Hoppa till innehåll

Intresseklubben antecknar: basket är kul

En cheeseburgare. (Säger någon ostburgare idag?)

Jag sitter just nu på ett tåg som ska föra mig till Uddevalla (50 000 inv.). Där kan man en söndagkväll äta pizza, hamburgare och korv med mos. Dumma Uddevalla. Och inte ligger tågstationen mitt i stan heller, dumma Uddevalla.

(Hörs det att jag hellre hade stannat hemma och sovit?)

Så här vackert var det på Arbogas station (13 000 inv.) i eftermiddags. Arkitekturen symboliserar nutidens stramhet som kontrasterar med det specialdesignade typsnittets rundade former

Igår var det roligare. Då åkte jag och fem andra basketdamer till Askersund (11 000 inv.) för att spela en förfärlig match. För så är det: i basket har man lika många spelare på bänken som på planen och så byter man ut dem hej vilt hur många gånger som helst under matchen. Med en enda fjuttig avbytare kan jag ju (som jag brukar) inte bli utfoulad eller vricka fötterna.

Av de sex spelarna hade en ont i ryggen, en ont i knät och en just tillfrisknat efter en förkylning. Fast med sammanlagt nästan 100 års basketträningar i ryggen, gropar i låren och coola skor tänkte vi i alla fall göra vårt bästa. Men vi hade ändå bestämt oss för att det skulle bli en förfärlig match.

Vi började med att i bilen äta matchande matsäck: tunnbrödmackor och pannkakor.

 

Vi fortsatte sedan med det obligatoriska knarket i omklädningsrummet: kaffe och pistagechoklad. Samt fniss och fnitter.

– Vem har en extra klämma?
– Vilken färg spelar vi i?
– Var är min andra sko?
– Vill någon ha lite banan?
– Kan du tejpa min tumme?
– Ska vi ha de röda t-shirtarna ovanpå?
– Jag kan inte få in vatten i min flaska!
– Hjälp, vilket halt golv!

Det hala golvet störde oss inte efter att vi hade hällt ut lite sockrig läsk på golvet och alla i tur och ordning klivit i pölen. Sedan spelade vi med gnissliga skor en fullkomligt lysande match där vi alla gjorde precis allt rätt. Trots att vi bara hade en avbytare, ville ingen gå av planen.

– Nej, jag är inte trött, låt mig spela! sa alla.

Vi passade runt i anfall, vi var lugna, vi sprang på snabba uppspel, vi snodde bollar, vi klagade bara lite på domarna (förlåt) och vi fick många assists eftersom vi såg till att en av våra spelare gjorde 48 poäng. (Vad vi inte visste då var att hon med sin pojkvän hade slagit vad. Om hon gjorde 50 poäng, skulle hon slippa diska i en hel månad.)

När Askersund av trötthet bytte till zonförsvar (när man försvarar ett visst område istället för att sitta fast som en tejpbit på en motspelare), tackade vi och tog emot och påminde varandra om att ha en center som följer med på high och en framåtillbakarusande på low samt köra långa pass rakt över försvaret. (Jag vet, jag borde nog förklara vad jag menar. Men äsch, läs bara vidare.) Och åh, så bra vi var! Men domarna var galna. Ett exempel:

En Askersundspelare tog ett skott. Hon missade, och returen slogs en i vårt lag om tillsammans med tre Askersundspelare. De hoppade och hoppade och touchade bollen med fingertopparna som volleybollspelare. Hopp, hopp, hopp – och så grabbade vår spelare tag i bollen och höll den över huvudet. Domaren blåste – och gav

1) vår spelare foul
2) Askersund två straffar.

Jag var självutnämnd kapten (man måste vara det när man är spelande coach) och bestämde mig för att protestera.

– Hur kan Askersund få straffar när vi kämpar om en retur?
– Det är fem lagfoul. Då ska de ha straffar.
– Det är det inte alls! Är det lagfoul? sa jag och vände mig mot sekretariatet.
– Nej! Ni har bara två! sa de.
– Ok? sa jag till den ene domaren.
– Öh, sa han. Det var före. Innan.
– Före vaddå?
– Före returen.
– Vid skottet? Men då stod ju hon som fick foulen fem meter från den som sköt! sa jag.
– Tyst nu, sa domaren.

Jag vände mig mot den andre domaren och gjorde gesten ”är inte detta helt tokigt?” med armarna utbredda, varpå han gick fram till mig och viskade i mitt öra:

– Du har rätt. Han dömer skitkonstigt. Men vad ska man göra?

Öh. Säga något, kanske? (Men det sa jag inte. Jag bara visade V-tecknet och gjorde en piruett. En lugnande piruett. Jag har ingen aning om varför, men kanske tycker jag mig ana att konståkare sällan far ut mot domarna. Det måste bero på piruetterna.)

På vägen hem stannade vi och åt som vanligt.

En cheeseburgare. Preciiiis som i reklamen ovan.

Uppdatering
Måste bara gräva fram en fråga ur kommentatorsbåset: Vilken stad med under 20 000 invånare är varmt välkomnande för en utböling en söndagkväll i oktober?

Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. HURRA!
    Jag kom först att gratulera till den förtjusande, underbara, välförtjänta segern.
    MEN
    Se på min blogg i morgon vad som OXÅ har hänt!

  2. Jag beställer OSTburgare, varpå ynglingen i kassan rättade mig och sa jaha, en CHEESEburgare alltså, näe, en ostburgare faktiskt.

  3. Tänk, jag måste börja äta ostburgare för att få möta de intressanta reaktionerna.

    Jag sitter nu på ett dödsdömt tåg (det måste till och med ha ätit sin sista måltid, så ruttet är det) utan internet, utan eluttag, utan restaurangvagn och utan trivsel. Men med halva Sveriges befolkning, verkar det som. Vad händer egentligen i Uddevalla these days?

    En minut kvar på batteriet. Publicera! klick

  4. Efter dumma, dumma tågresan har jag nu installerat mig i ett jättefint hotellrum.

    Men dumma, dumma hotellet har ingen mat!

    Jag citerar ”Noshörningen” av Ionesco:

    – Jag måste ut och jaga mat. Morr.

  5. Jag fick erbjudandet (läs: ordern) att göra lumpen i Uddevalla. Jag tyckte att jag hade dragit en vinstlott. Jag hade fått för mig att det skulle vara en trevlig stad, ”eftersom den låg i Bohuslän”.
    Fel, fel, fel! Inte ens på sommaren var den trevlig. Det fanns inte ens en strand inom vettigt avstånd.
    Jag är böjd att tro att alla andra städer i Bohuslän är trevligare än Uddevalla.
    Enda förlåtande draget är att man inte hypar sig själva.

    Hoppas att din vistelse i Uddevalla blir fin ändå, Lotten. 🙂

  6. Jag har ätit, men morrar fortfarande. (I alla fall lite.)

    Här en intressant utmaning till alla som far och flänger och upplever småstäder: vilken stad med 10–20 000 invånare är riktigt, riktigt välkomnande även en söndag kl. halv åtta?

    Men jag har i alla fall tur med vädret!

  7. Ha! Jag morrar inte längre! På samma sätt som jag i förra veckan upptäckte en bastu i hotellrummet, har jag nu hittat ett …

    ett…

    … ett kök! I mitt hotellrum finns ett helt kök!

    Jag ska nu dricka mängder av te och äta kakor.

  8. Jag tillbringade en vinter i Uddevalla för en 20-30 år sen. Stället verkar sig likt.

    Är det det fortfarande(!) rälsbuss över Västgötaslätten med inblick i folks trädgårdar?

  9. Par

    Jag tycker Uddevalla är en riktigt trevlig stad, men så är jag född (ej uppvuxen) där och har en liten syster med familj i stan. Museet är klart sevärt, det finns fina fik, ett trevligt stadsbibliotek och ett bra antikvariat. Men en söndagkväll i Uddevalla kanske inte är någon höjdare… Vilket hotell har du hamnat på Lotten?

  10. Oj, vad jag inte har åkt rälsbuss idag, Plastfarfar. (Men det låter ju himla trevligt.)

    Jag ligger på Riverside — med en jättepropeller som ser ut som en majblomma utanför entrén.

    (Spräng inte hotellet för att hämnas på mitt dåliga humör, kära Uddevalla-bor. Jag gillar mitt rum med kök.)

  11. Par

    Då är du ju granne med museet. Hoppas du har tid för ett besök. Det brukar finnas äggost i fiket. Mums! / gnestapelle

  12. Båthuspernilla

    Var glad att du inte satt på det ännu mer dödsdömda X2000 mot Uddevalla som spårade ur på Centralbron här i Stockhom vid halv sex i kväll. Eller på något av alla de tåg som skulle söderut, men inte kan passera det havererade tåget.

    Hellre mjölktåg och rälsbuss än urspårning.

  13. Oj. Ojojoj, jag har helt missat denna tåghändelse!

    Tack, ljuva SJ för att jag fick åka mjölkpallståg!

    Jag var faktiskt inne i det utmärkta museet förra gången jag var i Uddevalla — i december förra året. Så underligt. Jag var på dåligt humör då också.

  14. Mina kunskaper om basket är totalt obefintliga, men det är rysligt intressant att läsa dina bloggtexter om sporten!

    I min förra stad (5000 inånare) kunde man på en Söndag klockan halv åtta:
    1, hänga utanför grillen
    2, hänga utanför Tempo/Vivo/Matkassen/Della Bonella/Nyckelgym (Kärt barn har många namn tänkte vi, men det var inte så kärt för det eldades ner här om veckan)
    3, åka moppe eller epa med grannbybor på Konsumparkeringen
    4, hänga i gympahallen
    5, ha traktorrace med morfar.

    Mariefred verkar slå Uddevalla med hästlängder!

    Och grattis till segern!

  15. par: Javisst, du har så rätt. Bohusläns museum är faktiskt riktigt sevärt. De har väl vunnit några utmärkelser för ”Bästa museum”, eller något sånt?

  16. Min hembyggd (ca 3000) invånare. Där kan man en söndagkväll eventuellt
    1, titta på fotboll eller innebandy
    2, dansa bugg, rock eller något liknande
    3, hänga i frikyrkan
    4, hänga på pizzerian
    5, springa in på ICA fem minuter innan de stänger. Då de har som mest kunder på hela söndagen.

  17. Du antyder att du känner till lite av vad som hänt på Riverside på senare tid. För visst var det där de höll den omtalade Wolfpack-rättegången?

    Psuedonaja: Du har tyvärr fel, det finns värre städer i Bohuslän. Munkedal är till exempel ännu mindre, ännu sömingare och ligger mycket längre från havet. Kungälv är ingen höjdare heller.
    Å andra sidan finns det väldigt många helt fantastiska ställen.

  18. Wolfpack? I noo naassing!

    (Spännande! Jag är här och föreläser till kvart över tre. Ska jag leta efter lik i garderoberna?)

  19. I Uddevalla är min mor född, liksom båda morföräldrarna. En underbar stad för alla minnen jag har därifrån, både egna och de som mormor hann delge innan hon dog i somras.

    Hennes skoaffär, där alla barnbarn fick gratis skor till mitten av 80-talet, låg några kvarter in mot stan på samma sida Bäveån som Kampenhof. Idag ligger där en restaurang som säkert serverar god mat även en söndag.

    Den vackra lilla gångbron över ån strax bredvid bekostades av en affärsinnehavare som inte ville behöva gå omvägen på 50 meter till någon av de befintliga broarna när han skulle sätta in dagens intäkter på banken. går man över bron hamnar man i stadsdelen Söder, där det på innergårdarna fortfarande finns kvar en del gamla redskap från handelshusen. Bland annat ett rött trähus med block och talja för att hissa upp kaffesäckarna till övervåningen, där rostningen skedde.

    På Stora Hellevigsgatan 5 bodde familjen när mormor föddes. De hyrde en lägenhet i gathuset av familjen Lundgren, som själva bodde bredvid sitt karamellkokeri i gårdshuset.

    Sommarvistet hade de på Gustafsberg, Sveriges första badort. Sedan ett par år finns en strandpromenad som går åt det hållet från hamnens södra delar. Utsikten över bron är underbar!

  20. Örjan

    Uddevalla
    Uddevallare=kaffekask=kaffe med Kron.
    Någon som vet varför ”Uddevallare resp kask”?

  21. Stellan: Du har delvis rätt. Munkedal är ett skithål. Fick via en vän lite insyn i hur den kommunen fungerar och det var inget skoj. Å andra sidan så skulle jag kanske inte räkna Munkedal som stad. Snarare by eller håla…
    Kungälv är ingen höjdare men bättre än Uddevalla. Det kan bero på att det råkar vara min hemkommun, som jag är mild i mitt utlåtande…

    🙂

  22. Oj, hakke, jag hann inte kolla in fler restauranger än Butler’s igår.

    Där fick jag mig en tjeckisk öl och en upplevelse: alla där inne var stupfulla. Någon på kursen idag sa initierat och förklarande ”jamen Ljungskile spelade ju mot Halmstad klockan tre”.

  23. Nu är jag i Skövde (50 000 inv.) och kontrollerar. Stationshuset är över all förväntan!

    Bara det att Pressbyrån finns inomhus är ju ett fantastiskt steg i rätt riktning. (Aha, ser nu att Resecentrumet byggdes 1994.)

  24. Arboga har lite problem med sin externa image. När man passerar orten med bil eller tåg kan man inte få något annat intryck än att det är ett skitfult municipalsamhälle.

    Men Arboga är precis som vårt hus var när vi köpte det: bakom den fula ytan fanns något alldeles fantastiskt för den som gillar svensk historia och gamla fina kåkar.

  25. När man följer den djefla mannens Arboga-länk får man bland annat veta att ”han utförde sina kupper utklädd till kvinna”. Jag gillar verkligen ordet ”kupper”. Trots att det är så ”osvenskt”. (Men varför i hela friden särskriver de ”minnes stenen”?)

  26. Hmm… svår fråga. Jag vet i alla fall vilken stad det inte är:
    En stad med mindre än 5 000 innevånare och ingenstans att gå och ingenting att göra (förutom att spela basket förstås, mina päron drog i gång hela den sporten på den orten någon gång typ innan jag var född)är Askersund och jag är övertygad om att det inte är den staden (byn) du menar.
    Förresten …
    Heja Sjöängens IF!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.