Hoppa till innehåll

Dag: 2 november, 2009

Födelsedagsrutiner

När jag var liten födelsedagsgratulerades vi på exakt samma sätt som vi gratulerar här i familjen nu när jag är vuxen. Det är skön(?)sång och hurrarop (trefaldigt för alla i Lund födda, annars fyrfaldigt) och en bricka med

  • tänt ljus
  • varm choklad
  • lyxfrukost
  • paket.

Alltså får min djefla man fil och flingor eftersom det är det enda han vill ha om han inte kan få havregrynsgröt, medan Femtonåringen helst vill ha rostade mackor med lemon curd. Jag vill ha skållhett te i en jättepotta och nyrostade mackor med massa smör och ost. Det brinnande ljuset orsakar alltid akta-, nej-, seupp- och aaaaaj-rop. Men det ingår i själva grejen.

I morse var vi sju som tassade omkring och försökte harkla igång rösten eftersom en 15-årig kusin bor i gästrummet under en prao-vecka. Och idag fyller hon år.

– Sssschhhh!
– Tyst!
– Klirra inte!
– Stäng kylskåpet innan det börjar pipa!
– BANG! BANG! BANG! BANG! 

Plötsligt bankade någon med jättemånga decibel på ytterdörren. Vi hyssjade med arga ögonbryn mot ingången. In klev då världens absolut minsta sotare.

”Den lille sotaren”. (I samarbete med H.C. Andersen & Antoine de Saint-Exupéry.)

– Jahaja, här har vi ett helt fotbollslag i köket! sa han och klättrade upp på en stol för att nå upp till fläkten, som prompt skulle kontrolleras klockan 07:10 denna morgon.

Vi tittade på varandra och tänkte att det var då ett underligt fotbollslag: sju halvklädda personer med sovskrynklor i ansiktet. Men så högg vi tag i brickan och drog efter andan – samtidigt som vi avbröts av sotaren som gav order till min djefla man.

– Har du satt uppe den här själv?
– Näe, vi hade hantv…
– Skruvmejsel!

Nu blev det lite rörigt eftersom sotaren bad den ickesnickrande djefla mannen om en kryss-skruvmejsel och den djefla mannen som aldrig någonsin ens nuddar verktyg gav sig iväg på en mejselutflykt i källaren precis när vi andra stämde upp i ett Ja må hoooon … 

(Om jag hade varit mer fokuserad på sotarens behov och mindre på det brinnande ljuset, sången och paketen, hade jag kunnat tala om att en skruvdragare låg under köksbordet, en nyladdad borrmaskin stod inne i duschen och att den svartröda verktygslådan bredvid frysen i källaren är full av mejslar från fem decennier.)

De fem barnen vid gästrummets fotände och den inte alls nyvakna kusinen öppnandes paket.

Såja, det var en morgon mitt i livet. Fläkten blev godkänd, tre barn kom iväg till skolan, en kusin satte sig på en okänd buss mot en okänd praoplats och två barn bäddades ner i sjuksängar. Den lille sotaren syns inte till, men vi vet inte om det beror på storleken eller att han de facto har gått någon annanstans.

Share
32 kommentarer