Hoppa till innehåll

Schyffert, Izzard, Ekman och Bergman

Igår kväll klockan sju satt vi i godan ro (jo tjenare, med fem barn är det varken godan eller någon annan ro någonsin) och åt spaghetti med köttfärssås. Jag hade ett utsökt rött vin i glaset och kände att nämen det här är väl ändå livet.

– Plioooinokniong! sa det samtidigt i både min och Den djefla mannens mobiler.
– Shit! Henrik Schyffert! sa min djefla man och stirrade sin mobildisplay.
– Va? Känner du Henrik Schyffert? sa Sextonåringen.
– Nämen vad kul – Henrik Schyffert! sa jag och tittade på min display.
– Va? Känner du också Henrik Schyffert? sa Sextonåringen.

Numera är det svårt att imponera på Sextonåringen, så jag hade god lust att mumla jahadå och bara ta en till bit mat.

– Nej, sa min djefla man, det var bara en påminnelse. Vi ska gå på Henrik Schyfferts föreställning om en timme.
– De där påminnelserna som synkar med datorns almanacka funkar bra, det är bara synd när man blir väckt mitt i natten av ”Plioooinokniong! Tandläkarn kl 15”, sa jag och svepte vinet för att hinna leta reda på människokläder eftersom man sällan går på teater iklädd träningsoverall från 1982.

Sanningen var att vi komplett, fullständigt och totalt hade ”glömt” att vi skulle gå. (Vadan dessa citattecken? undrar ni. Jo – det är Schyffertsk ironi det där. Man vet inte riktigt vad som ironiseras och man vet inte om det är allvar eller ”skoj”. Se, där dök de upp igen! Tänk om jag håller på att förvandlas ironatör!)

Sådär otydlig var han inte i verkligheten. Observera och ge poäng för boken där i vänstra hörnet: SAOL.

Jag kan alltså varmt rekommendera föreställningen ”The 90’s – ett försvarstal”. Gillar man Eddie Izzard (vilket man gör och hör sen), har man roligt med Henrik Schyffert. Särskilt gillar jag när han gång på gång återkommer till ämnen och knyter ihop säckar på löpande band. I mörkret antecknade jag en massa som jag idag inte kan få ihop till mer än ”kraff … Ovve T. … pappradio … cigfläkt … mage … bra kontakt m. publiken”.

Vi höll inte på att ta oss ut ur teatern efter föreställningen eftersom jag var tvungen att lusläsa alla gamla affischer på vägen nerför de plastmattekontaminerade marmortrapporna.

Vi blev som nästan de allra sista ut ur foajén mingelintervjuade av en journalist som ville veta vad vi mindes av 1990-talet. Förutom en farlig massa graviditeter, rabblade jag brons i fotbolls-VM, friidrotts-VM i Göteborg, Jonathan Edwards världsrekord, Ludmilas framgångar, Pernilla Wibergs bragder, hockey-VM-guld 1991, -92 och -98 medan Den djefla mannen med en tår i ögonvrån suckade:

– Åh. Modem … 28.8 … U.S. Robotics … suck.

Ah, vi tar väl en ljuvlig liten Izzard nu?

”… because it’s a fucking h in it!”

Share
Publicerat iBloggen

14 kommentarer

  1. ab

    Ja, man gillar Izzard skarpt!

    Hur länge höll Schyffert på?

  2. Jag var också där! Och ja, föreställningen rekommenderas.
    (och han höll nog på rätt länge, jag hade ingen klocka men ett par timmar bör det ha varit?)

  3. Izzard är underbar. Vad glad jag blir att kvinnan som ska komma till klassen imorgon har bra smak. Inte för att jag hade tvivlat på det, men Izzard är en klar guldstjärna.

  4. Vad jag minns av nittiotalet?

    Jag kan inte säga tonårsbekymmer. Jag kan inte säga studielån. Jag kan inte säga något om vuxenlivet.

    Jag kan faktiskt inte säga så mycket alls, jag minns det knappt. Samtidigt som jag minns massor. Det var så att säga min barndom.

    Min första kärlek, jodå, dem min jag. En februaridag, eller var det mars? Vi åkte skridskor på skolans spolade plan. Vi satt i snödriva, eller plogvallen eller vad ni nu vill kalla den.

    Där satt vi. Och jag frågade chans.

  5. Det var också bra, AB: Schyffert deklarerade tydligt att han skulle hålla på i 1 timme och 40 minuter — och gjorde det. Så vi var där samtidigt, Stina?

    Jaså, vi har en Sofie som jag komemr att träffa på en föreläsning imorrn här, ahaaaa.

    Misswar: Där har du ju ett jättebra blogginlägg: om första kärleken. (Min första kärlek drabbade mig när jag var 4 år, så den historien är komplett ointressant.)

  6. Jag har, med anledning av Förstagångsutmaningarna, publicerat ett minne från 1998.
    wv : nedusch
    passar in på vädret vid tillfället ifråga!

  7. Ja,det kommer först efter midnatt förstås – inlägget från 1998 dvs…

  8. ab

    1:40 är rätt styvt. Mitt längsta ät två timmar, orepeterat… det gick bra det med!

    Undrar om det finns något klipp på Youtube? På Schyfferts 90-tal, alltså. Ska kolla.

  9. ab

    Jodå, det finns ett klipp på Youtube där HS sitter och läser en utskrift av ett Knesset med Kristian Luuk (som då tydligen hade lugg). Tyvärr är ljudkvalitén inte så bra, men man hör det mesta.

  10. Superklipp med Izzard. Är Schyffert på turné?

  11. Jag vill skryta igen, men jag låter bli.

  12. Här får man skryta hej vilt, så skryt på.

    Ja, Howdy, han är på repristurné till och med. I våras bloggade han om allt som hände och skedde, men inte nu när allt bara flyter på av sig själv. Så här hade han skrivit idag om han hade bloggat om gårdagen:

    Två gånger Etuna igår. Första var helt ok, andra SKITKUL. Mest för en suverän Oskar i publiken. Stående ovationer. Fast nu börjar jag ju rätt van vid det.

  13. Åh, Eddie Izzard är underbar, en favorit sedan länge. Från 90-talet, till exempel! :o)

    Har varit lite tveksam till Schyfferts show, men nu blir jag väldigt väldigt sugen på att se den ändå. Fast då är det antagligen försent, som vanligt.

    wv: milomes – är det en fågel? ett flygplan? eller bara en vanlig fegis?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.