Hoppa till innehåll

Jag har närt en orm vid min barm!

– Snälla mamma, kan vi inte stanna och titta på solnedgången?

Se där, en replik som jag aldrig tidigare har hört komma från mina barn. Solnedgång som solnedgång, tänker jag alltid. Särskilt när solnedgången faktiskt krockar med en väldigt viktig, tv-sänd stormatch med fotbollslandslaget. (Okejrå. Träningsmatch mot Finland.)

– Va? Solnedgång? Käre son, har du helt förl…

Precis som Tage Danielsson gjorde i sina alster, avbryter jag här för en inblick i mina egna tankar. En solnedgång är en solnedgång och därmed basta. Men om det här barnets lycka just denna kväll hänger på en vy av solnedgången, vem är väl jag att säga nej – jag som så sällan curlar barna Bergman. Men tänk om detta sätter igång en solnedgångsvurm som börjar som en nål och slutar med en silverskål som är en fondtapet med gråtande barn. Ack. Tänk på alla de vackra målen som Elmander kommer att göra, alla snygga pass som kommer från Sebastian Larsson och … äh. Tänkte jag.

– Klart att vi ska se på solnedgången.

Solnedgången, fotograferad av Tolvåringen i samma ögonblick som vi hörde Elmander göra mål i bilradion.

(Ormen klagade en stund senare på en skylt med särskrivning. Puh. Back to normal.)

Men en liten rapport från hemresan ska vi väl klämma in också?

Först: Wij trädgårdar. Det är en enorm park med allehanda installationer, konstverk, blomsterslingor och åkerlappar med alla sädesslag. Vi pluggade ”långa strån, korta strån, fladdriga flärpar och så började vi om när vi inte kom på den sista. (Jag har problem med vete: jag tycker inte att vete ser ut som vete medan havre ser precis ut som havre.)

Men nu är jag ju inte alls en trädgårdsmänniska. Att Wij lockade berodde mer på ”vad kan det vara för nånting”-känslan. Barnen och jag läste noggrant på alla skyltar, tittade på alla konstverk och reagerade föredömligt som vi skulle. Mången gång sa vi ”hm” och kliade oss på hakan.

Men när vi gick in i ett konstverk som bestod av böcker, pirrade det först till av glädje, strax därpå av irritation. Eftersom konstnärerna verkar bli glada av vilken reaktion det än må vara som skapas, var det väl bra.

Ihopklistrade! De sitter ihop i varandra och klistret är drällt lite hur som haver. Dessutom är det inte vilka böcker som helst, utan Ugglan (1904–1926)! Rasande oförskämt!
På Wij fanns en sådan här lekplats, som vi inte höll på att ta oss ifrån.
Träden växer uppåner!

Citronanka skrev i en kommentar att jag ”undermedvetet gillar kyrkor” när jag själv skriver att jag ”hyser aversion” mot dem … men hela tiden går in i kyrkor och undersöker innehållet. Utan någon som helst kunskap egentligen. Ja, något är det i alla fall, för knappt hade vi svängt ut från Wij, förrän jag tvärstannade vid Ockelbo kyrka. Och den var konstig!

Utifrån ser den ut som en normal kyrka, men kolla insidan! En dammsugare! (Den Kyrkan eldhärjades 1904, återinvigdes 1908 och – aha! – renoverades på 1950-talet.)

Efter kyrkan styrde vi mot Sveriges fängelsemuseum i Gävle, vilket rekommenderas varmt. (Man får inte publicera bilder som man tar där inne om man inte frågar om lov först, så det gjorde jag.) Det är uppdelat på två: ett häkte som handlar om forna tiders bestraffningar och en med fängelseceller som handlar om fängelsernas utveckling sedan slutet av 1800-talet.

När man bröt upp golven för renovering, hittades pappersskräp. Försiktigt pillades de fram och veks upp … Tadaaa: hemliga brev som skickades fångarna emellan!

Museer måste inte var högteknologiska. De kan till och med vara fumliga, tafatta och dammiga bara de har hjärtat på rätt ställe. Som musik? Att Fängelsemuseet var så intressant beror naturligtvis på att brott och straff är intressanta – men också på passionen bakom utställningen.

Men nu var klockan sen eftermiddag och vi hade bara ätit glass till lunch. Mot Gävles centrum!

– Vill ni ha hamburgare eller äta på något annat ställe?
– Annat ställe!
– Bra, rätt svar!

Mat på en bakgård i Gävle. Jag beställde grillad kyckling med stekt potatis och tzatziki och fick friterad kyckling, påmmfritt och ”vitlökssås”.

Efter lite irrande inne i Gävle, hamnade vi av misstag på E4:an mot Uppsala. Och tur var väl det, för i kvällningen blev vi badsugna och precis då såg det ut så här på kartan:

Björklinge hade en fantastisk badplats med klart vatten, hopptorn, gräsmatta, sand, duschar, omklädningsrum, kiosk, en fiskare som fick fisk och en familj med undervattenskamera eftersom det lär finnas en ovanlig snäcka i just denna sjö (Långsjön).
Det var helt enkelt som att vara på tivoli!

Det var det sommarlovet. Barnen har bott på hotell och simmat i främmande vatten och gjort tidsresor till 1800-talet. Vi är så nöjda så.

Nu återstår bara en sak. Att planera en bloggtågcharter till Prag.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. I Brännkyrka kyrka vid gamla Götalandsvägen i Örby söder om Estocolmo finns dammsugaren inte bara i lokalen – utan på altartavlan. Väldigt modärnt.

    Bloggtågcharter! Tur somliga likt elefanten aldrig glömmer.

  2. Milda makter vad snabb du var på att läsa och kommentera, Cruella!

  3. Tiila

    Ni verkar ha haft en fantstisk sommar!
    Jag funderar på om även vi utan bloggar får åka med på bloggtågchartern till Prag. Annars måste jag nog börja blogga på studs!

  4. Tiila

    +a

  5. Tiila: Man kanske kan blogga bara under resans gång om man inte är bloggsugen just nu?

    Jag mejlar ett tågcharterföretag på studs.

  6. Jojo, när jag är tillbaka är jag det med stil!

  7. Äntligen stod dammsugaren under predikstolen!? Och inte vilken dammsugare som helst, utan en som eldhärjades 1904, återinvigdes och sen renoverades igen på 50-talet. And still going strong! Det kallar jag en dammsugare värd att köra några mil för. I övrigt måste jag säga att Ockelbo kyrka såg pampigare ut på avstånd än inuti. Men tack för titten iallafall. (Och jag ändrar mig inte. Undermedvetet gillande tror jag absolut det är!)

    När kan man boka på plats på bloggtåget till Prag? Låter ju hur kul och intressant som helst!

  8. Lena/northofsweden

    Kan en flickrare gälla för bloggare på bloggtågcharter?

  9. Aaaah, vilken fin felsyftning jag fick till, tack Citronanka!

    Vet ni, jag tror att man kan åka på bloggtågscharter bara man är intresserad av att åka på bloggtågscharter. Om inte annat kan man ju bidra med lustifikationer och sedelärande berättelser som en bloggare sedan kan blogga om. Eller flickra om. Eller twittra om.

  10. Tiila

    Ska flytta till nytt alldeles eget hus med mina tre barn varannan vecka första september. Det kan ju vara ett bra tillfälle att börja blogga kanske?

  11. Jamen Lotten, det är klart att ungen ska titta på solnedgång! TRÄNINGSMATCH mot Finland. Var sak på sin plats typ.

  12. Jag är nyfiken på vad fångarne skrev till varann! Att det var vår och de ville loss?

    Jag försökte läsa men såg bara "Viror gör jag aldrig, förr dränker jag mig." Jag misstänker att det kan ha stått nåt helt annat.

    Ordverifieringen tipsar om sommarens dryck: mossiste.

  13. Och så irro, jag skrev ett långt inlägg och så hängde sig blogger eller nätet och det löstes upp i intet.

    Jag skulle mest säga att solnedgångsstoryn fick mig att tänka på dikten med havet och Louvren, och att jag med spänning väntar på din artikel om pronomina… 🙂 Häpnar när jag t o m i DN ser att folk inte har ordning på sina pronomen, som idag:

    Röda korset valde att besvara alla frågor och visade deras styrdokument, medan Cancerfonden endast hänvisade till certifiering och årsredovisning.

    Deras? När det handlar om RKs egna styrdokument?

  14. I Björklinge växte jag upp så det där vattnet har jag badat en hel del i. För några år sedan var det tal om parasiter som kläckte ägg under huden, och sedan dess har jag inte badat där. Hoppas parasiterna är borta numera, för er del…

  15. Aah, en ungdomsvän är bosatt i Björklinge men nu är det nog närmare 20 år sedan jag var där – vart tog tiden vägen??

    Bloggtågcharter – vad behöver göras för att den ska bli verklighet? Låt mig sova på saken.

  16. Pronomprat kommer, jag lovar!

    Nu ska jag undersöka parasitförekomsterna på mig själv. Leta efter fästingar gör vi ju redan hela tiden, så vi är luttrade.

    Bloggtågcharterplanerna ger vi inte upp, hörni.

  17. Anonymous

    Spanx, jag får inte en lugn stund innan dess! 😉

    pärlbesatt

  18. Milda makter…
    Nostalisk distraktion:
    När vår förstfödde i femårsåldern började läsa Kalle Anka kom han en dag och frågade:"Milda makter, mamma vad är det?".
    Ja, det tog en stund…

  19. Vad sägs om att bloggåka till Plzeň (Pilsen) i stället? Prag har ju blivit så förskräckligt dyrt och turistifierat. I Pilsen kan man bo på det vackra Hotel Slovan för en spottstyver. Och så är det ju pilsnerns födelseort!

  20. Bra förslag, Översättarhelena! (Jag inväntar svar från en specialist på chartertåg.)

  21. Wow, vilket hotell!
    Där vill man bo – antar att varmt och kallt vatten kommer ur varsin trög mässingskran och aldrig mötas de tu … men miljön!

  22. […] Polismuseet är … mesigt. Men ok. Jag jämförde storögt hur polisuniformerna har förändrats under åren, medan Tioåringen skrämdes halvt ihjäl när hon råkade hamna i ett par till synes oskyldiga hörlurar som visade sig innehålla en förfärlig historia om en kvinnomisshandlare.Visst, man kan sitta i en polisbil och man kan lyssna på små historier om en tjuv, en polis och ett brottsoffer. Och man kan få knacka på en skyddsväst. Men hallå – med det material som finns, skulle Polismuseet kunna vara det allra intressantaste av alla museer. (Jämför med Fängelsemuseet som vi inspekterade förra sommaren.) […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.