Jag har misslyckats som förälder på två punkter.
- Inget av barnen skriver dagbok.
- Artonåringen ifrågasätter svenskan som språk.
Häromdagen när vi satt vid kvällsmaten och pratade om smutsiga strumpor eller buckliga tapeter, sa Artonåringen plötsligt:
– Men egentligen behövs ju inte svenskan som språk. Egentligen. För om alla i världen hade ett och samma modersmål skulle vi väl egentligen inte förlora något på det? Egentligen?
Förmodligen svimmade jag, för sedan minns jag inte mer. Den dumma ungen har ju rätt. Egentligen. Här försörjer man sig på och älskar det svenska språket och så antyder han att man skulle kunna kapa den gren man sitter på. Liksom. Egentligen.
Det ena följde på det andra och igår satt vi och tittade på ”Stjärnornas krig” – den som är den första filmen egentligen. För att bevisa nyttan och nödvändigheten av att ha en dagbok, sprang jag när filmen var slut ner i källaren (springa är fel ord, man måste trippa, klättra och åla) och hämtade dagboken från våren 1978 för att visa vilket fantastiskt stort intryck just denna film gjorde på mig då. (Och för att visa hur roligt det är att ha en dagbok, förstås.) Jag upphöjer härmed navelskåderiet till en konst och låter er alla ta del av en nybliven 14-årings inre: jag skrev och ritade allt jag mindes om filmen direkt när jag kom hem. Märk väl, ungdomar, att det här skedde på den tid när man inte hade datorer hemma och inte kunde frossa i bilder och kuriosafakta utan var tvungen att ta allt direkt ur minnet. (Kursiv stil är ordagrant ur dagboken 1978, rak stil inom parentes är mina kommentarer år 2010.)
22/2 1978
”Idag var jag med Kicki, Bitto, Broder Jakob och pappa på STJÄRNORNAS KRIG! Den var för bra!”
(Här ska ordet ”för” alltså markeras starkt, ungefär som det nutida ”fett”.)
”Den handlade om två robotar som hette R2D2 och C3PO. Dom var på ett rymdskepp som plötsligt invaderades av skurkar. Där fanns också en smart prinsessa som blev tillfångatagen av skurkarna. Dom två robotarna flög i en kapsel till en annan planet som bara var öken. Där blev dom och en massa andra robotar förda till en huvudcentral av små, små gubbar med gröna, lysande ögon. Där bodde också en skitsöt kille som hette Luke.”
(Så nu vet ni det: Stjärnornas krig handlar om två robotars irrfärder och ingenting annat. Prinsessan är smart, Luke är söt och man flyger i en kapsel.)
”Han valde ut R2D2 och C3PO till ett jobb. R2D2 talade ett obegripligt språk, som bara C3PO förstod, för han talade alla språk.”
(Ojoj, nu är vi där igen: språk och mångfald samt nyttan av tolkar och översättare.)
”Sedan träffade Luke en gubbe: Ben Kenobi. Han hade en kraft som Luke skulle lära sig. Lukes faster och farbror blev dödade av skurkarna. Då for R2D2 och C3PO, Luke och Ben och skulle rädda prinsessan.
Dom mellanlandade på en planet för att dom skulle hitta ett rymdskepp som flög fortare än deras eget fordon.”
”Dom gick in på ett café på den nya planeten och där fanns det jätteroliga monster.”
(Som den oskuld jag har varit i hela mitt liv, insåg jag inte att det fanns något som hette bar, utan trodde att alla ställen där man samlas och har det trevligt, var caféer.)
”Sedan hittade dom en söt kille med en jätte-apa-gorilla-björn som hade ett rymdskepp som kunde flyga 5 x ljusets hastighet! Och dom for iväg.
I det nya skeppet/fordonet spelade R2D2 och ’Tugg’ – som apan hette – ett slags schack som var skitskoj. Och så kom dom av misstag in i ett skepp som var stort som en planet. Men … prinsessan fanns där! Med skurkarna!”
Vänta. Stopp. Tugg? TUGG? Chewbacca eller Chewie hette alltså TUGG? Jahaja. jomen, det här med det svenska språket kan ju förgylla vilken svensk översättning som helst.
”Dom slogs och det var SKITSPÄNNANDE och ROLIGT. Dom befriade prinsessan och höll på att bli ihjälklämda i ett soprum. SKITSKOJ! Sedan slogs och skojade dom i ett kör. SKITSPÄNNANDE!
Ben dog sedan – med vilje – och Luke fick hans kraft. Sen for dom iväg till prinsessans planet. Sen for Luke och prinsessans planet-bor iväg för att spränga skurkarnas planet.”
Ni ser vilket outplånligt intryck Darth Vader gjorde på mig? Noooot.
Såja. Nu känner ni väl att det är bra att skriva dagbok och att … att … ja. Det var kanske bara det. (Jag vill ha kvar alla språk i världen, även de utdöda och jag älskar att man kan behärska flera språk, men egentligen … snyft.)
– Men mamma! säger Artonåringen nu. Jag har ju sparat alla mina msn-konversationer sedan 2005! Som en dagbok liksom!
Ah. Bra. Min fiiiina son.
– Fast nästan allt är på engelska förstås.
Jädra unge.
Bedårande dagbok! Jo men vi behöver ju svenskan åtminstone för att svenska finns NU och har FUNNITS och blir aldrig samma sak om man översätter. Litteraturen behöver svenskan för att inte ett helt lands litteratur och historia ska försvinna.
Jag har skrivit dagbok sedan jag var 5. Vid 7 års ålder uppfann jag AKTIESPELET, men det var i skolan:
http://blog.afiori.com/2008_10_17_archive.html
Tänk om det bara fanns ett språk, tänk om alla pratade….svenska. Nä inte ens egentligen blir det samma sak om alla pratar samma språk. Visst finns det väl någon gammal avhandling någonstans som bevisat att man tänker olika på olika språk? Att man är annorlunda beroende på vilket språk man pratar på. Att det spelar roll om ens skriftliga språk är baserat på latinskt alfabet eller andra krumelurer?
Nej nej. Summan av alla olika språk måste alltid bli långt större än… eh… ett (summan av ett gemensamt språk…)…jag lämnar matematiken, och röstar bara frenetiskt för språklig mångfald. Jag vägrar förstå allt som sägs överallt. Huh för att inte kunna smita in i oförstående semesterdimma emellanåt.
[…] Vem är ”Tugg” i Stjärnornas krig? […]
Härlig läsning, som vanligt!
Hmm. Den första filmen verkade svensktextad av någon med en ordbok i handen. (Star destroyer –>” stjärnförstörare” –för ett mindre skepp typ jagare). Chewbaccas namn börjar ju med det engelska ordet för tugga, så det kanske också slank ned i undertextpinsamheterna.
Men om inte svenskan fanns så skulle ju inte vi kunna skratta åt osvenskar som försöker säga ord som t ex sjuksköterska.
Och behövs det verkligen ytterligare en anledning till att få folk osams? För vilket språk skulle vi prata dåra?
Jag identifierar mig mycket med det jätteroliga monstret som spelar ”saxofon”.
Fantastisk dagbok! Jo, man lär ska tänka olika beroende på vilket språk man har som modersmål. En viss D.I. Slobin kallar det ”thinking for speaking”. Jag tror att mänskligheten gagnas av att folk fokuserar lite olika när de tänker.
@Margit. En bok som inte skötte sin notapparat ordentligt skriver på ett sådant sätt att jag förstår det som att Edward Sapir och Benjamin Whorf är inne på det som du skriver om. Sapir-Whorf-hypotesen hävdar att ”det i varje språk finns en inbyggd världsbild som präglar talarnas tänkande. I sin starkaste tolkning leder den synen till slutsatsen, att tänkandet är determinerat och kontrollerat av språkets strukturer.” (s 116 i Hermeneutik, didaktik och teologi.)
Cecilia. Tack! Det ledde mig till en artikel om linguistic relativity. Intressant.
Språket spelar absolut roll för beteendet, men vilket som kommer först låter jag vara osagt. Att byta språk kan vara ett intressant sätt att byta personlighet – under mitt amerikanska liv blev jag en rätt annorlunda karaktär eftersom jag inte kunde/orkade vara så magnifikt diplomatisk och neutral. Har man färre färger blir det lätt drastiskt och det var rätt fränt. Nu odlar jag med omsorg min mid-western blue collar draaawl, tvärtemot skolengelskans Edgar the elk. Japp, jag gick på högstadiet under sent åttiotal.
Tack! Det var SKITUNDERBART att få läsa din dagbok från 1978! Du skrev för bra redan som 14-åring!
Ögonen må gå i kors, men jag måste bara meddela att ”linguistic relativity” är ett nytt uttryck för mig. Liksom ”stjärnförstörare” (som jag kanske kunde 1978).
Svenskan är rätt färglös i sitt artikulerande , i alla fall den släpiga stockholmskan. Dalskan är mer åt det oranga hållet, lite persikofärgad sisådär, medans den havregrötiga skånskan är genomgående bara beige och värmlänskan segt skär ungefär som rosa i Ahlgrens sega bilar. En snäpp norröver finns fler otydliga nyanser. För att inte tala om gotländska som ju är svagt pistage.
Ooops, nu säger visst Fleur att det är dags att sussa. Men vem kan sova nu, när koltrasten håller serenad.
Hur som helst är kommentatorerna jäddrans underhållande.
Du får lära dem historien om Babylon.
”Tugg” har jag helt förträngt; översättningen alltså.
I övrigt måste jag berätta att de första tre Star Wars-filmerna är de enda filmpremiärer som jag har gått på i hela mitt liv. Rigoletto 1. Tack vare min bästis som hade sett den första filmen i USA och envist hävdade att vi måste gå. Ja, efter den första filmen behövde jag förstås inte övertygas.
@Jack: Synestesi på dialekter? Det ger ju bonnläpparna en helt ny dimension. Hela min nuvarande omgivning kommer att se lätt illamående ut i framtiden.
@jack
Jag protesterar mot medans den havregrötiga skånskan är genomgående bara beige
Läs och
Och jag protesterar mot att bara omnämnas som ett snäpp norröver! Den som kallar allt ovanför Dalälven för norrländska har uppenbarligen aldrig varit i tex Kaxås, Timrå och Älvsbyn och jämfört ljuden. Eller kulören, för den delen. Fnys!
Jag protester också mot otydliga norrländska nyanser. Här finns dialekterna där man bara använder de ord man behöver, men de orden är sällsynt färgstarka, därför att de inte är utblandade med en massa bludder. Dubbelt fnys!
I mina tonårsdagböcker kan man hitta något i stil med: ”Idag var jag och såg världens bästa film, SAGAN OM RINGEN! Den handlar om några jättekorta killar som kallas för hober som ska förstöra en ring med magiska krafter. En av hoberna heter Frodo och är skitsöt…” Ja, jag var nybliven tonåring år 2001 och ja, jag förde dagbok redan då och gör det fortfarande. Dock kunde jag inte trippa, klättra och åla för att leta reda på exakt vad jag skrev om ”Sagan om ringen”, eftersom mina tidigare dagböcker ligger i en skokartong ca 40 mil från där jag bor nu. Mina MSN- och Skypekonversationer, däremot, finns i säkert förvar i min MacBook Pro.
För övrigt håller jag (Lina) med Luna. Jag har en fot i USA och en i Sverige och förvånas varje gång jag byter språk över hur olika jag är beroende på vilket språk jag använder. Och det vore ju ganska tråkigt att förlora halva mitt jag om svenskan försvann. Finns det någon som skulle kunna vara utan ordet ”lagom”?
[…] This post was mentioned on Twitter by Jens Bergqvist. Jens Bergqvist said: Helt oemotståndligt om språk, dagböcker och "Tugg" i Stjärnornas krig! http://is.gd/ca3jC […]
Jaja, lingvistkamrat berättar att den svenska termen föga överraskande är lingvistisk relativitet. Varpå jag börjar luta åt 18-åringens inställning… jamen egentligen klarar man sig ju med bara ett språk…
@Niklas
Jepp, så är det och för den oinsatta protestkören är termen också sinnesanalogi.
Gillar ju att retas mer eller mindre.
@den blyga …
… som inte skrivit inlägg på länge skulle naturligtvis protestera, hehe.
Jag har aldrig sett en enda Stjärnornas Krig-film men tack vare din dagbok fattar jag lika lätt som ”Nyheter i klartext” vad filmerna handlar om och kan vara med i snacket. (Eller?)
Skulle engelskan bli modersmål i alla länder i hela världen?
Fat chance!
Jag minns förresten att jag också tyckte att den lilla svarta lådan som blev jätterädd när Chewie, jag menar Tugg, röt var fantastiskt rolig. Hur kan man missa den?
Vilket helt underbart blogginlägg!