För nytillkomna läsare: jag och diverse olika konstellationer av de fem barnen har gjort en bildningsresa genom Sverige – ungefär som vi gjorde förra året. Ibland hade jag fyra barn, ibland tre, ibland två och det hela är fantastiskt roligt och väldigt miljöovänligt. (Bilen från 1987 drar 1 liter bensin per mil.) Förlåt, förlåt miljön och alla andra, men vi har inte tid, tålamod eller råd att åka tåg. (Det låter som en intressant, allittererande titel på något: ”Tid, tålamod och råd att åka tåg”. Hm.)
- Start hemma för en vecka sedan.
- Flygvapenmuseum, chokladfabrik, mat och bad hos Pysseliten och PK, vandrarhem och en bov.
- Telemuseum i Virserum.
- Kisa – Inger Nilssons häst är borta och vi glömde alla våra handdukar.
- Vi släppte av Artonåringen och gick in på Ikea i Älmhult och köpte nya handdukar.
- Besök i paradiset som heter Olseröd: träffade två lamor och badade i meterhöga vågor.
- Lund, underbara Lund med Intighet och Domkyrka.
- Viken: 75-årskalas.
Och nu är vi i denna rapport framme vid hemresan, som jag verkligen har skrivit dåligt om eftersom jag igår snöade in komplett och totalt på det dassiga (men billiga) Scandic-hotellet Elmia.
9. Wanås med röda bollar i träden! Jättelånga gungor! Enorma stenar!
Det är alltså ett konstfullt område runt ett privat slott, ett slott som hindrade vår framfart då och då. (Istället för att snedda över de slottsliga gräsmattorna, fick vi gå runt om på grusknastervägar. Gah, liksom.) Överallt står små skyltar med konstnärsnamn och årtal, och så får man spana lite här och där för att se det vidunderliga. På ett ställe sitter kamouflerade högtalare i träden. Ur dem hör man barn ropa ”mamma” och ”pappa” med ökande intensitet och panik. Som varande mamma i kubik, kändes det mest obehagligt: vem skulle jag ta hand om, var var de där stackarna och hur i hela friden kom de bort från sina föräldrar? Komsi, komsi, alla barn!
Dock började vår Wanås-vandring med en skylt som lovade stort:
Tio minuter senare var vi tillbaka vid samma skylt. Då hade vi sett brännässlor, rötter, träd, brännässlor, stig, barr, brännässlor och brännässlor. ”Så exotiskt” sa vi ironiskt till varandra, vi som är vana vid orientering.
(De två senaste bilderna här ovan är inte konst. Men efter 714 konstverk fokuserade vi plötsligt på vardagliga ting som liksom var vackrare än konstverken.)
Om jag ska vara lite negativ (det hör ju till, gubevars), så finns det överallt en himla massa konstverk som man bara stirrar på, kliar sig i huvudet och på hakan inför och som får en att stilla tänka ”men sicket slöseri”.
Vi närmade oss ett hus på Wanås. Ett hus som lyste på insidan. När vi kom nära, hörde vi mystisk musik, som lovade ond, bråd död samt blod, likmaskar och avhuggna huvuden. När vi kom fram, stod huset där och lyste. Så spännande! En stor skylt förkunnade att det var förbjudet att röra konstverket, men vi smög oss i alla fall fram och tittade in så försiktigt vi kunde. I huset stod … tadaaaaaaaaaaaaa … (tänk er nu musiken till ”Hajen” eller ”Morden i Midsomer”) …
Väl komna hit, insåg vi att vi inte på några villkor skulle hinna till John Bauer i Jönköping, och ändrade raskt alla planer.
10. Först körde vi en bit och tog ett dopp i Osbysjön. Jag klev ut på bryggan och hävde mig i vattnet ner och rev då med mig halva bryggan ner i vattnet. Krask, sprak, knarr och pang, så lång jag på ryggen i decimeterdjupt vatten med tre meter brygga över mig. (I USA hade jag här stämt någon på 15 miljoner dollar och tryggat min ålderdom.) Barnen vadade fnissade till mitten av sjön, där vattnet nådde dem till midjan. Ett bad om dagen håller ordning på magen! Eller nåt. Tillägg! Jag glömde ju att visa upp det mystiska som låg på bryggan:
I Osby körde vi sedan fel, och stod plötsligt framför ”Lekoseum” – ett museum om Brio. Och inte bara Brio utan även Barbiedockor, datorspel, tomtar, troll, ett riktigt tåg och fan och hans moster! Barnen hade roligt, jag hade roligt och tiden fullkomligen flög fram.
Nä, nu har jag babblat nog. Man skulle ju kunna tro att jag har en blogg utan utrymmesbegränsningar. Men de övriga stoppen var:
11. Elmia och John Bauer
12. Gränna och ingenjör Andrée
13. Väderstad
14. Bad i Djulösjön
15. Tiddelipom: hemma
(Som jag naturligtvis inte kommer att kunna låta bli att rapportera om en annan dag.)
Hemma hittade jag i kylskåpet en rutten gurka, tre byttor bubblande grekisk sallad, en sur potatis och på köksbänken flöt en övermöglig melon ut som en mjukglass. Borta bra, men hemma luktar värst!
Då hoppas jag att du också har en varmkompost att stoppa dina illaluktande grejer i.
Min är ganska nystartad så det är mest kvistar i den. Det bidde lite mer kvist än instruktionerna angav … Hoppas det går det med … Det lär ju bli bra mycket färre kvistar och annat trädgårdsavfall om några månader. Så då kan komposten mumsa på de i förväg ditlagda pinnarna. Hoppas jag.
Ja just det ja. Dockskåpssovrmusmöblemanget hade jag också.
Den rosa baddräkten, den rosa polotröjan och de gula byxorna har jag också sett. Men kan inte bli klok på om det var syrrans eller dotterns.
Sovrmus? Det lät lite gulligt!
Kan man lägga alla illaluktande saker i komposten? Jag röjde ett dike iförd gummistövlar idag och strumporna luktade så bedrövligt efteråt att jag inte kunde ha dem inne. Förresten, om man berättar sånt här, är det ett bra eller dåligt sätt att få kompisar?
@Luna: Man får kompostisar.
Ah! Dagens skrattstjärna till Niklas!
Ah. Bra. Man kanske får olika sorters kompostisar beroende på om man hade kläder på resten av kroppen eller inte? Eller jag vet inte.
Som barn var jag för övrigt mycket avundsjuk på Lotten och dom som hade just dom DÄR finavita möblerna med krusseduller! Men mitt dockskåp hade i alla fall riktiga lampor. Sådeså, trettio år senare.
Äsch då. Jag som var så nöjd med mitt sammansatta ord.
Vilket är längst? Ordet jag (skulle skrivit) skrev här ovan eller
flaggstångsknoppsputsarlärling?
Bara bomullsstrumpor.Tror jag. Nylonstrumpor fungerar inte iaf.
Idag hade vi diskussioner om falukorvsskinn är komposterbart. Vi bestämde oss för att testa för ingen ville hantera flåningen. Tids nog får vi se.
Du menar när korvskinnet kommer upp som en extra hud på blommorna?
Det blir väl blommig falukorv av det, kära nattugglor.
Bra!
Tror ni det blir så? Jag tror att antingen hittar man det inte. Eller så ligger det nåt orange slafs i jorden så småningom.
Ingen som ids räkna bokstäver?
Tack och bock, bättre än såhär blir det inte. Nu sängen!
@CN: Jag tror ändå att Falstaf Fakir vinner. Tyvärr har jag inte hans samlade verk här på ön så jag kan kolla vilket som är det längsta ordet men jag litar på att någon annan i båset kan kolla det.
Och nu har jag lärt mig googla: riksdagsmannautskottssuppleantbostadsstäderskevikariebarnbarnsbyxor
Otroligt nog har någon lagt ut hela ”En var sin egen professor” på nätet:
http://art-bin.com/art/oenvar1.html
Jag läste en handbok i kompostering, som efter tusen olika råd och regler slutade mycket lugnande: ”Man kan egentligen inte misslyckas med kompostering, för allting förmultnar förr eller senare i alla fall.”
När man inte har gått och lagt sig vid halvettsnåret blir man plötsligt hungrig igen!
Vi (jag, Karlsloken och Bill &Bull) åkte förbi ”Nostalgimuseum” idag, mellan Arboga och Lindesberg någonstans och jag fick ett starkt behov av att stanna, tyvärr ingen annan i familjen, eftersom vi hade en tid att passa. Vi spelade dock bara 12 av 18 hål i Äventyrsgolfbanan, för att vi hade en annan tid att passa, så jag hoppas på retur dit och då ska JAG planera in ett besök på Nostalgimuseum!
(I min blogg finns skolnostalgi idag -och en månad framåt, minst, typ)
Nu blev jag hungrig.
åkte du till Väderstad Lotten? Kul, hittade ni fiket?
”Vill ha och vill ha. Jag hör aldrig annat.”
Nämen nämen nämen, var ni i Eskilstuna, familjen Pysseliten? Ni kunde ju ha fått en macka hemma hos oss jue!
Bra, Ökenråttan, du får vara min mamma här i båset.
Jag har hittat ett Nostalgimuseum bortåt Sparreholm (åt Malmköping till): http://www.graforssamlingar.se/
Och så finns Motor- och nostalgumuseet bortåt Ludvika:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Motor_%26_nostalgimuseet
Men Arboga och Lindesberg? Berätta mer!
Vi var på äventyrsgolf i Lindesberg. Men vi såg skyltar mot Eskilstuna.
@Lotten: Macka hos dig känns väldigt lockande efter den beskrivningen av ert kylskåp.
Nostalgimuseum à la Sparreholm passerade den käre maken och jag igår — men klev aldrig in — mängden stopp var begränsade eftersom vi kom iväg en timme senare än planerat. Var det måhända samma museum pysslarna passerade?
Nu ska vi dra mot havet …
Äntligen Wanås! Men nu såg väl muren med alla små ordspråk på också? Den är ju nästan bäst. Den och ”Fåtöljerna i ring”, de uppskattade jag och mitt ryggskott väldigt mycket faktiskt.
Tack för Sparreholmstipset, Malmköpingshållet är ju en aningen bättre för oss!
Jag blir mer nostalgisk av rullbandspelare än trattgrammofoner och 50-talet är mest charmigt, tycker jag.
På femtiotalet sken solen alla sommarlov, flygplanen och bilarna var bulliga och barn gick ut och lekte utan att ”aktiveras”…
Finns det Lekotek numera? Det fanns ett i Mantorp när jag var barn.
… och alla talade tydligt och artikulerade väl! 😉
Och alla utan undantag gick omkring och sa ”androm till varnagel” hela dagarna. Det var tider det.
Pysseliten: Ja! Och en nioåring förutsattes kunna läsa Nils Holgersson (hela) – tyvärr, för efter den pärsen närde jag en djup misstänksamhet mot Selma Lagerlöf.
Men världen var inte uppdelas i småbitar och folk som satt och pratade MED VARANN gjorde just det. De höll inte samtidigt på med sms och var ute på nätet. Jag blir fortfarande chockad om jag fikar med någon och denna någon inte stänger av mobilen.
*nostalgisk suck*
Ab, det tvingades jag också göra! Och sedan tvingades jag läsa Gösta Berlings saga i gymnasiet och det gjorde inte saken bättre. Sen har jag läst resten i vuxen ålder och det visade sig ju vara fantastiska böcker!
Nu ni. Här avslöjas det att jag chockat ab. Fast ingen ringde. Bara ”äggklockan” som talade om att det var dags för mig att gå om jag inte skulle missa bussen.
Men nuförtiden är det väl Harry Potter som nioåringar förväntas läsa?
Jag minns inte i vilken ålder mina barn gick över till att läsa dem på engelska istället.
Om telefonen inte ringer, kan en ab bli chockad?
Det roliga med Harry P är att ungarna vill läsa dem alldeles själva. Det har fötts nya bokslukaråldrar! Och pojkarna läser också!
Nästan så att man vill skriva en tjock bok för nioåringar om… om… hm. Fyra ungar som sitter fast i en rymdraket? Eller på en öde ö med en hemlig nedgång till Superservern, Internets Hallsberg, hotat av skurkar?
Men det där sista var ju en himla bra idé ju.
Vid elva års ålder läste jag Sagan om Ringen nio gånger i sträck utan att inse att Bimbo — med de suveräna illustrationerna av Tove Jansson— var vad som nu kallas en prequel.
Ingen av mina kamrater hade ens hört talas om Tolkien, så jag antar att jag var en föregångare . Då.
(Det kom en tecknad Sagan Om Ringen 1978 som var usel. Peter Jackson gjorde tre spelfilmer 2001-03. De var OK. Sen gjorde han King Kong. Den var usel)
Va ä dä? Du börjar lära dig eskilstunanesiska.
Vet inte- men det ser ut som fiskfileer.
Månne någon fångat en abborre, fileat den, slängt skrovet, men ändå glömt/lämnat fileerna på badbryggan
Nils Holgersson … ryyyys!! Den tyckte pappa var en lämplig högläsningsbok och jag var för ung och artig för att säga emot. Lyckligtvis var pappa sällan hemma så jag kunde läsa normala böcker i övrigt.
Den där Cardiff-walken kräver tydligen en mp3a som hämtas när man köper biljetter. Då hade ni fått höra brännässlorna prata gissar jag.
Tack, Örjan, för att du som den ende i båset kollar på det mystiska som låg på bryggan.
Pikoföretagaren och vi gick helt klart på olika Wanås. Eller i olika generationer av Wanås. Någon mp3:a fick vi inte, muren med alla små ordspråk på letade vi febrilt efter men missade (tydligen) och fåtöljerna i ring måste de ha gömt synnerligen väl.
Men det var sevärt ändå! (Särskilt gungorna.)
Jag som just undrade om du halkade på den mystiska filén EFTER att du fotograferat den, eller hur lyckas man få med sig en brygga ner i vattnet?
Ska filea och fileerna inte ha fnutt?
Jaså kletet på bryggan? Det trodde jag var solklart för alla. Det är helt enkelt en mört som blev så skräckslagen när den hamnade mitt i den Bergmanska brygginvasionen att den hoppade ur skinnet. Men den lyckades inte simma ”bört”, som det står i visan.
Vid närmare granskning kan det även vara… Dan Brown?
Vad skönt, PK, att du får lite ordning på det hela. Man kan inte vara borta nästan ett dygn och sedan hitta en tråd att haka på…
För att vara på den säkra sidan;
Hm. Och Pitt.
Pysseliten får guldstjärna för dagens viktigaste fråga! Som härmed får sitt konstiga svar:
filé med fnutt
filea utan fnutt
Wow, liksom!
En kompis har lärt mig följande mening, att yttras inför obegriplig/pretentiös konst: ”Verket visar på individens utsatthet i den av henne själv skapade, materialistiska världen”. Fungerar alldeles utmärkt – prova!
Jag har grävt ut en kompost som stått orörd i fem år. Två saker som tidens tand inte biter på: nektarinkärnor och de små, förtretliga etiketterna som sitter på all frukt. De senare var som nya. Lite oroande, men de livade åtminstone upp jorden med sina glada färger på ett konfettiaktigt sätt.
Nu blir jag nyfiken på jämförelsen
filé /filea
men
diné /dinera
Någon logisk förklaring till att ett ”r” smugit sig in, eller omvänt, varför filea saknar ”r”?
(Oj skrev ”smugigt” först men kollade som tur var med SAOL)
Tillägg till:
Månne någon fångat en abborre, fileat den, slängt skrovet, men ändå glömt/lämnat fileerna på badbryggan
Vi kan inte när vi dinerar i trädgården, lämna minsta matbit obevakad – vid dukning servering avdelas tidigt i förloppet en ”kråkvakt” – annars flyger middagen till väders i en näbb.
Detta ger följande ledtråd till bryggslamset:
Filén har glömts, utan en fågel har snott den, men tappat den!
Filén har EJ glömts, utan en fågel har snott den, men tappat den!
ska´de´va´JU!
Förresten :Från och med idag har du ju tre tonåringar i huset….
Grattis till tre tonåringar! Det är jättekul. Bara man andas djuuupt.
Luna, först när jag kom fram till ditt inlägg insåg jag vad det var som kännts som det fattats hela tiden jag läste kommentarer. Tack!
Tack Luna, en inre tomhet är borta, en intighet försvunnen och ersatt med Pittens och Hmens varma, likt ett svullet djur, tillfredsställelse.
Muren är lite gömd onekligen, man måste hitta början på den för att kunna följa den. Ryggskottsstolarna i ring kan ha varit en tillfällig grej det året när jag tänker efter. Synd, den Djefla Mannens rygg hade gillat dem.
Tre tonåringar hemma? Kan en 12-åring nu plötsligt vara en 13-åring? I så fall, stort grattis!
Jahapp, Tolvåringen is no more.
Emmett: Tack. Nu ska även jag rabbla ”Verket visar på individens utsatthet i den av henne själv skapade, materialistiska världen”.
Och när någon frågar vad som händer i kommentatorsbåset egentligen – när allt verkar så internt och ingen kan lista ut vad som ligger på bryggan – ja då citerar vi PK: ”Tack Luna, en inre tomhet är borta, en intighet försvunnen och ersatt med Pittens och Hmens varma, likt ett svullet djur, tillfredsställelse.”
Det som låg på bryggan var både slemmigt och lite hårt i kanterna, luktade ingenting utom kanske salt och verkade vara helt ointressant för både fåglar och flugor. (Observera att jag inte sitter inne med svaret: jag vet inte vad det var.)
Hm. Och pitt.
Nu ser jag framför mig en heraldiker som kliar sig i huvudet inför uppgiften att göra en ståtlig vapensköld för Lottens kommentatorsbås.
Då gissar jag på fiskbullar, för det är INTE gott!
[…] Emmett gav oss alla igår en användbar mening att eftertänksamt säga inför ett konstverk som inte låter sig tolkas i en […]
Hnn? Ingen som skrattar? (Utom jag själv?)
Alltså, det gäller för heraldikern att få in, så att säga, de två bärande elementen hm och pitt i vapenskölden.
Nu då?
Hnn? Är det det nya hm?
Jag funderar mest på hur skölden skall komma in i båset.
Och att egentligen så borde vi i sann social media marknadsföringanda kopiera mycket av båset till ”Lotten som sommarpratare”. (Om vi vill piska upp storm.)
Apropå det där sista, egentligen har jag ingen humm alls men det är en av lärdomarna jag fått med mig från en kurs jag just avslutat.
Hnn? är en stillsam undring, liksom. Det finns bara ett hm!
Tror jag ska designa den där skölden själv. Kanske.
ab, du menar nåt i stil med ”i fält av guld en upprest röd pitt”?
Tål ju att hm:as åt.
Uh, tja, i så fall blir det en barntillåten version och en barnotillåten – nej, jag hade tänkt mig något med två lejon på bakbenen, nudelsoppsfrisyr, stiliserade (hm) pittar som ser ut som bananer i klorna kanske, och så HM skrivet i sirligt guld under. Eller så.
Det låter väl fint?
Nu har jag roat mig med att titta på vapensköldar och de ser inte kloka ut. Så vår skulle passa in direkt. Vi kan t o m få in ett hissschakt som det växer ett äppelträd ur, utan att det s a s faller ur ramen.
-s
När Uppsalas stadsvapen skulle moderniseras på 80-talet fick konstnären bassning av de kungliga hovheraldikerna, som menade att leoparden (som egentligen är ett lejon, men kallas leopard när det går åt vänster och vänder ansiktet mot åskådaren) skulle ha större pitt.
(Sant!)
Nu vill jag se abs vapensköld.
Nu vill jag se leopardens pitt.
Här finns leoparden i två varianter; den från 80-talet och en nyare variant. Med pitt båda två.
Åkej Lotten – det här är visserligen en tigerdito, men inte mycket att hurra för. (Varning för verklighet!)
Christer: men vilken fånig modernisering! Leoparden ser ju ut som om den kisar och behöver glasögon. Och så ser den ut som en seriefigur. Och katter har inte hundpittar på magen!!
ab: Eller hur! Jag tror att nån försökte ursäkta den med att man hade så dåliga skrivare på den tiden.
Och jag håller med om att katter inte har pitten på magen. Hur det är med lejon har jag inte sett efter så noga.
För alla med Facebook: Det häftigaste lejonet, oavsett pitt, finns på Gripsholm.
Nämen, folk är ju inte kloka, läs artikeln från Christers länk:
”Den kungliga hovheraldikerna godkände för övrigt vårt nuvarande kommunvapen med en enda synpunkt: könet borde vara större. Och så blev det också.”
Mina dockskåpsmöbler också!