När jag blir stor ska jag ha ett yrke som heter ”studiebesöksrapporterare”. Detta yrke kommer att vara lukrativt och givande. Jag ska ha en agent som portionerar ut mina planerade besök på olika arbetsplatser i en annars behagligt ofylld almanacka. Och världen kommer att bli en bättre plats med antika klädavhängningsställen som jag har inspirerat till!
Igår hamnade jag alltså i Riksdagshuset för att se hur förste stenografissan Cruella sköter sig på jobbet. (Utan kamera. Alla bilder är tagna med mobilen. Suck.) Det lät så här:
– Det här är första kammarsalen, där soss…
– Ååååååh!
– Och här är andra kammarsalen, där mod…
– Meeeen tittaaaa!
– Till höger har du plenisalen, men vi f…
– Wow! Wow! WOW!
– Och där gick Baylan förbi oss.
– Men kolla vilken häftig stol!
Ja, jag är lättimponerad i vissa sammanhang. Och då hade jag ännu inte sett stenografiblocket.
– Mina stenograferade kråkor ser ju inte ut som andras kråkor. Jag kan knappt läsa mina egna anteckningar om de är ett par veckor gamla, förklarade Cruella.
– Men ååååh! Ändå! Det är ju underbart!
– Här står det nog … äh, vi tar en annan. Oj vad svårt, vänta, här kanske.
– Och hur skriver du in allt i datorn sedan?
– Då öppnar jag ett dokument och sätter samtidigt igång det inspelade ljudet och så lyssnar jag och skriver samti…
– Han pratar! Datorn pratar! Och du skriver! Wow!
Riksdagshuset är ljuvligt, överdådigt pyntat, allmänt fantastiskt och väldigt intressant. När man först kommer förbi de inte alls bistra vakterna i entrén, kliver man in i en väldig sal som en gång i tiden rymde Riksbanken – men som är nyrenoverad och nu hyser Sveriges sista regelrätta postkontor. Där kan man telefonera också. I en riktig telefonkiosk med sladdtelefon!
Cruella (i bildkanten ovan) är en av 25 riksdagsstenografer som går på ett rullande schema och som skriver ner precis allt som riksdagsmännen säger. I plenisalen (där alla får plats) pallar de bara att stenografera i tio minuter i stöten, medan de i mindre lokaler som Första och Andra kammarsalen kan sitta i uppåt en halvtimme. Allt som sägs spelas även in på digitala bandspelare (se röda ringen).
Riksdagshuset byggdes 1897–1905, delvis under inflytande av Lunds stolthet Helgo Zettervall (som jag hoppas kunna återvända till en annan gång). När huset stod färdigt, var de som hängde med i arkitektursvängen förgrymmade eftersom det såg så ruskigt omodernt ut. ”Byggnaden hade kommit till i en brytningstid mellan nationalromantiken och nyklassicismen” säger Wikipedia. Man borde alltså ha låtit jugendstilen dominera, inte nybarocken. Må så vara, jag gillar jugend också – men Riksdagshuset är fantastiskt i sin pompösa stil!
Nu till scoopet!
Den entré som man inte använder idag (den som vetter mot Operan) är grön och ser ut som om den är marmorklädd – men är bara marmoreringsmålad. Det känns lite som att sitta inne i en pyntad pistagenöt. Men plötsligt, när jag stod där och ooooade och aaaahade, såg jag mitt scoop – en lite smutsigare del av den målade marmorn. Hade någon månne kastat en politisk kombattant i väggen?
Jag och min fjuttiga mobilkamera klev närmare väggen. Cruella hängde på och sa att nä, det där hade hon inte lagt märke till tidigare. Vi behövde inte kisa, inte ta fram ett förstoringsglas och heller inte fylla i med medhavda pennor. Marmorn talade sitt tydliga språk:
OBS: Han är inte datormanipulerad i efterskott, jag ljuger inte och överdriver aldrig. Alla politiker som läser denna blogg (jättemånga förstås) kommer att intyga äktheten.
Min gamle far, frid över hans minne, var en av de som faktiskt HADE galoscher och kanske ställde dem i nämnda galoschhylla. Men under alla hans år i det där huset så var det han var allra mest imponerad av – stenograferna! Han lärde sig till och med att stenografera för att han var så imponerad (misstänker att någon stackars riksdagsstenograf fick försöka lära hans krumelurer också).
WV säger plötsligt "ootyp", vilket måste vara t.ex. de pampuscher som jag har i min ägo. (Kvinnliga galoscher, alltså.)
Scoop med Ingvar-galoschen?
Nu får Du se till att ingen annan tar på sig äran.
(jag tänker på Dina kistor och Klara? kyrka)
Det var Stationsvakts dödskallekistor, Örjan.
Men Ingvar Carlsson-marmorn är min, bara min! Ha!
Jag tror att studiebesöksrapporterare kommer att bli en mycket eftertraktad yrkesgrupp. Bäst att du skaffar dig en bra agent redan nu så att du är väl förberedd när rapporteringskraven kommer igång ordentligt.
Åh, vad jag önskar att jag hade fått vara med!
Ullah, här är portarna vida och bloggare alltid välkomna! Ska försöka prata något mindre fort och springa något långsammare i irrgångarna när jag får besök nästa gång.
Men det var i pur glädje över fint besök, Lotten!
Man borde lära sig stenografi. Vad snabbt allt skulle gå då. Men min handstil ser redan ut som stenografi. Lika oläslig men inte lika snabb. Och så skulle jag gärna vilja lära mig fonetisk skrift. Det skulle vara toppen när man försöker lära sig utrikiska sånger på kören. Är det någon som kan skriva "I seraillets have" på fonetiska?
Jaaaaa, jag vill också hälsa på Cruella!
Jag hade ingen aning om vad "I Seraillets have" var och The Real Group är … ehrrm. Inte min kopp te. Däremot kan jag fonetiska!
Lektion 1: sätt hakar runtom [fonetiskan]
Lektion 2: hitta på egen fonetik, kör på med vanliga bokstäver med barnslig stavning!
Jag känner på mig att jag får ta emot ett gäng goa gummor snart!
"have" blir [häuö]. Typ.
Det var mitt bidrag till fonetiskan för i aften [äfh'n].
Jag vill också vara en go gumma och hälsa på Cruella på jobbet!
Ha, för en gångs skull är jag inte femton resor efter alla andra! Jag har visserligen inte fått rundgång men däremot ätit med Cruella i hennes personalmatsal och ooat och aat över att man kan ta ut pengar och skicka post inne på jobbet, som om det var en egen liten värld.
Du har kaffat med fin utsikt också, Pärlbesatt! Lotten fick nöja sig med Selectakaffe, visserligen vinande färskmalda beans. Men ändå.
Jag fördelar gracerna, lite lagom capricieuse.
Åh, lyckliga Pärlbesatt! Hoppas det blir de goa gummornas tur någon gång också!
Ingvar är lite av en idol sen vi hamnade på samma bokbegivenhet i Eskilstuna för åratal sen (ja! jag kom ju och drack te med dig Lotten och den djefla mannen dagen därpå). Han hade skrivit en bok och gick artigt runt och tog i hand: "Hej, jag heter Ingvar."
Underbart! I synnerhet som betydligt mindre namnkunniga författare inte bemödade sig om att berätta vad de hette.
"I Seraillets have" tillhör standardrepertoiren för svenska körer. Inte ens den mest fonetiska skrift kan nog få svenskar att uttala eller kanske inte uttala vissa ljud på danskaste vis. I takterna "Minareterne pege mot himlen op" skiljes agnarna från getterna, dvs verkliga sopraner skiljes från vanliga sopraner. Det är f.ö. ett av mina favoritställen inom körrepertoaren…
F.ö. tycks jag ha svårt för att bestämma mig för hur jag ska stava repertoar….
Åck, åck, åck vad besviken jag är: mitt scoop har inte orsakat en enda krusning på nyhetshavet.
Måste mejla Ingvar.
På hösten 1988 var jag under en vecka praktikant i riksdagen och jag håller med dig, Lotten om att byggnaderna är hur imponerande som helst. Jag fick också möjlighet att hälsa på Ingvar Carlsson, som då var statsminister. Det skedde i samband med en utställning av självporträtt, vill jag minnas. Det var vid detta tillfälle han hade ritat av sig själv som sko med glasögon, fast på ett papper och inte direkt på väggen… Jag, som dåvarande blyg 19-åring, skymtade i bakgrunden på ett inslag om utställningen i Barnjournalen (?) eller om det kanske var i något annat program. Hm, minnet sviktar när man blir äldre!
Ullah och vem det förövrigt anbelangar> Ja, jag är mycket nöjd med att ha ätit på en våning och kaffat på annan våning med Cruella. 🙂
Min släkting riksdagsledamoten tog med mig på en rundvandring i maktens högborg en gång. Synd att jag inte kände till ditt scoop då. I så fall hade jag ju kunnat imponera på släktingen.
Någon erfarenhet av stenografer har jag inte, men väl av tolkar. När jag gjorde praktik på en världsomspännande organisation där minsta lilla stavelse tolkas till engelska, franska, spanska, ryska eller kinesiska så imponerades jag storligen av tolkarna. Om något av mötena jag deltog i var av det mer sömnframkallande slaget (det hände) så piggnade jag kvickt till om jag bytte tolkfrekvens och exempelvis valde att lyssna på den kinesiska tolken. Det blev en pikant utmaning att försöka hänga med i mötet och sedemera skriva korrekta rapporter som skulle skickas hem till huvudstaden.
Tack Sara, bara för att du uppskattar scoopet. Här sitter jag på min kammare utan uppmärksamhet alls. Varför vill ingen göra en film om hur någon har målat Ingvar Carlsson på en vägg? Fyller år idag gör han visst också.
Nu ska vi se. Hur hittar man hans mejladress?
Idag hänger borgaren rakt!
Men hängde borgaren snett i flera daaaagar? En sån skandal!
(Jag har nu mejlat tio olika instanser för att få tag på Ingvar.)
Cruella, var det där någon sorts "Idag är kapten nykter"-kommentar?
Sen funderar jag ju lite på om sandritartjejen här ovan på något sätt är inblandad i Ingvar Carlsson-bilden.
För övrigt kan meddelas att vi har trätak i vårt sovrum, såpass träigt tak att ådringar och kvistmärken och sånt tydligt framgår.
I detta framkommer en huvudlös lax samt en fågel med simfötter som är ute och går och som har ett litet huvud men stora ögon – tänk emu eller struts. En helt egen art helt tydligt, men söt.
Ja, borgaren och talmännen är tydligen ofta sneda. Men idag nyktra, nej, jag menar raka.
Jag basar för stor kongress i Älvsjö i slutet av veckan om du vill komma på studiebesök.
Aaaah, Citronanka — det hade ju varit perfekt! Men både torsdag och fredag är jag på andra ställen än i Älvsjö.
(På torsdag gör jag något skumt. Rapport kommer.)
Åh, jag fick också se ditt scoop, däremot missade jag stenografiblocket. Ett kul och imponerande studiebesök!
[…] precis som när jag hittade en kamouflerad, marmorerad Ingvar Carlsson på väggen i Riksdagshuset, fann jag även här ett scoop. Jag misstänker nämligen att alla besökare i Riksbankshuset […]