Hoppa till innehåll

32 sökresultat för ””

Idag 2: Allmän rapport

På Bokmässan finns egentligen bara ett rätt sätt att äta: en matsäck. Tyvärr är vi ju inte så förutseende, så en och annan macka har jag spillt i tangentbordet. Idag var köerna längre än någonsin förut, så detta blev min lunch:
Eftersom det varken är bröd eller potatis eller ens pasta, är glassen det mest GI-inriktade jag har ätit sedan Eldkvarn spelade på Kåren.

Kommer ni ihåg den mystiske montermannen med enmansshow? Jag kunde inte riktigt glömma honom, så jag ställde mig att stirra en stund.
Han … slipar knivar? Han bjuder på muffins? Nej! Han …

… ser in i framtiden!

Uppdatering:
Jag har inte hittat på honom; även Jonas Thente har lagt märke till montern i det absurdas gränsland.

Vart jag mig på mässan vände, stod folk och berättade hur de mådde just för tillfället.

– Är du lika trött som jag?
– Mhm. Helt sänkt.
– Har inte gått så här mycket på flera år.
– Trött i öronen också.
– Och ögonen.
– Skavsår.
– Nacken, ryggsäcken väger sääääkert fem kilo!

Förr i tiden knäcktes vi av höstskörden, vårsådden, klättring upp på Kebnekajse för att leta efter bortsprungna kossor och sjuttontimmarsskift i gruvan. Tänkte bara påminna om det.

Efter tre dagars boktrampande gick jag in på Liseberg bafatt. Man var ju ändå i faggorna. De där stjärnorna på the red brick road där inne är fascinerande eftersom Lasse Dahlquist, The Osmonds och Laila Westersund samsas på samma sätt om utrymmet som t.ex. Jimi Hendrix. (Endast 18 dagar före sin död uppträdde han här.)

Och visst blötte jag ner mig totalt i Flumeride. Det trevligaste var förstås plaskåkandet före nerförbackentjoandet.

På väg hem till Översättarhelena gick jag rakt in i denna skylt:

Det var en gång en kamera. Han tyckte om paraplyer och slängbara kameror och … sade jag paraplyer? Se filmen på dvd!

Detta är en gräddsifon, vilket var en fantastisk nyhet för mig. Grädde i, lock på, patron i skruv, platjoff så har man vispgrädde. Jag kommer aldrig mer att vilja vispa grädde en med elvisp. Kan man uppfinna fler sorters sifoner? Marängsifonen, var finns den? Havregrynsgrötssifonen?

Share
34 kommentarer

Idag 1: Hotellfrukost!

Först gick jag upp och fotograferade möglet i kakelfogarna.

Mögelanhopningar har förr om åren gett mig fria övernattningar. (Kolla här och leta reda på 2005-08-15.)

Sedan gick jag ner till frukosten.

Kom nu inte och säg att det är tur att jag inte äter hotellfrukost varje dag eller att jag måste tänka på de svältande barnen. Jag har skavsår och det enda som hjälper är en våffla på själen, så det så.

För en gångs skull var det inte kamp om morgontidningarna som det brukar vara på hotell. Kanske man umgås mer till lördagsfrukostar? Ja, kanske är det så att jag i vanliga fall äter hotellfrukost med läsare, inte pratare. (Förutom hemma då, när det vimlar pratare ända in i stigbyglar, hammare och städ.)

Seså, pallra sig iväg till Bokmässan nu!

Bonusbild från Park-lobbyn igår:

Stackars blomsterdekoratören.
Share
8 kommentarer

Nattsudd

Ni anar inte vad vi hittade när vi efter bloggträffen på Gyllene Prag invaderade Park Hotell.

Eller ska jag börja från början?

Priset för Årets nättidskrift delades ut med buller och bång medan jag stod utan att se något och försökte slänga i mig lite mat. (Hade helt och komplett missuppfattat tiderna.) Motiveringen glömde prisutdelaren att läsa upp, så nu kommer den här:

Tidskriften Nummer.se får priset för att redaktionen på ett förträffligt sätt bryter den fjärde väggen ut mot åskådarna, som i detta fall är läsarna. Nummer för en dialog med snabba replikskiften via väloljade, tekniska finesser och öppnar för interaktivitet utan överspel. Dekoren och scenmästaren dominerar inte; de välskrivna texterna får tala för sig själva. Liksom på Shakespeares tid svarar scentidningen på tillrop både från parkett och tredje raden och levererar ständigt aktuella artiklar utan att för den skull någonsin bli teatraliskt experimentell.

Juryn applåderar ensemblen och inspireras till dagliga teaterbesök.

Sedan skulle jag och kulturtjommarna mingla till en helt ny musikstil som heter dubstep, som efter en stund övergick till steppers dub. Jag ville säga som min mamma:

– Men vad ääär det här för dunka-dunka-musik egentligen?

Vi försökte verkligen konversera varandra, men jag och röstapparaten gav upp och istället kontaktades bloggänget som satt på Gyllende Prag.

Så här roligt hade denne kille på dunkadunkafesten.

Swoooosch, kom min privatchaufför Studiomannen i sin GPS-bil och hämtade mig. Swooosch, gick vi i ett snålblåsigt Göteborg till Park Hotell där det skulle vara skönare att vara en packad sill än att försöka köpa en öl för att bli packad. Swoooosch, svepte alla väldigt långa människor förbi. (Ja, alla fulla kändisar är ovanligt långa, t.e.x. Eva Backman, Liza Marklund och Mark Levengood samt en kille som i tre minuter var en kopia av Prins Carl Philip. När han började bröla fyllevisor på bred göteborgska var han inte lik någon.)

Min ryggsäck var synnerligen populär när jag klämde mig framåt som en en Tarzan i en liantät skog.

På Park Hotell, ja. Minns ni förra året? Vi hamnade i en svit, kramade Niemi, pratade med Cynthia Lennon, spillde öl på Jarl Alfredius och diskuterade Sveriges bäste/a författare. I år … i år hände ingenting.

Och jag är en sanningssägare, det vet alla.

Share
14 kommentarer

Idag: 3 Blandade småhopp från mässan

Jag sitter på mässgolvet bredvid en man som heter Jerry. Han slog sig helt sonika ner av ren nyfikenhet eftersom han undrade vad jag egentligen gjorde som tackade nej till hans erbjudande om en stol. Men datorer har man så mycket bättre i knät på golvet än på ett räksalladskletigt bord.

Jaha. Det hjälpte ju inte. Jag lägger räkor överallt.

Vissa montrar är genomarbetade och rent av vackra och funktionella, medan andra inte är det.

Här är en enmansshow. Han skrev en bok som tydligen blev en succé inom ett visst skrå. Sedan fyllde han en stor monter med sig själv. Jag sade högt och tydligt WOW! … och tog ett smygfoto. (Utanför bild finns ännu fler planscher i helfigur.)

SAOB:s monter. En pulpet. Åh, sådana där pulpeter satt de vid, alla redaktörer när jag var där på studiebesök 1986. (Fast den där datorn där känns nästan lika antik.)

Finn två fel! (Svaret finns i kommentatorsbåset.)

Share
20 kommentarer

Idag 2: Klädproblem

Igår tog jag på mig en halterneck-bh och vuxet diskreta kläder med axelvaddar och strass för att se proper ut. Tyvärr halkade bh:n ner hela tiden, så jag var sådär lagom proper runt midnatt.

Idag är det ännu värre. Ska jag (som jag redan hade planerat) ha på mig den röda t-shirten med ”Jag kom, jag såg, jag bloggade” i nyss nämnda bh-höjd? Stödjer jag då Burmas sak fastän jag inte har planerat att ha rött mot militärregimen utan bara för min egen skull? Ska jag ta på mig en svart tröja med ”Språkpolis” på bara för att visa att jag har en egen vilja och att jag stödjer Burma på något annat sätt än att ha på mig en röd tröja?

Snacka om att skaffa sig helt onödiga problem. Nu tar jag på mig min röda tröja som planerat och så tänkter jag extra mycket på artikeln om Burma i NE. Den färdigställdes och trycktes en dag innan militärjuntan bytte namn på landet (Myanmar). Kan ni se förtvivlade NE-redaktörer slita sitt hår 1989?

– De kan ju inte byta namn på ett helt land när vi redan har tryckt artikeln på B!

Fast nu blev det ju helt ok. Vi fortsätter att kalla Burma Burma och tar på oss röda tröjor.

Share
8 kommentarer

Idag 1: I hotellrummet

Som ni ser i gårdagens sista inlägg här nere, stod jag alltså på Stora teaterns scen. Festen var på scenen så att man (=jag) kunde låtsas vara aktris.

Det var underbart och fantastiskt och jag stod länge och spelade ”Lysistrate” med mig själv ut mot första parkett. Sedan spelade jag ”Sex roller söker en författare” tills jag såg Camilla Thulin i en leopardklänning. Då spelade jag ”Vi betalar inte, vi betalar inte” tills jag kom att tänka på salig göteborgaren Kent Andersson, så då spelade jag ”Sandlådan” ända tills jag blev avbruten av en framsträckt öl. Den inbillade sufflösen hängde inte alls med.

I Översättarhelenas vardagsrum med musikalisk interiör sov jag inatt i en förträfflig, i förväg bäddad säng. (Jag är inte lika duktig – våra gäster får lakan och filtar och platta kuddar i en enda röra, framslängda på sängarna.) Mycket trevligt, men mitt arvode för arbetet med att utse Årets nättidskrift var en övernattning på hotell. (Som bekant är jag ibland beredd att ge min högra hand för en hotellnatt, så här ska njutas.)

Hotellet. Visst ser det ut som en italiensk bakgata? Eftersom jag är närapå hotellinspektör i min noggrannhet vad gäller just hotell, kan jag nu klaga på mögel i kakelfogarna och att internetvågor inte ingår i priset samt att jag inte får plats med nattgäster. (Förlåt, alla som står i kö för att få sova med mig.) Men vad gör väl det? Jag kommer att somna till motorvägens trygga sus och i morgon gå upp och tvätta håret med flytande tvål och torka mig med en så liten handduk som möjligt för att spara på miljön.

Hotellkvarteret åt andra hållet … och här ska jag alltså gå mitt i natten när jag kommer hem från alla balunser? Jag ska kanske beväpna mig med en hattnål eller en medicinboll?

Share
3 kommentarer

Idag 3: Liten dagsrapport

I en två kvadratmeter stor monter var det mingel för Sveriges alla översättare. De fick inte plats utan läckte ut i alla gångar och montrar i närheten. Vinet och ölen flödade och roliga översättarhistorier blandades med jordnötter, wasabigodis och svåröversatta ord.

Var står jag nu? Hur hamnade jag här? Njuter jag?

Här står tjifen Ewa Swartz och pratar och välkomnar en miljard minglande människor. Vad man inte ser på fotot är att jag när hon började tala satt precis nedanför henne, på scenkanten med datorn i knät. Med stråkastaren i ögonen. Snabbt gled jag ner på golvet och satte mig bredvid Marika Lagercrantz och applåderade och tänkte att jag nog var osynlig i alla fall.

Share
10 kommentarer

Idag 2: Hur man inte får dricks

Vi sitter ett gäng bloggare och kränger räkmackor som är störst i Sverige.

Trulsa och Studiomannen och min macka. Jag sitter mot alla regler och brandföreskrifter på golvet.

Allt var synnerligen trevligt och gott, även om Salt-Stellan och Översättarhelena var överens om en skum bismak på majonnäsen. När det var dags för betalning, levererades notan för tolv personer tillsammans med en miniräknare.

– Kan vi inte få den splittad?
– Nej. Använd miniräknarn.
Share
18 kommentarer

Idag 1: På tåget (uppdat. korv)

På väg mot Göteborg åker jag med tre så utmejslade karaktärer att om jag hade placerat dem i en roman hade recensenterna kallat dem ”överdrivna” eller ”orealistiska”.

En är två meter lång och nästan lika bred. Hans underarmar ser ut som mina väldigt muskulösa basketvader. Han är helt snaggad och har grov, svart skjorta och svarta byxor med fler fickor än jag har om jag så slår ihop alla i hela min garderob.

Smygtagen bild 1.

På hans skärp sitter åtta (8) skinnbehållare som var och en är lika stor som en proper aftonväska. Nu har han säkerligen inte läppstift, rouge, huvudvärkspulver och näsduk i dem utan snarare handgranater. Två par handklovar hänger också och skramlar. Både kängorna och nacken är grövre än Sportknäcke.

Den andre mannen är 100 år och har en orienteringskarta av rynkor i ansiktet. Hans kläder är nog inköpta för ett par decennier sedan och gjorde av något material som slutar på -on och på huvudet sitter en rutig hatt. Med sig har han en otympligt stor bur med två undulater.

Smygtagen bild 2.

Nu kommer den tredje – en rastaman i dreadlocks och grön-gul-röd mössa som hade passat på en treliterstekanna. Han vill prata med den gamle.

– Du har fåglar med dig?

Ingen reaktion.

– Fina fåglar du har, man!

Fågelmannen tittar med knipande läppar upp mot rastalockarna och två världar krockar utan ljud.

Och däääär hällde jag kaffe över mig. Aj. Jag som var så snygg och proper nyss.

Men! Rastamannen bluejackar mig! Och kallar sig Bob Marley! (Det ploppar alltså upp en ruta på min dator där det står att jag antingen kan acceptera en invit av honom eller inte.) Och nu pratar högtalaren! Stopp, alla intryck krockar i huvudet!

Knaster knaster. Vi har problem med korvvagnen. Ni kanske känner att det gungar ovanligt mycket idag. Det är pga. problem med korvagnen men handlar inte om säkerheten utan bara komforten. Använd lock på kaffemuggarna och sitt ner så mycket som möjligt. Jag upprepar: det är bara fel på korvvagnen. Knaster klick.

Hon kan inte ha sagt korv. Korg? Kurv? Tjorv?

——-
Uppdatering
Ah. Tack! SJK mejlar en förklaring:
”Det var fel på korglutningen – det där som lutar vagnskorgen i kurvorna så att det inte ska kännas att tåget går så fort som det faktiskt gör.”

Share
21 kommentarer

Jag vill aldrig bliva stur

Nyss åkte jag taxi med en gigantisk chaufför. Hans händer var stora som målvaktshandskar och hans röst mörk som Lurchs. Han körde taxi, men bara tillfälligt sedan tio år. Och så suckade han.

– Jag är 45 år och vet inte vad jag ska bli när jag blir stor!

Fast nu hade han äntligen utbildat sig inom alternativ medicin.

– Ja, jag ser på dig vad du tycker om det, men du ska veta att jag är superseriös! Jag skulle aldrig som alla andra beordra en patient återbesök bara för att få pengar till hyran!
– Men du, har du spelat basket? tvärvände jag och så pratade vi inte mer om alternativ medicin eftersom taxichauffören plötsligt var en gammal, stor baskethjälte.

När jag var liten ville jag bli skådespelerska. Sedan blev jag redaktör. Nu föreläser jag om skrivregler. Broder Jakob som jobbar tillfälligt på Systemet sedan 20 år, konstnären som är lärare och poeten som säljer skor … vad kommer de att bli när de blir stora?

Plötslig insikt:
Hjälp, jag vill ju fortfarande bli skådespelerska! (Fast bara om jag slipper kritik, inte behöver jaga jobb men får hutlöst betalt och bara behöver arbeta lite då och då. Jag är i sanning den borne realisten.)

Share
23 kommentarer

Kan du inte hitta det du letar efter? Försök att förfina din sökning: