Hoppa till innehåll

Le och smajla!

Joakim Jardenberg har kommit på en kul sak. Precis som när man försöker stöka till livet genom att avstå från tv på onsdagar (inte ett dugg svårt numera om ni frågar mig) eller inte öppna en enda kvällsöl på en vecka trots att det vankas både fotboll och brynja, är det förstås svårt att bryta en rutin som att ideligen stoppa in smileys i texter. Joakim föreslår en smileyfri vecka! Wow!

Redan här i denna min text uppstår problem. Jag har ju uttryckt mig som vore jag ironisk och alls inte tycker att hans idé är något att ha. Jag borde kanske stoppa in en smiley för att gardera mig?

Nu uppstår kvickt nästa problem. Jag använder aldrig smileys. Och precis som andra lite trubbiga instrument, är smajlisarna inte alltid lämpliga där man först tror. För att fortsätta på den inslagna vägen: det är inte alltid ok att skruva i en skruv med stämjärn eller spett om man inte ens kan skilja på skruv och spik.

Nu uppstod ju ett tredje problem i förra stycket: hur böveln ska man stava dem? SAOL:

smiley [smaj’li] s. -n; pl. -s
figur föreställande glatt ansiktsuttryck

Redan de gamla grekerna år 1990 satt jag och min NE-kollega Jonte och hittade på annorlunda smileysar (förbövlade stavning). Vi gjorde bl.a. en Björn Borg-liknande med pannband och en Jan-Öjvind Swahn med glasögon och allt. Men det var förstås på den tiden när de inte förvandlades till gula bollar (som Symb Glad.jpg t.ex.), utan faktiskt var kommatecken och parenteser precis som när vi tryckte på tangenterna. När jag igår skulle sms:a ordet ”98:or”, envisades mobilen med att göra om ordet till ett gapande ansiktsuttryck. Jag fick ändra till ”elvaåringar” istället.

Fast nu uppstår ännu ett problem – halva min till åldern komna läsekrets är precis som jag: smileyovana. Eller rentav smileyokunniga. (Och det är ingen idé att jag försöker lära er – snabbkurs finns på Wikpedia häääääär. Denna läsekrets ombeds härmed att bli en skrivkrets och smiley-öva i kommentatorsbåset.)

Det är en konst att vara ironisk (och bli förstådd) utan smiley. Häng på den smileyfria veckan ni som är fast i smileyträsket! Vi andra får väl göra tvärtom och vidga våra vyer genom att lära oss när det är bättre att stoppa in en smiley och inte öda massa tid och begåvning på att skriva om texten som kanske var lite oavsiktligt dubbeltydig. 🙂

(Hoppsan, nu gav jag min smiley ovan en näsa. Det är ohippt, ska ni veta. Oj, nu kommer nästa smiley att krocka med parentesten. :()

Minne från 1975. Sydde på dem på jeansen gjorde jag själv, för hand, utan fingerborg men med blödande fingrar. Och halm i skorna.

Mymlan och Kjellberg skriver också om den smileyfria veckan. Och på Twitter är idén redan en stor succé.

Share
Publicerat iBloggen

28 kommentarer

  1. Mina smajlisar har alltid näsor. Ohipp is the new black!

  2. Jag är så barnslig att jag länge har strösslat med smileys på pin kiv bara för att så många rynkar på näsan åt dem. Ingen smileyfri vecka här inte 😀

  3. Jag har på senare tid hos en person sett den lite charmiga =^) (och där bröt jag mitt No Smiley-löfte, men vi kan väl säga att den där skrevs i undervisande syfte?)

  4. Jag måste erkänna att jag aldrig har varit någon stor användare av smajlisar så en smajlyfri vecka är inte någon stor utmaning för mig.

    Men jag förstår varför behovet av dem finns. Det är himla svårt att uttrycka sig vardagligt och otvunget i kortfattad text (e-post) utan att mottagaren missuppfattar undermeningen – var hon skämtsam, ironisk, ilsken när hon skrev det?

    Mer än en gång har jag blivit överraskad över reaktionen hos mottagaren.

  5. eftersom jag har rätt ironisk humor är det ett sätt att putta in känslor om att inte ta så allvarligt på det. Praktiskt.

  6. em

    Om det gick att vara ironisk utan smajlisar på den gamla (goda?) tiden, så ska det väl för 17 gå i dag.
    Margaretha
    smajlisvägrare

  7. Hej Lotten. Gillar din sida och slänger mig äntligen in i kommentarerna. Det var ett år sedan vi sågs på Sulos releasefest med några glada spanska journalister. Här skulle jag kunna lägga in smiley för att uttrycka och förmedla glädjen över en osedvanligt trevlig kväll, dvs det går att använda smileysar utan att (över)förtydliga ironi eller antyda något annat mer eller dolt. Men jag är självklart solidarisk med vägra smiley-veckan även om det förstås inte var det du egentligen ville uppnå.

  8. Suck, Peter. Det var tider det. Jag går på releasepartyn alldeles för sällan.

    Eller:
    Åh alla dessa evinnerliga releasepartyn som man måste gå på ideligen, kan ju inte skilja dem alla åt. Ehum. 🙂

    (Ni ser, jag kan inte använda smajlisar vettigt ens när jag anstränger mig.)

  9. Ja, vilka tider. Jag insåg nu att det faktiskt finns ett tydligt berättigande för smileysen och det är när man är stressad att svara eller inte har så mycket mer att säga men vill ge en väldigt kort men trevlig respons. Ungefär i betydelsen; "kul, jag förstår vad du menar, det räcker nu."

  10. Gustavs variant med strutnäsa var ju förtjusande!

    =^)

    Vi klär väl på henne en vårhatt och papiljotterar luggen också?

    <%=^)

  11. Jag hoppar över smileysfria veckan, jag är varken rutinerad eller har rutiner, men ändrar dem ogärna ändå! ~..~

  12. Jag är verkligen lätt att imponera på när det gäller detta ämne. Kolla på Pysselitens ögonbryn!

  13. Det är ju en flygarhund!! Eller? :-/

  14. I text är det svårare att förmedla ironi och jag har svårt att uppfatta ironi i skriven text så jag gillar smilies.

  15. När jag anar att någon kanske inte fattar att jag skämtar och/eller är ironisk, så lägger jag på ett 😉
    Semi+bindestreck+högerparentes. I många internetfora (heter det så?) kommer detta ut som en av alla dessa gula gubbar jag vill bara utöva prickskytte på.

  16. ..som inte alls har med smileys att göra, förutom den isskorpstunna kopplingen semikolon.

  17. @}-,-'–

  18. Om smiliesar kan fungera som en sorts social smörjolja på nätet utan att man fullständigt bara drunknar i dem så varför inte.
    Är en regelbunden besökare på några forum där människor har kognitiva nedsättningar, d v s bl a dåligt minne. Där är smiliesektionen att välja av stor just för att man ska kunna visa känslor så att ingen ska gå i spinn av nåt som inte var menat som annat än något än ett skämt eller en vänlig kommentar. Man uppmanas använda dem för att just förhindra onödiga gräl. Och då jag själv har kognitiva besvär så är det hjälpsamt med smiliesar utan att man för den skull använder dem för varje mening. Man kan alltid se saker från flera håll.

  19. utan smajlisar är det inget kul alls det säjer jag nu

    🙁

  20. Ack oooh ve! (Intar nu rätt ställning med handens baksida mot pannan.)

    1) Jag använder inte smajlisar.
    2) Det är minsann inte kul.
    3) &=o3

    (Den där sista är Marilyn Monroe. Utan näsa.)

  21. (det där var alltså ironi, med smajli 🙂

    är smajlieyn västerlandets enda hieroglyf det undrar jag nu

    ja förutom snabela:t alltså

    eftersom det är ju både ett djur och ett skrivtöcken

  22. Skrivtöcken! Dagens bästa ord!

    /en som befinner sig just där

  23. Jules

    Jag slutade tvärt med att använda eländena för några år sedan, och inte ens då var jag särskilt begeistrad. Man får lite tråkiga reaktioner på att man själv är tråkig, men det är helt klart inte mitt problem om folk inte förstår vad jag menar.

    Ibland känns det som att om folk inte kan kommunicera i helt vanlig text utan diverse ironi-markörer (dit hör också "men jag skämtar ju bara" eller likvärdigt), så får de väl överbeströ sina texter med irriterande tillägg, men det är ju bra att man med den metoden kan sålla ut agnarna från vetet också bland folk. Det finns redan sätt att uttrycka känslor i text, nämligen med ord.

  24. "Det är helt klart inte mitt problem om folk inte förstår vad jag menar". Till detta finns bara en sak att tillägga:

    :-O

  25. ÖH: :DDD

  26. Ha haa! Aj. Jag dör. Leende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.