… reflekterar jag över aprilsnöns gnistrande skönhet.
Det är förresten inte lätt – det här med internet på sovtåg i obebyggda delar av Sverige. I dessa vulkanmolnstider när vi inte kan flyga och tydligt minns fimbulvintern som stoppade alla tåg, vill jag bara meddela detta:
När världen väl går under, är det de som bor i Åväbbla som kommer att klara sig bäst. För de har till vardags varken tåg, flyg eller internet. (Det fiktiva ”Åväbbla” ligger alltså bortom all redlighet någonstans där man inte har varit.) Här ligger jag på sovtåg och har inget att göra eftersom jag inte ens har med mig en bok, tidning eller Clas Ohlson-katalog. Tåget har inget internet och Iphonen hittar inga vågor. Och mina kupékamrater snarkar. (Så om ni de facto kan läsa detta har jag hittat ut ur Åväbbla.)
Eller, förresten, det finns två moderniteter i dagens sovkupéer: man sover på inte vita, men lila lakan och handfatsskåpet är numera utan potta.
Där, förstår ni, fanns det en potta förr i tiden. Den var i vitt porslin och hade handtag och såg liksom ut som en gigantisk, fyrkantig kåsa med pip. (Som jag minns det, var det bara mamma som kissade i pottan.) Eller som de där glasbehållarna som hängde i rad under köksskåpen i 30- och 40-talskök. Efter förrättat värv placerades pottan med pipen framåt och nedåt i skåpet, som hade hål så att allt innehåll rann ner på rälsen.
Det var tågrapporten. Men jag har ju ”jobbat” också. (Tänk att man kan få betalt för att ha så här kul.) Förutom att äta hotellfrukost och bara prata basket, höll jag alltså en föreläsning om effektivare styrelsearbete och en om hur man skulle kunna förbättra ungdomsbasketen i Sverige. Sedan pratade vi lite mer basket och så spelades en semifinal i div 2 och eftersom sekretariatet inte kom, hoppade jag in och skrev protokoll och lärde känna halva Umeå på kuppen. Och nästan hela Skellefteå.
Så fort jag kommer hem, ska jag sömnmosig, outsövd och oduschad springa ner till EEM-cupens slutskede där Femtonåringen spelar final och så ska jag vara speaker på några andra finaler. Det är bra. (Jag tror att om jag inte hade varit basketengagerad hade jag suttit hemma och rullat tummarna och varit arg på mopedister eller skällande hundar eller rent av varit modebloggare. Basket är bra.)
Helan & Halvan-filmen heter Birth Marks och handlar om hur fel det kan gå i trånga utrymmen. Remake, anyone? Aha, ser nu att det var Paulette Goddards debutfilm. Jag kan ju ta hennes roll.
Mannens bild är från liggvagn, eller?
Nu har jag försökt tolka hur ”Mannen” hamnade i Ullahs kommentar.
Men först fakta: nej, bilden är från en enkönad sovkupé med tre britsar. Liggvagnen har sex och blandar kön hur som helst. (Pun intended.)
Kan det vara så att ”Mästerfotografen Bergman” tolkas som en man? När det bara är jag och mina fötter och min dator och mästerfotografen är jaaaaag igår kväll?
Vad det är för kupé Helan och Halvan kamperar i, vet jag däremot inte.
Hm.
(Det är himla kul att säga hm, folk blir alldeles nervösa och undrar vad man menar! Just nu betyder det att mode SKULLE vara roligare än basket, om det inte vore så mycket fjimp och fjomp och ”dagens outfit” och blonda brudar som alla ser likadana ut och griniga modeller som promenerar på catwalken som om de vore fulla omkring det.)
Visst ja, du är ju också blond. Men du ser inte likadan ut, Lotten.
Var det inte Martin Ljung som gjorde Hasse A vansinnig med sagan om en liten guube som bodde i en stuube och till slut fick en egen kuppe på tåget?
Oj då, slarvig läsning och någon slags uppfattning att du drev med någon annan, inte dig själv, är nog förklaringen! Tror jag. Filåt.
Är EEM-finalerna klara för femtonåringar? Min P96:as lag har inte kört kvarten än.
@Platsfarfar: Det var inte alls en stuube utan en lådda!
Och P98:an åkte visst ut i densamma, fick jag just reda på. Men de verkar ha haft kul ändå.
@Plastfarfar: Ursäkta skrivfelet
Plastfarfar is da shit. Tror jag.
”Det var en gång en gube
som bodde i en stube”
Sedan är det något med att de voro ute hela daggen tills de fick ont i maggen, och så drängar bådda och lådda…. Äsch, jag får inte ihop det.
Platsfarfar! 🙂
Ungefär så var det, ab. Jag tänker inte fega ut genom att googla på saken, men visst var det i någon av ’hund’-revyerna?
Nejnejnej. Det var så här (också ogooglat, förstås):
Det var en gång en gube, som bodde i en lådda med sina drängar bådda. De voro ute hela daggen, tills de fick ont i maggen.
Sen gjorde Robert Gustavsson och nån till en variant med Carl Bildt och Ingvar Carlsson, men den var rätt blek.
Christer: Men var kom stuben ifrån då? Konstnärlig frihet? Obändigt skaparlynne?
Aj, aj – jag googlade…
Christer har rätt. Sjuttsingen också.
ab: Stuben var inte med från början, men slank kanske in i minnet för att den rimmade (RIM-minne?)
Stuuben var ju där som Tomteguuben bodde, han som kom och hjälpte barnen stjälpa en hel eka vatten över deras hattstuga som de råkat fjutta eld på.
Jag tänkte göra en kommentar om guubar och stuubar men nu har jag inte lust att göra bort mig mer idag här.
Då ska jag göra bort mig och bereda vägen för tusenden!
”Det var en gång en gube
som hade som en stube.
Han sa ”kvidevitt!
Det här är min… !”
(Tyckte det blivit lite väl pittfritt.)
Här är en länk för alla som vill se vad som händer i EEM, men inte kan vara där:
http://www.qrodo.com/event/eem-basket-cup-2010-finaler/1169/3099e4eb-b668-4aba-96a5-092fbc8f843d
Engelsk –inte helt pittfri– läsövning:
”Two old men sat on the patio in the afternoon sun.
-It’s nice outside today, said one.
-Yes, but you better take it in before the landlady sees it”
(WP renderar citat och tankstreck riktigt bra, tycker jag).
Plastfarfar: 😉
Om man slipper bli modebloggare eller bli arg på mopedister, ska jag genast börja spela basket!
Sitter här och virkar och skrattar för mig själv så magen guppar.
(Har inget specielt att tillföra båset förutom att smutsiga tösnöhögar får mig att pusta skönt att jag slipper det.)
Aha…
Men ni är ju inte kloka någonstans.
Det hemska är att jag ju inte kan bidra med ett enda dugg i denna sena timma! Jag kan däremot svara Christer att F94 av outgrundlig anledning spelade final allra först (12.00) istället för som brukligt är allra sist. Men Femtonåringens lag vann — tyvärr med alldeles för stor marginal.
Men jag kan berätta att jag var speaker för 98- och 99-finalerna, där barnen var så duktiga att jag hade förlorat. (Vilket inte säger så mycket, anser Femtonåringen.)
Och så sade jag till två coacher att lugna ner sig och gav tre coacher översvallande beröm. Ett lag blev hemskickat för att de hade fuskat och hade alldeles för gamla spelare, nästan med mustasch liksom.
Hm.
*hihihi*
Medge att det liksom blir torrt och lite trist med basket jämfört med pitt-dikter?
Undertecknat Litteraturens förspråkare.
Har hört en västsvensk (värmländsk?) variant av ödemarken som lyder Åävvla (med tjockt ”L”, förstås). Undras hur ordet uppkom och varför det heter olika, när det uppenbarligen är samma (icke-)plats som avses? (Parentes-sjuka, någon?)
Från det ena till det andra:
Jag var på en fantastisk föreställning på Storan i Gbg igår med ett par artister från Australien som kallar sig Umbilical brothers. Kolla in dem på Youtube http://www.youtube.com/results?search_query=umbilical+brothers+encore&aq=1
Obeskrivliga! Måste ses!
Bästa hälsningar fr Helena , Gbg
Vi ska se Umbilical Brothers imorgon i Uppsala, så de så.
GRATTIS, PK!
Helena, Gbg
Haha, basketkorgen ser ut som en trebuchet!
http://www.youtube.com/watch?v=hZxCEkGk6HI
Nej onej, det är bara dom som spelar basket i Skellefteå som heter Aasa. De andra heter Lundmark eller Marklund.
Mmmmm, det har du ju helt rätt i, Ingela. Kari Marklund och Jan Lundmark t.ex.
(Kolla på min djefla mans trebuchetlänk. Det finns andra människor som inte heller är riktigt kloka någonstans.)
Umbiblical Brothers har jag sett på Youtube — de är sanslöst bra.
Ajaj, nu bröt jag en nagel på bokstäverna här. Sådär långt ner så att det blir blått under nageln och man inte kan göra annat än att tejpa ihop den.
Hur kan man {snyft} behandla ett piano på det sättet?!
Grattis till Femtonåringen!
Var det pojkar 98 du kommenterade? I så fall såg du flera av mellangrabbens stadslagskompisar och blivande klassdito.
Trebucheter är häftiga men ger mig jobbiga vibbar sedan jag var i Visby och såg hur en jättestenbumling kastades åt totalt fel håll och träffade en åskådare (hur han överlevde det kan jag fortfarande inte fatta).
Christer: Japp, Uppsala/Sävja–Djursholm Indians 49–30 med Ike som coach och Ikes son Alex på planen. Fantastiskt duktiga!
Luna: Precis sådär ville jag göra med min barndoms svarta piano. I nio långa pianospelande år lät det så här varje vecka:
– Lotten! Har du gjort pianoläxan?
– Näe.
Jo, Ike är en pärla!
Klockren beskrivning av pianolektionerna, förresten. När jag gick på musikhögskolan hade alla obligatorisk undervisning i ”brukspiano”. För min del brukade lektionerna bestå av en liknande ordväxling, och sen satt jag och pianoläraren och diskuterade filosofi och matlagning i stället.
För er som undrar hur Lotten har tid att blogga så mycket, det beror ju på att hennes tidsskala är en annan än vanliga mänskors. Tiden är helt enkelt uttänjd så att hon hinner med mera. Det är därför som hon så ofta är suddig på bilder. Jag undrar om det är något genetiskt? Eller kanske kosmiskt?
I ”Klippfästningen” av Desmond Bagley bygger dom en sån däringa kastmojäng.
Jag tror att det är roligare att skälla på mopedister än att spela basket.
Pitt
Fast jag hade en basketsspelande skelleftepojk i min korridor en gång i tiden. Han hettte Karlsson.
Vi kommer att få en basketspelande inneboende till sommaren.
Hurra! Sätt upp en inomhuskorg och köp mycket mat, P(itt)K!
Inomhuskorg? Hon får väl leka basket ute? Vi har så lågt i tak att man kan lägga i bollarna om man har korgen inomhus. Mycket mat? Vi köper alltid mycket mat.
Jag får lite ångest av att du inte hade någon bok med dig :-S
Men du hade ju dator; du hade väl papper och penna och då kan man alltid skriva en bok eller vad som helst. Men ändå. Skulle kännas jobbigt. Blir du glad nu när jag tar all din eventuella ångest eller skapar den i efterhand?
Jag hade papper och penna. Och dator. Och skrev tills batteriet tog slut. Inte en enda sekund kom jag på tanken att skriva något för hand på ett papper.
Inte klokt ju.
:-O
Den tanken har jag så oerhört ofta trots att jag nästan är fysiskt ihopkopplad med min dator. När jag någon gång går ut utan att ha penna och anteckningsbok med mig känns det läskigt och osäkert. (Bland annat därför tillverkade jag de små plånboksböckerna så att jag alltid skulle ha någon sorts bok med mig och inte bara ett gammalt kvitto att skriva på.)
Maria-Thérèse, visst känns det som man alltid måste skriva upp saker på papper för hand även om det är sådant som ändå skall in i datorn som finns bredvid en.
Själv har jag fortfarande problem (sedan några månader) med att inte jämt ha med mig min almanacka. Skriver ju allt, och mer, i min Google kalender och lilla netbooken är ju med i väskan, så varför hålla reda på dubbel uppsättning?
[…] 3. Pottorna är borta. […]