Hoppa till innehåll

Farstahallen och gympasalen i Tärendö (uppdat.)

Just nu sitter jag på golvet i Farstahallen i Stockholm. Om fem timmar kommer jag att sitta på golvet i Västertorpshallen i Stockholm. För snart 30 år sedan satt jag på precis samma sätt på golvet i Tärendö. I Överkalix. I Boden. Någon enstaka gång i Piteå.

Det handlar alltså om bortamatcher.

När jag var liten och spelade basket i Luleå, hade klubben ett gäng minibussar som coachen körde mil etter mil. Vi var borta hela helgerna, sov på liggunderlag och aldrig, aldrig, aaaaaaldrig var det någon förälder med på färden. Hade jag velat ha mina föräldrar med? Nope. Mamma hade hejat på laget med de snyggaste dräkterna och pappa hade hejat för mycket.

Idag kör vi våra barn enligt ett sedan länge uppgjort schema och är med och kollar på alla hemmamatcher. Kanske hade jag knorrat om barnen hade valt fotboll eller hockey istället för basket i varma, illaluktande, dammiga hallar – nu njuter jag bara.

Men vart man än kommer för en bortamatch är reaktionerna alltid likadana:

– Uäääh! Vilket golv!
– Nej, kolla korgarna! Alldeles snea!
– Men har dom inga linjer på sidorna?
– Taket trillar ner!
– Bara hälften av lamporna funkar!
– Det här kommer inte att gåååå!

Sedan ordnar det sig alltid. Hala golv är inte något problem om man först kliver i en pöl med läsk, sneda korgar vänjer man sig vid – och om det är mörkt, är det ju mörkt för båda lagen.

Här i Farstahallen är takhöjden i klass med ett härbre från 1700-talet, så vi får akta oss för höga långpass och skott med snygg båge.

 

Fjortonåringarna som ska spela flätar varandras hår, tittar på P98 som spelar före, stretchar lite och fnittrar.

Det finns bara ett fel, egentligen. Jag är inte 14 år och får inte vara med och spela!

Uppdaterat
Tragedi i baskethallen! Ett kortläsarår motsvarar tydligen tjugo människoår.

Den hastiga bortgången var brutal och oväntad, såsom hastiga bortgångar plägar vara.
Share
Publicerat iBloggen

15 kommentarer

  1. Kerry

    Oj, vilken nostalgikick bilden av tjejerna gav mig! Speciellt eftersom jag nästan ser mig själv där, i sned hästsvans och blicken i fjärran. Flicklagsresorna var ju kul, men samtidigt jobbiga, eftersom man (jag) ALLTID var kär i nån av B-pojkarna och alltid plågsamt medveten om var denna person befanns sig i salen. En omständighet som minst sagt färgade av sig på spelet. Jag blev, sorgligt nog, ingen riktigt bra basketspelare förrän jag fick en egen pojkvän och kunde koncentrera mig på matcherna, inser jag nu.
    Sneda korgar är trist. Men det brukar finnas hjälpsamma unga män som gärna försöker “hänga dem rätt” igen.

  2. Har du slutat spela Lotten?

    (wv funferob)

  3. Oh no, Jessika – jag kommer inte att sluta spela. Vi tänkte införa rollatorbasket i klubben när vi tanter inte längre kan hålla balansen.

    Än så länge huserar jag i div. 3 — och har aldrig, aldrig, aldrig ett medföljande, svettigt, läckert herrlag att kolla på. Och kan alltså fokusera på vårt eget spel …

  4. Sådärja, nu klev jag på — och mosade — min kortläsare till kameran.

    *snyft*

    Ett kungarike för en lödkolv.

  5. Bortamatcher är kul – utom när man kommer fram och upptäcker att ingen tagit med matchställen. Själv ska jag gå och kolla hemmamatch idag. Jag tror vi kanske drar iväg hela familjen, till och med, för att se när Magic & Co förhoppningsvis mosar Lerum.

  6. “Slår som han plägar inom kort, slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla …”, fick jag som luletös lära min rabbla. Fick du också det? För vem skriver egentligen “plägar” om inte en luletös?

  7. Det där med livslängd – även UNGA människor upphör att fungera – om de kommer ivägen för en ångvält…
    Så slutsatsen om överlevnad verkar inte vetenskapligt korrekt!
    wv:o-ve…

  8. Rollator- jag studsade till.
    Roller använder man ju med målarfärg.
    Rullar gör hjul.
    Kollade med Wikipedia
    Lotten har som vanligt rätt.Både roll- och rullator är godkända.
    Tänk vad amerikaniserat stavning blivit.
    Förresten kallas det “Walker” enl engelska Wiki

  9. Mr Walker — det är ju Fantomen. Vilket tar oss tillbaks till trygga Eskilstuna.

  10. Örjan — jag tror att jag skriver rull- varannan gång och roll- varannan.

    Howdy: Nej, jag kunde faktiskt inte den ramsan! Jag är väl helt enkelt en stofil. Häromdagen skrev jag “till yttermera visso” och fick ett gapskratt av den som läste över axeln, för:

    – Så där kan man ju inte kombinera orden!

  11. Jag har lovat fjortonåringarna att skriva detta med fetstil:

    De vann båda sina matcher i Stockholm.

  12. Gratulerar 14-åringen.

    Wv gratulerar även på sitt eminenta sätt
    “topserie”
    Är mailad.

  13. Det är nog snarare jag som är en stofil, som citerar Rydbergs “Tomten” i ett basketinlägg.

  14. Helt otroligt: Örjan har mejlat WV:n “topserie” till mig. Den är hur vacker som helst.

    Howdy: Just därför är man en bloggkommentatös — för att i ett basketsammanhang få citera Tomten.

    Kerry: Spelar du fortfarande?

  15. Tänk om….
    Klubben hade massor av pengar.
    då-
    kunde Ni märka (topp-)luvor med
    “topserie”
    -till lagets och dagens bäste spelare.

    Dubbelt upp -dubbeltopp?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.