När jag häromdagen berättade att jag i Schweiz skulle föreläsa för ”ett gäng Anna Ankor”, blev några läsare oroliga för att jag kanske hade sagt något dumt. Anna Ankorna i Genève kanske inte ville bli kallade Anna Ankor? De kanske inte ville jämställas med Anna Anka i Hollywood? Tänk om de schweiziska Anna Ankorna inte har humor! Alltså var just detta det första jag frågade dem igår när jag här i Schweiz föreläste för dem om svenska skrivregler.
Och de höll på att skratta ihjäl sig. Några tjöt ”näääää” mellan skrattårarna, andra bullerskrattade och ett par, tre stycken stirrade tomt framför sig och kände sig utanför eftersom de inte hade den blekaste aning om vem Anna Anka var. Hade jag bara haft ett piano där vi var, hade jag rivit av Paul Ankas ”Diana” på det eftersom det är en av tre låtar jag fortfarande kan spela på piano.
AB saknade mögelbilder under gårdagen. Så kan vi ju inte ha det.
Men innan jag igår åkte in till Genéve, cyklade jag till Frankrike.
Medan min cykel hemma väger 300 kilo och tappar kedjan i både upp- och nerförsbackar, i vattenpölar och nerför trottoarer, var den schweiziska cykeln smidig som ett väloljat gökur. Jag for fram som en racerbil, helt enkelt. När jag kom till gränsen förväntade jag mig i alla fall lite Checkpoint Charlie-stämning – men icke. Det enda som avslöjar att man har kommit in i Frankrike är att vägarna blir sämre och dikena smutsigare samt trädgårdarna stökigare.
Beatrix Potter måste ha varit här och blivit inspirerad.
När jag en stund senare stod och väntade på bussen, var tidtabellen obegriplig. Jag stirrade på orden och siffrorna och kom inte ens på vad ”onsdag” heter på franska.
– Mittwoch och mercredi, kan de ha med varandra att göra? sa jag högt till mig själv.
När man i England ser vilsen och förvirrad ut, kommer alltid någon fram och säger ”may I help you, dear?” medan schweizarna inte tycks tala förrän de blir talade till. Undrar hur det känns att vara vilsen och förvirrad i Sverige.
Inne i Genéve irrade jag runt bland affärerna där ett par dammiga skor på rea kostar 1 200 kronor, innan jag bestämde mig för att vara a tourist with a mission. Så jag letade upp katedralen – Saint Pierre, byggd 1150–1225.
I Saint Pierre får man klättra upp i de båda tornen – och det är så obegripligt stort och imponerande, dammigt och fantastiskt. Jag, som ju inte lider av svindel utan bara är lite rädd för telefoner, kände hur jag blev knäsvag och knep extra hårt i räcken och handtag.
Överallt finns spännande, men låsta trädörrar med små hål i. (Stationsvakt måste komma hit!) Överallt finns små spanjorer som grälar och överallt finns spindelväv.
Dan Brown måste ha varit här och blivit inspirerad.
Plötsligt hittade jag det finaste lilla krypinnet i hela världen.
Jag ska berätta vad ni ser. Fotot är taget genom ett pyttelitet, smutsigt glasfönster. I mitten högst upp ser ni ett vitt fyravåningshus som är långt, långt nere på marken. (Precis som ju hus brukar vara.) Och mitt i bilden ser ni en toa. Vem behöver väl mögelost när man hittar en sådan här toalett?
Toaletten var verkligen skönt dammig. Jag undrar vad det här är för något.
Jag har kollat på de tre bilderna som jag tog på toabåset — men den där tratten (?) är inte i fokus på någon av dem. Det ser ut som om det är av plåt och att den leder nedåt, till något.
Som en stupränn… Ett stuprör. Men på toa?
Den enda gången jag har varit i Schweiz (för 28 år sedan) var infödingarna nästan störande hjälpsamma. Ibland vill man liksom bara titta på sin karta i lugn och ro, men se, det fick man inte alls det. Och så sopade de överallt hela tiden, minns jag.
Den där jultomten ser ju ut som han ska kräkas?
Jaha ja Lotten, du går omkring i Svejtsch … Svejts … Schwejch … hrmm Schweiz och tänker på Dan Brown.
Min brorsa är service-röris, så han har säkert stött på de flesta toa-varianterna. Jag ska fråga honom.
Wv "maten" måste ju betyda något… Antagligen var det ostarna den (han? hon?) såg.
Toaletten och tvättfatet har väl naturligt avlopp som har god hjälp av tyngdkraften. Man kanske ska undvika området under tornet för säkerhets skull…
Den där Rodinskulpturen var ingen Rodinskulptur – det var en Rodoskulptur!
Måste ju gissa på den där konstiga tratten.
Det här tornet kanske inte är så välisolerat? Kan det vara ett uppsamlingskärl för kondens på utsidan av röret?
Men WV vet vad den konstiga stuprörstratten heter på schweiziska! Trateleu!
(Heter det att man pratar schweiziska i Schweiz? Jag orkar inte googla.)
Ja, jultomten ser ut som om han har ont i magen.
Den dammiga toan är i alla fall ett klart framsteg från dem de hade på slottet Tre Kronor. Där byggde man ut små träbås med sittbänk med hål utanpå murarna, och allting fick falla fritt på marken runtomkring. Troligen var det inget populärt promenadstråk.
(Åkej, mögelost är också mögel…)
Så här kunde utanpådassen se ut.
Jag vill så hiskligt gärna skicka dig till en restaurang som heter något i stil med Café des Artistes för att äta en wunderschön råbiff, men eftersom jag är osäker på både namn och adress och dessutom höll på att gå fullständigt vilse och svälta ihjäl på kuppen när jag skulle dig för hundra år sedan så låter jag bli.
Jag känner mig fortfarande oupplyst när det gäller hur Anna Ankorna kom på att de måste få Lotten till Genève för att föreläsa om skrivregler.
Heléna: I Schweiz pratar man Schwitzerdütsch, det lärde jag mig under någon tysktimme i skolan. Obegripligt om jag inte minns fel.
Wv tycker att det är en valing trateleu så om Lotten letar lite kommer hon säkert hitta fler.
En del pratar andra språk också.
Bort med också. Några pratar kanske bara franska eller italienska eller rätoromanska och sådant.
Det kan man inte tro
men wv säger hydro
så tratten
har något att göra med vatten.
Ullah: Franska och italienska är ju inte alls lika roliga ord som schwitzerdütsch och rätoromanska. Och mycket begripligare.
Till att börja med håller jag med Orangeluvan, hur kom Anna Ankorna på att de måste ha en skrivregelsföreläsning i Genève?
I övrigt är jag lika fascinerad som alla andra verkar vara av den där toaletten. Vilken utsikt!
Tomten du träffade på kanske är utarbetad?
Jultomten? Det är ju Jeremia!
A k a den profet som har en bråkig syster.
"Ge're, Mia!"
Genève verkar ju riktigt trevligt! Och det där med cyklarna är bra – i Köpenhamn har det till och med cykelställ på pendeltågen. Mycket smart.
HElt korrekt, Cecilia N, det var JEremia. Men han såg banne mig ut som jultomten, i alla fall jultomten på mina bokmärken hemma. (Har jag kvar min barndoms bokmärken? Men självklart!)
(Ja, idag fastnar de versala E:na på konstiga ställen.)
Att Anna Ankorna ville ha mig att tala inför dem är lika naturligt som att de tidigare har haft bl.a. Mark Levengood och Ingvar Oldsberg som gästföreläsare. (De pratade dock inte om skrivregler.)
Betalning? undrar ni. Nada. Zilch. Nussing. Men jag ser mig själv i framtiden som skrivregelsglobetrotter.
Alltså förlåt, men jag kan förstå att man vill ha Mark Levengood som föreläsare, men Ingvar Oldsberg??
wv spelar förresten migolf. Det kanske har med Ingvar Oldsberg att göra.
Och nu pratar wv om det du inte gjorde i Schweiz: wingst. Måste vara Schwitzerdütsch
Schwitzerdütsch kräver en viss hörselanpassning. Och en vistelse om kanske tio dagar. Plus en himla massa frågor om vad saker betyder.
[…] var det så dags att äta min andra lunch med en annan av mina Anna Ankor, som heter Anna men inte Anka. Men vi åt inte anka som i torsdags (tack PGW), utan en fisk som […]