Hoppa till innehåll

305 sökresultat för ””

Gott Nytt År!

Köksbordet rymde hemifrån, en skotte tog över matlagningen, jag är iklädd guldtajts och det kommande året blir det bästa av alla!

Uppdatering? Jo. Fast inte. Eller ja, jag kanske kan uppdatera nu – 02:42 – med målande beskrivningar av allt som har hänt, men inte med bilder, för dem spottar bloggerbludder ut som vore de den där allra sista drinken som man inte borde ha svalt. En bild på tajtsen … huäääärk! En bild på tolvslaget, en kilt som dansar can-can och en frackman i combatbrallor … huääärk. En bild på den rosa champagnen som jag glömde kyla och som kl. 00:04 bubbelsprutade ut ur min näsa … uhuhuäärrhoosstäääschnys.)

GOTT NYTT ÅR!
—-

Share
31 kommentarer

Jag ska bli matbloggare när jag blir stor

Fast vid närmare eftertanke ska jag inte alls det. Det var då själva tusan vad svårt det var att stava till morgondagens meny här i huset. Så här är det. Jag och Bästisgrannen ska ställa till kalas med vit duk och vikta servetter samt … lite mer planering är vanligt.

Typisk dialog när vi planerar (och männen röker cigarr och slår små barn eller vad de nu gör):

– Hur många blir vi? säger jag.
– Bara nio. Fast sjutton inklusive barnen, svarar Bästisgrannen.
– Ok. Äta här inne eller i stora salen?
– Stora salen?
– Ja, vardagsrummet!
– Sa du stora salen?
– Ja, men vi äter i köket va?
– Varför kallade du ditt vardagsrum för stora salen?
– Här, var tyst och ta en klunk vin.

Men nu har Bästisgrannen slutat snusa. Livet är inte som det brukar vara. Hon har inte snusat sedan hon somnade på julafton. Det är nästan 300 kronor snus, det! Dialogen nu:

– Hur många blir vi? säger jag.
– Har ingen aning, svarar Bästisgrannen.
– Ok. Runt nitton? föreslår jag.
– Va?
– Vad ska vi äta?
– Äta? Nu?
– Nej, på nyårsafton!
– Varför pratar vi om nyårsafton?
– Här, var tyst och stoppa in den här papperstussen under läppen så kan du kanske tänka bättre.

Kolla nu på menyn och räkna alla konstiga stavningar och utrikiska fnuttar på bokstäverna och fatta hur lång tid det tar att skriva sådant som har tolv vokaler i rad staplade på varandra. Tacka vet jag pölsa och palt, dem vet man var man har.

 

FÖRRÄTT FAST FEL

Rosa champagne.
Löjromstoast – triangelmacka utan kanter men med majonnäs gräddfil, citron, dillvippa, hackad rödlök och crème fraîche
Löjromstoast utan löjrom för gäster som inte begriper att uppskatta detta guld. Ketchup finnes.

HUVUDRÄTT PÅ ETT FAT

Tjeckiskt öl och diverse viner.
Entrecôte med kantarellsås och fänkålsspäckad fransk potatisgratäng med amerikanska stänk.
Fläskfilé med champignonsås utan champignoner grönpepparsås för svampallergiker och till detta en potatisgratäng gjord på vatten och bröd för alla som går på diet.

 

DESSERTEN I ÖKNEN

Citronfromage med krossad ananas och Cointreau, ett hårigt citronmelissblad, en med kärlek utkarvad, snygg chokladflaga samt en klick äkta grädde.
Chåckelaaapudding à la poussière.
Kaffe och hinkvis med te.

Reservation för av trötthet orsakade ändringar och hårstrån i såsen.


Hur ska vi vika servetterna? Som doggy bags?

Share
39 kommentarer

Saker man säger

Kanske går man efter ett par blogg-år i cirklar och skriver samma sak som man skrev nyss. Men fastän det känns som igår, var det länge sedan jag berättade om saker man säger.

(Visserligen kanske det hade varit mer intressant att vända på tårtan och istället prata om sådant man inte säger som ”Du kör ju bil som min mamma” eller ”Nej tack, inte mer, du lagar ju helt smaklös mat”, men det får vi ta en annan gång.)

Hösten 2006 skrev jag om ”Hilfe” och ”Markeeera” och våren 2006 skrev jag om ”att vara i tvättkorgen”, då jag av R Skriverier lärde mig det så användbara uttrycket ”… och levande hjortar”.

—-
Nu ska ni får er ännu ett användbart uttryck, som jag började yra om redan för flera dagar sedan.

Den i våra moderna ögon väldigt teatraliske skådespelaren Anders de Wahl (1869–1956) är inte särskilt känd idag. Men på sin tid (bilden är från 1919) var han stormigare än Persbrandt, Malmsjö, Ramberg och Stormare tillsammans. Ett kort citat ur Nordisk Familjebok (Uggleupplagan, 1907):

”Han är en scenisk realist, som förstår att göra sina framställningar trovärdiga, men på samma gång stämningsfulla, hvarvid man för hans känslas omedelbara värme och djup gärna glömmer vissa öfverdrifter och små maner i det mimiska m.m. I alla händelser är han stadd i fortgående utveckling.”

Anders de Wahl var som man säger lite svår på spriten. Under en fest i de mer fashionabla kvarteren i Stockholm skulle han vingla ut på toa, men utan att han själv insåg det, hamnade han ute på balkongen. När han småhummande lättade på trycket så att det skvalade ner på gatan, råkade ett förbipasserande par få några stänk på sig. Naturligtvis började de skrika och hojta, hötta med näven och försöka skaka av sig de fasansfulla dropparna från hovaktören i ovan. Anders de Wahl sade då lugnt med sin kraftfulla tordönsstämma:

– Å fan. Det är folk i pottan.

—–
Därför säger jag stundom ”Det är fullt med folk i pottan” när jag blir förvånad av folksamlingar som borde ha annat för sig. Men mycket få förstår vad jag menar.

Jag har inte hittat denna historia nedskriven någonstans. Om jag har fel, får ni gärna rätta mig!

Share
27 kommentarer

Bilhjälm mitt i natten

Jag kan inte sova, och inte hjälper det att jag ligger här och fnissar med datorn uppslagen.

Jag diskuterade nämligen igår bilhjälmar. Av vad jag minns, hade mina föräldrar runt 1970 bara säkerhetsbälte när vi åkte bil. Men både min djefla man och Bästisgrannen minns sina föräldrar iklädda bilhjälm. Rökande förstås.

Bilhjälm från 1969, hittad på Tradera.

Barnen var på denna tid osårbara, så de behövde varken bära huvudskydd eller sitta fastspända. Nu är frågan om vi inte ska införa hjälmtvång i bil bara för att det skulle se så roligt ut och skapa krigsstilsrubriker i tidningarna. (I filmen ”Benny & Joon” ser man väl en bilhjälm? )

Produkten ”gånghjälm” saknas ju helt ute på marknaden. För att inte tala om tandskydd för Fia-med-knuff-spelare. Var är alla driftiga människor ?

Share
27 kommentarer

DRT

Nu kan ni som har gått ”cold turkey” och lider av hemlisbloggarabstinens kolla på DRT-facit.

Och så vill jag pissa på tallfället att tacka för alla tack. Och chokladen. De randiga gummistövlarna. Julkorten. Och livet.

Nu ska vi äta åtta kilo kalkon! (Hej Ehrenmark.) Det blir en knapp sjättedel per person men eftersom jag kräfver att få bröstköttet (hej Sun) får de andra nöja sig med lår-, rygg- och vingslamsor. Öl ska vi ha till (hej Steinbeck, Elton, Märta) och så ska vi till efterrätt äta alla de amerikanska pajmixerna som jag köpte i somras. Oreo-cookiepaj! Lemon meringue-paj! Pumpapaj! Plastmat, hurra!

Share
9 kommentarer

Fröjdefull jul, rörig soffa (och lite DRT)

Här står jag i min julaftonsklänning framför den granna granen.

(Gammalt trick att få julstämning är att ta en synnerligen suddig bild.) Klänningen är min svärmors gamla från 1971 (?) och det jag pussar är inte en buckla från Wimbledon utan en utsökt vacker liten porslinsbytta med trälock som jag tror att man kan ha skirat smör i. Eller kanske dyr senap. Eller kokain eftersom den har en liten, behändig pip.

Och detta, govänner, är Hemlisbloggarsoffan som har retat pedanter på besök till vansinne.

– Sitter du mitt i röran?
– Ja, i hörnet där.
– Men kan du över huvud taget tänka en vettig tanke i ”det där”?
– Nej, det kan jag inte påstå, men jag behöver inte vara vett…
– Men det där är väl fler än 24 böcker?
– Jo, men vissa måste jag suga in i fler än en bok och vissa måste jag försöka med flera gånger innan det lossnar och …
– Tar du verkligen allt på så stort allvar? Och varför städar du inte bort alla som du är färdig med?
– Jaemeeäää öh … och äh och d…
– Herregud! Plommonstopet är ju sprucket!

Till er med lupp: ja, fönsterbrädan är borta. Den var av imiterad marmor, och si det stod jag inte längre ut med.
—-
Ni som vill spåna om Den Röda Tråden i denna sena timma kan ju göra det i kommentatorsbåset. Eller inte. Man kan ju sova också. (Javisst, skratta ni.)

Share
26 kommentarer

Läbbiga ting i juletid?

Nedanför detta vanliga inlägg finns julkalenderlucka nummer 17. Inspirerad av ämnet i den och alla äckelmagade, nattvakna kommentatorer ska jag berätta vad vi i frukostflingorna respektive trädgård funnit har.

(Den där liksom tyska ordföljden i förra meningen tar man till när man inte har något roligt att säga egentligen.)

Om man ska hitta spännande saker som fingertoppar, maskar och harlortar i flingpaket, är det bra att inte hälla upp fil eller mjölk först. Hur skulle det se ut annars, om man med bild framträder kränkt och upprörd i kvällstidningarna – med filmjölk droppande från fingrarna?

Nej, sicken tur att Tioåringen blev lite misstänksam och hällde ut … denna alien på en vanlig tallrik först.

Klump.

Det är faktiskt inget farligt, det är bara som om flingfabrikens bottenskrap har samlats i en hård, paltliknande boll. Man kunde lätt ta sönder den. Märket var Coops eget och nej, jag har inte ringt och klagat. Jag slängde ut bollen på gräsmattan för smådjuren att kalasa på.

Sent igår kväll gick jag ut på den mörka verandan för att slänga ut två brinnande rostmackor till djuren som inte har skrämts av alla cancerlarm eller tror på GI. Då klev jag i något som till och med hade gjort Sigourney Weaver lite blek om nosen. Sktjschloofffsch (iklivandet). Skvimp (uppdragande av fot).

Klegg.

Här står jag med fångsten uppskrapad på vår allra snyggaste spade. Klegget är en f.d. halloweenpumpa som jag hade ställt utomhus när den började mögla i ögonvrårna. Och glömt bort.

Bränt bröd, flingklump och pumpaalien. Trerätters, liksom.

Share
13 kommentarer

Önskelista 2007

Jag har fått mejl. Man tycker visst att detta med Hemlisbloggarjulkalendern börjar bli tjatigt, trist, tråkigt och alls inte underbart. Mullenöh på er!

Nämen då kan jag ju svara på sju saker som jag önskar mig i julklapp, eftersom Sandra för en halv evighet sedan önskade sig just detta. Jag vill i mina paket ha

  • blommiga eller prickiga eller rutiga eller bara roliga gummistövlar i stl 40 (jag har nu min djefla mans mammas mormor Annas seglarstövlar)
  • innertaklampa till silverpilen (en på insidan nattsvart Volvo 245)
  • en stekpanna (ty den gamla har tatt slut)
  • palt
  • en simpel, begagnad cykel som funkar (ty den gamla har tatt slut)
  • ett synnerligen coolt skärp med mycket som blänker
  • nya joggingskor (ty de gamla har tatt slut).

Vad fiffigt. Att de gamla joggingskorna har ”slitits ut” får nog er att tro att de har joggats slöa och inte går att slipas om. (Så är nu icke fallet. Jag klev på en spik när jag skulle hämta tidningen och det lilla hålet har vuxit under mitt gående under de tre gångna månaderna.)

Share
21 kommentarer

Tröjan (Julkalendern 2007)

Jomenvisst. Efter tio dagars kamp – som i en djungel utan machete – kom så äntligen tröjan fram. Idag får fem av vinnarna ett tjockt kuvert i brevlådan. Så fort de andra vinnarna hör av sig till mig med storleksrapport och adress får de också paket.

Vad händer sedan? Hamnar man på en reklamlista och drabbas av språkregelsutskick, pengakrav och inbjudningar till glöggparty i hemlisbloggarborgen?

Nope. Detta är ett pris och ingen skatt betalas av vinnarna.

(De som vill vara hemliga kan fortsätta att vara hemliga. Jag kan skicka tröjan till er mormor eller till t.ex. poste restante Kim Andersson.)

Share
22 kommentarer

Knoppar brista på löpande band …

… och visst gör det ont. Man blir äldre och visare och får större och större fötter. Plötsligt ska jag inte föda barn någonsin igen och plötsligt är mitt jobb inte längre mitt jobb. Två ytterligheter:

  1. Efter tio år på Nationalencyklopedin sade jag upp mig, flyttade 60 mil och startade egen firma med den djefla mannen. Inga knoppar brast och endast den bedrövliga flyttfirman orsakade smärta och ond, bråd möbeldöd.
  2. Efter sju år som kåsör i Sydsvenskan, blev jag uppsagd. Den knoppen brast så brutalt och smärtsamt att jag fann mig tvungen att börja blogga.

Mitt nuvarande yrke är att åka runt och hålla föreläsningar om skrivregler. Det är vansinnigt roligt och jag har alls inte sökt mig bort, så den kommande yrkesparentesen svider lite i föreläsningstarmen. Men ytterst lite. I plånboken svider det, för i min nya yrkesinriktning kan jag inte tälja guld. Dessutom är det tidsbegränsat – som ett projekt – och dessutom … (hjälp) vet jag faktiskt inte om jag är bra på’t … Jag ska i en ickekommersiell radio vara som t.ex. Adam Alsing eller Gert Fylking varje vardag kl. 07–10 fem dagar i veckan från 1 februari till 30 juni.

(Måste fortfarande vara lite hemlig, inga papper är påskrivna.)

Gissa om jag ska hissa bordet upp och ner och upp igen.

– Goomåååååårron! Nu gör vi armar uppåt sträck allihop!
– Nu ska vi se här, Nina Hagen ska vi spela för alla morgonpigga!
– Jag ska läsa en dikt – det tycker alla om, eller hur?
– Jaha, nu har vi fått fint besök av årets trollerimeister, du får berätta hur du trollar så att lyssnarna fattar.
– Dagens sudoku: 2489765112389875387618736…

Share
45 kommentarer

Kan du inte hitta det du letar efter? Försök att förfina din sökning: