Styckvis!
I min lokaltidning finns en sportkrönikör som skriver en mening per stycke.
Glatt tjongar han fram ett nytt stycke efter varje mening.
Sammanfattningsvis pågår en och samma tankegång i tjugo små, små stycken.
Och det är inte lätt att läsa.
För man får inget flyt då.
När man som redaktör sitter framför en illa skriven text, är sökandet efter naturlig styckeindelning ungefär lika petigt som att bena ur en fisk. Men att leta fram de sammanfattande kärnmeningarna (som lämpligtvis kan inleda styckena) kan underlättas om du tar det i småportioner och tillåter dig att stundom dra fiskbenen ur munnen. (Det här med skribenter som kryddar sina textanrättningar med alltför många metaforer kan vi ta en annan gång.)
- Läs hela texten som vanligt folk (motstå alltså frestelsen att anteckna i marginalen eller att besviket sucka).
- Se upp, titta ut på himlen, tänk på Molgan och förklara för honom vad det nyss var du läste.
- Dyk in i texten och hitta kärnmeningarna – kanske just det du nyss berättade för din fantasikollega – och markera dem tydligt.
- Dela in texten i stycken med en sammanfattande kärnmening per stycke.
Akta dig för halvnytt stycke med bara en radbrytning eftersom det inte är tillräckligt tydligt. Om du sedan vill ha en blankrad mellan styckena eller bara ny rad och indrag spelar inte så stor roll. (Säger jag nu diplomatiskt i just denna tidning fastän jag tycker att blankrad är mycket, mycket tydligare.)
©Lotten Bergman
26 kommentarer