På Bokmässan finns egentligen bara ett rätt sätt att äta: en matsäck. Tyvärr är vi ju inte så förutseende, så en och annan macka har jag spillt i tangentbordet. Idag var köerna längre än någonsin förut, så detta blev min lunch:
Eftersom det varken är bröd eller potatis eller ens pasta, är glassen det mest GI-inriktade jag har ätit sedan Eldkvarn spelade på Kåren.
Kommer ni ihåg den mystiske montermannen med enmansshow? Jag kunde inte riktigt glömma honom, så jag ställde mig att stirra en stund.
Han … slipar knivar? Han bjuder på muffins? Nej! Han …
… ser in i framtiden!
Uppdatering:
Jag har inte hittat på honom; även Jonas Thente har lagt märke till montern i det absurdas gränsland.
Vart jag mig på mässan vände, stod folk och berättade hur de mådde just för tillfället.
– Är du lika trött som jag?
– Mhm. Helt sänkt.
– Har inte gått så här mycket på flera år.
– Trött i öronen också.
– Och ögonen.
– Skavsår.
– Nacken, ryggsäcken väger sääääkert fem kilo!
Förr i tiden knäcktes vi av höstskörden, vårsådden, klättring upp på Kebnekajse för att leta efter bortsprungna kossor och sjuttontimmarsskift i gruvan. Tänkte bara påminna om det.
Efter tre dagars boktrampande gick jag in på Liseberg bafatt. Man var ju ändå i faggorna. De där stjärnorna på the red brick road där inne är fascinerande eftersom Lasse Dahlquist, The Osmonds och Laila Westersund samsas på samma sätt om utrymmet som t.ex. Jimi Hendrix. (Endast 18 dagar före sin död uppträdde han här.)
Och visst blötte jag ner mig totalt i Flumeride. Det trevligaste var förstås plaskåkandet före nerförbackentjoandet.
På väg hem till Översättarhelena gick jag rakt in i denna skylt:
Det var en gång en kamera. Han tyckte om paraplyer och slängbara kameror och … sade jag paraplyer? Se filmen på dvd!
Detta är en gräddsifon, vilket var en fantastisk nyhet för mig. Grädde i, lock på, patron i skruv, platjoff så har man vispgrädde. Jag kommer aldrig mer att vilja vispa grädde en med elvisp. Kan man uppfinna fler sorters sifoner? Marängsifonen, var finns den? Havregrynsgrötssifonen?
Himla häftig förbränning du måste ha – det är säkert basketen. *avundsjuk*
Liseberg har jag inte heller varit på, så tack för att du bloggar om det!
Visade Ö-Helena sina andra sifoner också? Och galgarna?
Irish coffee-sifon – det önskar jag mig. Hoppas tomten läser din blogg, Lotten.
Oj vad roligt! Den där skylten bor ungefär femhundra meter från mig! Och vad gäller gräddsifoner så sprang jag på en kompis på stan en dag och frågade vad han gjorde där. ”Jag ska köpa en gräddsifon”.
Jätteroligt ord. Och jätteroligt av en slackande 25-åring att hasa ner till stan bara för att köpa en sifon. För att han äter så mycket grädde.
En köttfärssifon kanske? Sprutta lite ut i stekpannan bara med burgarna eller bullarna!
Sent omsider hinner jag kolla in dina reflektioner från mässan; Lotten. Som ett parallellt universum jämfört med min tillvaro här! Jag har inte alls lika mycket mögel i hotellrummet, till exempel. Och bloggfesten i sviten … jag hade några författare som var där (no names) och det var OTROLIGT svårt aatt valla in den skocken i ett seminarierum och få dem att sluta fnittra fylleminnen. Kunde du inte styrt upp det där, du som ändå var i sviten?
I eftermiddag åker jag hem dobidobido. Det var kul att ses på scenen och på Gyllene Prag 🙂
Va? Va? Författare i svit? och Lotten var där? Vad är det jag inte får veta, jag känner mig så out of the loop!
Wv: FPLAF ! Där gick luften ur min det-hände-inget-särskilt-på-mässan-ballong…
Lotten, jag måste bara fråga om din tid händelsevis går hälften så fort som andra människors? Eller om du har lärt dig att vecka den på något sätt? Varför jag undrar är förstås att du verkar hinna med dubbelt så mycket som normala människor, du har ju t.ex. dubbelt så många barn som de flesta.
Ni som har träffat Lotten i verkligheten, rör hon sig dubbelt så snabbt också? Man skulle kunna tro det med tanke på suddigheten i de bilder jag har sett. Jag är mycket intresserad av de kvantfysikaliska aspekterna här och i synnerhet om det är medfött eller något man kan tillägna sig, det skulle jag nämligen vara väldigt intresserad av.
Görel, eftersom Lotten just nu befinner sig i min lägenhet tänkte jag försöka studera henne lite och svara på din fråga. Men medan jag vände bort blicken för en sekund hann hon försvinna spårlöst till något annat rum här, så jag har tyvärr inget svar på frågan.
Jag som tyckte att det var gräddfiligt nog att få gå på seminarium och sitta på gräddhyllan (känns positivare än ”packbalkongen” där man behöver teaterkikare för att uttyda att det sitter någon på scenen och får stå ut med pressfotografer som skymmer sikten 10 rader längre ner för att få fina bilder”) och få betalt för att bläddra i böcker. Inser att jag har LÅÅÅÅNGT kvar till den riktiga gräddfilen. Jag vågade ju inte ens gå fram och säga hej till Lotten…
Lotten är förresten lite som en bloggsifon. Vardagshändelser i, patron på, skaka – och ut kommer ett färdigt blogginlägg.
Det där var en bra beskrivning av Lotten! Bloggsifon.
Här sitter jag och läser.. Frukosten är inte fel heller. Jag tog två muffins efter frukosten. med betoning på efter.
AB kan slumra lugnt — det var inte efter årets bloggsvitsfest som Ingrid hade problem med sina författare. Hon måste helt enkelt mena förra årets. (Om det förstås inte fanns en blöt svit, full med vinglande författare som inte ville ha bloggpöbeln antecknandes i kjolfållarna.)
Gräddråttan: Sifonsamlingen har jag fotograferat. En av dem tryckte Översättarhelena till min barm med orden ”den får du”, men jag kunde bara inte ta emot den. Den var så fin.
Några av galgarna inspekterade jag, men till min fasa hittade jag flera utan tryck och (herregud!) en i plast!
Ozzy: Om du bor nära skylten, bor du även nära Översättarhelenas ickebloggande bror. Tänk. Egentligen bor ju alla nästan bredvid varandra.
Köttfärssifonen måste vara kul att diska, eller hur? Men nu vet jag! Degsifon! Jag vill ha en bröddegssifon!
Smörsifon? Knäcksifon?
Det fanns säker massor av blöta sviter där författare vinglade och minglade och försökte hitta gurksnittar. Nästa år ska jag, iförd lösskägg och mer lik än hök än någonsin, hitta dem allihop. (Vilken författare citerade jag nu?)
På 70-talet kom det grädde på sprayburk (säkert!) Det var en hit tills alla hade upptäckt att grädden sjönk ihop och bildade en vitslemmig klet på tårtan.
Hoppas sifonerna gör jobbet bättre.
Nä det hoppas jag inte ab, ”mer lik än hök”. Det är trevligare om folk lever.
Managementskillen fattade jag inte ens att det inte var GP! Håller den här snubben också på med härskartekniker?
Tycker de verkar fransa ut i knaten på den där skylten. En gång kamera” måste väl följas av ” – alltid kamera!”
Och att man kan kasta bort paraplyer. Måste folk upplysas om det? Eller säljer de bortslängbara paraplyer? Finns det nån sorts paraplyer som inte vänder ut och in på sig när det blåser? Sifonparaplyer?
kANten.
Mer lik EN hök… det är klart, hellre hök än lik…men ”knaten” är rätt gulligt… 😉
En gång kamera gillade jag, ett dubbelfel som toppades med den slängbara, engelska varianten.
Tryckte Ö-Helena verkligen en av sifonsamlingarna till din barm, Lotten? Hehehe.
ab: Du var Ture Sventon!
Nehe, Detektivråttan! Åke Holmberg!
(Ni förstår att det är trevligt att korrigera Ökenråttan så här i barmsifonernas felsägningars tidevarv?)
Jaså FÖRFATTARE. Uschäkta då!
Hihi… hökråttan!
Jo, Åke Holmberg, väldigt rolig författare. Temlor, på min ära! Ständigt denna vessla!
Fast det är klart, jag VAR (eller SKA BLI) Ture Sventon. Nästa år.
Och jag som alltid trott att den hette Flumride. Jag var tvungen att kolla in källan. Jag hade naturligtvis fel men fick mig lite siffror till livs:
Tillverkarens beteckning: Flume Ride
Tillverkningsår: 1973
Åkkuponger: 3 st
Kapacitet: 28 stockar, max 140 pers.
Pumpkapacitet: 90 000 liter/minut
Vattenmängd: 1 200 000 liter
Huvudmått: Vattenrännans längd: 610 m
Fallhöjd andra stupet: 14 m
Topphastighet: 60 km/tim
Vad som inte framgår är exakt hur blöt man blir när man åker ner för 14 fallmeter i 60 knyck och får tolvhundra kubikmeter vatten i knät. Eller hur förkyld man blir efteråt. (”pukylll”, säger wv.)
Jag blev väldigt nedstänkt på hela framsidan, men nyser mest av kattallergi.
Kntjho!
(Vet inte riktigt hur man ska stava en onomatopoetisk nysning som man liksom kväver i sin linda.)
Lotten: det var ÅRETS fest i Sigges svit (Eklund, inte din femåring) som fick en del författare att bleka vackla upp till lördagens seminarier. ”Det är tradition att han har fest i en svit”, sa en av dem och jag tog för givet att det var dit bloggarna tog sig efter Gyllene Prag. För jag minns att du berättade om förra årets fest i Sigges svit. Favorit i repris liksom.
Men ack o ve, Sigge glömde att inbjuda skvallrande bloggare.
Ah. Han glömde nog inte, vid närmare eftertanke.
Vadå årets fest. När inte vi var där? *fnys*
(Berätta mer!)
Sigge bloggar väl själv, eller har han slutat?
Nån av ”oss” råkade puttade ned ett fat med salamiskivor från balkongen, ni minns, förra året hos Sigge. Det var säkert därför ”vi/ni” inte fick komma till hans svit i år. Han är långsint, den jäkeln!