Hoppa till innehåll

Får jag vara i alla fall lite irriterad? (uppdat.)

Jag är arg på en yrkesgrupp. Alla drar jag över en kam utan att bekymra mig nämnvärt. Men får jag det?

Vilka yrkeskategorier får man gnälla på utan att åka med huvudet före i en PK-soptunna?

Ironiska tidningsbud?
Niande servitörer?
Pratande receptionister?
Rytande busschaufförer?

Jag vill att dammsugaren ska funka och om den behagar hosta och väsa utan anledning, blir jag sur och irriterad. Men kan inte göra så mycket eftersom dammsugaren inte är en levande, tänkande varelse. Om jag går till frissan, förväntar jag mig att h*n gör som jag säger. Ehum. Annars har jag rätt att klaga. Om jag … förlåt. Jag går som en sur villaägare runt en full soptunna, men nu ska jag komma till saken.

Det handlar om en enda meter.

Sopgubbarna kör ju numera sopbilar med tryckknappar och spakar och behöver aldrig gå ut ur bilen. När jag var liten åkte de två och två, hade handskar, var stora och muskliga och väldigt solbrända på sommaren. Snusade gjorde de nog också. Soptunnan stod i ett inbyggt litet fack vid garaget och hämtades av sopgubbarna, rullades till sopbilen, tömdes och rullades tillbaka till sitt lilla rum. Idag kör sopgubbarna sopbilarna tills arbetsdagen är slut, då de åker till gymmet och lyfter skrot för man kan ju inte se ut som en sparris om man är sopgubbe.

(Ja, jag drar fortfarande alla över en kam. Fly mig genast en bloggande sopgubbe som ser ut som en sparris.)

I villervallan som heter basket, barn, biltrubbel, banklån och begravning glömde vi att igår morse ställa ut soptunnan. Att alltså rulla ut den en enda meter ut på trottoaren.

Fel.

 

Rätt.

Vi klarar detta i runda slängar 25 gånger per år, men missar sisådär en gång vartannat år. En gång hann min djefla man ifatt sopbilen genom att springa med soptunnan på cykelvägar genom villaområdet och på så sätt genskjuta sopgubbarna. Deras kommentar var:

– Ja, vi såg att ni hade glömt att putta ut den.

Nå? Får man vara lite irriterad? Det vore ju en helt annan sak om sopgubbarna var blinda och lama – då hade jag inte kunnat vara arg. Nu står jag med en full soptunna i två veckor och massa framtida soppåsar att lura på någon.

– Jamen tänk om alla skulle ..!

Ja, tänk om alla skulle glömma att rulla ut sina soptunnor. Hur hade världen sett ut då? Tänk om jag kunde köpa mig en sopdrulleförsäkring hos ett konkurrerande sopgubbeföretag med initiativrika muskler.

Nu ska jag gå och örfila upp mig själv för att jag är arg på en yrkesgrupp som tar hand om soptunnor. Om de ändå hade varit börsmäklare.

——–
Uppdatering, 255 kronor fattigare:
Världens gladaste sopgubbe berättade att både den mekaniska och den där robotifierade sopbilen tar tag i samma framkant när lyftarmen ska häva ur soporna. Han jobbade med svin förut, lukt som lukt liksom, och dessutom känner man inte så mycket efter ett tag. Att vara sopgubbe är ett jätteroligt jobb, särskilt när man får jobba lite här och där och som vikarie och med bortglömda sopor och galna villaägare som tar foton på allt.

– Men va, men va, vad är det där vita som riiiiiinner överallt?
– Bara lite mjölk och fil.
– Va? Men slänger inte alla sina mjölkkartonger ursköljda i återvinningen?
– Hehehe.

Share
Publicerat iBloggen

56 kommentarer

  1. Jag minns barndomens… Vissa grannar brukade lägga trasmatta över den svarta sopsäcken. Dom kom varje vecka i ur och skur, gick ur bilen och hiva in den och jag som älskade se när bilen svälde säckarna…Undrar hur det hade hörts?

    Ska ni inte fixa påminnelse på eran mobiltelefon? Jag brukar göra det. Min familj, vänner, bekanta födelsedagar och något viktigt.

    wcmmal?

  2. Bagheera

    Så utomordentligt fånigt!

  3. Nu ska här ordnas påminnelser, Anne-Maj!

    Bagheera: Ja, inte sant.

    Aha. Den djefla mannen håller på att leta akutsopbilen som mot en ännu okänd summa hjälper sopberg i nöd. Fortsättning följer.

  4. Tiila

    Våra sopgubbar är betydligt mer flexibla.
    Vår soptunna står precis som er precis bredvid vägen och den tar de snällt varje vecka utom den gången vi hade ställt bilen i vägen så att de inte kom förbi …
    Råkar den däremot stå på fel håll tar de den ändå men vi får en liten lapp fastsatt med en tillsägelse om skärpning. Så nu vänder vi aldrig på vår soptunna utan låter den stå på “fel” håll eftersom vi annars alltid skulle glömma att vända den inför sophämtning.
    Jag skulle vilja säga att sopgubbar i allmänhet är inte problemet utan oflexibla människor som inte kan gå en millimeter utanför fastslagen rutin är det stora bekymret.

  5. Ica

    Lugn, fin och andas. Ni kan få kasta i mitt soprum om ni vill. Där slänger ändå folk till höger och vänster. Och där MÅSTE sopisarna gå ur bilen för att tömma.

  6. Petra

    Vilket jättebra blogginlägg. Precis det här funderade jag på igår också.

    Varannan fredag så ser vår gata jätterolig ut då det står soptunnor utkörda med jämna mellanrum. Vi hade aldrig kommit ihåg det. Vår soptunna står på rätt plats alltid! Om vi hade varit tvungna att köra ut vår hade vi aldrig fått några sopor tömda!

    Nu ska jag också blogga om detta! 🙂

  7. Hos oss (Linköping) brukar de ta hand om tunnan även om vi glömmer att köra fram dem (5-6 meter). Om de inte skulle göra det (har hänt) så brukar det inte vara mer i tunnan än att vi klarar oss till nästa tömning (ivriga källsorterare med egen kompost).

  8. Bra, Petra, blogga på! Kan man hitta paralleller?

    Om en sjuksköterska ser att jag blöder på vänster arm, men håller fram höger … ska jag då skylla mig själv? (Mja, det blev krystat. Det lär ju vara skillnad på “kall-yrken” och “serviceyrken”.)

    Tiila, du har såklart rätt: flexibilitet hos den enskilda människan är det som gör livet enklare att leva. Vilket bevisas av Hans Perssons sopgubbar.

    Ica: jag tar dig på orden!

  9. Se där, de ska komma och hämta soporna! (För 255 kronor.)

  10. Å, vad det är härligt att bo i hyreslägenhet med sopnedkast i trappuppgången! Å andra sidan har vi ingen garageinfart att parkera bilen på, så vi har påminnelser på mobilerna om att flytta bilen enligt det invecklade systemet för datumparkering.

  11. Min mormor bodde nästan över porten in till gården, alltså valvet som man kör in på gården genom.
    Då, när jag var liten, hade de metallsoptunnor. Dessa kördes fram av ett lag ivriga sopgubbar till bilen och hakade fast dem i en liten hiss.
    Och hissen hissade upp tunnorna så att de kunde tömmas i bilen. Jag minns inte själva tömningshålet men att många vajrar rörde sig på taket av sopbilen. Som jag såg från mormors fönster.

    Hemma hos oss när jag var liten kom gubbarna in på tomten, tog bort den kraftiga pappersäcken ur hållaren, satte dit en ny tom och sen bar de ut säcken till bilens baksida.
    Det tror jag inte var nåt vidare ergonomiskt. Om inte annat så var det ju inte sorterade sopor på den tiden så de kunde göra sig illa på glas, t ex.

    När jag tio år senare köpt eget hus (i annan kommun) förväntade jag mig att denna service fanns även där. Men tji. Där skulle man själv bära sopsäcken till tomtgränsen. Jag minns inte hur många sopgubbar som åkte med den bilen, men de fick iaf hiva upp soporna för hand i bilen.
    Problemet här var att skatorna hade kalas varje sopdag.

    Nu har vi som ni. “Kör ut tunnan till vägen!” Men vi fyller väldigt sällan tunnan så en miss är ingen katastrof. Men två på raken skulle nog vara det.

    255 kr! Lassa ner hos bästisgrannen och andra istället! Får de förhöjd avgift (vikttaxa?) så får ni väl göra upp det sinsemellan.

  12. Orangeluvan

    Låt tunnan alltid stå ute på vägkanten. Bygg ett litet soptunnerum på trottoaren, som gör att de gående får ta en liten promenad ut i vägen när de ska förbi.

    Visst, vi är vuxna människor som ska ta ansvar för att ha rätt försäkringar och rätt förvalsoperatör och rätt elleverantör och komma ihåg att gå till tandläkaren på onsdag och ställa ut soptunnan varannan vecka. Och missar man något av allt detta så får det konsekvenser – man får betala för sin vattenläcka själv, och har dyr el och telefoni. Men är det rimligt att bli bestraffad på detta sätt för att soptunnan inte stod i rätt position?

    Vad handlar det om egentligen – är det så att sopgubbarna riskerar förslitningsskador om de drar tunnan en meter? I sådana fall hade det varit enkelt att ringa på och be om hjälp, det är ju sällan någon inte är hemma hos er.

    Alltså: den lilla förseelsen som ni gjorde er skyldiga till anser jag gav upphov till orimliga konsekvenser. En sur lapp i brevlådan hade räckt bra.

  13. cruella

    Inte bara i Sverige. Efter en minnesvärd midsommarfest (tänk sill, havskräftor, ostkanter, ölburkslattar) i Dublin 1992 hasade vi säcken lite för kort. Med följden att den blev stående i 14 dagar till. (Har jag inte berättat detta en gång förut? Känns bekant). Efter en vecka, mitt i den sommarens enda värmebölja, fick husets italienska besök av en rar kavaljer, medförande ett jättefång… liljor.

    Kombinationen av förruttnelse, tungsöt liljedoft och fluglarver var… obeskrivlig. Vårt alldeles egna Six Feet Under.

  14. Petra

    255 kronor var ju faktiskt ändå överkomligt! Här tar dom 270!

  15. Orangeluvan

    Okej. Detta händer:

    1. Fembarnsfamilj glömmer rulla ut soptunnan.
    2. Sopgubbar följer sina instruktioner och hämtar inte soporna.
    3. Fembarnsfamiljens soptunna är full, eftersom de just är en fembarnsfamilj och inte ett pensionärspar.
    4. Fembarnsfamiljens rådige far ringer till sopbolaget och beställer en extra hämtning.
    5. Sopgubbarna återvänder till fembarnsfamiljen och hämtar soporna.
    6. En extra avgift påförs fembarnsfamiljen, och en extra faktura skickas kanske ut.

    Jag har tre frågor.

    1. Tycker sopgubbarna och sopbolaget att det är roligt att köra extra vändor för att hämta sopor? Jag skulle tycka att det vore väldigt otillfredsställande i ett arbetsflöde att åka tillbaka och korrigera något som inte blev rätt i första vändan.
    2. Tjänar sopgubbeföretaget något på den extra vändan? Tänk på kostnaderna för att prata i tio minuter med den ursäktande fembarnsfadern innan man kommer fram till att soporna skall hämtas. Tänk på milkostnaden och timkostnaden för två sopgubbar för den extra vändan. Tänk på de extra koldioxidutsläppen.
    3. Eller är syftet att lära fembarnsfamiljen en läxa som de sent ska glömma. Så att de för all framtid rullar fram sin soptunna?
    4. Är detta då exempel på effektiv och bra pedagogik?

    Sopgubbeföretag. Lyssna på mig nu, yo.

    Varje gång fembarnsfamiljen går ut med en soppåse så kommer de att tänka “dumma, dumma sopgubbeföretag”.

    Och trots bestraffningen kommer de även i fortsättningen att glömma ställa ut soporna någon gång då och då.

    Nästa gång, testa att ringa på och överräcka en blomma! Säg att ni är så glada över att fembarnsfamiljen är så duktiga på att ställa ut tunnan, alla gånger som de gör detta, och att det är till så stor hjälp!

    Hur märkligt det än låter, kära sopgubbeföretag, så tror jag att det funkar bättre.

  16. mr. Besserwisser

    Vill bara påpeka att även “rätt-bilden” är fel. Soptunnan skall stå vänd åt andra hållet så att den är lätt att grabba tag i. En nitisk sopgubbe borde även passa på den.

  17. Ah, ert medhåll är ljuv musik i mina sopiga öron.

    Dessutom är det ju alltid lika kul att rätta Besserwissrar. Jag vet inte varför, men hävarmen som sitter fast på sopbilen är konstruerad så att den visst vill ha lyftkanten på bortre sidan från vägen sett. Rättbilden är rätt och tunnan fengshuiad åt rätt väderstreck.

    Jag hoppas sååå att jag hinner ut för att fotografera hämtningen och slänga ett par ord med sopgubben. (Jag ska uppföra mig väl.)

  18. Orangeluvan

    Å andra sidan, Lotten, så kanske det skulle funka bra att vända andra kinden till även för dig. Stoppa en sopgubbe, överlämna en blomma och tacka för att de är så snälla och hämtar soporna så bra som de gör, samt be om ursäkt för att ni är sådana slarvrar. Då kanske de tänker: de där Bergmännen, de är allt bra trevliga, jag tror vi hämtar deras tunna även nästa gång de ställer den fel.

  19. “Jag klippte dig inte i nacken eftersom du inte böjde dig framåt tillräckligt mycket.”
    “Jag målade inte den delen av väggen eftersom grillen stod i vägen.”
    “Det satt en barnstol i framsätet så därför kunde vi inte laga din bilradio.”

  20. Oh, the irony.

    Den nu tömda soptunnan (bilder kommer när bloggerbludder behagar samarbeta igen) kommer att om ett par timmar att fyllas av det som återstår när *räkna räkna* sju vuxna och åtta barn har ätit räkor, krabbor och kräftor.

  21. Sopråttan

    Oj, vad ni går igång för sopor!! Jag som sitter mitt i asfaltdjungeln med sopnedkast en meter från min ytterdörr förstår nog inte den här problematiken. Sopor får mej bara att tänka på den suveräna devis som Stockholms renhållningsverk, eller vad det nu heter, har på sina bilar “Dina sopor, inte vilket skräp som helst”.

    Flexibilitet är det ö h t ont om här i världen så jag blir inte längre förvånad över nånting.

  22. PGW

    Spännande det här. En bekant till mig ställer soptunnan helt enligt reglerna men väldigt nära staketet. Till historien hör att staket är lätt fallfärdigt, så nu hoppas han att att sopbilen tack vare sina regler ska tippa staketet en vacker dag så han kan få ut ett nytt på försäkringen. Vi håller alla tummarna.

  23. Husflugan

    Jag har hopplöst svårt att komma ihåg soptunnetömningsdagarna. Dessutom har jag av estetiska skäl ställt vår tunna i ett förråd (out of sight, out of mind). Då är det bra att bo på landet och ha snälla grannar som det är lite ordning på. “Oj, nu har hon glömt tunnan igen! Bäst att vi rullar ut den.” Tack snälla grannarna!!

  24. ab

    Här i stan har vi ett sopföretag som heter Lisa Lindberg eller liknande, hennes namn står på sopbilarna. Jag är enormt nyfiken på denna Lisa. Hur kommer en tjej (könsfördomar!) på att starta en sophämtningsfirma med stora illaluktande bilar? Började hon som gatso… renhållningsarbetare och jobbade upp sig? Eller?

  25. Sopråttan, jag känner som du inför dessa soptunnebekymmer! Här i vår trappuppgång har vi inte ens ett soprum där påsarna från sopnedkastet samlas för avhämtning. Nej, de transporteras medelst sopsug till en källare flera kvarter bort! Vart de sedan tar vägen vet jag inte riktigt, men jag får nog ta reda på det.

  26. Åh, så hærligt du skriver! Detta var dagens höjdare. Får man skratta lite åt din irritation? Hmm..det är dåligt gjort av mig, men du skriver så att jag känner mig som dig! Vi slipper – än så länge – gå ut och flytta soptunnan, men jag kommer helt säkert att glömma det jag också, den dagen det blir att jag måste parkera tunnan rätt. Tänk att en så liten felparkering kan bli så tokig.
    Hörru..jag ser din man springa med soptunnan genom området, vilken syn! Här skrattade jag igen och kanske, kanske detta blir en tanke som dyker upp ibland när jag kommer att rusa ner och slänga mina sopor då och då!
    Ha en förträfflig helg!
    kram

  27. Fantastiskt!

  28. Jag vill dels passa på att säga hej till bloggvärlden, som jag varit avskuren från under en månad av dunderstressigt jobbande, samt även passa på att meddela att på min gata hemma i stan där jag bor, där är sopgubbarna betydligt mer angelägna om att faktiskt tömma soporna.
    Vi har vår tunna säkert tre och en halv meter in på tomten. Och den tömmer dom alltid. Heja Västerortssopgubbarna!

    (Och tänk, rätt vad det är kanske jag får tid att skriva på min egen blogg också.)

  29. Som gammal sopgubbe (över fem år – bättre jobb än vad många tror och jajamensan, jag saknar det ibland)
    får man vara lite flexibel. Om man kör en s k sidlastare där en arm griper om tunnan ska tunnan vara utrullad på trottoaren. I övrigt är det självklart att Lottens tunna borde ha tömts. Jag hade gjort det. Men folk som skäms för sina tunnor (och värre förr: säckar. Jodå. Jag var en stark jävel) och har de ungefär längst in och längst bort får skylla sig själv. Då växer det horn i min panna och jag vägrar…

  30. Petra

    The Pale Green Woman: Intressant! Det där kan gälla vårt staket också. Ska smygflytta soptunnan nästa gång så kanske de river vårt staket också.

  31. Emi

    Vi har lyckligtvis ingen soptunna – den hade jag glömt varenda vecka tills sopberget hade kommit och ätit upp mig. Istället har vi ett underjordiskt rum, som sopbilen kommer och suger upp allt äckelpäckel ur. Mycket praktiskt. I alla fall till den gången jag råkade kasta ner husnyckeln tillsammans med soppåsen. Där stod jag, i t-shirt, med en ilsken ettåring och utan nyckel till lägenheten. Klar fördel soptunna.

  32. Vi brukar alltid komma på att vi har sophämtning samma morgon som det är dags. Sopgubbarna kommer klockan sju och då sätter man sig käpprak upp i sängen: “Nej, soporna!” Så får maken strutta ut med alla läbbigheter som man glömt att gå ut med under veckan. Jag vägrar (och det funkar). I går morse hann han inte. Sopgubbarna åkte härifrån med våra två små hopknutna påsar som låg snällt på botten av sopsäcken. Men vi har iallafall inte två veckor till nästa hämtning, så det går väl an.

  33. Sopråttan

    ab: Även jag tyckte att denna Sop-Liselott-vad-hon-nu-heter var käck som tog upp konkurrensen med de stora grabbarna med en egen firma i sopbranschen. Tills jag fick veta att hon är syster eller dotter till Det Stora Sopföretaget och hennes firma startades därför att det klagades på familjeföretagets monopolställning. Tyvärr ..

  34. Ica

    Helt lugnt. Kom över bara med soporna. Läs bara skylten först… och sen tycker jag det är hemskt med alla som barrikarderar trottoarerna med sina soptunnor. Jag måste köra en omväg med cykeln för att vi(min cykel och jag) inte får plats att samsas med soptunnorna om fredagarna.

  35. Ica

    ÄTTA vuxna. Åtta, eller, räknas inte jag som vuxen? Eller ska stackars Eddie missas igen?

  36. Hemma på varan gata i stan där har vi sopgubbar som aldrig är besvärliga. Förr (för cirka nio månader sedan) hade vi sopskåp vid ytterdörren och sopgubbarna tömde varje vecka. Hade vi två extrasäckar var inte heller det något problem bara det var brännbart. Nu (sedan cirka nio månader) har vi fått stora sopskåp utanför området (vi bor i en samfällighet)vid våra garage och sopgubbarna hämtar våra sopor två gånger i vecka 600 kronor billigare om året.
    Vårt största problem är att vi missar dessa galna, glada gubbar och de saknar att slänga käft med oss.
    Förr (när de kom in i området) kunde de fika med oss, vi kunde muta dem lite lätt och nu ser vi dem inte ens.
    DE TVÅ SOPGUBBAR VI HAR ÄR SUVERÄNA. De skulle ALDRIG någonsin lämna en soptunna för att den står en meter fel.

  37. VÅRAN gata menar jag naturligtvis.

  38. ab

    Du kanske menar VÅR gata? 😉
    (Nu räddade du dagen för språkpolisen!)

  39. ab

    Sopråttan: Men så tråkigt! Där slocknade en dröm… (Och varför kan jag aldrig minnas namn?) Det är nästan så man vill gå ut och starta en sopfirma själv.

  40. Nu minns jag faktiskt inte ifall Stina i Saltkråkan sa “Hemma på VÅR gata i stan” eller “Hemma på VÅRAN gata i stan”… men jag förstod att det var därifrån citatet hämtades!

    Förstås! Stina är en hjälte.

  41. ab

    Ah – ett citat från Stina/Astrid Lindgren kan man så klart inte rätta… *drar mig stukad tillbaka*

  42. 41 kommentarer för en sån skitsak! Skitroliga kommentarer. Skitglad sopgubbe och bloggerska =)

  43. Agneta

    Saltkråke-Stina sa” Hemma på vår gata i stan”.

  44. Jomenvisst, Anne-Maj!

    Men kommer ni ihåg “Sopor”? Den filmen tyckte jag alls inte om. Fast nu minns jag ingenting av den.

    (Förlåt att jag inte är här och hänger sopkommentarer idag.)

  45. Hos oss töms tunnan varannan onsdagsmorgon. Glassbilen kör förbi varannan tisdagskväll. Samma veckor. Därför har jag aldrig glömt soporna, så fort jag hör Hemglasspinglandet springer jag ut för att köra fram tunnan!

  46. Vill ni se fler, och mer upprörda, kommentarer än dessa om sophämtning för villaägare så är det bara att skriva om ludd och sudd i tvättstugan hos oss lägenhetsboende.

    Anyone?

  47. Översättarhelena: har du sopnedkast i trappuppgången? de trodde jag var heeeelt utdöda vid det här laget.

  48. ö-helena – de använde sopsug där jag bodde förut. Man HÖRDE åtminstone när de hämtade soporna. Det blev stop stup i kvarten också. Och man var tvungen att gå upp till fjärde våningen för att slänga sin soppåse.

  49. Moster mjölgumpa: det må jag säga var en konstig pavlovsk reaktion.

    Men varför inte? Kan inte glassbilen åka förbi kvällen innan överallt?

    Här reagerar vi på att göra likadant som vår ordentlige granne: när han har kört ut soptunnan så gör vi det också. 🙂

  50. Jag trodde faktiskt att Stina sa: VÅRAN gatan i stan, jag tar tillbaka och accepterar helt AB. Jag bjuder på det.
    Synd bara att Anne-Maj upptäckte det. 🙂

  51. ab

    Men Bagheera kom med ett riktigt citat ut Disneys Djungelboken: Så utomordentligt fånigt! T o m namnet stämde!

  52. Det där med akutsopbilen är ju lysande. Nån sån finns nog inte i den här byn, men det ger mig genast ännu en god affärsidé.

  53. Pronomet som Stina använde gav mig huvudbry idag. Av någon anledning fick jag för mig att hon sa MIN gata i stan. Så det där måste ju kollas upp.
    Så fram med boken. Och ingenstans finner jag någon hänvisning till en gata i stan!
    Men på youtube såg jag sen att hon sa VÅRAN (Tjorven och Skrållan).

    Ps. Vi sköljer inte ur fil, yoghurt och vispgrädde. Bara mjölk.

  54. Oj, vad roligt. Och så kan jag lyfta fram (dock ej bokstavligt!) vår sopgubbar som springer upp (11 meter!) och hämtar tunnan om vi glömt köra fram den. Att den killen som var en f.d. elev gjorde det – det kan jag förstå. Men de andra? Har han skrämt dom med kärringa bokblad, månntro? Eller är de bara goda?

  55. sopgubbe

    .

  56. […] sopbilen som kommer i morgon, men som kommer att missa vår soptunna, var jag än ställer den. (Minns ni hur det gick förra gången?) […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.