i Island (landet) el på Island (ön).
Jämför Belfast på Irland (ön).
Eller i Gotlands län.
Det kan väl heta både i Maldiverna (landet) el på Maldiverna (ögruppen). 🙂
Ja antagligen om man ser Maldiverna som kollektiv för alla öarna.
Även om var och en av dem har eget namn.
Språkpolisen – hjälp med facit!
Helt korrekt — både i och på är bra på alla sätt och vis, till och med i ekivoka sammanhang.
På tal om prepositioner på detta sätt, så är Gotland en ö, en kommun och ett län. (En annan var ju redaktör för geografin i NE.) Och aldrig har jag satt min fot på ens en av Gotlandarna.
Kan inte låta bli att beskäftigt varna för termen mejl, som jag själv numera *alltid* använder. Fara värt att man säger ”mail” till en engelsktalande, som då tror att man menar snigelpost.
Jag höll på att påpeka att Gotland är ett stift också. Men det är ju en sanning med modifikation.
Visby stift heter det ju. Och det innefattar lite mer än bara själva Gotland(-söarna), nämligen den delen av världen som inte omfattas av landet Sverige.
Riktigt när Svenska kyrkan i utlandet hamnade under visbybiskopen minns jag inte, men det kan man säkert ta reda på.
Före Visby fick egen biskop hörde man till Linköpings stift. Jag antar att det är därför man även kan se heliga Birgitta på fasaden vid södra porten.
Nämen pg, vad händer när som alldeles språkförbistrad och -förvirrad råkar säga ”text” till en engelsktalande, som då tror att man menar SMS?
(Vad jag försöker säga är att alla är vi en Dolph/Anita som blandar swenglish med engska, men att vi får ta oss i kragen och rätta oss själva ibland. Eller inte?)
Gotland är även en region, däremot icke ett landsting. Och så lite beroendeframkallande. Fast klent med kaffe.
Tungan rätt i mun i svengelsk kommunikation gäller särskilt om man bor i Hellslut. Bäst att ljuga!
Jag klarar alla felstavningar (mejl är ju rätt, förstås) men har svårt för fotölj för att det blir en äcklig kombination av bokstäver och ord. Och kära Lotten, du kan ju inte skriva ok med små bokstäver om du menar okej. Då tror jag att du syftar på något man bär. OK?
Åkej!
Till och med åkej är O.K.
Ja du Luna, kommer jag någonsin att kunna reparera kaffebristen? Du får komma tillbaks nästa sommar så ska du få fika ordentligt. Kom lite tidigare och prata lite mindre om hur badsugen du är bara.
Eftersom jag ännu inte fått min finlur lever jag med T9. När jag merpar med mobileo anser den att OK stavas öl.
Sådan nörd är jag att jag inte kan lämna ett merp O.K.
@Luna -Parallell till Hellslut är väl Björkskatan i Luleå.
Skata betyder tydligtvis udde enl tidigare inlägg av Lotten.
Hördu PK!
Tänk på Lottens läsare! Lägg av nu med pitt-stuket i dina inlägg!
Hördu Jack. Inget vore mej mer främmande än att låta mej påverkas av en för mej helt okänd person på internet.
Kom osökt att tänka på det faktum att i England heter det postbox och posten delas ut av Royal Mail. I USA heter det mailbox och the mailen delas ut av US Postal Service…
Blev visst ett ”the” för mycket där…
Det där, Tomas, kallar jag perfekt kuriosakunskap!