Hoppa till innehåll

I söndags morse tjuvlyssnade jag

I söndags morse klev jag av nattåget i Örebro för att invänta en buss hemåt. (Vansinne, begriper inte hur SJ placerade mig så långt västerut.) Klockan var strax efter åtta och stationshuset fullt av små barn, idrottslag, far- och morföräldrar samt både bak- och helfulla karlar.

En kille i 20-årsåldern släntrade in och satte sig några meter ifrån mig. Han var klädd i jeans och T-shirt som under en vacker julidag, medan vi andra hade både fingervantar och mössa. Han halsade ur en liten burk med energidryck när hans telefon ringde.

Telefonkillen. (Anonymiserad eftersom jag inte vågade fråga om fotograferingstillstånd.)

Detta var vad jag hörde:

– Tjena. Näh, jag är alldeles blöt ända upp till knäna för jag fixade översvämning i cellen. Ställde upp madrassen mot väggen bara och satte på vattnet i en halvtimme. Men snutarna släppte inte ut mig så jag fick sova på den där blöta madrassen. Och vet du att dom inte har öl i kiosken! Fick köpa Red Bull istället. Jamen vad skulle jag göra? Darrar som ett asplöv och har svinont i ryggen. Visste du att Pressbyrån inte säljer öl?

När han sa ”darrar som ett asplöv” plockade jag fram papper och penna och började anteckna.

– Skitont i handlederna har jag också. Mmhm, handklovar. Snutarna hoppade på mig ute på gården, grannarna hade ringt efter dom för att jag var ett störande element.

Jag antecknade ”handlederna” och ”störande element”.

– Nää, har inga pengar kvar, det sista gick till redbullen. Bussen går inte förrän om tre timmar så jag hinner sno ett busskort. Nä, hur ska jag annars komma hem? Det är lugnt, jag snor ett busskort, det brukar inte vara några problem.

Jag antecknade ”brukar inte vara några problem”. Precis bakom denne kille satte sig nu en A-lagare. (Säger man A-lagare fortfarande?) Det var en tomteskäggig man i nerkissade byxor, tre plastpåsar och en Willie Nelson-gitarr på magen. Han plockade fram en flasköl, öppnade kapsylen och började halsa. Kapsylen föll ner på marken och rullade iväg.

Den telefonpratande killen stelnade till och tystnade abrupt när ölen sade psssscht. När kapsylen klinkade mot stengolvet vände sig killen om och stirrade på A-lagaren (som faktiskt kunde ha varit just Willie Nelson). När första klunken rann ner genom strupen på Willie Nelson-typen, ställde sig telefonkillen upp och tittade på ölflaskan som om det var en ko med sju ögon eller en naken Lill-Babs. Han höll fortfarande telefonen mot örat. Han sa ingenting, han bara tittade på flaskan med folköl och stod beredd som en sumobrottare inför ett anfall. Så vaknade han upp ur ölförtrollningen.

– Va? Va? Äh, det hände en grej bara. Måste sluta nu. Tja! Nä, det ordnar sig, sa killen och satte sig ner igen.

Då kom ännu en sliten A-lagare in och började prata med Willie Nelson. Den nytillkomne såg ut lite som Morgan Freeman, fast 30 år äldre. Han pekade på gitarren och sa:

– Har du spelat länge?
– Nä, jag har precis börjat. Men jag kunde ha blivit något om jag hade börjat i tid. Annat var det när jag var 21 år 1955 och såg på Owe Thörnqvist. Men annars är livet bara skit. Har inget att leva för, man borde dö, sa Willie Nelson.
– Nejnej, varje dag som är en gåva! Jag vaknar varje dag och är lycklig för jag lever! Jag har en fru! Det är det bästa vi karlar har, det är det. Våra fruar. Är du gift? undrade
– Ja, ja. Hon är fin. Och söt. Ska se om jag minns vad hon heter, du förstår vi har inte setts på ett tag för jag skäms så för mitt dåliga beteende. När du säger sådär, då känns det faktiskt lite bättre. Du har gjort att jag är lite mer tillfreds med livet! sa Willie Nelson till den leende Morgan Freeman.

Jag skrev så att den skrivovana handen brände. Jag antecknade ”f. 1934” och ”skäms så för mitt dåliga beteende” och ”tillfreds med livet” samt en farlig massa ord som inte går att tyda. Sedan blev jag tvungen att gå till min buss. Jag läser nu det sista jag skrev i mina anteckningar från denna morgon:

”Alla som tittar på ’Hollywoodfruar’ och njuter av att förakta dem borde göra något vettigare av sin tid.”

Eller så står det bara:

”Akl fem gluppa in MaHu.fluga miolan frakta lem kunde vettizzzz a tidn.”

Jag frågade om lov, och fick ta en bild. ”Inga problem, damen!”

Djupinglotten avslutar idag med en dikt av W.B. Yeats:

Come swish around, my pretty punk,
And keep me dancing still
That I may stay a sober man
Although I drink my fill.

Sobriety is a jewel
That I do much adore;
And therefore keep me dancing
Though drunkards lie and snore.

O mind your feet, O mind your feet,
Keep dancing like a wave,
And under every dancer
A dead man in his grave.

No ups and downs, my pretty,
A mermaid, not a punk;
A drunkard is a dead man,
And all dead men are drunk.

Share
Publicerat iBloggen

20 kommentarer

  1. Du behöver uppenbarligen din korrespondenskurs i stenografi bättre än jag!

  2. Ullah

    Man blir ju lite sorgsen när man läser detta.

  3. Påminner mig lite om när jag gick förbi en av kvarterskrogarna här i krokarna fullastad med Icakassar och hörde ett samtal mellan två unga män som stod utanför och rökte och såg ovanligt städade ut för att vara gäster på just den krogen. “Hur har du haft det sen sist?” frågade den ene. “Rätt jobbigt, mycket skit med heroinet och så”, svarade den andre. Man blir lite omskakad i sin medelklassjäl.

  4. Mhm, Ullah.

    Fast man kanske inte ska bli sorgsen egentligen. Man kanske ska bli full av jävlar anamma? (Fast jag ska tydligen vara nöjd — det sägs ju att skribenter ska försöka framkalla känslor hos sina läsare för att … för att … hm. Minns inte varför det är målet.)

    När jag gick fram till Willie och Morgan och pratade med dem, var de på ett strålande pratsamt humör båda två. Jag ville förklara vad jag skulle göra med bilden, men istället fniss-skrattade vi oss fram till olika definitioner på “damer” och “tjejer” samt “brudar” och “kärringar”. Jag var — hur lite jag än ville vara det — en “dam”.

  5. Jag vill veta mer om de definitionerna!

    Hur länge får man egentligen kalla sig tjej? Och vad blir man efter tjej?

    När är man tant?

  6. Efter tjej blir man tjejkvinna!

  7. Och det är därför man alltid ska ha anteckningsbok och penna med sig! 😀

    Det här var jättefint. Verkligheten slår allt.

  8. Jag föredrar nog att vara en dam då. Jag bara älskar dina betraktelser, Lotten!
    Du har aldrig funderat på att söka in på en kurs i antropologi för att skriva fältarbete?

  9. Ullah

    Det var mest läsningen om den unge mannen som gjorde mig lite ledsen. Willie och Morgan verkar mer tillfreds, eller vad man skall säga.

  10. Och så säger de att man inte ska tjuvlyssna.

  11. Fantastiskt!

    Men jag tycker att “Morgan Freeman” ser rätt ung ut för att vara 103 år. Med tanke på att Morgan Freeman är född 1937, menar jag.

    (Spännande nu. Funkar det med länkningen?)

  12. “Det är lugnt, jag snor ett busskort, det brukar inte vara några problem”. Man baxnar

  13. ab

    MYCKET fint skrivet, Lotten. 🙂

    Man blev orolig för Willie Nelson där ett tag och undrade om han skulle få behålla sin öl. Och sina eventuella enkronor. Och undrade vem den våta fängelsekillen skulle sno ett busskort av – inte en dam med anteckningsblock, hoppades man. Ingen alls, helst.

  14. Kan bidra med en skrämmande historia från Norrbottens-Kuriren i dag:
    Efter ca en halvtimmes vådlig färd genom Luleås gator natten till måndag, fick polisen äntligen stopp på en bil med fem personer. Under jakten slängdes ett paket ut ur bilen. (Innehåll – narkotika.)
    Personerna var fem unga killar, en 11-åring, en 13-åring och tre 15-åringar. En polis var ytterst nära att bli påbackad av ungdomarna.
    Läs ev mer på: http://www.kuriren.nu

    Man känner förtvivlan. Och rädsla.

  15. Frakta lem? Var får du allt ifrån?

  16. En anekdot bara. I ett tal av Kofi Annan, som han höll vid Linnépromotionen 2007, berättade han, att han i Uppsala blev igenkänd av studenter som av blygsel inte vågade gå fram och tala med honom, medan han i Italien blev påhoppad av en student som ville veta i vilken film han hade sett honom. Kofi avvaktade och “spelade med” och förstod till slut att den italienska studenten var övertygad om att det var Morgan Freeman som han pratade med.
    Klart coolt av dig Lotten att prata med WN och MF där! Jag har lärt mig av en kollega att det är kul att språka med holländska lodisar, på svenska!

  17. Äntligen vid datorn igen! Har befunnit mig i den s.k. riktiga världen hela dagen. Synnerligen ovant, nästan lite obehagligt.

    Bild till Pysseliten: Annan och Freeman.

    Och mitt lookalike-bidrag: Freeman och Mandela.

    Själv blev jag idag pekad på och skriken åt: ”Kolla! Det är ju hon i Melodifestivalen!”

  18. Och jo, det var kanske en ovanligt ung 103-åring, Malinka. På den suddiga bilden ser han dessutom ut som 52.

    Men han var ruskigt rynkig.

  19. Förväxlingen var kanske förståelig, dom är faktiskt ganska lika. Jag är usel på att se skillnad på folk och har av dottern fått en bild med både Johnny Depp och Brad Pitt (se där!) på, dom är inte ett dugg lika men jag blandar ofta ihop dom i alla fall.
    PS. Jag tror att Kofi uppskattade och kände sig hedrad av att dom svenska studenterna faktiskt visste vem han var!

  20. Å tänk om de ändå hade fått ha rätt … de där med Melodifestivalen …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.