(Skrev nyss skavsår först och ont i halsen sedan i rubriken och då lät det minsann inte alls bra.)
Jag hade behövt ett tema eller en uppmaning eller ett vulkanutbrott för att få något bloggskrivet idag, för så funkar det med skavsår. Och ont i halsen. Man blir så ruskigt distraherad.
Egentligen vill jag skriva ”kära dagbok, idag har jag en jobbig dag med sömnbrist, gratislunch, mammografi, däckbyte (för sent – jag vet) storhandling och protokollförarkurs samt festkommittémöte”, men det är ju roligare att rapportera om när det väl har genomlevts – inte i förväg.
Använd min ickeinspiration till er inspiration och berätta vad ni tycker om den här rubriken:
Tja, en ganska vanlig typ av försvenskning av ett vanligt engelskt uttryck. man förstår vad som menas. Inga problem med det.
Fast jag är synnerligen kluven till det som liggar bakom rubriken. Matias har varit en av mina stora favoriter allt sedan han slog igenom i en 850 i STCC för många år sedan. Han visade tidigt prov på att han hade den här balansen mellan aggressivitet och taktik på bana som bara dom riktigt framgångsrika har. Att han vunnit tyska mästerskapet flera gånger och respekten från båda motståndare och publiken visat hur stor förare han är. Det hade varit jättekul att få se honom i något annat sammanhang än DTM. (ja, jag vet att han vunnit RoC). Men NASCAR känns inte som rätt serie för honom. Men han är väl för gammal för en karriär inom formelbilsräjsingen antar jag. Kanske ALMS eller någon annan sportvagnsserie skulle kunna passa. Men han ska givetvis göra det som han själv är intresserad av.
Mattias ska det vara.
Jag fattar ingenting.
Jag tycker det var vackert och associerar raka spåret till balett.
Det hade varit roligare om de klantat sig och skrivit att han vill vara påtår.
Jag får känslan av att han vill smyga omkring och vara tyst. Fattar att PK har rätt om vad som menas, men det är inte så jag läser det. Har ingen aning om vem Mattias är. Gillar ordet NASCAR för att det låter tufft.
Över och ut
Anna
lotten: Måste du skriva nåt vareviga dag då? Fast du kanske använder inspirerade kommentarer som bot eller i alla fall motvikt till skavsår i halsen.
En association går til Gösta Ekman och Lena Nyberg där det då och då stods på tår, den andres tår.
Varför denne ”han” vill klampa på tår i Nascar framgår inte. Men tydligen är det inte fotboll det hela handlar om eftersom han ska ha en stol, skräddarsydd dessutom!
Skorna ser ganska nätta ut, men inte tåspetsskor. Brottarskor mer. Men där använder man väl andra tekniker än att stå på folks tår?
Var ligger Nascar?
Helt annan fråga!
Om man vill börja en mening med ett von-namn. Ska man då ha stor bokstav i von?
En verkligt aktuell fråga i min kontext och anledningen att jag gick hit på stört.
Miss gillette: du menar att du inte använde gårdagen till att sitta och vänta på det här inlägget som inte kom förrän idag?
Just det — och nu väntar alla på dagens inlägg som kommer imorrn!
Nu betar jag av allt i oordning:
von Anka skrivs med litet v om det står först i en mening. af Löfvenclou likaså, fast med a. d’Artagnan är en annan gemen typ. Meeeeen det är olämpligt — man tappar ju koncentrationen och måste läsa om. Alltså är det mycket bättre att skriva om meningen så att gemenerna inte stör läsningen.
PK: Se på tusan, du är alltså motorsportstok? Som dessutom godkänner att förarna är på tå! Jag — som inte har vant mig än — ser alltid framför mig någon som trippar omkring i ballerinaskor. (Nämen, vad intressant att balett har ett L och ballerina två. Av italienskans baletto, diminutiv av ballo, ’dans’ respektive av ballare, ’dansa’. Hm.)
Nascar låter verkligen tufft. Mycket tuffare än t.ex. tåspetsskor.
Det är ballare att dansa.
Släng dig i väggen Magnus Uggla.
Äsch! Tack, skulle jag ju också skriva!
Jag håller med dig om att det stör rytmen. Nå, får se om jag kan göra om meningen. Just nu är jag mest glad att jag gör det jag ska. (Som ni ser …)
Översättarskadad och på vakt mot falska vänner associerar jag förstås genast rätt, men det är ett uttryck som vi inte behöver – särskilt eftersom det faktiskt är rätt ogenomskinligt för den som inte är så slängd i engelska idiom.
I min ungdom när jag var något mer intresserad av bilar än jag är nu talades det ibland om ”toe in”. Det kanske är det de menar?
cecilia n: Jo, jo, men det kan jag ju inte erkänna.
lotten: Och ballad, är det också besläktat? Jag skulle förstås kunna slå upp detta själv, men eftersom du nu vill bota ditt öronskav så. (Finns det förresten en motsats till renskav som heter lortskav? Lortskav känns mer logiskt tycker jag — inte svårt att inse att om det ligger grus och smuts emellan, så uppstår sår. Hm. Läste igår i Heberlein att Lacan har en definition på galenskap som går ut på att galningar hittar på neologismer och använder ord på icke gängse sätt. Kan jag räkna mig som kryssad nu, alltså?)
niklas: Och du är säker på att det inte hette ”tow in”?
galenskav …
… är det släkt med felskär?
Miss Gillette: Jo, ballad är från början (medeltid) en sång som man dansar till. Ofta hade man en försångare som kör verserna och så sjöng alla med i omkvädet, som i färöisk kvaddans, om det är bekant.
Det gjorde också att försångaren fick några sekunder på sig att komma på hur nästa vers gick.
Själva danserna är ofta ring- eller långdanser, som farandole eller branle.
Som bekant definieras en ballad på senare tid som en visa där texten ofta är rätt lång och berättar en historia.
Vill du ha en liten utläggning om trubadurer också? (Ursäkta, jag är musiker, musikvetare och pedagog förutom översättare, så jag går igång väldigt lätt.)
Kära nån, nu blir det sådär kul igen häri kommentatorsbåset!
Och då måste jag åka till mammografin. Skrnf.
Cruella! Förklara för en stackare som bara försökte se ut som en översättare i helgen!
christer: När jag läser ”kvaddans” vill jag läsa det som ett kraftuttryck i analogi med ”attans”. I övrigt tackar jag för den intressanta redogörelsen. Jag är också översättare och söker stundom hjälp med uttryck som rör musik, så om jag tackar nej till utläggningen om trubadurer kanske jag kan få höra av mig en annan gång med en iställetfråga? Öar du skön eller fack, förresten, eller vad?
cecilia n: Du är också kryssad, definitivt. Vi ses när klubben har årsmöte (skavsårsmöte).
@Miss Gilette: Det gör det säkert, jag har faktiskt inte en aning. Jag lärde mig uttrycket genom muntlig tradering (ungefär som balladerna fast lite kortare).
Jag är också intresserad av färöisk kvad-dans och tänker på att vår långdans vid juletid, samt dans kring midsommarstången, är de enda tillfällena svenskar har att fortfarande dansa all-dans på det viset. Glöm alltså inte att långdansa vid jul! (Man kanske borde starta kvad-dansställen i Stockholm? Jag skulle gärna gå dit)
Kvida är ett spännande ord som alltså kan betyda både skrika, kvida och sjunga. Livmoder heter också kved, så kallat av någon som uppenbarligen antingen haft mensvärk eller hört kvinnor föda eller fött själv.
”Han vill vara på tå i Nascar” – usch och fy så fult och obegripligt.
Miss Gillette: ”Kvaddans också!” är mycket riktigt det traditionella utropet som man tar till när man har glömt balladtexten. =D
Du är välkommen med musikfrågor!
Och det är fack som jag öar.
Det där med att öa gjorde mig konfunderad.
Översätter slutar ju på -er.
Hur kommer det sig att ni inte öer?
Å andra sidan, när man markerar (se där!) med överstrykningspenna så kan man ju säga att man ”gular”.
Finns det ordning på när man -er och när man -ar verb?
Om man bara öar ibland, kan man då säga att man är en holme?
(Hur trött är jag egentligen? alt: hur tråkig är min inlämningsuppgift?)
Det måste bero på att när man sätter verbet i infinitiv kan det inte bli så mycket annat än ”att öa”, alltså öar man. Antar jag.
Ser man på, Språkrådet råder i tåfrågan:
”Uttrycket vara på tårna är ett översättningslån från engelskans där frasen on one’s toes används i betydelsen ’vara på alerten, på sin vakt; på språng, beredd’.
Uttrycket verkar ha blivit allt vanligare under de senaste åren, i minst i sportsammanhang: ”Spelarna var på tårna och vann nästan alla närkamper.” Men i andra sammanhang är uttrycket inte lika spritt och följaktligen kan det vara bättre att använda sig av mer etablerade motsvarigheter till uttrycket om man vill försäkra sig om att bli förstådd.”
Jomenvisst, på tårna vinner man ju många närkamper. Fnys.
Lotten: Har du provat att ha tyngden på hälarna när du spelar defence?
Redan för fyra år sedan trodde sig Owen vara på tå i VM.
Basketförsvar spelas inte junte med hälarna. Jag kör med armbågar jag.
Lotten: Jag tycker ”att vara på tårna” är en alldeles utmärkt bild av när man står och väntar på vart guarden (eller bollen) ska ta vägen, beredd på alla möjligheter.
Under korgen är en annan sak.
Cecilia N, se Lottens referens till Språkrådet. Översättningslån, anglicismer eller bara klantigt antagande att ett uttryck på engelska ju måste gå att översätta rakt av och bli begripligt är sådant en översättare har att hantera.
En falsk vän (”false friend” är det engelska uttrycket, se där vad genomskinligt det var på svenska!) är till exempel ”eventually” som ju inte alls betyder ”eventuellt” på svenska.
holme… *asg*
Och har man för mycket att göra så är man hela Stockholms skärgård?
Lotten, det är därför du blir utfoulad.
(Testa hälarna nästa gång.)
Jag är nog för avtrubbad och har antagligen varit för utsatt för anglicismer för att jag riktigt ska reagera på det där.
Men nåde sonen om han kommer dragandes med att introducera sig själv … (Han brukar det, och brukar få bassning för det.)
Som sagt, ett alldeles utmärkt uttryck som med all önskvärd tydlighet visualiserar sin betydelse.
Om man inte förstår uttrycket i den rubriken, vet man troligen så lite om ämnet som avhandlas i artikeln att man inte kan tillgodogöra sig informationen. * duckar snabbt bakom soffan och stänger av datorn för att undkomma protesterna och dom kastade tomaterna*
Fast om han är rallyförare, är han inte mer på däcken då?
Och bakdäcken antar jag då eftersom det brukar bli så av acceleration och Coriolis kraft eller nåt?
Han kanske rent av kan spela försvarsbasket om vår teori håller …
Eftersom jag vet ännu mindre om ämnet i artikeln, tänker då inte jag kasta några tomater. De som var på gränsen till alldeles för mosiga har maken gjort mumsig röra av.
OK, jag kastar en tomat i örat på PK.
AJ! Han är för övrigt inte rallyförare, men jag tycker att det skulle vara en mycket lämplig framtida karriär.
Jag har även i motorsportsammanhang hör en kommentator säga att ”nu går det på hörntänderna”. Det ska givetvis inte tolkas bokstavligt. *tvättar snabbt ur örat och kastar mej snabbt tillbaka bakom soffan*
Ursäkta en dum en som tror att allt som handlar om att köra bilar fort är en sorts rally.
Vad håller han på med då?
Jag, som borde veta bättre och som faktiskt vet bättre när det gäller mycket, sa i radio en gång ”rallyföraren Ronnie Peters…”
Jag hann inte längre förrän hela klagomuren exploderade av idiotförklaringar. Jag veeeeet ju att Ronnie körde formel 1 och inget annat. (Rally är slingersladdsvängspinnkörning medan formel 1 körs med konstiga, låga bilar på platt asfaltbana.) Men sedan sa min kollega ”spela speedway”, så då glömde de mig.
Rally körs på allmänna vägar, oftast avlysta men ibland ihop med övrig trafik. Då måste man givetvis hålla sig till alla trafikregler och man tävlar sålunda inte i att vara snabbast. Men det som dom flesta nog förknippar med rally är att man tävlar i att vara snabbast på avlysta allmänna vägar. Signifikativt för rally är att det går från en punkt till en annan, tex mellan två städer.
Mattias Ekström är en räserförare som kör räserbil. Han sysslar med racing. Även här tävlar man om att vara snabbast men på en sluten bana som oftast är byggd just för motorsport. Det behöver inte vara på asfalt, det kan vara betong eller till och med grus. Men man kör inte från en punkt till en annan, man kör varv på varv på banan. Vissa banor är tillfälliga som tex Monacos Grand Prix som körs på gatorna i Monaco, 24h Le Mans och Singapore Grand Prix.
Att kalla en räserförare för rallyförare är lite av en hädelse, lite som att kalla en känd basketspelare (letar febrilt i kalklagren efter namnet på en känd basketspelare, Jordan fanns det väl en som hette?) som Jordan för handbollspelare.
Sen finns det givetvis undantag och gränsfall.
NASCAR är en amerikansk racingserie som körs med ”standardbilar”, i detta fall betyder det specialbyggen som påminner lite i utseendet om stora amerikanska sedanbilar. Från början tävlade man med standardbilar, stock cars, man kunde köra till tävlingen med sin bil och tävla och om den var hel nog kunde man köra hem efteråt. De flesta NASCAR-lopp går på ovalbanor och man kör massor av lopp på en säsong. Och det är här Mattias Ekström kommer in. Han har tävlat i DTM (Deutche Tourenwagen Meisterschaft), som är det tyska standardvagnsmästerskapet, i tiotalet år. I en intervju nyligen har han sagt att han gärna provar annan racing och att NASCAR kan vara ett alternativ just för att dom har så många tävlingar per säsong. Antydningsvis tycker han att det är för få tävlingar i DTM och det är just tävlingar som är det bästa han vet. Vad just artikeln i SvD handlar om och varför han måste vara på tå vet jag inte då jag itne har läst SvD idag. Men rubriken verkar bara vara ett verk av en okunnig rubriksättare som tyckt att det låter coolt att säga så.
Platt men slingrig …
Jag tänker fortsätta och vara tant och säga rally.
Fast jag fattar skillnaden på speedway och motocross och enduro.
christer och cecilia: Fast ”öar” är ju inte infinitiv. Nu önskar man att exempelvis ö-helena skulle komma ramlande och besvara frågan om vilka verb som får -er och vilka som får -ar i presens; jag kan det inte och orkar inte kolla upp detta heller, men min gissning i fråga om varför det blir ”öar” är att -ar är vanligaste formen för svaga verb, och eftersom de svaga verben är fler utgår man från att ett tidigare okänt verb är svagt och sålunda böjs på det viset.
Innan folk nu börjar gasta att det väl är skit att en skönis inte kan sin grammatik utan och innan tänker jag påpeka att det skönlitterära öandet (där uppstod ändå en böjningskongruens, hurra) i hög grad går på intuition och känsla och att man i de fall man verkligen blir tvungen att beakta nån grammatisk klurighet ju har ett av vishet och lärdom formligen dignande kollegium att rådfråga, så gissningslekar är det ändå inte man sysslar med.
Mitt jobb är för övrigt också förbenat tradigt idag.
En grej till: jag har antagligen slarvat och inte sett att tretton andra kommentatorer säger precis det jag tänker säga nu, men: det är ju en väldigt skillnad på ”på tårna” och ”på tå”.
Tänk ändå vad öar och pittar kan försköna simpla kommentatorsbås.
PK: Du kan ju starta en räserblogg och lära oss som inte har njutit av sporten sedan den 11 september 1978 att förstå tjusningen igen.
Känns alltid som att stava fel när man skriver balett.
Men – tt gör ju l:et studsigare och a:et kort. Balerina skulle ju få långt aaaa. Baaalerinaa. Som med hat, hal, hatt, hall, krokett, krokigt. Tyyp. Nuuu ska i allfall jaaag soova.
P.S. Jag längtar tillbaka till konferensen. Idag började jag tjafsa om en felkonstruerad mening på ett konstföreningsmöte. DET FINNS JU INGET SUBJEKT! DET ÄR EN GRAMMATISK OMÖJLIGHET! DET ÄR EN FELSYFTNING! DET ÄR FEL REFLEXIVT PRONOMEN! Meningen var dock ett citat och man kan alltså inte göra något åt det. Jag spelade upp fina konstverk i huvudet och nu är jag här och avreagerar mig lite på din sida 😉
PK, tack. I gårkväll när jag låg och väntade på att somna så kom jag också på det där ordet: räserförare. Det var väl sedimenterat i kalken …
Alla (småbarnsföräldrar?) som har sett filmen Bilar kan tänka att det Blixten McQueen m fl kör är NASCAR. (Tror jag, rätta mig om jag har fel). Fast vad Pistongcupen heter i verkligheten vet jag inte.
Lotten, jag är inte intresserad av att starta en räserbilsblogg. Jag ville bara använda min nördkunskap för att skapa ett inlägg som för vissa var lika obegripligt som era språknördinlägg kan vara ibland med en massa subjektiva predikanter och infinitiva öar. :=)
Heja PK! 🙂