Nu ska vi prata jobb. Pengarna till familjen drar jag in via föreläsningar – när jag jobbar som vanligt folk och åker iväg med pärmar, dator, mappar och pennor och kommer hem som ett utsketet äpplamos i kvällningen. Men vad jag gör resten av tiden är skumt, mycket skumt.
Nyss dök en av våra tre favorithantverkare upp. Vi gillar dem, men … de är precis som alla andra hantverkare och
- måste plötsligt åka iväg och hämta verktyg
- inväntar ständigt ”stabilt” väder, vilket är synnerligen svårdefinierat
- kommer tillbaka på tisdag, vilket betyder fredag
- är färdiga vecka 37, vilken infaller i mitten av december
- föreslår större åtgärder än vad som sagts från början.
Men annars gör de ett himla bra jobb och tar dessutom betalt med kvitto, vilket är ett krav från Min djefla ärliga, ofuskande man. Dessutom är de lysande konversatörer – man vill liksom aldrig sluta prata för det är ju så trevligt. (Och hur ska man hinna jobba då?)
– Vad gör du idag då? sa hantverkarn.
– Idag svarar jag mest på mejlfrågor om skrivregler, svarade jag.
– Va?
– Ja, om hur man ska skriva om man vill följa de skrivregler som finns.
– Men VEM ställer såna frågor?
– Du skulle bara veta. Jättemå…
– Och vem skickar man fakturan till sen då? sa hantverkarn, vilket man får säga är en befogad fråga.
– Ja, det går ju inte – men jag tycker om att svara, och så lär jag mig själv saker på kuppen. Häromd…
– Äh, jag tycker att du ska hitta på svar som ”man ska säga si eller så bara för att det var någon gammal kung som bestämde det nån gång” och så räcker det med det!
– Ja, så bygger man ju verkligen upp ett förtroende! sa jag och så skrattade vi gott.
(Jag borde kanske inte vara övertydlig nu, men är det i alla fall: ni ser parallellerna, va?)
Så vilka är så himla knasiga att de bryr sig om skrivregler såpass att de mejlar mig, slår upp dem själva eller ringer till Språkrådet? Jag vet inte, men jag tycker om det och dem. Sedan finns det ju de som är precis tvärt om.
– Jag måste göra något, vare sig jag vill eller inte, sa en av mina kompisar.
– Ja, men det är ju svårt att veta vad som är rätt. Vet du förresten att gränsen mellan vare sig och antingen eller håller på att suddas ut? sa jag. (Och det med extra len röst eftersom jag ju vet att det är lika känsligt att prata om språk som att diskutera saltmängden i en nyss svårsvald potatisgratängstugga.)
– Va? Vaddå? Vad sa jag? sa min kompis.
– Vare sig, men det är ok, man får fa…
– Ååååååååååh, vad jag bryr mig.
– Aha. Ironi. Men vill du inte lära dig hur d…
– Nej.
Gulp. Ska vi ta en långsökt parallell?
– Jag ser att du sågar.
– Ja, jag håller på med golvlisterna.
– Fast du gör lite fel. Om du gör sådär kommer vinklarna inte att passa så bra med varandra.
– Va?
– Tänk så här istället, vrid den där 45° sådär, och …
– Ååååååååååh, vad jag bryr mig.
– Men det blir bättre då!
– Jag vill inte lära mig.
Så. Jag har ett konstigt yrke som efterfrågas av en relativt många, jag har kunskaper som är så attraktiva att vissa är beredda att betala för dem. Men jag är för de allra flesta så vansinnigt irriterande att jag faktiskt borde dra något gammalt över mig och sedan slänga mig i väggen.
Men jag ska nog få er på andra tankar, antingen ni vill eller inte. Vare sig kompisar eller hantverkare kommer att kunna stå emot mig! (Antingen kompisarna eller hantverkarna kommer att säga upp bekantskapen först.)
Fotnot från Språkrådet
”Vare sig du kommer eller inte? Antingen du kommer eller inte?
Bägge uttryckssätten är numer korrekta. Bruket av antingen-varianten i konstruktioner av denna typ sågs förr som talspråkligt. Redan i Svensk handordbok (1966) behandlas dock uttrycken som synonymer utan att några särskilda stilkommentarer ges. Det är alltså i betydelsen ’oavsett om’ (man kunde ju också skriva ’Oavsett om du kommer eller inte, så vill jag att du hör av dig’) som de två uttrycken är utbytbara. Det finns dock sammanhang där uttrycken vare sig … eller och antingen … eller inte kan ersätta varandra. I betydelsen ’ettdera’ är exempelvis bara antingen … eller möjligt: ’Antingen får Larsson eller Olsson ta sig an utredningen’. Och i en nekad sats är bara vare sig … eller möjligt: ’Utredningen kunde inte genomföras av vare sig Larsson eller Olsson’.”
Ärligt talat, nu har jag läst ”vare sig” och ”antingen … eller” så många gånger att jag helt har tappat känslan för vad orden betyder. Ettdera, endera, någondera, oavsett och utan hänsyn till kanske är bättre ordval? (Känner ni att kommentatorsbåset är öppet för allt mellan hantverkarfrågor och ordval?)
Nu fick jag chansen vara först!
MEN Hm
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall säga….
Nämen huvudsaken är att man vinner, jag håller helt med!
/säger hon som tävlar i potatisskalning mot folk som inte fattar att det är en tävling
För övrigt är det ju faktiskt så att om man vill att folk ska kommentera, ska man skriva inlägg som inbjuder till kommentarer.
(Det blir nog bara du och jag här inne idag, Den blyga.)
Nä, huvudsaken är inte att man vinner utan att man ser bra ut. 🙂
Härom dagen hade jag en diskussion angående huruvida det heter "blev liggande" eller "blev liggandes" men jag kunde inte hitta det i vare sig ordlista eller grammatikbok. (Blev det rätt?) Till slut fick jag googla det. Ska det behöva vara så?
Jag säger som Michel Foucault: Il y a des moments dans la vie où la question de savoir si on peut penser autrement qu’on ne pense et percevoir autrement qu’on ne voit est indispensable pour continuer à regarder ou à réfléchir…
Eller i min egen översättning: Trallala, blajjeblaj, jag är intellektuell och det här låter coolt, trablajjblablablallelaj!
(De som känner mig vet vilken inställning jag har till M.F.)
"Blev liggande". Eller "låg kvar".
Härligt, ett språkpolisinlägg!
Åker du Arlandaexpress någon gång? I så fall kan du av högtalarrösten få veta att du åker med det "mest miljövänligaste" alternativet till Arlanda.
Språkpolis tappade öronen i fredags.
1. Skulle vi inte vara gifta allihop och dessutom hetero så skulle jag fria. Med andra ord, vilket härligt inlägg!
2. Jag gillar djefla mannens inställning till icke-fuskande.
3. Vare sig du vill eller inte KÄNNS bättre än antingen osv. Antingen känns som nåt man använder för att få en unge att välja mellan två tröjor. Men vad vet jag, jag är ju inte ens svenskspråkig från början. 😉
Och så är jag trött och snurrig nu, så jag kanske missade hela diskussionen och du sa samma sak som jag menade ovan.
4. Hur får du betalt av de personer som undrar om skrivregler frågade jag mig när jag läste.(
Och här visade sig tröttheten, jag kunde inte bestämma mig för om det skulle vara de eller dem som undrar, därav fegvarianten med ett extra personer… Vilket erkännande vavava?! 😀
Vad är wv för konstigt djur- sperduck??
Är det månne medvetet, för att testa dina läsares uppmärksamhet, du skriver:
»Jag har ett konstigt yrke som efterfrågas av en relativt många«
I så fall sträcker jag på mig som just varande uppmärksam.
Ja just det, ehrrrm, Agneta, hrrrm, öh, när jag gör fel, gör jag det aaaaalltid med flit. Nu vann du!
(Tack!)
För tillfället undrar jag mest hur man sätter upp en vägglampa och var den passar bäst. Och kanske lite om noshörningars parningsläten. Men i vanliga fall, när jag är vid mina sinnens fulla bruk, tycker jag att språkfrågor är mycket intressant.
Ojojoj. Jag tappade bort mig i texten, jag kunde bara tänka på om du, Lotten, varit uppe på taket själv och tagit kortet. Ert hus är verkligen högt!
Det bådar gott för framtiden att man vare sig behöver tänka eller välja. Varför välja antingen ”vare sig” eller ”antingen eller” när ”både och” går bra?
Ah, Cina, det är fusk eftersom man 1) kan gå upp på en krypvind och öppna en lucka i taket och bara sträcka upp armarna med kameran 2) det är Den djefla mannen som har tagit bilden.
Och inte ens hade han cykelhjälm på det dyrbara huvudet!
Huset är ganska högt, ja — men ändå bara två våningar. Om jag kunde, skulle jag bygga på en till.
Svaret kanske står här redan, men jag blev orolig när jag såg hålet i taket i kombination med att "åka och hämta verktyg", "invänta stabilt väder" och "v 37 i december".
Visst tråcklar de väl igen hålet på ett korrekt sätt innan de överger er?
Om de inte gör det, Cecilia N., … så … så … så får jag ju något att blogga om!
Du har ju onekligen ett ganska skumt jobb. Skumt på så vis att det inte är så många som har ett sånt yrke. Det är ju liksom inte lika handfast som "jag är snickare", är man snickare så kan ju de allra flesta göra sig en föreställning om vad det innebär. När jag hade mitt roliga jobb kvar i arkivet på museet blev det också märkligt när folk frågade vad jag gjorde. Arkivassistent låter ju lite diffust, och att då försöka förklara att "tja, jag ordnar och förtecknar olika handlingar och bilder" gör ju inte många klokare.
Skrivregler (och grammatik) tycker jag kan vara intressant, men jag vet inte så mycket om det utan skriver helt enkelt så som jag tycker låter bäst för stunden. Jag försökte den varianten när jag läste tyska också, men det blev alltid fel så då slutade jag försöka.
Nu vill jag fråga om något HELT annat:
Tycker du (som tidigare redaktör/skribent) att man ska samla på nyutgivningen av NE?
Mitt stora grubbelämne just nu är varför signaturmelodin från MacGyver dök upp i mitt huvud för en vecka sen och därefter gått på repeat…
Rent allmänt är språkfrågor alltid intressanta, men det är tröttsamt numera att ha fallenhet för språkgranskande. Här kommer ett färskt exempel från kundservice hos ett av våra större postorderföretag i barnklädbranschen: vi ber om ursäkt för felet men om du är nöjd med varorna ändå så måste du göra en ny beställning för att få ytterligare en till.
Men om du är missnöjd med varan vi skicka fel kan du alltid retunera den för byte och då samtidigt beställa en till .
ha en bra dag
Helt autentiskt, med och utan versaler och allt.
Jag har ju gått i Lottens språkpolisskola för ett år sedan (fast jag var språkpolis redan förut) och jag är så hyperöverkänslig mot språkfel att min omgivning oftast bara fnyser åt mig, men …
Jag har också en syssla som jurist och jag blir verkligen mörkrädd eftersom jag på senare tid har läst ett antal skrifter ingivna av erfarna jurister i officiella sammanhang och dessa skrifter är fulla av särskrivningar och andra ohyggligheter. Jurister om några bör kunna hantera skriftspråk – det är ju vårt främsta arbetsverktyg! Vad är det som gör att det blir så mycket fel? Är det brådskan som gör att fingrarna slinter på tangenterna, eller vad?
Det går också att jämföra men engelskan. Meningar där man (enligt mig) bör använda antingen-eller heter vanligtvis either-or på engelska och meningar där vare sig-eller passar brukar heta whether-or.
"Antingen sticker du eller så skriker jag högt!"
"You either leave or I'll scream!"
"Jag skriker vare sig du sticker eller inte sticker."
"I'll scream whether you leave or not."
Jag har nog för övrigt aldrig sagt "antingen du vill eller inte", det låter fel fel fel i mina öron. Antingen måste liksom följas av ett verb. Det går bra att säga "antingen vill du eller så vill du inte", men ska du:t in före verbet blir det "vare sig du vill eller inte".
"Jag skriker vare sig du sticker eller inte sticker."
Vilken irriterande typ. Eller ett barn i trotsåldern?
Jag har nog sett för många hysteriska såpor.