Hoppa till innehåll

Ord, ord, ord …

(Jag vill inte på något sätt förta ert läsintresse. Därför måste jag redan här tala om att orsaken till denna lätt underliga text uppdagas längst ner i inlägget.)

Jag läste nyss i tidningen om en cirkusbjörn som efter att otvunget och glatt (höhö) ha glidit fram på sina skridskor tillsammans med sin tränare plötsligt bestämde sig för att slå ihjäl honom. Den snälle tränaren sägs ha varit både erfaren och förfaren – vilket inte är särskilt relevant i sammanhanget. Det jag hänger upp mig på är det befängda slutet på artikeln:

”Vad som fick den femåriga björnen att gå till attack är ännu oklart.”

D’oh!

Kan det bero på att nallen

  • var livegen
  • inte fick sina björnbehov tillgodosedda
  • stod på skridskor – vilka måste sägas vara högst olämpliga passepartouter för björnramar
  • gjorde piruetter påbjudna av en direktör för den statliga cirkuskoncernen?

Och så är det björnens beteende som sätter griller i huvudet på TT-AFP!

(Jag låter mer indignerad än jag är egentligen. Värre saker har ju hänt. För alla eventualiteters skull uppmanar jag er att fortsätta läsa även om ni inte känner att fullt pådrag från min sida är befogat.)

Som fabel funkar  denna historia alldeles utmärkt. Kolla här bara vad jag kan få till med talande djur, moraliserande undermening och sagotempus:

Det var en gång en björn som levde livets glada dagar den karga fjällvärlden. Han stillade sin glupande aptit genom fiske i en av alla jokkar som slingrade sig fram genom landskapet och funderade sällan på sin karriär, favoritlag i hockeyslutspelet eller huruvida hans spatiösa omgivning skulle kunna kallas ”öppen planlösning” eller ej. Sina dagar framlevde han på ett sätt som för oss människor kan synas andefattigt och tomt på formaliserande regler – sådant som gör oss till fungerande individer som kan sovra mellan rätt och fel, lämpligt och olämpligt samt dagsländor och evighetsmaskiner.

Hur underligt är det inte då att björnen av cirkusdirektör Potapov sågs vara både indolent, uttråkad och snudd på hälsofarligt korpulent. Potapov ansåg sig vara en godhjärtad samarit när han räddade björnen från dennes alltför osunda tillvaro och ensidiga kost.

– Följ med mig, du ockrafärgade skönhet, sa cirkusdirektören till björnen. Jag ska rädda dig undan tristessen i detta skövlade landskap!
– Men brummelibrum, vad pratar du för trams, svarade björnen. Fjällvärlden ser av naturen ut så här och jag trivs bäst här under …
– Men någon har ju ympat japanska minilönnar på björkarna och stängt av värmen! Kom, kom!

I sitt högmod trodde cirkusdirektör Potapov att han gjorde rätt. Hans namne – den berömde aritmetikern Alexei Potapov – kom ovetande till hans hjälp när han i publicerade formeln som anger i vilken vinkel en björnskridsko ska befinna sig i förhållande till isen för att t.ex. björnar ska stå som stadigast.

Cirkusdirektörens idé om en piruettbjörn på skridskorinken höll i blott tre dagar. Mitt i en kakofoni av brölande valrossar, hostande giraffer och trumpetande elefanter – alla på skridskor – slog björnen till. Mängden blod som stilla pulserade ur Potapovs sönderslitna strupe och ut på isen hade gjort en hematolog yr av lycka. (Aritmetikern Potapov hade däremot blivit yr av förvirring eftersom skridskovinklarna mot halvsmält is inte stämmer med de ursprungliga uträkningarna.)

Hade cirkusdirektören överlevt, hade han förstås fått sina fiskar varma av sin übercirkusdirektör. Denne drabbades dock av plötslig välvilja och skickade hem björnen till fjällen, som där fick fortsätta att njuta av livet och äta sina fiskar kalla.

Sensmoralen i fabeln är alltså att vi människor ständigt behöver regler, direktiv, råd och anvisningar. I de fall vi ändå inte finner råd, läser vi handböcker, favoritsuran, fjärde Moseboken eller lyssnar på ABBA. Och ändå gör vi fel och sätter grillor på en björn.

____

(Alla ord i årets högskoleprov – i orddelen förstås – finns med i denna text. Ni lärare som vill ha hela klabbet inklusive ordförklaringar kan använda denna pdf.)

Share
Publicerat iBloggen

43 kommentarer

  1. Snyggt!
    Jag lekte med tanken och funderingen på om orden var valda ur någon redan skriven text eller inte …
    Beroende på tempus behöver jag inte undra längre, nyfikenheten och svaren på det är tillgodosedda.

    Förutom en förtretlig feltryckning på tillgodose blev det 39 av 40.
    Nöjd.

  2. Tiila

    Eftersom jag är totalt miljöskadad så fastnar jag ju på de ympade björkarna. Stympade visst, men ympade? Inte en chans!
    Kan det vara ett av orden i högskoleprovet kanske??

  3. Äsch, det var en nödlösning — han cirkusdirektörn tyckte att de såg ympade ut. Gah. Känner att jag måste ta till en annan nödlösning som inte är lika nödig. (Varje gång jag ska skriva “nöd” så blir det “nörd”. Ett himla deletande blire.)

  4. Nu, Tiila, är det japanska minilönnar som är ympade på björkarna istället.

  5. Vadå “denna pdf”? Menar du att man skulle kunna klicka där för att hamna på högskoleprovet? Funkar inte.

  6. Aaah, den kommer, Cecilia N! Jag krånglar lite pga. ympningen!

  7. Känsliga läsare varnas för Den djefla mannens länkar, förresten.

  8. Tiila

    Förlåt, det var ju inte meningen att orsaka så mycket bekymmer pga lite ympade björkar!
    Men en ympad minilönn hade jag gärna velat ha, får åka till Norrland och ordna en tror jag.

  9. Kakofoni?
    Heter det inte kakafoni?

    Det var den jag hade fel på. (Fast inte av den anledningen.)
    Missljud är rätt svar, men för mig är inte ett ensamt gnisslande gångjärn en kakafoni. Men mängder av ljud som blandas, oavsett om de låter illa var för sig eller inte, oavsett om summan låter illa eller inte. (Där hade min svensklärare skrivit mb.) Mängder av ljud blir det om det blir en uppståndelse i en opåskig betydelse, som många upprörda människor till exempel.
    Morr. Vill inte ha fel …

  10. Hihi, “sätter grillor på en björn”, jag var tvungen att läsa flera gånger innan jag fattade att det INTE stod “sätta griller i en björn”.

  11. Vackert! Och det skriver jag bara för att

    1) meddela att jag hade 40/40 (aplätt, ju)
    2) ställa en orelaterad skrivregelfråga: Om ett citat löper över flera (långa) stycken, visst duger det på svenska med ett citattecken i början av första stycket och ett i slutet av det sista?

    Jag vet att jag en gång blivit upplyst om det senare, men jag hittar bara inte några anvisningar nu.

  12. PK

    Sagotempus?

  13. PK

    Hm…

  14. PK

    Hadde jag hatt en hatt hadde ja lyft på han.

  15. Borde förresten inte rubriken på detta inlägg följdriktigt enligt serien vara “Ord, ord och ord”

  16. Mest rätt idag har ju Cecilia N. angående det saknade och:et i rubriken. Jag ändrar inte ändå bafatt min bloggtomte säger att det stökar till i länkeriet. (Ni ska veta att överflytten till WP pågår fortfarande. Det är mina bloggrubriker som stökar till det. Alla å, ä och ö är okända tecken.)

    Jag säger alltid [kakafoni], som är godkänt av NEO men inte av SAOL. Med all rätta, kan man kanske som språkhistoriker eller etymolog tänka eftersom det kommer av det grekiska kakos, som betyder ‘dålig’. (Jag kan inte grekiska. Jag bara skriver av fakta.)

    Sedan håller jag med Cecilia N. (igen!) när det gäller känslan av vad kakofoni betyder. Liksom NEO skriver tycker jag att det är en ”illalåtande sammanblandning av olikartade ljud”. SAOL skriver däremot bara ”missljud”.

  17. Malinka: Ja, i ett långt, citerat textsjok med styckeindelning räcker det med citattecken först och sist. Men vore jag du skulle jag för tydlighetens skull även göra indrag eller på något annat sätt säkerställa att läsaren inte tappar citattråden.

  18. Tack! Jag tror att tråden är tydlig, så det bör inte ställa till några problem.

    Jag blir så rackarns irriterad när jag “vet” saker men inte kan få dem bekräftade på sedvanligt sätt. (Inget i Skrivregler, t.ex.)

  19. Jaha. Så nu gäller det att öva: kakofoni. Kakofoni. Kakofoni. Kakofoni.

    Mjau. Oj, jag hörde ett kakofoni!

    Glad att du tycker jag har en massa rätt. Nu morrar jag inte längre. Morr är ett otrevligt ljud, dock ingen kakofoni.

  20. Ett/en kakofoni? Jag märker att jag vinglar i förra kommentaren.

    Det känns konstigt att så att säga säga “en ljud” istället för “en mängd ljud”.

  21. Det heter ju EN symfoni, då måste det ju heta EN kakafoni. Till exempel Sten Bromans 1:a kakafoni.

    (Jag kan nog inte vänja mig vid kakofoni i första taget. Men kakaofoni kanske?)

  22. Enligt samme Sten Broman frambringar dragspel kakofoni.

  23. Nu börjar jag morra igen. Jag skrev precis något om att enligt samme Sten Broman frambringar dragspel kakofoni.

    Men den kommentaren syntes inte. Så då skrev jag det en gång till och då sa datorn att “men det har du ju redan skrivit jue!” och det kunde jag ju inte neka till, men datorn förvägrar mig rätten att se det!

    Vaffö gör han på dette viset?

  24. Jag ser inte heller din kommentar! Den blev nog helt enkelt uppäten.

    Förresten heter det förstås “griller i HUVUDET PÅ en björn” och inget annat.

  25. Örjan

    Jag reagerade på “förfaren” i början, eftersom Du enligt uppgift felklickade detta ord.
    Undrade om det skulle bli ett standardord i kommande blogginlägg.

    Men under “sagans” läsning,reagerade jag inte, trots dess otrolighet.

    Bra formulerat!

  26. Rädda björnen från DENNES/DESS trista diet – fritt citerat och påpekat.

    Nu ska jag ordnörda mig!

  27. Smultronblomman

    Helt fantastisk historia du skrivit! Dagens bästa underhållning. Undrar inte så mycket varför björnen tog sin tränare av daga. Kanske en och annan missnöjd konståkare skulle velat göra det samma. Jag undrar lite hur det gått för björnen. Tyvärr kan jag nog lista ut det…..
    Blev dock lite överraskad när bilden till höger ändrats från en skadad stortå till närbild på flugor. Bildens filnamn framträdde när jag svepte över den och avslöjade det jag misstänkte…..

  28. Men skiiiit, Cruella! Jag har ju skrivit fel! Jag står i skamvrån och skriker ut min ångest!

    (Och tackar dig!)

  29. Kan det finnas större lycka än att som språkpolis språkpolisa en annan språkpolis?

    (Ett ironisk knorr i sammanhanget är att jag nyligen fick på tafsen för att jag slirat på de/dem i den språkkänslomässigt dunkla konstruktionen “Det handlar om de/dem som…” och liknande.

    Googlar man ser man att det som anses fel av puristerna (“de som”) får tre gånger så många träffar som det rätta (som godkänns till exempel i Språkriktighetsboken;-).

    Vadan och varthän?

  30. Nu blev mitt resonemang helt konstigt. Byt ut “som” mot “men” i den avslutande parentesen och se om det klarnar.

  31. Wow! Imponerande.
    Jag tänkte först hoppa över fabeln eftersom jag var för trött men var sedan bara tvungen att backa och läsa den.

    Sura?
    Den missade jag, då vägrade hjärnan att lämna information.

  32. PK

    cruella skrev: Kan det finnas större lycka än att som språkpolis språkpolisa en annan språkpolis?

    Svar: Det skulle väl i så fall vara vid dom ytterst få gånger som vi språkliga analfabeter vågar oss på att polisa och dessutom har rätt. Fast sannolikheten för att det ska inträffa är så liten att den är försumbar, som flickan sa till biskopen. På tal om biskop så undrade en gång en då ca 6 år gammal dotter om en ärkebiskop var en fiende. Hon visste att en ärkefiende och ärkeskurk var dom största fienden till en hjälte, men hur var det med en ärkebiskop?

  33. ninusjka

    Briljant!

  34. Båthuspernilla

    Hihi, tänk att jag känner igen volvon som dök upp i bildlistan till höger när jag kikade förbi nu. 😀

  35. Luna

    Lotten, jag bugar ödmjukt, lyfter på alla hattar jag har, och är i största allmänhet synnerligen imponerad.

    Min minst uppskattade språkpolisiära replik var en kontring på en svenskalärare, under ett arbetslag;

    – Eleven X har en sån känsla för språk, jag lovar att hon är bättre än mig.
    – Än jag.
    – [kall blick]

    Vi var inte riktigt kontanta vare sig före eller efter. Egentligen är jag språkliberal, och använder mig gärna av hemmasnickringar, men en del grejor som mormor språkläraren tjatade om sitter som röta i ett timmerhus. Än mig/än jag kan jag bara inte tulla på!

  36. Tack, hörni alla. Jag skrev för tusen år sedan ett kåseri på samma sätt. Ska se om jag hittar det. (Att jag erbjuder dagens text till särskilt lärare beror på just det där kåseriet – det valsar tydligen fortfarande runt på skolorna.)

    Vad kul, Båthuspernilla, att du av alla bilder fick just den som du kände igen …

    Luna — och här har du en som håller på att tappa känslan för hans/sin/dess. Jag står fortfarande kvar i skamvrån och ylar.

    Nä nu ska jag skriva ett entimmestal om ”när det blir fel i text”!

  37. Underbart bloggat!

    Jag upptäckte att man bara behövde ha rätt antal rätt i hänseende till hur gammal man är. Ok, jag erkänner att det var en efterhandskonstruktion för att försvara att jag bara fick 33 rätt (att jag sedan är 34 år handlar om felmarginaler). Fast när min 45-åriga kollega gjorde provet (alla över 40 måste ha alla rätt) och hamnade på 32 rätt så kom vi överens om att det handlade om den mentala åldern.

    Håller ni inte med?

  38. I så fall, Comvidare, borde jag ha haft 78 rätt!

  39. Örjan

    Ryssarna verkar “galna i” att träna björnar.
    Här en video med , som det denna gång verkar, äkta björn som tvingats upp på skridsko
    http://www.youtube.com/watch?v=vNsqkmHxpEE&feature=related
    Undrar om det kan ha varit “dräparbjörnen”?

    Ett annat med isbjörnar
    http://www.youtube.com/watch?v=9gv58dLL3VU&feature=related

    Men även NordKorea är med och visar upp tränade björnar
    http://www.youtube.com/watch?v=DRb9ZZSaMzA&feature=related

    Än fler exempel finns på You Tube.
    Bl a björnar och apor som “tävlingscyklar” (NordKorea)

  40. Huga, huga, Örjan — det här kommer att sluta med att jag blir rabiat björnaktivist!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.