Sjuåringen har i två veckor fått order av sin lärare att ta hem matteboken för att hinna ikapp eftersom hon bara sitter och drömmer om origami på mattelektionerna. Men det är som förgjort! Vi har bett kompisarna påminna henne och hon har skrivit kom-ihåg på sin egen hand. Men matteboken är bara kvar i skolan. Igår morse hittade jag ett gäng lappar på ett bord.
Dessa självskrivna lappar stoppade hon i alla sina fickor – och si på pi, igår kom matteboken hem. (Sedan hann vi inte räkna ens ett enda tal eftersom så mycket annat hände.)
Slutligen höll Femåringen brödrostarskola. ”Man bara klättrar upp här och sitter på den lilla kanten och väntar!” (Inte underligt att han inte gillar strumpor.)
—-
Och nu blir det reklam!
Är ni med på att det på lördag är julkalenderdags med Hemlisbloggare igen? Jag skriver texter som vore jag någon annan och lottar bland gissningskommentarerna ut en cool t-shirt. I 24 dagar? Ok?
Den 1 december 2005 såg det ut så här.
Den 1 december 2006 såg det ut så här.
(Förresten talar jag nog imorrn om vad jag har fått för nytt jobb och hur spännande det egentligen är.)
Uppdatering
Vi har nu lärt oss att Femåringens frisyr heter ”motorcykelfällen” och att löpsedeln ovan bäst beskrivs som ett exempel på när predikativet kongruerar med den underliggande aktionen i en nominal satsförkortning. Ser ni vad man lär sig i kommentatorsbåset!
Åh, jag längtar! Lottens julkalender är ju det roligaste på hela året!
Jag drömmer också om origami före matte, men så behöver jag inte bry mig om matte längre om jag inte vill.
Ska bli kul att höra om det nya jobbet :).
Julkalender, julkalender, julkalender.
Alltid lika kul och spännande!
I år tror jag att jag ska rimma varje dag. Det blir nog klurigt att rimma på Hjalmar Söderberg 24 gånger så jag tror att jag ska ta någon annan författare med ett mer rimvänligt namn.
Jag ser att femåringen har samma frisyr som våra två äldsta hade i den åldern. Vi brukade kalla den ”motorcykelfäll” efter de där långhåriga syntetpälsarna som mindre estetiskt lagda knuttar brukade ha på sadeln förr i tiden, om det nu är någon mer än jag som minns det.
Tiila — det är ju flera som varje dag gissar på Söderberg! Eller minns jag fel, R Skriverier?
Översättarhelena: Jag brukar kalla den där pottfrisyren (som även Femtonåringen envisas med ”för så har jag alltid sett ut”) för dansk skalle.
Aha, nu ser jag på bilden att Femåringens frisyr just nu inte alls är särskilt pottig utan mer som fffrrrzzzzz.
Men ”pottfrisyren” är väl klippningen? (Vi kallade den för ”Trollhätte special”). ”Motorcykelfällen” är mer själva utförandet, det där som luddiga spretet på bakhuvudet som kommer sig av gnuggande mot kudden och motvilja mot kamning. Med mera.
Stryk ett ”som”. Jag har inte blivit norrlänning.
Fråga till Översättarhelena och andra grammatiktossingar:
”Smygfotografering kan bli förbjudet”
Vad kallas detta? (Det är inte en kuggfråga, jag står här rådvill och önskar mig kunskap.)
Om jag hade varit med i Vi i femman:
På A svarar jag liksom ”Smygfotograferandet kan bli förbjudet” och på B liksom ”Smygfotografering kan bli förbjuden”.
Det kan ju för böveln också bli förbjudet att smygfotografera. Parallell: ”Rökning förbjudet”.
Motorcykelfällen har härmed inkorporerats i min frisyrvokabulär.
Det kallas nog inget speciellt men kan beskrivas som att predikativet kongruerar med den underliggande aktionen i den nominala satsförkortningen ”smygfotografering” (i stället för grammatisk kongruens med själva substantivet alltså). Beskrivs på sidan 344 i band 3 av Svenska Akademiens grammatik.
Nu ska jag brodera en tavla. Och rama in. På den ska det ska stå:
Predikativet kongruerar med den underliggande aktionen i den nominala satsförkortningen.
Ooooh. Det låter nästan lite ekivokt.
Jag kan uttrycka det på ett enklare sätt också, men det är nog ändå bara de verkliga språknördarna som tycker det är intressant. Dessutom skulle det inte göra sig lika snyggt på en broderad tavla!
En annan observation, det verkar som om barnen följer sina föräldrars initiativ vad gäller städning (fullproppad källare!), förutom när det gäller sorterade bokhyllor.
Och den där lilla femåringen borde få en brödrost som rostar hjärtan på brödet. Och han verkar vidare ha en riktig fallenhet för friklättring redan nu :).
Julkalender ser jag fram emot, trots att jag inte brukar fatta något.
Jag tycker att dina barn har det välstädat åtminstone jämfört med mina.
Min sambo har kvar sin motorcykelfäll. Inte den i håret alltså utan den som låg på sadeln.
Är det bara jag som blir sugen på MAX? Fast inte lökringar. Skrov ska det vara och smält ost. Gärna att ätas med bestick. Ja jag är uppvuxen i Norrland, men det kan man inte tro när jag bara fick 28 % i Norrlandstestet
Magnus Uggla fick 15 %…
Det är ju just det att det är tradition att gissa på Hjalmar som ger mig rimproblem!
När man har använt märg, berg och färg så blir det genast mer komplicerat. Ärg är ett så sällan använt substantiv som jag nog får svårt att få in i en mening.
Så i år ska jag skapa en egen tradition och hitta en annan författare som är mer rimvänlig.
Motorcykelfäll! Aha…
En sån har man ju haft. Fast inte på mc:n, bara moppen. Dessutom hade min morfar en sådan framför TV:n. Han låg på den och tittade, med huvudet på en liten fotpall av svart skinn. Det såg alltid ruskig obekvämt ut.
Lilla Larsson, min treåriga dotter, ståtar också med denna frisyr. Den har sin charm, tycker jag.
Jag kan se varför råttboningens kök väckte förundran hos Lotten. Det blir så med tiden; vänta får du se!
Jag känner barn som tror att ”rosta bröd” är när man står och skrapar en bränd brödbit över vasken.
Förklaring: ”Råttboningens kök” är Ökenråttans eget kök, som var fullkomligt blänkande rent och komplett orörigt. Ergo förundran.
vem vill inte glömma matteboken om så är möjligt?
Ser med fram mot julkalendern, och få veta om det nya jobbet, och vinna en t-shirt (I desperation från förra årets uteblivna tröja har jag nu gått med i bibblotanternas adventspaketsutdelning som innebär två julklappar á 25:-. Jag kommer få nån jäkla stickad tomte.)
Mellan att städa, räkna matte och diverse annat NYTTIGT, så läser jag mycket hellre, samt tänker på origami och håller brödrostningsskola.
Översättarhelena: Vad finkänsligt att kalla det spretiga sockervaddsluddet för ”motorcykelfällen”. Ja, i jämförelse med ”missionärstova” alltså. Som en dagisfröken (heter det inte) sa en gång. Varför sa hon det, kan man undra så här tio år efteråt.
Fy på mig. Som straff får jag kanske inte vara med på julkalendern?
Redan nu sörjer jag att jag vet datum då jag med största sannolikhet inte får tag på en dator. (Om jag inte betalsurfar, hemska tanke!) Inför Julkalendern alltså. Den dagen ska jag förresten äta på MAX, troligen Skrov.
Men vad roligt att sjuåringar håller på med pi! Ska matteboken hem för att hon ska komma fram till pi? För pi brukar väl inte dyka upp förrän … äh, jag minns inte, långt senare iaf.
Moppefäll hade väl varit ett mer passande ord? Jag tror inte jag sett nån på någon motorcykel.
wv: uvfteo Är det Robertsfors? Börjar på U(meå) och slutar med (Skelle)fteå.
Cecilia N: Klart att du ska betalsurfa! Eller kanske leta upp och tjuvlåna ett par vågor?
(De har alls inte börjat med pi, det är lille forskaren — Tioåringen — som har lärt Sjuåringen. Hon förstår inte, men tycker att tecknet är snyggt.)
Förresten. I bakgrunden här hemma går Swing it, magistern (på TV4 Film). Den är helt lysande!
Hjalmare Söderberg – ah!
Han kan härj-a.
– e
Julkalenderdags! Å myyyys, den enda jultraditionen värd namnet.
Cruella, du Norrlandsfödda, såg du Norrlandstestet i the goblin girls kommentar? Hur många procent är du på en skala undrar jag nyfiket. (I mig bor det tydligen en yttepytte liten norrlänning. Jag hamnade snäppet över Magnus Uggla …)
Ujuj, Ingrid: 74 procent! Efter över 20 år!
78% norrländsk. Men jag svara ju på Milkos mjölkfärger. Jag har för dåligt koll på de nordligare paketen.
Tilläggas kan att jag och Cruella flyttade åt var sitt håll ungefär samtidigt. Fast båda flyttade till ett större ställe än det vi kom ifrån.
*konfunderad*
Mina inlägg de senaste tre dagarna har inte publicerats, är jag månne censurerad?
Nytt försök eftersom en kommentar slank igenom (utan förhandsgranskning, ska kolla om det är det som spökar):
22% — trots att jag varken är född eller bor i Norrland (helt OK påstods det).
Snart är det 1 december och jag får vara med om min första Lotten-julkalender! Gissa om jag ser fram emot det.
Översättarhelenas analys av rubriken var rena grekiskan. Jag måste erkänna att jag inte begriper ett jota. Jag är bättre på Itiska än grammatiska.
(Denna text är förhandsgranskad och redigerad. Testing, testing.)
… itiska …
skulle det vara.
På min tid hette det inte predikativ utan predikatsfyllnad.
Predikativ får mej bara att associera till predikament. Låter mera negativt, på nå vis.
”Predikatsfyllnad” får å andra sidan mig att associera till ”rotfyllning”, och det är ju inte det roligaste!
Dieva — än har jag inte börjat censurera. Men tänk om jag blir galen och bara släpper igenom … eh … kommentarer med grammatiska analyser!
För övrigt är jag omöjlig att lära upp när det gäller nya grammatiktermer. Aha! Ett nyårslöfte: jag ska bättra mig på denna punkt under 2008.
Men Cecilia N och Cruella — känner ni varandra?
(Jag gjorde norrlänningstestet för länge sedan men blev sur för att mitt resultat blev så dassigt. Sedan försökte jag fuska och plugga riktnummer och göra testet igen, men då fick jag inte det!)
Förlåt, men jag måste få skryta å Jessikas vägnar. I ett mejl (som jag hoppas inte var hemligt) berättar hon att hon har vikt origami (som jag kallar att origamisera) sedan hon var 16 år och har hela sitt hem fullt av tusentals papperstranor, vikta lådor, grodor, löv, muggar och
”krukor”.
Wow!
Haha, vad ska du med dem till? (De ”nya” grammatiktermerna, alltså.) Förutom en och annan före detta grammatiker som jag så är det väl bara … tja, nuvarande grammatiker som använder dem! Men om du envisas så kan jag väl bjuda på en intensivkurs! Eventuella termer som har tillkommit de senaste tio åren har dock gått även mig förbi, tyvärr …
Nej, det var inte hemligt men när man säger något sånt så höjer folk på ögonbrynen och tänker att har hon inget bättre för sig?! Näe, inte direkt. Det är perfekt sysselsättning framför teven.
Ja! Som jag har längat efter julkalendern! Jag har läst en massa andra saker än deckare under året så jag är väl förberedd.