Hoppa till innehåll

Museibesök igen – och en uppmaning …

När jag var liten och släpades runt Europas alla kyrkor, förbannade jag mitt akademiska öde.

  • Vad brydde jag mig väl om vändkors och funtdopar samt app-cider?
  • Var det egentligen någon skillnad på kapell i skepp och kapell i kyrka och skepp i kyrka?
  • Fick man krypa i kryptan egentligen?
  • Om man inte fick låna några slantar till att tända ett par ljus var det välan ingen mening med något kyrkligt?
  • Fast trosbekännelse och ecklesiologi, jotack, de var kuliga ord.

Jag, Broder Jakob och Orangeluvan frös och gäspade, pappa hummade och mamma föreläste. En gång lyckades jag trilla och skrapa näsan på en hemsk grav inne i kyrkan för att halva sulan på mina träskor hade lossnat och flärpade loss som tungan på en flämtande hund. Jag tänkte – när jag låg där och funderade på att gråta eller inte gråta – att ”så nära en död har jag aldrig varit”.

Och nu drar jag och den djefla mannen in på museer med våra barn. Men banne mig, om vi inte lyckas lite bättre än den äldre generationen. Igår förgyllde vi ett konstmuseum som hade en tillfällig spring-, hopp-, trill-, kas- och lekutställning. Rullskridskor, bollar, konstiga ljud och allehanda skyddsutrustning (för skaderelaterad stämningseliminering) fascinerade så till den grad att vi aldrig höll på att ta oss därifrån. På bilden här ovan har Femåringen och Åttaåringen lagt sig tillrätta framför favoritbilden.

Vad man inte ser är att jag med min fantastiska simultanförmåga även talar allvar med ett intervjuobjekt i telefonen. (Telefonsladden ses med hjälp av lupp.)

Den djefla mannen och den mystiska Trettonåringen leker med perspektiv.

 

Kan vi inte göra denna vecka till museivecka? Alla bloggare som kan, rapporterar om minst ett museibesök! Ja! Det måste inte ha ägt rum nu, eller ens i år! Man kan berätta om’et ändå! Eller så går man verkligen på museum och rapporterar!

(Följdfråga: Kan man med hjälp av ett gäng utropstecken [se stycket ovan] förmå läsare att känna entusiasm inför något så mossigt som museer?)


Bengt var först att hoppa på museitrenden. I kommentarerna finns fler. Jag kan länka här om ni tutar till att ni bloggar om museer! En till: Rigg. En till: hakke … och hakke. En till: Dieva. En till: Maria. Å en till: Miss Gillette.

(Museum i plural – museer – har inte accent. Att många tror att det ska vara det, beror på att vi har en minnesbild av ”caféer” och ”idéer”.)

Share
Publicerat iBloggen

40 kommentarer

  1. Jo! Bra idé! Museer är inte mossiga numera. Numera kan man göra skojiga kåserier om ännu mossiga museer, vilket jag har för mig att t ex Ö-helena har gjort (om Nat hist i Gbg).

    Vad var det för museum ni var på? Det lät hur kul som helst och jag vill dit med mina barn. Till och med den inte så museifrälste maken skulle nog låta sig roa av det här.

  2. På fem minuters gångavstånd från mig ligger Sjöfartshistoriska museet – en riktigt utmaning att skriva något roligt om. Men när barnen var små var vi där så ofta att jag köpte årskort (säkert varannan vecka), eftersom de hade en alldeles riktig, livs levande fiskebåt som man fick leka i! Jag kanske skulle bege mig dit den här veckan och titta på själva utställningarna? Det har jag aldrig gjort.

  3. Absolut! Imorgon hoppas (hoppas, hoppas) jag att jag och den käre maken har kommit över biljetter och har fått se kejsare Qins terrakottaarmé på British Museum.
    Mer om detta har jag skrivit på i min egen hörna av cyberrymden.

    Redan ikväll ska vi titta på världsutställningen om Tutankhamun, fast den visas på O2-arenan så det räknas knappast som museum, eller …?

    Det blir rapport på det här! (Senare.)

  4. vajlan

    I början av ditt inlägg kom jag att tänka på dels ett Italien-besök när jag var strax under sjutton och min gudmor skulle ha mig till alla museer, alla kyrkor, alla kloster och några kyrkogårdar i först Florens men även Assisi, Siena, Perugia och några ställen till. Själv var jag orolig att vara 1. med barn 2. ha en hemsk sjukdom, så jag njöt väl inte så mycket av besöken som jag hade kunnat eller gjort en annan gång, även om jag med förtjusning minns Uffizierna, landskapet och annat. Jäjä.

    Ska jag däremot berätta om ett specifikt museibesök så blir det hur jag som liten hade skelettfobi (det har jag redan pratat om här) och mutade mina klassisar att gå före på museum, så man eliminerade risken för hysteriskt Vajlan-utbrott med ”utspring”. En gång misslyckades rekognoscerandet och jag hittade ett renbangel (gammal eufemism) bakom en dörr… Gosh, jag minns ännu hur jag sprintade ut snabbare än på någon löptävling (som jag brukade skolka ifrån förövrigt). Fast VAR Museet låg minns jag inte.

  5. vajlan

    ”att 1. vara med barn. 2. ha en hemsk sjukdom” ska det naturligtvis stå ovan. könssjukdom that is dessutom.

    jag missade vilket museum ni var på du och familjen?

  6. Mossiga museum?! *snörp* Jag sätter nästan förorättad näsan i vädret å alla muséers vägnar (vilken tur att det inte regnar så jag riskerar att drunknar!).
    När jag & syrrorna var yngre åkte vi ett par gånger per sommar till Gävle stadsmuseum på eget initiativ & vandrade runt. När jag flyttade till Stockholm i slutet av 80-talet bodde jag på Medelhavsmuséet, och jag älskar Hallwyllska Palatset. I somras tog jag med mig ungarna både till Naturhistoriska Muséet och Historiska muséet och dom hade jätteskoj. Tom Tits är ett favoritresmål också – både för barn & vuxna… Och nu i mitten av februari höll B tummarna att det inte skulle komma nå’ snö till friluftsdagen, för då skulle dom nämligen få gå på Tekniska Muséet…
    Att be mig välja favoritmuseum är som att be mig säga vilket av mina barn jag älskar mest…

  7. Jag gillar muséer oavsett om de är mossiga eller nyskapande eller vad som helst. Dessvärre kommer jag ofta på att jag vill gå på museum just på måndagar och då är alla muséer stängda i Göteborg. Förra året gjorde jag en odyssé (så här många accenter, eller hur det stavas, har jag nog aldrig skrivit i en kommentar förut) och besökte nästan alla muséer som finns i Göteborg. Sjöfartshistoriska och Volvos eget återstår.

  8. Senaste museibesöket var synnerligen lärorikt, Nordiska museet där jag studerade inredning genom årtionden. Men det första jag tänker när jag hör ”museum” är när guuben och jag var i Rom och skulle se Sixtinska kapellet och Michelangelos målningar… Trodde liksom det var bara att slinka in, men det visade sig krävas flera kilometers vandring genom Vatikanmuseernas överdådiga, helt sanslösa utställningssalar innan man nådde dit! Mycket törstiga staplade vi flera timmar senare ut, tur att det finns tätt om vattenhål i Rom…

  9. Fast just på ordet museer behöver du inte stoppa in några accenter, Atahari!

    ´= akut accent (jag tänker på ett spjut som åker uppåt och sedan fastnar i en längdhoppare som får åka till akuten)

    `= grav accent (jag tänker på en människa som står vid en grav med handen på hjärtat och från mitt håll sett pekar armen då uppifrån och ner)

  10. Ica

    Nej nej nej! Jag har inte gått på ett museum på… ja,.. näe, jag minns inte. Jag går aldrig dit.Nu blir jag ju utanför i bloggvärlden.

  11. Tänk att ingen av er uttrycker stor avund inför rullskridskobasketpingisen. Det var mycket svårt att loopa, men för varje poäng fick jag bonus eftersom jag var så rund under fötterna.

  12. Min morfar kan hela svenska kungalängden, komplett med årtal. När vi var i Riddarhuset en gång så var det ett jävla malande i två timmar.

    Jag gillar nationalmuseum, Östasiatiska, Gripsholms slott (mycket förtjust i – särskilt den alldeles kors och tvärs uppstoppade tigern), jag gillar slottsmuseer med fina trädgårdar att ströva runt i.

    Nu finns det ju en egen grej som heter museipedagogik, genom att trycka på en knapp och höra hur en fladdermus låter så ja… Vasamuseet tror man ju att man skulle få nog av efter några gånger. Liksom, det är en båt. Hur många båtar finns det inte? Men jag tröttnar inte.

    I Florens tittade vi på tavlor och tavlor och tavlor innan vi instämde med guideboken att man kan faktiskt inte bara titta på konst. Det tar ett bra tag att gå igenom allt. Då åt vi glass istället, gjorde katedralen och lite sånt innan vi shoppade och åt en massa mat istället.

    Dieva; du får VERKLIGEN rapportera från Qin-utställningen!

    Och en slutlig grej. Jag gillar blomutställningar vid slott. Flowershows som det heter i England.

  13. Ja när var jag på museum senast? Eh? Jag skyller på dåligt minne.

    Men jag tänker berätta att i Nordingrå, Häggvik snarare, finns ett egenhändigt skapat museum. Inte av mig men av Anders Åberg. Mannaminne heter det och det tog ganska lång tid att ta sig igenom det redan för några år sedan. Rekommenderas rejält.

    Stora muséet i Neapel har jag också varit på. Och skulle vilja ha bra mycket mer tid till. Det fanns mycket från Pompeij där, t ex en vacker pjäs i blått glas. Alltså från tiden före 79 e Kr. Vad gjorde de på de här breddgraderna då?

  14. Japp, nu är det rapporterat!

    Bengt, jag kunde inte lämna kommentar hos dig, ville bara tipsa om Saltmuseet på Jylland (fick intrycket att du är där ibland). Man kan flyta runt som i döda havet!

  15. Jag skulle också vilja klaga på att man inte kan kommentera hos Bengt. Det är som att försöka prata med munnen full av semla. Liksom.

  16. Ekelundskan

    I min familj får man – på sin födelsedag – själv bestämma hur dagen ska arta sig. Detta gjorde att familjen (läs: jätteintresserade maken, tonårsdottern och åtta-års-grabben) tvingades genomlida en heldag på Malmö museum när jag fyllde 40 år för några månader sedan. Målet med upplevelsen var att hitta på något alla skulle minnas en lång tid framöver. Och jag tror det lyckades. Dock ser nog våra minnen lite olika ut.

  17. Jag tycker inte heller om att det inte är fritt för vem som helst.

    Vi var inne i somras på att åka till det där saltstället. Men färjan ville inte vänta

  18. Jag ÄLSKAR mueeer. Jag upplevde som barn samma sak som Lotten – men blev bara inspirerad att vara lika benägen att släpa barn och barnbarn runt på desamma som min far.

    Länken ovan är bara EN av många till museibesök på min blogg.

  19. Agneta

    Först: museer i Sverige finns det rätt gott om. Här finns länkar till del av dem. Men inte till Domkyrkomuseet i Växjö dit jag en gång försökte få med mig en grupp 11–14-åringar. Endast en gosse nappade på erbjudandet, resten åt glass utanför Växjödomen medan jag och den ende intresserade beskådade något som jag inte längre minns.

    För inte alls lika länga sedan strosade jag med man och några av sönerna runt på detta konstmuseum och efter att jag hade beskådat verk av såväl Bruegel, Bosch som Cranach och många andra storheter, blev jag stående en bra stund framför en rätt liten tavla målad i mitten av 1400-talet. En av sönerna dök smånigom upp vid min sida och jag uttryckte min beundran för verket och lade till »snygg kille dessutom« och fick till svar: »Klart att du tycker, ser du inte att det liknar pappa som ung!«

    Större bild av den lilla tavlan.

  20. Christian

    Apropå terrakottaarmén kan jag berätta att jag såg den på något som kanske var utgrävningsplatsen utanför Xian i Kina för tjugo…fyra år sedan. Lite märkvärdig känner jag mig allt. Hoppas att jag inte tar glädjen från besöket på BM. Jag var bara tvungen att skryta lite.

  21. …och apropå museer i Danmark och i synnerhet museifiket i anslutning, så vill jag utfärda en varning för glasstillbehöret ”guf”!! Bläää!
    (Jag tror att det är ofärdig maräng, men någon kanske har en bättre beskrivning?)

  22. Lite mashmallows över guf?
    Jag äter varken glass eller godis. Men danskarna är bra på att lägga på mycket sött på sina glassar.

    (Nu har jag skrivit om er oförmåga att kommentera. Jag håller med er till 100%.)

  23. Jessica: Jag har inte kommit in än, men det blir rapport. Jag lovar.
    Christian: Inget skryt (varsågod!) riskerar att förta upplevelsen, det är olika saker.

    Jag har gjort misstaget att inte ta med mig min laptop!!!

    Och upptäcker att hotellet har gratis wifi för gäster med egen dator. Arghhh!

    Fullständig rapport blir det först fredag.

    Men Tutankhamon var bra.

  24. […] Som jag berättade igår, hamnade jag hux flux i Uppsala och tvingades av mystiska krafter in i domkyrkan. Min bil drogs mot kyrkan, den korsade Fyrisån av sig själv och mot min vilja hittades en parkeringsplats. (För det kan ju inte vara så att jag frivilligt ville gå in i en kyrka efter att äntligen ha blivit vuxen och börjat få bestämma sådant här själv efter åratal av kyrkotvång?) […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.