Hoppa till innehåll

Bildsafari med tvära kast

När jag babblar om bloggandet och kommenterandet och nyttan av och nödvändigheten med detta sätt att leva, brukar de misstroende skaka på huvudet och säga ”get a life” eller ”jajaja” eller till och med ”det går nog över ska du se”. När jag nu tvingades till flera dagars uppehåll på grund av stökig resa, dumma hotellet utan uppkoppling, obefintliga vågor och att jag de facto ”got myself a life” och gick på finfest på Haga Slott utanför Enköping och faktiskt inte hann blogga, gjorde jag den hemska upptäckten att bloggpausen var (håll i er) … ganska skön.

På samma sätt som det är skönt med kalla avrivningar och att noppa näshår med pincett.

Äntligen tillbaka i verkligheten med den så bekanta värmen av datorn på låren och tidens snabba flykt under surfandets rus, måste jag ju bara rapportera lite om de senaste dagarna. Om spansk mat i  Lloret de Mar, t.ex.

Maten på vårt hotell var tyvärr inget vidare. Den här lilla fisken smakade ... fisk.
Maten på vårt hotell var tyvärr inget vidare. Den här lilla fisken smakade … fisk.
Hotellets griskind smakade ... kött. Dillkött om jag ska precisera.
Hotellets griskind smakade … kött. Dillkött om jag måste precisera.

Kanske hade vi otur. Det vi åt i Spanien  smakade bara salt och kött respektive fisk. En gång fick vi lever, och då smakade allt i hela matsalen lever – paellan, påmmfritten, tomaterna och vattnet. Men tomaterna var delikata!

Det roligaste i Spanien var när jag fick gå på lokal och titta på fotbolls-VM. Eftersom basketturneringens schema inte tillät en utflykt till Barcelona, fick jag inte gå på saluhall, inte titta på museum eller åka linbana upp i bergen. Men se på fopoll på puben dög finfint!

På puben. En brasse och en holländare filmar de sista minuterna i matchen häromdagen.
På puben. En brasse och en holländare filmar de sista minuterna i matchen häromdagen.

Det var aldrig hotfull stämning supportrarna emellan, det var aldrig bråk och det var aldrig ens ilskna blickar. När Nederländerna hade slagit Brasilien, kramades dessa båda killar ovan (som inte kände varandra) och gick vidare i livet.

Efter matchen fylldes gatorna av glada, orangeklädda vinnare från Nederländerna. Plötsligt hördes en skarp vissling och ett vrål och sedan skrik och skratt. Alla rusade till en bestämd punkt mitt i gatan. Så här såg det ut:

Vad händer?
Vad händer?

Jag gick försiktigt mot folkmassan och kände mig som Robert Capa på D-Day när jag knäppte bilder på folkmassan och den förmodade massakern som snart skulle komma att äga rum. Plötsligt hördes också ett lågt tutande som av en leksaksbil. Ur folkmassan lösgjorde sig en annorlunda figur:

On noooo! De ska slå ihjäl en ensam brasse som har kommit in på fiendeområde!
On noooo! De ska slå ihjäl en ensam brasse som har kommit in på fiendeområde!

Vrålen och skriken tilltog. Tut, tjo, bröl och visslingar blandades med … skratt? Va? Och applåder? Ska jag fly eller applådera?

Nämen, det är en väldigt glad liten brassetjej!
Nämen, det är en väldigt glad liten brassetjej!

De galna nederländarna applåderade Brasilien mitt i glädjeyran och klappade om brasilianskan som, väl, egentligen borde ha varit lite deppig och nedslagen?

Inga ledsamheter här inte! Brasilien är bäst ändå! (Kanske hon sa.)
Inga ledsamheter här inte! Brasilien är bäst ändå! (Kanske hon sa.)

Så var det då i lördags morse dags att åka hem. Jag och Sextonåringen fick åka hem tidigare än de andra i laget eftersom vi skulle på en sedan länge inplanerad 50-årsfest. Hemresan bestod av triljoner försenade bussar, femton miljarder köer och drygt trehundra pauser när vi inte kunde göra annat än att svettas och flåsa samt vänta. Om internet hade varit lika naturligt och tillgängligt som blyertspennor och kaffe, hade jag kunnat blogga femton kilometer text under dagen. Men nej.

Titta. Jag gör ingenting. Bara sitter i kö som en pascha gör jag.
Titta. Jag gör ingenting. Bara sitter i kö som en amöba gör jag. Tråååk.

Men hörni. Nu ska jag rekommendera något: Haga konferenshotell. Där ägde 50-årsfesten rum, och det är ett fantastiskt fascinerande plejs eftersom det i omgångar har förfallit såpass att det lika gärna kunde ha rivits. Nu är det underbart vackert och mysigt och jagvetinteallt. Åk dit.

Jag och döttrarna i ett hotellrum på Haga. (Och fotboll – Messi skymtar bakom ölen.)
Jag och döttrarna i ett hotellrum på Haga. (Och fotboll – Messi skymtar bakom ölen.)

Nu till något fullständigt chockerande som ni nästan aldrig har varit med om här på bloggen. Fokusera och koncentrera er. Och kolla på bilden på mig här nere.

Ser ni? Ser ni? Jag är som Fantomen som ibland rör mig ute bland människor klädd som en vanlig tant i finkläder!
Chocken!

Ser ni? Ser ni? Gala! Fest!

Jag är som Fantomen som ibland rör mig ute bland människor klädd som en vanlig tant – i finkläder! I och för sig är det varken skönt, praktiskt eller särskilt förvånande egentligen, detta att jag kan åla in i siden och smälta in och uppföra mig och hälsa och titta i ögonen och tala om väder och vind utan bara … normalt. Men det händer ju inte så ofta.

Nu fick jag lite blodad tand av detta. Att bo på slott, att gå i högklackat på krattade grusgångar, att torka sig med manglade linneservetter och att klappa på 400-åriga väggar är fantastiskt. Men de där skorna, de åkte av och på så många gånger att jag till slut inte kunde ha fått på mig dem ens om jag hade huggit av mig hälen.

Tårna ligger där inne som klämda klenäter.
Tårna ligger där inne som klämda klenäter.
Middag i slottet. (Foto: M. Bergman.)
Middag i slottet. Vi fick bl.a. sparrismousse, murkelsås och jordgubbssallad. Fast inte samtidigt.

Här sitter jag nu hemma i sängen och skriver. Jag har basketshorts och linne och gardinerna är fördragna för att vi ska hålla huset någorlunda svalt och slippa krypa ner i källaren för svalka. Tårna kan jag spreta med och datorn funkar perfekt. Spanien och slott är bra – men hemma förstås bäst.

Share
Publicerat iBloggen

52 kommentarer

  1. Åååh sparris!!
    Ni hade otur med den spanska maten. Inga churros antar jag? Som munkar, fast bättre, som man doppar i choklad.

  2. Den där lilla fisken … Du åt den, alltså?!(!) (Missförstå mig rätt, jag är sjukt imponerad om du gjorde det!)

  3. (Så imponerad att jag helt glömde bort att kommentera angående skorna. Nice shoes always fit, skulle jag ju skriva också. Så!)

  4. Mina fötter går inte i högklackat om jag så skär av delar av fötterna…

  5. Tänka sig att du gjorde skedtricket på slottsfesten i alla fall, spontan som en spanjor!

  6. Örjan

    Verkar som brasilianskan fick en oranier (holländare) inget äpple som temporär medåkare.

  7. Nej, inga churros! Den enda gången vi åt på restaurang hamnade vi på en pasteria för att baskettjejerna skulle få tanka kolhydrater.

    Om jag åt den lilla fisken? Absolut — inklusive öga och fenor. Jag åt till och med två–tre stycken för att få i mig tillräckligt ur hela kostcirkeln. Men de smakade bara fisk.

  8. Fenor? Öga?! Om jag hade ätit det, vilket jag ju i och för sig aldrig hade gjort eftersom jag hade trott att det var någon typ av märkligt skämt, så hade jag nog varit glad om det bara smakade fisk. Cred till dig!

  9. Precis som Heléne skulle jag nog inte ätit fisken, jag tycker inte om att äta saker som stirrar på mig! Griskind skulle jag nog inte äta heller, i alla fall om jag visste om vad det var. Däremot kanske jag satt skeden på näsan på finmiddagen.

  10. Luna

    Välkommen hem, Lotten! Du klär i allt, och det skönaste är att med bibehållet självförtroende kunna växla mellan långklänning och ullfrotté.

    I din frånvaro har vi som du vet växlat Gotlandstips, och jag får bjuda på ett eget; Bada i Härte. Eller Herta, eller Hörte, det står olika på alla kartor. En bit söder om Ljugarn, förbi den där udden med fyr som Tarkovskijs sista film är inspelad vid, på östkusten alltså. Menar jag Tarkovskij? Det är helt säkert inte Fårö i alla fall.

    Därefter – eller dessförinnan – går det fint att svänga in hos den där välartade silversmeden i Alskog. Hur trevligt som helst!

  11. Vet ni, vet ni, vet ni …. jag har aldrig varit på Gotland. Finns det slott som man kan sova i där? (Man har ju liksom höjt sin lägstanivå asså.)

  12. Luna

    Man kan kanske sova på Lojsta slott? Fast när vi for förbi på väg till silversmeden så visade det sig vara någon slags långhus med grästak. Antingen var vi inte där vi trodde, eller så är det med slott som med sorkar på Gotland.

  13. ab

    Men berätta om silversmeden nu då, Luna! Nyfikna hjärnor vill veta.

  14. Slott har vi dåligt med här på ön men om man kan hålla till godo med ringmur och klosterruin och kungsgård och raukar och en och annan badstrand och lite till så är det ett bra ställe att vara på.
    Eftersom värdinnan var något frånvarande i helgen så verkade kommentatorsbåset vara på vift. Jag hade dubbla besök i lördags; Cecilia H och Luna med förkläde tittade förbi. Trevligt att få ansikten på er! Nu väntar jag på resten av båset.

  15. Luna

    Det var roligt, ab! Och jag hann inte säga Pitt, innan min identitet hade avslöjats. Samtalet kom sedan mestadels att handla om opera. och möjligen fortsätter det i London till hösten.

    Ett annat möte var aningens mer förvirrat. Ja, det var egentligen JAG som var förvirrad – dock har jag hälsat till den nygifte ifrån dig.

  16. Och se på min galautstyrsel — vem har tillverkat halsbandet om inte silversmeden himself!

  17. Luna

    Jag förstår förresten varför folk åker dit, det är ju ett rätt trevligt plejs. Och att göra bilutflykt är kul. Det är ju inte så stort, direkt. Van som man är med Jämtlandsskala på kartan blir det lite lätt komiskt.

    Ytterligare komiskt är att man kan hyra väldigt begagnade bilar för lite och ingenting i Visby. Med följande garanti; om den havererar kommer uthyraren med en ny. Oavsett var man är. Detta prövade jag och förklädet på riktigt – och se, fyrtiofem minuter senare rullade vi vidare i en ny (gammal) folka.

  18. ab

    Noterar att Pitt numera skrivs med stor bokstav, Luna!
    Låter kul hos silversmeden. Trevligt att du hejade på den nygifte. Hm, undrar om inte jag också behöver något i halsbandsväg?

  19. ab

    Kan man få en halsbandsnärbild, eller har alla gått och lagt sig?

    Här är det fortfarande för varmt.

  20. ab

    Hur havererade bilen? Föll den samman i sina beståndsdelar så att ni satt där på landsvägen med ratten i handen?

  21. Luna

    ab; Jag ser något Långbensartat framför mig där. Nej, den lilla pärlan slocknade mycket tyst och stilla strax efter en vänstersväng. Som tur är var den enmanna-skuvad, annars hade vi ställt till det rejält i infarten till Klintehamn.

  22. Luna

    Att skuva är alltså att knuffa, men gäller nästan bara bilar. Precis som en rula är samma sak som en buckla, men bara om den inträder på säg en framskärm. Och den ska helst gå att rikta utan att skada lacken.

    Det är lite varmt här också.

  23. ab

    Skyve på norska… Hur var Klintehamn då?

  24. Luna

    Jo, det finns en hemskt trevlig mack som har passabelt kaffe, glass och en liten veranda. Minigolfen hann vi inte med.

  25. ab

    Asch och ack, ni kunde ju ha kollat in två hus åt mig! Från utsidan, menar jag. Fast jag ska ju ändå inte köpa något.

  26. Luna

    Det får bli nästa gång! Och då – ähum – kanske det blir kaffe i Alskog också?

  27. ab

    Kaffe i Alskog är ingraverat i min skalle! Och halsbandsköp.

  28. Luna

    Gravyren ska nog sitta på halsbandet, kära du. Godnatt, båset!

  29. PK

    Gjorde den sk lumpen, om nu någon fortfarande minns vad det är för något, på P18 utanför Visby. Efter att lite motvilligt upplevt gotländsk höst, gotländsk vinter och gotländsk vår, var Gotlandssuget botat för många år. Men nu tycker jag att det skulle vara kul att åka dit igen.

  30. Det är ingen fisk, det är Dalis mustasch! Lotten, du åt upp mustaschen. Surrealistiskt.

  31. Visst ska det bli kaffe nästa gång Luna! Jag var lite upp och ner när ni kom p.g.a. två tidigare kunder som just hade gått när ni kom. Jag ska berätta vid tillfälle. Och ni skulle ju bara åka och bada hela tiden.

  32. ab

    Ähum – sorry – trodde Luna mnade att jag borde dricka kaffe i Alskog för att det är så trevligt, precis som hon hade gjort – fast det hade hon ju inte. Menade inte att bjuda in mig själv!
    *rodnar klädsamt*

  33. Nämen dra på trissor, jag hra ju en chattfunktion här i båset!

    Anna: mustaschfisk. Murrefirre liksom.

  34. Hej!
    Nightlife.se söker Västerås bästa blogg. Vinnaren kommer att få fina priser samt kvalificera sig till finalen av “Sveriges bästa blogg”.

    Läs mer om hur du nominerar din eller någon annans blogg här: http://nightlife.se/content/12280. Sista nomineringsdag är nu på torsdag!

  35. Lycka till Nighlife, men gör gärna reklam hos någon som faktiskt bor i Västerås istället.

  36. Jamen ab, det går så bra att komma och fika! Det var bara jag som tolkade damerna som mera bad än kaffesugna.

  37. ab

    Tack, Niklas! 🙂

  38. Härligt att ha dig tillbaka 🙂
    Uäck äta fisk med ögon och allt nä vet du vad, du är modig du.
    Högklackat är tortyr men kjol kan vara trevligt då och då.

  39. Luna

    Ojoj, det var inte meningen att vara oartig, Niklas. Det var faktiskt för varmt för kaffe. Jag fungerar bäst vid ungefär 19,5 grader, så 30+ är icke min melodi. Snart är det inte ens min ålder.

    Nu sitter jag i stora huset i lilla skogen igen med en präktig sommarförkylning. Undrar om jag fick bacillerna av Schlingmann, Jimmie Åkesson eller Expressenteamet? Vi hängde i samma bar i lördags. Alla drack rosé. Utom jag, förstås.

  40. Om jag är petig så heter jag Cecilia N med N och inte med H.
    Det var ju fånigt att jag missade Luna! Med hur många minuter då?
    (Hm. det där med bloggtofs är nog ingen dum idé ändå. Tänk om Luna var och spelade minigolf med mig sen utan att jag visste om det?)

    Jag bara tänkte på de där trevliga kunderna som skulle sitta på fiket och vänta på att Niklas skulle göra klart det där halsbandet. Då kunde jag ju inte hålla på att störa honom så länge.

    För övrigt kan jag till den delen av kommentatorsbåset som nyttjar halsband ivrigt rekommendera hans kreationer. Enligt de förut nämnda trevliga kunderna kunde ett och samma halsband användas såväl till gala som till jeans.
    Jag nyttjar mer ullgarn, men jag handlade ändå inte på mejeriet en bit bort. Jag försöker ha en idé som jag skaffar garn till än tvärtom. och just nu har jag garn till de idéer som finns.

    Ja det var trevligt att hälsa på, Niklas.

  41. Hoppsan, förlåt! Jag vet inte var H:et kom från. Typ felslag liksom… Det var kul att träffa dig också! Och kunderna du träffade var också orsaken till mitt något förvirrade tillstånd lite senare när Luna kom. De åkte härifrån några timmar senare med ett rejält bagage.

  42. ab

    Nu blir jag nyfiken, Niklas. VAAD hos de där mystiska kunderna som gjorde dig så förvirrad?

  43. Kanske att de handlade halsband som andra handlar reakläder på H&M? (Nä, inte rikigt, men de var betydligt bättre kunder än jag.)

  44. Något åt det hållet ja. Men med mer eftertanke och smak än vad det brukar bli på rea. De var här i två och en halv timme.

  45. Absolut. Och de var målmedvetna, ett verkligt inplanerat stopp. Inte som någon som bara såg skylten och droppade in. Inget ont i det, men de hörde inte till den kategorin. Mer som pålästa valpköpare.

    Jo det var roligt att vara där samtidigt som dem.

  46. Dina

    Vad är det firren ligger på? Ser ut som det också har ögon.

  47. Väldigt målmedvetna. Och de hade kört 6 mil för att komma hit.

  48. ab

    Så nu är ni på grön kvist då i Alskog? De köpte halva lagret?

  49. Det var väl kanske att ta i…

  50. Ah, nu ser jag att det ju ser ut som om även de stekta röda tomaterna har ögon. (Som jag förstås åt utan att blinka.)

  51. den blyga

    Jag saknar kommentarer som handlar om Lottens galautstyrsel…
    Jag tyckte du och dina döttrar var coolt fina!
    Info om detta inplanerat på min blogg den 10/7

    (det är nämligen händelseträngel f.n.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.