Hoppa till innehåll

Kvällen när jag blev spottad på

Jomensåatt.

(Så där inleder man gärna sina blogginlägg när man är av den coola sorten. Vilket jag från och med nu är. För jag har varit på vardagsrumskonsert. Och kunde därför inte se på fotbollslandskampen!)

Perfekt plockmat som jag åt av i sju timmar. (Medan jag sneglade på den där tv:n som stod död och tyst. Och så funderade jag på om man skulle kunna sätta på den en liten stund, bara för att kolla hur det gick för Mellberg.)

Jag har suttit på första bänken (parkett) på Dramaten och jag har dinglat med benen från ett tjugotal scener i både Sverige och Dallas samt Frankrike, men aldrig har jag suttit så nära artisterna som ikväll.

(Och hur går det för Henke Larsson som bara har innebandy i benen? tänkte jag också.)

Den fladdrande är Peter Barlach, den där ängeln till höger är Frans Haraldsen. (Just i detta ögonblick hade jag faktiskt inte en tanke på fotbollar.)

Det här är alltså två trubadurer (slash massa annat) som far Sverige runt och spelar i folks vardagsrum. Man hyr liksom musik fast betalar inget, utan publiken lägger pengar i en (urflådig) hatt istället. När man lägger i pengarna, gör man det fullt synligt, långsamt och stolt när man lägger en hundring. När man lägger en tia, gör man det så att ingen ser.

Hej, Skatteverket. Det här är dagslönen. Och teckningar, visitkort, tandpetare, enkronor samt en visdomstand. (Förlåt. Nu överdrev jag.)

 

Peter (ja, jag lägger ju bort titlarna väldigt snabbt med folk som jag tror mig känna) spelade i en lätt tillbakalutad position som signalerade ”jag förbereder mig för att dansa limbo”, medan den lätt hukande Frans såg ut att tänka ”jag är en basketspelare som spelar tajt försvar”. Dessa kontraster i klädsel, personlighet och hållning funkade perfekt, så jag busvisslade tills de andra runt omkring mig började sticka sina pekfingrar så långt in i öronen att de såg ut att kittla trumhinnorna.

(I detta läge visste jag inte att Isaksson storspelade och att både Mellberg och Majstorovic spelade bättre än någonsin. För jag var helt inne i konserten. Tyvärr spelar Sverige bättre när jag inte ser på och Zlatan inte är med.)

Nu är det ju inte så gott om plats i ett vardagsrum på Söder, men plötsligt tyckte vi om att sitta som packade sillar – revirtänkandet flög all världens kos. Översättarhelena hade tagit sig hit ända från Göteborg och satt längst fram precis som jag, men till skillnad från mig, välte hon inte omkull ett stort glas isvatten på golvet. Inte heller klev hon sedan i det kalla, blöta och blev plaskvåt. Därför satt hon heller inte och hackade tänder av fotförfrysning och en vag känsla av annalkande förkylning under hela föreställningen.

(Sverige klarade 0–0 mot Portugal, vilket kan liknas vid en vinst. Peter Barlach delade min glädje och var den ende i hela lägenheten som var villig att prata lite fotboll. Edit: Jag glömde att berömma Ica och Broder Jakob, som gav mig eftermatchenrapporter via telefon.)

Tulledutt.

Extremt värdefull och intressant fotnot:
Journalisten på SvD som jag länkar till där ovan hyrde 1988 ut sin lägenhet i Lund till mig och Den blifvande djefla mannen. Där spillde jag förresten en stor indisk gryta inför inbjudna gäster på en orange ryamatta.

Share
Publicerat iBloggen

20 kommentarer

  1. Vi har enbart vita ryamattor. Indisk gryta passar nog bättre på en orange ryamatta. (Eller ännu bättre på tallriken)

  2. Jag tycker det är otäckt med fotboll. Här i Berlin vraalade folkmassorna igaar paa Hbh med sina tyska röster saa att man kom att tänka paa naagot helt annat…

  3. Ica

    Jag är grymt missnöjd att inte mitt referat av denna underbara match finns länkad. Det var ju ändå därifrån du fick all information. Mig alltså, inte bloggen 😉

  4. Nejnej, jag fick ju inte inrformationen från din blogg, Ica, jag fick referatet av din röst i mitt öra via telefon. Dessutom ringde jag även till den väldigt refererande Broder Jakob, som sa att om jag någonsin skulle få för mig att skaffa en annan djefla man, så godkänner han på rak arm Majstorovic som svåger.

    NU ska jag läsa ditt referat och länka!

    Fru Decibel är i Berlin! Jag ville jag vore i Berlin!

    Pseudonaja: Vet du, vi skrapade upp grytan och serverade gästerna …

  5. Asså … om detta vore På Minuten så skulle jag pipa och säga “flykt från ämnet”. Jag finner ingenting om något spottande.

    För övrigt befann jag mig på en konsert i stockholmstrakten igår jag med något längre fram än du, nämligen i kören!

  6. Jag tycker att det låter obehagligt med indisk mat i en ryamatta, eller snarare är det ryan i maten jag tycker låter onajs.

    Tänkte också hojta om att jag länkat till dig i min blogg i en redaktionell fråga, kanske man kan säga.

  7. Ica

    Nä, jag skrev ju det: via mig, inte bloggen. Sen att jag bakade in det helt lurigt är en annan sak.
    Nu är mitt inlägg angående nyttan med gummiband plus en bild uppdaterad.

  8. Lotten syftar nog på närheten till artisterna. Jag satt själv en gång på första bänk under ett Ernst-Hugo Järegård-uppträdande. Där kan man snacka om att ha blivit spottad på.

  9. Eller heter det -framträdande? Hursomhelst så kan jag skriva under på att karln saliverade minst lika mycket som skitsnacket gav vid handen.

  10. Cecilia N: Det var precis som Plastfarfar skriver — jag satt så nära scenkanten att jag blev spottad på. Men det skulle man liksom läsa i undertexten. (Mycket undertexter nu.)

  11. Ökenråttan

    Nära aktören … Då minns jag “Natten bortom skogarna” av Jean-Marie Coltès, den där lilla scenen högt uppe i Dramaten-huset, Totte (Thorsten Flinck)i rollen , en halv meter från våra knän. Lille Maken, Älskade Dottern och jag satt där, andlösa, tror jag man kan säja. Varför skulle herr T.F. fara fram så vårdslöst med sej och sin talang?

  12. Det var obehagligt. Äckligt, rent ut sagt. Jag blev en hjälte fattigare.

  13. Fast i vardagsrummet var det inte alls äckligt, bara kul!

    En anan spottare var för övrigt Allan Edwall.

  14. Och medan ni förlustade er i vardagsrummet tillsammans med min man (ja, inte bara då) fick jag trösta mig med kasedans på norsk.

    Jag ville jag vore etc.

    coselli säger wv. Låter som en synnerligen kompetent fotbollsspelare om ni frågar mig.

    Eller är det “koselig” som avses? Jag är mycket språkförvirrad efter en helg hos broderfolket.

  15. Sven Wollter spottar litervis under en föreställning…

  16. Men Cruella, jag måste ha missat din man! Hur ser han ut? Hade han möjligtvis rutig skjorta?

  17. Nu var Översättarhelena jätterolig! Ty alla män på denna fest bar rutig skjorta. (För att inte tala om uniformen på alla kvinnor: svart top.)

    Jag talade väl och länge med Cruellas man, som envisades med att kalla sin hustru något helt annat än Cruella. Skumt, på min ära.

  18. Ja. Han erkände skamset att han hade rutig skjorta. Men han hade inget hår, varken då eller nu eller i framtiden.

    wv fortsätter med fotbollsproffs: foroli.

    Eller riskerar vi bli for roliga här inne?

  19. Cruellamaken behöver sannerligen inte skämmas över sin rutiga skjorta, eftersom det var det rättaste man kunde ha på den festen! Själv hade jag lackskor, men alla var snälla mot mig ändå.

  20. Själv hade jag omaka strumpor, vilket man tydligen lade märke till ända från scenen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.