Hoppa till innehåll

Har jag närt en orm vid min barm?

Här går man omkring i gul-blå tröja och talar ena dagen om ett stundande fotbolls-EM och nästa dag om ett pågående hockey-VM och så tjoar man om både coacher och skridskoslipningar. Och vad händer? Det visar sig att Femåringen är helt rudis!

Jag satt och tittade på kvarten mot Tjeckien. En nybadad, naken Femåring kröp upp i mitt knä så att skinn gneds mot skinn. Friktionen gjorde ont.

– Aj,oj, aj … stönade jag.
– Oj, har du ont i knäna? sa Femåringen, beredd att blåsa.
– Nej, aj, men kolla den där målvakten, han har ont i knäna.
– Jaha. Är det tennis?
– Nej, det är ishockey.
– Vilken liten boll!
– Ja, den heter puck.
– Kluck?
Puck. Aj, oj. Vet du, din rumpa gör ont på min kind – du kan gå och ta på dig något att sova i.

(Men hjälp, hur har det blivit så här? Varför har jag inte med min yngste son tittat på hockey förut? Varför är barnen ute och leker istället för att vara inne och titta på OS och friidrotts-VM? Vad har jag gjort för fel?)

– Vad händer om man gör självmord? sa Femåringen plötsligt – fortfarande med blicken på den lilla puckbollen.

Min första reflex var här att börja yra om ”begå”, andra reflexen var att skälla ut någon som har lärt honom innebörden av ordet och den tredje reflexen var ingen reflex utan bara en stilla reflektion.

– Självm… Vad me… Självm… du menar självmål?
– Ja. När man gör mål i sig själv. Självmoool.
– Då måste man göra mål på rätt ställe nästa gång så att man inte förlorar. Aj, aj, oj, din fot gör ont på min arm. Gå nu och ta på dig något att sova i!

Femåringen skuttade iväg så där gulligt så att man tänker att man nog borde börja skutta lite mer själv, om än inte naken. Så kom han tillbaka, full i skratt och ”klädd i något att sova i”.

I en strumpa. Inget annat än en strumpa. Men den satt i alla fall på foten.

Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. Vem är inte rudis? Förutom ett år då jag tyckte att jag kunde allt om fotboll och sa åt han hela tiden att hur jävla svårt kan det vara att göra mål till zlatan. Nu kan jag inget om fotboll, jag låg på sjukhus när jag kunde allt 😉
    Och jag kan se femåring och dig framför mig 🙂

  2. Det är inte för sent, vettu. Men det klart, det finns en risk att periodiska systemet tränger ut viktig kompetens om offside, obstruktion, språngnickar, crosspassningar och andra viktiga termer.

    Min treåriga dotter, däremot, har alltid haft ett oroande stort intresse för just hockey. Hon kan titta lika länge på det som hon ser på Byggare Bob. Jag gillar förstås att hon är sportintresserad, men det ska ju vara rätt sport också…

  3. Det där var en riktig solskenshistoria. Femåringar är verkligen störtsköna! En av mina låg och tittade på mig med stora blå ögon en morgon när jag vaknade, och frågade mig om jag visste hur man blir en ängel.

    Och det verkar fullkomligt sunt att vara ointresserad av hockey 🙂

  4. Jag tog med min son på en fotbollsmatch. Sedan dess är han helt såld, och Sebastian Rajalakso är hans stora idol.
    Mitt tips är att ta med dina knoddar till verkligheten – det slår tv:n alla gånger. En riktig match, med riktiga spelare och publik, maskotar, sånger och allt som hör till.

    Och detta har alltså gett till följd att min son numera efter Bolibompa kräver att få se ett par inslag från diftv.se varje kväll.

    skriverier.blogspot.com

  5. Puckboll eller kanske rent av puckoboll är ju annars ett fint namn på själva sporten!

  6. Helena satte fingret på det. Och gullungen var redo att blåsa på dina eventuellt värkande knän :).

  7. Puckoboll … men då tycker jag mer att man lattjar med själva puckona ..? Att sparka på liggande spelare, liksom.

  8. … men det ska ju vara rätt sport också …

    Jajamen, Stellan. Du tänker på basket förstås.

  9. Hehe. Inte först och främst. Men det kan duga, i brist på sommarens gröna gräs.

  10. Anna: En gång när Sextonåringen var runt fyra år, vaknade jag när hans näsa nuddade min näsa. Han tittade mig länge djupt i ögonen och sa sedan med stort allvar:

    – Det var nära ögat.

  11. Jag såg en T-shirt med trycket “Dansen räddade mig från idrotten” för ett par dagar sedan.

    För mig låter det lite som ur askan i elden…

  12. Lotten: Sweet 🙂

  13. Ica

    Den där sonen tyckte idag att jag skulle bekanta mig med vattenpölen utanför huset. Jag sa otänksamt att “näe, jag hoppar nog det.” “Jamen, gör det dåååå. HOPPA!”

  14. Nyss vid matbordet frågade Trettonåringen alla sina syskon hur många barn de ska ha och vad de då ska heta. De rabblar alla namn på löpande band (t.ex. Ebba, Otto och Jack) och tydligen kommer jag att bli farmor/mormor till ett trettiotal. Femåringen satt tyst och åt, men väcktes brutalt ur sina drömmar av Åttaåringen:

    – Hallå! Hur många barn ska du ha?
    – Jag ska ha fem.
    – Och vad ska dom heta?
    – Karlsson.

  15. Veka

    En anteckning jag gjorde i slutet av 1972. Det var vår tredje son, en gosse som inte var särskilt talträngd som liten, som vid matbordet lite drömmande satt och såg in i sin framtid.

    ——–
    I dag talade J. ( 3,5 år) ovanligt mycket. Vid middagsbordet sa han plötsligt:

    “Mina egna barn skall få en katt när jag blir stor”.
    – “Vad fint med en katt. Skall du ha många barn då?”
    “Ja, den stora är en pojke som heter Jonke. Åsså småflickorna dom heter Tinge och Tombya. Den andra pojken, han som leker, kallas för Nimbroda. Alla dom ska ha en katt. Tjusigt och härligt tycker dom som är mina barn.”
    ——

    Att han sade så här mycket var så ovanligt att jag var tvungen att skriva ned det. Var han fick namnen ifrån har jag ingen aning – troligen egenpåhittade. En period senare berättade han då och då rätt märkliga historier om några som hette Fisken och Eriksson. Dessa historier skrev jag också ned men vet ej var de finns i dag.

    Barnens drömmar om egna djur kunde vi inte förverkliga. Lyckligtvis fick de på landet umgås med allehanda djur på sommar- och jullov. I stan hade vi bara guppies och vandrande pinnar. Någon av pojkar tyckte att vi väl i alla fall kunde ha en ko på gården. Den skulle kunna beta på den lilla gräsmattan och sova i cykelskjulet. Och istället för att köpa mjölk så kunde vi bara ta hissen ned från femte våningen och mjölka vår egen ko. Praktiskt och lättvindigt. Ingen skulle mer behöva kånka hem tunga kassar med mjölk från affären.

    Än så länge har inget av J:s barn härovan synts till. Endast ett barnbarn har vi, hon har å andra sidan hela fem förnamn! Hennes pappa är en annan av bröderna.

  16. Agneta

    Ja, det var som nog begrips jag, Agneta, som skrev ovanstånde.

  17. Min femåring (min sista femåring, snart sex) gillar motorsport. Det har hon inte från mej kan jag meddela. Pappan är inte heller sån men han uppskattar allt annat i sportväg. IRL och på TV. Särskilt fotboll, som ju sänds på TV jämt. Väldigt praktiskt. När jag börjar gilla sport på TV ska jag också välja fotboll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.