– Ha! Vad himla ful jag är i håret! sa jag till min spegelbild och funderade sedan på vad jag skulle göra.
- Tvätta? Nä, det hjälper inte.
- Rota fram locktången från 1976? Nä, den sprutar gnistor.
- Klippa lite här och där? Nä, det är en del av problemet.
- Sätta distraherande fjädrar i håret som för ett år sedan? Ptja, jo, för all del.
- Beställa tid för klippning och slingning? Ja!
(Alla vet faktiskt inte vad slingor är. Jag känner att jag måste allmänbilda i ämnet: slingor är färgränder som man vill ha i håret för att göra det sådär intressant som 1990-talets svampmålade väggar eller billackering med fartränder.)
Det är i frisörskeskedet det är viktigt med örhängen, har jag kommit på.
Om man som jag byter frisörska endast när den gamla verkar har tröttnat, är det vid första dejten viktigt att göra ett gott intryck. Jag lufsar in med gympaskor och jeans, klädd i min sons hoodie och påsar under ögonen. Men! Om jag då har på mig örhängen, ger jag ju sken av att jag bryr mig om mitt yttre. Och blir förstås klippt snyggare än om jag är totallufsig. (Mina vetenskapliga undersökningar av denna typ är svåra att få bekräftade.)
Den nya, helt obekanta frisörskan utexaminerades 1978, hade ont i alla leder och kotor, led av eksem och handdarrningar … och frågade om jag ville ha en svinrygg när hon var färdig! (Svinrygg är inte en diagnos, det är en frisyr. En flott knut, liksom.) Sedan visade hon med extrem yrkesskicklighet hur man gjorde ”förr i tiden” och gjorde mig precis hur vacker som helst. Vilket jag glömde att fotografera.
Tillägg:
”Det aktuella hårmodet vid 1950-talets mitt är i sin varierande form nästan idealiskt.” (Husmorslexikon, 1957.)
Min skalle (och hjärna?) är så stor att den inte får plats i en sån där slinghätta, så de får använda en plastpåse istället.
Och i den där slingmössan och med virknålen, då påminns man om att ska man vara fin får man lida pin och sedan börjar man färga håret snarare än slinga det.
Meeeen, att du vågar! Mooodigt.
Med tanke på förra årets erfarenheter.
När jag var ensam mamma till mina äldsta pojkar, suckade sjuåringen och sa ”Du blir väl aldrig gift igen; du har ju aldrig örhängen”. Han och Lotten måste vara själsfränder.
Jag är så nöjd med de gratisslingor som åren/barnen/Gud? givit mig.
Men jag har örhängen ibland. Senast var det nog sistgången jag gifte mig.
Fattar ingenting av dagen inlägg.
Skall Lottten bli ännu snyggare via hjälp av frisören??
Vill bara tala om att vid femtiotalets mitt togs i damtidningar det som hade med kvinnors liv att göra – vilket ansågs vara hemmets vård, barn och som synes frisyrer – på största allvar.
Vissa tjocka hemvårdsböcker var närmast vetenskapliga till sin natur. Det fanns inget ”åh asså då va…öh” kring detta. Man skulle vara stolt över sin yrkeskunskap både som hemmafru och yrkesarbetande!
Där tycker jag faktiskt vi har missat något. Mycket annat som fanns på femtiotalet, som byxgördlar och abortförbud och inställningen att fruar på något sätt var annställda av sina äkta män, är man innerligt tacksam för att de försvann. Men man slapp nakenkläder och ingen trodde att vem som helst kunde ta hand om hem och barn bara så där med armbågen, och framför allt inte om man hade ett yrke utom hemmet.
Så låt er inte stressas av att ni inte BÅDE kan vara hundraprocentigt närvarande föräldrar, ha ett skinande rent hem, banta, laga boeuf bourgignonne och samtidigt LE!
Can’t be done! So relax and be happy!
(I hemlighet tror jag att Lotten gör slingor hos en darrhänt frisörska bara för att få något att blogga om. Som grönt hår eller så!)
Apropos SVINRYGG:
Jag vet besked för jag var med!
Det här är svinrygg.
Som man ju har haft hået i, i sin ungdom. Minus prydnad.
(Förra wv: lamphead)
Jag letade efter en snygg svinryggsbild, men hittade inga. Jag vill ha en från anno dazumal, inte en ny. Farah Diba?
Tack, Örjan. Men idag är jag snyggare än snyggast: risbusken till hår är prydd med femton fjädrar.
Farah Diba hade stor tupering uppe på huvudet.
När jag bär örhängen säger alltid människor: ”Har DU örhängen?”, vilket jag tolkar som en grov förolämpning och utdelar en omedelbar karatespark (det sista sker för det mesta bara i min tanke).
Jag tycker du ska chocka alla och ha din naturliga hårfärg, eller möjligen tona det lite mörkare.
Jag har hittat en tjusig bild på Grace Kelly där svinryggen syns tydligt.
(På den här bloggadressen
http://brollopsideer.blogg.se/)
Efter misslyckade försök att skicka den hit har jag skickat den via mejl!
Frisörer ska man vara försiktig med. Minns du mitt äventyr hos Sagoprinsen på Riddargatan? Ormtjusad av hans ljuvliga yttre blev jag snaggad innan jag hann säga virknål.
Slingor och färgning suger, tycker jag. Fram för naturens härjningar i testarna.
Wv säjer att repyr ska man särskilt akta sej för att ha i håret.
Så då tycker du heller inte om mitt idag fjäderprydda hår, Ökenråttan? Helt onaturligt är det …
Jag har fått sju (7!) kramar av helt främmande kram-människor som yyyylade i mitt öra att jag var det finaste de har sett någonsin.
(Själv trodde jag att jag såg ut som en indian.)
Nä, nu ska jag dricka Brown Brothers.
Vaddå svinrygg hade jag fram till häromåret när jag klippte håret aningen kortare. Det är en mycket praktisk frisyr som man kan vrida ihop på sig själv med lite övning.
Wv anabarbe – Anna, barbera dig?
På tal om Grace Kelly – se ”Rear Window”. Gör det.
(Där har hon f ö också stundom svinrygg.)
Jo men visst kan det vara Audrey Hepburn! De står på rad på väg att bli presenterade för den engelska drottningen eller?
Fjädrarna är borta. Eftersom ingen verkar kunna garantera att de inte tagits från döda djur. Likt dunskandalen i vintras. Här pyntas varken hår eller ris.
Ingela:
Jag hade inga örhängen när jag
gifte mig heller! 🙂
loppran: Men ett väldigt fint halsband!
Fast den där slingmössan hade kunnat bli början till ett nytt basketmode tycker jag!
Loppran: Det var ett klokt beslut. När man har snygga glasögon ska man inte ha för mycket av andra prydnader. Pärlhalsband till blev helt lagom.