Nu kan det tyckas lite konstigt att jag endast är ute i svängen och går på tillställningar samt frotterar mig med ”folk”, men jag lovar: de är människor de med. Här kommer nu en rapport som ska orsaka skyfall i snålvattensavdelningen: smakmingel i Hötorgshallen!
(Och inget snack om avund från er sida nu; då slänger jag er i bloggfängelset. Jag rapporterar ju så att ni inte ska bli avundsjuka utan bara känna att ni nästan var där.)
Kön utanför Hötorget var frusen, förväntansfull och fruktansvärt lång. Vi var borta vid Kungshallen (ni som inte är bevandrade runt Hötorget: det är jättelångt dit!) när jag hörde att man tydligen kunde fixa inbjudningar på konstiga sajter – för det gjorde de andra i kön hela tiden och de gick på premiärer och åt godismat varenda kväll. Själv fick jag ett mejl från en kompis, bara. (Jag står alltså inte på roliga listor med roliga människor som har vett att blogga om allt som händer dem utan har kompisar som känner någon som sitter på alla inbjudningar. Tack för att ni tar med mig fastän jag kommer ostruken och okammad samt oblyg.)
Hötorgshallen ligger alltså under jord och är en saluhall med precis hur mycket mat som helst. Och denna kväll hade nästan alla affärsidkare ställt upp med smågott, plockmat, vin, kaffe och olika efterrätter. Jag fastnade länge framför en spansk tjej som skar upp grislår (heter det kanske inte) så det sa swisch och swosch. Tydligen var hon EM-vinnare i grislårskarvning (heter det kanske inte) och den mängd kött som hon skar upp under kvällen var enligt butiken värd 38 000 kr.
Maten var inte bara god och underbar, utan även snyggt upplagd och tillpiffad. Vi som inte har bacillskräck åt, knuffade oss vidare, gick till nästa butik och åt lite mer och hällde vin på varandra. (Mer om det nedan.)
En av favoriterna var små brödbitar med chevre-ost och honung som grillats lite i ugn. Jag åt fyra stycken och blev så till mig att jag pratade med mat i munnen och vinklade vinglaset bara några grader för mycket.
Vin fick vi bara ett glas per person – men efter min lilla olycka så … va? Jaha … den vill ni höra allt om?
Jo, jag hällde hela innehållet i mitt glas i ryggen på en tant. (Be mig inte definiera tant.) Jag höll andan och väntade lite, men tanten fortsatte att tugga på surdegsbröd och smör. Då knackade jag henne på axeln och sa:
– Förlåt, ursäkta, du känner det inte genom kappan, men jag hällde just vin över hela dig. Jag ber om urs…
– Men vad gör väl det en kväll som denna? Hämta ett nytt glas och kom och ät surdegsbröd med mig!
– Men man får bara ett gl…
– Tssssssst! Om man ber snällt och säger att man har spillt ut sitt vin på en tant, får man mer.
Och det fick man. Och det måste jag säga: alla var så där glada som tanten. Själv var jag nästan hög av lycka.
Jo hungrig blev jag. Eller vänta lite. Jag var ju redan hungrig och nu blev det ännu värre. Men vem var det i skorna med de höga klackarna? För det var väl inte du?
Trumman som man sitter på heter cajón, fast det var kanske inte just den terminologin du ville ha hjälp med.
Det låter helbra, förutom att du skravar hru ajg vil både lite här och där.
Jag trodde pumpasopporna var crème brûlée eller hur man nu sätter fjuttarna …
Nu blev jag hungrig. men vänta nu, det skrev jag ju redan härom dan ju. Är jag månne synsk, före min tid eller kanske bara tjatig och fantasilös. Jag blev i alla fall lite avis, här skulle jag vilja vara med, mycket mer spännande än väckelsemötet för ordbökare som du var på härom dagen.
Men är du säker på att du häll andan? Eller är det Fråjd som varit framme och sett till att du gjort en mix av hell och ande.
Åh, den enda som jag kommer på som skulle kunna behöva så höga klackar är Pagrotski.
Så skönt att det blev varmare och läigare så fort ni kom in på själva torget. Vanligtvis blåser det lika mycket där som strax utanför. Värmen brukar uppstå först när man kommer in i Hötorgshallen.
Dessutom har jag en känsla av att facktermen för grislår är skinka. Kommer den från Spanien brukar man tilltala den jamon. Är den sådär dyr och god kan den heta Pata Negra (som betyder svart fot).
Sen kan man ju tycka att det är lite konstigt att arrangörerna inte insett vilken miss de gör när inte Lottens kommentatorsbås blir inbjudet. Så här i efterhand kan vi ju inte alls bidra på samma sätt.
Fy 17 vad jag är avund7k! NU ska jag läsa resten av inlägget …
Mina anteckningar är snyggare!
Milda makter nu måste jag ju torka sekkel ur tangentbordet.
Ser inte ut som vanlig balsamvinäger. För tjockflytande.
Om äkta Aceto Balsamico Tradizionale gäller ett literpris på ca 7000.-, eller 700.- för traditionell 100 ml sfärisk flaska med rektangulär botten.
Allt enl http://sv.wikipedia.org/wiki/Balsamvin%C3%A4ger
Undrar om matälskande bekant kollade flaskan?
100 eller 250 milliliters?
Pata Negra Bellota (7 kg) – 304 Euro
Bellota är torkad i min 36 månader.
https://jamondepatanegra.com/tienda/index.php?language=se
Tack Örjan!
Nu är jag här för korrläsning! (Long story, kommer strax.)
här har du dina grisdelar Lotten:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Styckning_%28gris%29
Såvitt jag kan förstå så kallas grislår för fläsklägg.
Så här va.
Jag blir ju lite otålig när jag inte får lägga ut ett inlägg per dag. Det liksom kliar i fingrarna och bränner i hjärnan. Men ibland hinner jag inte — som igår.
Planen var att jag i lugn och ro på tåget idag (rapport om den resan kommer imorrn) skulle lägga ut en miljard bilder och skriva hundra välformulerade meningar och sedan ägna mig åt det som jag nyss ägnade mig åt. (Mer om det imorrn.)
Men på tåget ville det sig inte med uppkopplingen. På en timme hinner jag lätt som en plätt skriva kilometerlånga inlägg med 114 bilder. Men inte idag. Så hittade jag en sedan länge sparad lapp med ”fri uppkoppling” från SJ. (Vaddå fri? Jag har ju betalt för den? Hur kan en uppkoppling som jag har betalat för heta FRI?)
Så jag skrev och jag skrev och de sista orden skrev jag gående med datorn i famnen inne på Centralen.
Och så tryckte jag på publicera samtidigt som jag med vänsterhanden ringde upp min djefla man och bad honom logga in på mitt konto och ändra på en punkt och en parentes som jag visste hade hamnat på fel sida om varandra.
(Sedan somnade han förmodligen medan jag i sekelskifteskläder … ja. Mer om det imorrn.)
Aha. Av Wikipedias schema att döma, var det fläsklägget hon karvade i. Låter jätteläckert, fläsklägg.
(Själv har jag ätit en läbbig djurdel nu ikväll. Eller, det var ju inte delen som var läbbig utan ”tillagningen”. Men mer om det imorrn.)
Med tanke på hur ställningen och foten ser ut tror jag i alla fall på Pata Negra som brukar betraktas som en skinka.
Skorna — på mig? Nä jisses nej! Och de satt inte på Gösta Ekman utan på samma person som när jag sist skrev om högklackade skor. (Hon tror förmodligen att jag är en stalker. Det är jag visserligen, men inte av henne.)
Men jösses vad du syftar framåt i tiden.
Jag tror skorna var grekiska. Maten må ha varit delvis spansk, men inte skorna.
Nej hon skär inte i läggen utan i själva skinkan.
Bakläggen börjar vid knäleden som syns framför hennes hand.
Pata Negran torkas alltid med foten kvar (till skillnad mot parmaskinkan)
Troligtvis för att kunna bevisa skinkans äkthet,med de svarta klövarna.
Och nuuuuuuuuu fattade jag vilken trumma Översättarhelena hade sett mitt i maten. (Den randiga tröjan strax under grisfoten.)
Oj, Örjan, tack för klargörandet. Alla, say after me: fläsklägg = lägg. Detta är alltså inte ett inlägg om läggen utan om skinkan.
Men Pata Negra är alltså utskuren på samma ställe som t.ex. julskinkan och parmaskinkan? (Ha tålamod med mig, Örjan; jag är sybaritnovis.)
I Göteborgs urbana yra glömde jag korrfelet och nu har det gömt sig tror jag. Det var nog för att jag var på Himalaya och åt stekt jak med extra syrgas – och så gurkha, naturligtivis!
Eeeeh! Ta bort den mögliga osten, det kan inte vara sunt att äta sånt!
Sen undrar jag: 1. Veeeem står i ett par sitt-och liggskor? 2. Kan du inte spana in hur man hamnar på såna trevliga listor?
*knackar på bloggfängelsets dörr*
Men det verkar ju helt lysande att gå och spilla vin i nacken på tanter. Särskilt om det innebär att man får ett glas till. Allt annat verkar också väldigt roligt och spännande. Jag vet dessutom vems skorna är, fast nu kommer jag inte ihåg vad hon heter, men det är inte Gösta Ekman i alla fall.
Mer om svartfoten.
Tänk på hur en fårfiol ser ut, men dubbelt så stor och med fot och bäckenben kvar.
Här har hon hunnit skära upp den köttigaste sidan av skinkan (längs med fibrerna och lårbenet)
Vänt på ”fiolen” och börjat skära på andra sidan.
Delar av det frilagda bäckenbenet syns på undersidan
Fläsklägg brukade vi kalla det när julgrisen slaktades.
Stefan H
Men nu kommer jag ihåg. Ser ju t.o.m. ut som samma skor fast de ser brantare ut ur den här vinkeln.
Här har vi ju ett nytt konceptord, Sanna: branta skor! Kortare och koncisare än ”högklackade skor”. (Om än lika obekväma.)
Enligt dina anteckningar ser den finska osten ut att vara Auraost, en blåmögelost. Namnet kommer från Aura å som flyter genom Åbo.
Tack, BJ! Självklart! (Allt är så självklart när det väl blir uppenbart.)
Alltså, jag har tokbråttom och skummar igenom både inlägg och kommentarer och sitter nu med en obehaglig känsla av att någon håller på att skära en känd grekiska i tunna skivor. Konstigt. Det här får jag reda ut i lugn och ro någon annan dag.
Vad coolt, Luna: tänk vad man kan utläsa ur en matrapport!
Hurra!
Nu är det ”imorgon”!
Nu får vi strax veta vad Lotten gjorde … igår?
Vilket sekelskifte förresten? Det känns som att det ordet blivit rätt vagt på senare år.
Äsch, visst tusan! Det är ju imorrn!
(Man bör ju förstås säga ”förra sekelskiftet”. Annars måste man ikläda sig höga platåskor och ha t-shirtar som blottar naveln.)
*nynnar förstrött* ”Det ska va tunna skivor av deeej”