För några år sedan smällde jag upp min bärbara dator lite här och där och hittade trådlösa nätverk som var öppna som uppslagna böcker. Schwåpp, knattrade jag ner en bloggrapport på en kvart och sedan trippade jag in i kommentatorsbåset då och då för att vara en korrekt värdinna även när jag var helt väck.
Men nu – när jag inte är ensam om att vara lika beroende av internet som någonsin frukost eller sköna skor – är det svårare. Även jag begriper ju att man inte kan släppa vågorne loss bara för att det är vår eller ens praktiskt. Men … kan inte någon uppfinna ett internetvågskvalp som funkar alltid och överallt? Jag betalar gärna för’t!
(Bara för nördarnas nördar: jag har alltid släpat med mig modem och nu på senare tid Iphonen. Men ibland funkar det, ibland funkar det inte. Och jag är inte människa att fatta vad det är som felar när det felar. Blogga från telefonen pallar jag inte; jag kan bara tänka från tangentbord.)
Om jag hade kunnat, hade jag realtidsbloggat om alla museerna som jag och delar av den femhövdade barnaskaran har betat av under de senaste dagarna:
Postmuseet: för tredje gången kom vi dit när det var måndagsstängt.
Medeltidsmuseet: måndagsstängt.
Att vi inte begriper att man inte ska gå på museum på måndagar är ju vårt eget fel. Men visst känns det precis som att tidningarna inte kommer på helgdagar: himla omodernt?
Polismuseet är … mesigt. Men ok. Jag jämförde storögt hur polisuniformerna har förändrats under åren, medan Tioåringen skrämdes halvt ihjäl när hon råkade hamna i ett par till synes oskyldiga hörlurar som visade sig innehålla en förfärlig historia om en kvinnomisshandlare.Visst, man kan sitta i en polisbil och man kan lyssna på små historier om en tjuv, en polis och ett brottsoffer. Och man kan få knacka på en skyddsväst. Men hallåhallå – med det material som finns, skulle Polismuseet kunna vara det allra intressantaste av alla museer. (Jämför med Fängelsemuseet som vi inspekterade förra sommaren.)
Nordiska museet har jag alltid gillat – om inte annat för storslagenheten. Byggnaden är oerhört stor och Gustav Vasa som möter alla besökare i entrén är nästan lika stor som sin kusin – Regalskeppet Vasa. Man kan frottera sig med Strindberg och granska dockskåp och frossa i klädhistoria.
Där kan man dessutom fotograferas som man går och står för att vara med i en dokumentation vad gäller nutidens mode. Jag, som ju är den minst moderiktiga norr om Sydpolen, måste ha sänkt ett eventuellt modemedel rejält.
En tillfällig utställning på Nordiska museet är just nu ”Plast”. Japp, plast genom tiderna – inklusive en plastcykel och hårtorkar. Glasögonbågar och tandborstar. Skålar, bunkar och termosar. Allt!
Men det var denna BH som jag stirrade på såpass länge att barnen i lekrummet (bland oken i 1800-talsmiljö) började undra om jag hade gått vilse. Ser ni? Varför hade man skumgummikoner där? Vad är det för årtionde? Hur formades behagen då? Och jag fick inga svar!
(Jag är hemma igen. Där det alltså finns förtjusande, snabba, fungerande internetvågor. Aaah.)
Mina linser är lite kvällsgeggiga, men sitter gumm-ikonerna på insidan? Det är isf ännu konstigare än utsidan.
Ja, ikoner på insidan av BH:n! Hur jag än funderar, förstår jag inte funktionen.
Vi behöver en BH-historiker här. Oj, jag inser plötsligt att man faktiskt inte behöver ha versaler på bh. Såja, bh ska man skriva. Eller behå. (Är månne även bh ett spamgeneratorsgenererande ord?)
Alltså, då undrar man ju om själva behå-materialet är så mjukt att det ändå blir extra mycket pip på kaffepannan när den sitter på. Typ.
Jag försöker att inte genera generatorn.
Mycket pip på kaffepannan! Tydlig plopp på locket! Liten kaka på stor tårta!
(Oj, jag måste hejda mig. Äh, bara en till.)
Bröl på tutet!
Bröl på tutet? Skrattande tog hon med sig gåtan till sängs.
Hallon?
Längta efter hallon?
?
Det är inte synd om dig. Mig var det synd om som hade det underbart i Paris (jättesynd! nej, men det kommer) och hade tänkt mobilblogga och så stängde MMS-funktionen av sig av okänd anledning när jag var på väg mot Stockolm i Ybuss för att ta mig ut ur Sverige.
Inte kunde jag blogga i min telefon fast jag övat. Där gick jag och åt crêpes med citron och socker i, sa hej till van Gogh på Musée d’Orsay, åkte karusell nedanför Sacre Coeur, såg sjöhästar och kunde inte visa någon. På kvällarna gick jag till något internetcafé men kunde ju inte ladda upp bilder och tangentbordet var helt sjukt omkastat.
När jag kom tillbaka till Stockholm och skulle tillbringa natten på ett svindyrt vandrarhem (skulle ha stannat två nätter till i Paris i stället) ringde jag Telia för mina sista kronor och de tittade in i min mobil på något sätt. De hade inte sett något så underligt; MMS-funktionen var avstängd utan uppenbar anledning och då skickade de en inställning till min telefon och det funkade igen.
Jippi, när jag skulle åka från Stockholm till Härnösand.
Oh well; jag tog 1141 foton med min riktiga kamera. Men ändå. Det SKA ju funka och ens krav ökar alltid i snabbare takt än tekniken utvecklas.
Jag gillar verkligen Vasamuseet. Jag jobbade på Naturhistoriska riksmuseet ett tag men museipedagogik är inget för mig. Inget för vuxna i stort.
Moderna museet i Nürnberg (av alla ställen) är tjusigt.
Louvren har nog varit det mest överskattade, särskilt Mona Lisa. Den är rätt stor visserligen, men mörk och man får se den på avstånd och jag var sådär att jaha.
Nordiska kan man gå till nästan hur många gånger som helst, om det så är någon speciel utställning eller för att titta på dockskåpen igen och igen.
Italien är ett annat internetlöst land. Iaf vad vi erfarit. Vana som vi är att stora delar av Jerusalem har internetvågor lösa för alla och envar, tog vi med oss laptopen som enda hjälpmedel när vi skulle till dit (Italien) på en vecka. Det vart äventyrligt att ta sig runt utan kartor, guideböcker, och parlörer. När vi äntligen lyckats få tag på en B&B som hade wifi så hade nattens storm raserat ledningarna.
Vad skönt att få höra att ni är lika beroende som jag. De som säger att det är bra och nyttigt för mig att inte kunna internetta vill jag slänga ner i en fängelsehåla med endast bröd och vatten som uppmuntran.
(Nejdå, så elak är jag ju inte. Men jag vill ju alltid tro att min version av lifvet är den rätta för just mig och vill alls inte få veta att jag bör vila från bloggandet.)
Du borde nog byta mobilbredband. Mitt funkar alltid, till 0ch med när jag åker tåg! (Jag har bättre uppkoppling på Intercitytåg med mitt eget mobilbredband än på X2000 med SJ:s trådlösa nätverk.) Det är billigaste varianten från Tele 2.
OT: Det där fenomenet när man gnuggar händerna i förtjusning när det händer något märkligt/pinsamt/roligt/tragiskt som skulle kunna bli ett klassiskt blogginlägg, finns det ett ord för det?
Skumgummit i bh:n (vägrar skriva behå) sitter nog där för att det var modernt med spetsiga bröst. Och kanske också för att bröstvårtorna inte ska synas.
Måndagsstängda museer är ju rent talibanskt dumt. Okej att det under lågsäsong vore ännu dummare att ha stängt på helgen, men så fort man kan misstänka att folk börjar vara lediga och kan turista, ja då får man banne mig slå upp portarna vareviga dag. Och i större städer måste det väl finnas publikunderlag typ ständigt.
Kommenterar jag verkligen bara här när jag gnäller eller invänder? Det känns så. Är det i så fall dags att ändra inställning? Och i vilket program?
Vasamuseet har öppet hela veckan.
Och Nordiska museet är grandiost. Det finns mycket där att sjunka ner inför och bara känna frid. Sen har vi Nationalmuseum. Strålande museum, pangbra restaurang.
Comvidare — nej, men jag tror att det är dags att hitta på ett ord för när man gnuggar händerna av förtjusning. (Om man nu gör det numera utan att vara ironisk.) Jag tror att jag någon gång har jämfört rörelsen med hur man gör upp eld med en liten pinne och torrt fnöske och då klagat på friktionsvärmen som uppstår. Om jag inte har det, så kommer jag i alla fall att göra det.
Ett helt inlägg i dessa fopollstider utan någon bollspelar-referens
Jag saknar det.
Har själv ännu inte hunnit se någon match
Ok kvällstidnigarnas sportreportrar finns ju som dåligt substitut (skrev först ”substisturt” -kanske lämplig nystavning?)
Men vet du, Örjan, att varenda kommentar som jag INTE skriver här beror på fopollen — så att så fort jag inte skriver i min fina, blåa ruta, kan du tänka ”Ahaaaa, fotboll”.
Nu leder Slovakien över Italien. Smockan hänger i luften och alla faller som käglor. Marcus Birro spottar och fräser i studion, ett lår har sprättats upp på planen som en nyfångad fisk och … nuuuu börjar andra halvlek.
Jessika verkar anse att Mona Lisa är som havet i dikten.
Jag har bara sett havet.
Charkuterifopoll låter lite makbert. Makaber verkar dessutom dyka upp i konstiga sammanhang:
http://madicken-teolog.blogspot.com/2010/06/nytt-forsok.html
Medelhavsmuseet har öppet på måndagar… där kan man se mumier 🙂 och i april (jag vet inte om dom har kvar den) hade dom iaf en utställning om sopsorterare/-hämtare i Kairo. Det var helt fascinerande att se hur mycket sopor det är per dag, vad dom gör med det och hela lilla smahället som är beroende av det. Kretslopp och sånt.
bhn kanske är sån där med skydd för ekivoka vårtor 😉