Sedan bloggessensen växte fram, tar jag (och många andra tokar) fram kameran överallt. Eller vaddå kamera, det är väl mest mobilfotograferande numera, har jag förstått. Jag släpar dock – sedan min nya, fina kamera blev stulen – på en gigantisk systemkamera. När jag nu tittar på bilderna som håller på att spränga datorn i småbitar, är det påfallande ofta foton från mögliga hotellrum och allsköns läbbiga toaletter.
Är jag toalettfetischist? Eller bara dokumentär arkivarie? Eller opinionsmakare? (Utan opinion?) Eller bara i största allmänhet … bloggare?
Jag är, trots den basketspelare jag är, inte särskilt lång. Blott 1,72 meter. Men ibland känner jag mig som en jätte.
Nu är jag här tidigt igen, men min morgontidning har uteblivit. Läsa till mogon müslin måste jag, alltså hamnade jag här.
Duschen var nog en medveten handling från städerskan. Nu tvättade du ju väggarna åt henne.
Ha! Man kan ju stämma möte i kommentatorsbås!
– Vi ses hos Lotten i gryningen!
NU har jag hört en riktigt dålig låt här i radion. Totta Näslund. En röd klänning är tydligen svaret på allt.
Jag har en viss böjelse för kranar. Åtskilliga är de handfat på olika offentliga toaletter som jag har fotograferat genom åren. I England brukar dom t.ex. ha en variant som påminner om en fårskalle.(Har tyvärr inget exempel som jag kan visa upp just nu.)
Jag besökte ett någorlunda känt företag i USA för några år sedan… de hade normala toaletter överallt plus en mycket speciell i källaren.
Den kallades ”Hall of Mirrors” och väggarna var täckta med speglar… som speglade speglarna…
Där var det lite svårt att koncentrera sig på det som behövdes göra. Du vet… när man såg sig själv sittandes på tronen, om och om och om och om och om igen.
Charlott: Om du gillar kranar kan du få ditt lystmäte här.
Haha ja såna kranar är jag oxå svag för. Tänk bara på trollhajen och Jean Reno…
Du opionerar oss Lotten 🙂
I Asien kan man, på toalettfronten mötas av ett hål i golvet, med plattor som visar var man ska sätta fötterna. Jag vände alltid i dörren.
Men sparar du på alla de där dass- och mögelbilderna, Lotten? Att hänga femtusen par dojor i taket är väl en sak, men bland den här sortens bilder kanske det skulle vara mindre smärtsamt att rensa?
Det är något med systemkameror och toaletter. I mina fotoalbum är bilderna tagna med en Nikon FE2 (givetvis med svart kamerahus) och där förekommer rikligt med toaletter. På hårddisken har jag bilder tagna med en liten Sony (med fult skal i matt metall) och där lyser hemlighusen med sin frånvaro.
Jag har lite svårt att se logiken bakom att en stor kamera skulle vara att föredra i trånga utrymmen. Kanske passar helt enkelt inte en liten skitkamera på skithuset?
Apropå skit: idag i radion intervjuade vi en pensionerad polis i Strängnäs. Han var arg för att man in Strängnäs har beslutat att moppar inte ska köra på bilvägar utan på gång- och cykelvägar och pensionärerna i staden samlade sig nu till protest.
Jag tyckte att han var lite för lite upprörd, och sa att detta borde ju göra alla arga, det handlar ju inte om pensionärer som kommer att gå omkring och vara rädda för att bli nermejade utan människor i största allmänhet — även barn och medelålders! Då ringer en arg tant in och klagar på att ”den där kvinnan” (det var jag det) hade fått fel för sig.
– Hälsa den där Lotten Bergman *fnyys* att jag, jag är pensionär OCH människa! Tack för mig! *klick*
Miss Gillette: Jag sparar på allt. Och eftersom det som är digitalt liksom inte syns, samlar jag även på dassbilder.
Men en sak som jag måste sluta spara på är favoritbloggar. Idag ska jag stryka de 100 tråkigaste på min lista.
Kära moster mjölgumpa!:
Våran morgontidning uteblev oxå.
Men vi har ju reserver.
Så vi åkte till vårt köpcenter på Väla i stället.
På El-Giganten hade proppen gått så det fanns inget lyse på toiletterna.
Eftersom vi var två kunde vi med dagsljusets hjälp och genom att ömsevis agera dörrvakt treva oss fram till behovstillfredsställelse.
Jessika: 1954 behövde man inte åka längre än till Kroatien (som ju då var en del av Titos Jugoslavien) för att möta dylika avträden)
Lotten:Jag avråder från att DEKLARERA (jfr arga tanten) att nu stryker jag de 100 tråkigaste – då vet ju de varför de blev strukna…
Kalla det rationalisering istället eller någon annan elegant eufemism!(typ föryngringsområde, friställelse etc
Nu ber jag genast om ursäkt för ett klotter jag läste (inte skrev själv) en gång. Detta apropå det tunna amerikanska papperet:
”Tänk om papperet brast
Jag for med handen i en hast
In i skitan och satt fast.”
Näää! Fy mig!
Tack Huskorset, det var precis vad jag behövde!
(Jag ska sätta upp rimmet på en lämplig toa.)
En modern Lubbe Nordström?
Det är lättare idag med digitalkamera.
Tänk om du varit tvungen att skissa överallt …
(Du vill kanske titta på den första parentesen igen.)
Hejsan hoppsan! Som medmänniska slog mig en tanke om det tunna pappret. Jag har egna erfarenheter av att det kan vara lika skrämmande tunt även i Kanada, men då det i Amerikanernas ögon de flesta gånger är samma sak så blir min tes följande:
Amerikanerna är ju kända för sitt överflöd, och då kunde det ju förhålla sig så att papperstillverkaren i fallet räknat ut att genomsnittsamerikanen måste vara skrynklare och att man då kunde spara papper utifrån antagandet att det vid skrynklande alltid rafsas fram en viss mängd papper, oavsett tjocklek. Att de måste ha utgått från att det är skrynklare det handlar om är för mig uppenbart då jag som vikare antagligen skulle gjort slut på en halv rulle vid en session.
Sedär! Nu flög det förbi ytterligare några minuter av mitt liv! :o)
Men, finns det olika klaner beroende på toalettbeteeende?
Skrynklare och vikare.
Uuh, då kanske vi får en till polariserad debatt likt den med hur det nuvarande seklet ska uttalas.
”Tänk om du varit tvungen att skissa överallt” resonerar signaturen dieva apropå din systemkamera. Tänk om du varit tvungen att kissa överallt, tänker jag. Det hade blivit bra tungt med en så tung pjäs. Då hade det varit bättre med ett skissblock, eller hur?
Tänkte på dig när jag såg följande rubrik på TV3s sida om Efterlyst:
Denna säsongen.
Vad trött man blir på Våran ditten, Vårat datten och så den där onödiga bestämningen här ovan! Jag är en vän av talspråk även i skrift, men det finns väl gränser? Skriva i en blogg och skriva på en hemsida för tv är liiite olika…
Gör nåt snälla Lotten! Kräks lite över det i radio t ex.. 🙂
Oj, du skulle ha se toaletter i Nepal. Efter det klagar jag inte längre *skratt*
Alltså, hål i golvet funkar faktiskt (upptäckte jag när jag var så illa tvungen att pröva i Thailand.) Men helst ska man ju inte ha ont i ryggen, eftersom det måste hukas… och så måste man vara försiktig så man inte halkar, för golvet är vått – av VATTEN, väl att märka! Alla prydliga thailändare skopar nämligen vatten efter sig inte bara ner i hålet, utan för säkerhets skull även runtom (det finns liten bassäng med rent vatten och skopa intill.)
I början av sextiotalet bodde jag ett år i Paris. Första halvåret i ett rum å en vind på sjunde våningen eller om det var nionde, med fin utsikt över alla takåsar. Mitt rum och ett antal andra rum låg utmed en korridor på denna vind och vi hade ett gemensamt WC i form av ett minimalt utrymme med två fotsteg och ett hål, samt någon sorts spolanordning. Väggarna såg ut som ren sk-t och var säkert inte rengjorda på decennier eller kanske ett halvt sekel. Man tog eget papper med sig från rummet, öppnade dörren och backade in genom att baklänges försöka hamna rätt på fotstöden. Efter förrättat värv in på rummet igen där eget tvättställ fanns. Det var rätt skönt att, efter detta centrala boende i den franska huvudstaden, finna en boning, ett liten stycke från centrum, som hade såväl WC som badkar.