… man kan väl ha estetiska åsikter? Nej, estetik-åsikter menar jag.
Som bekant går jag klädd som en sekruttbil, har mögliga naglar och bor i ett sedan två år halvmålat hus med blommiga golv. ”Estetiken sitter på insidan”, mässar jag för mig själv. När jag ska tillverka estetiska foldrar eller möblera som en arkitekt, måste jag läsa på.
Enligt Robin Williams (nej, inte den Robin Williams) finns det fyra grundpelare för grafisk formgivning. Men grafisk formgivning kan man faktiskt applicera på det verkliga livet också. (Är då grafisk formgivning inte en del av det verkliga livet? vrålar alla grafiska formgivare. Jag låtsas inte höra frågan.)
De grafiska grundpelarna som jag är så dålig på är
- proximity (gruppering – ställ fyra vaser i en klump tillsammans, se till att dina tre tydliga födelsemärken i ansiktet är samlade på ena kinden)
- alignment (linjering – alla bokhyllor bör vara lika höga och alla tavlor följa en osynlig väldigt rak linje på alla håll och kanter)
- repetition (upprepning – ha fem likadana lampetter i vardagsrummet, färgmatcha handväskan, skorna och ögonskuggan)
- contrast (kontrast, tydliga skillnader mellan sådant som faktiskt inte är likadant – två olika höga bokhyllor ska ha rejäl höjdskillnad, undvik sådant som är ”nästan likadant” förutom skor, där högerskon ju ska vara nästan likadan fast spegelvänd om man jämför med vänsterskon).
Nu till det konkreta. Det växer en låda på Centralen i Stockholm!
How high can it go? Vart strävar den? Varför, ooo varför fick man bygga detta ickelinjära schabrak?När jag hade förundrats över lådan (som är ett kyrkliknande tak som alls inte hade behövt vara så högt om det inte fins någon regel om att matserveringar måste ha plats för en viss kubikmängd luft), letade jag efter tiden. Tiden, tiden, tiden är förvriden, citerade jag en stor svensk författare. Aha! Där var den!
Men framför allt är tiden väldigt, väldigt liten. Jag kisade med ögonen och tänkte: Linjering? Gruppering? Kontrast? Repetition? Estetiskt tilltalande? Jamen … det här med klockor borde väl faktiskt prioriteras på ett ställe som en tågstation? Jag klev lite närmare.
Klockan har krympt! Vilket ju om något är ett tecken i tiden.
Sista bilden med klockan. Så fort jag ser den associerar jag till tandläkarbesöken jag fick göra. Jag brukade titta på den när dom bedövde, borra i tanden och allt möjligt. Dom tänkte nog praktiskt men det kan bli fel ändå..
Här i familjen har vi en estet och en före detta estet. ”Estet” betecknar ju numera även en person som läser estetiskt program på gymnasiet.
Tiden har sannerligen krympit. Någon borde ge tidsoptimisterna som skapade folkhemmet en grundkurs i gratis formgivning. Bjud gärna med Croco-Foppa. Och varför inte tågstationsutsmyckaren också.
När man väntar i vanmakt på öde perrong
det händer att tiden känns långsam och lång
Strax innan när man packade för att åka bort
kändes tiden för kort
Ju mer jag tittar på klockan, desto mer frustrerad blir jag. (Klockan på bilden alltså.)
Ska jag sponsra SJ med en gigantisk i mitten av väggen placerad klocka, tycker ni?
undvik sådant som är ”nästan likadant”
I musikaliska sammanhang brukar vi säga: Av alla toner är den brevé den sämsta!
Jag har hittat en bild
som kanske illusterar det jag försökte förklara!
Tur att jag inte visste nåt om det när vi renoverade vardagsrummet… för då kanske jag inte hade blivit så nöjd som jag är nu!
Illuster illustration kanske var det jag tänkte på när jag glömde ett R här ovan …
Kubikmängd är förresten ett utmärkt ord.
WV säger som ett par foppatofflor i vått gräs: flpporwc
Jag vill absolut inte påstå att Lotten är hopplöst passé…MEN armbandsuret är väl uppfunnet?
Inte behöver man ha klockor på väggarna, inte i vår moderna tid.
För övrigt tycker jag att bild # 2 ger goda exempel på god informationsdesign. Skåden de härligt tydliga skyltarna (11, 12, 17 och 19). Vit text på svart bakgrund, och dessutom med en överliggande blå signal. De hör ihop! Proximity – och Contrast!!!
Det ska visst vara klockor på tågstationer – många och stora! Alla älskar inte små ondsinta armbandsur, alla har inte fungerande mobiler… Jag har länge undrat varför Stockholms central snålar in på just klockor?
Tog du kort och bloggade samtidigt som du pratade med mig i telefon?
Din simultankapacitet är häpnadsväckande!
Jahapp, Studiomannen, jag är en tusenkonstnär!
(=Kan göra allt på en gång men inget blir någonsin färdigställt eller ens finslipat.)