Hoppa till innehåll

23 sökresultat för ””

Inte alls får i kål

Det är en underlig morgon i det stora, gula, fula huset. Alla var uppe på tok för sent igår, så det är helt tyst. Klockan är efter tio och jag är omgiven av sovande människor. Jag har kunnat jobba som aldrig förr, men glömde helt bort att jag ju har en tamagotchi blogg att sköta.

Nu gick jag en vända för att finna inspiration. Och måste inleda med att tacka den nu uppvaknande familjen, för detta är vad jag fann. OBS: inga bilder är arrangerade.

Bok på matta. Någon läser Nordisk kriminalkrönika på forskarvis med gula notisar och anteckningar i marginalen. Jag hoppas bara att det inte är Fyraåringen.

Tandborste i diskmaskin. Någon är väldigt smutsig i munnen? Jag kan inte lista ut vem det är eftersom alla utom Trettonåringen använder allas tandborstar huller om buller. (Fråga mig inte varför det har blivit så och skäll inte på mig, ni som desinficerar era. Vi petar i alla fall inte varandras näsor. Längre.)

Horn i socker lär vara en gammal fornnordisk rätt. (Finurlig uppdatering: Crrly tror att det är salt i skålen och att bilden illustrerar hjorthornssalt.)

För att inte tala om banan i stake.

Eller bi geting i lego.


Vilka drifter fick biet getingen att ta sig av daga på detta sätt? (Är det ens ett bi? Nej, det är en geting. Nu får jag skämmas.) Tänkte den ”hem ljuva hem!”, kröp in och fastnade?

(När jag försiktigt lirkade ut biet getingen, hade jag förväntat mig ett plopp! och att den liksom skulle dra häftigt efter andan som de gjorde i The Abyss. Men nej.)

Uppdatering
Ser man på, jag tyckte mig minnas att jag har hittat saker i diskmaskinen förut.

Share
26 kommentarer

Gamla ting och nya grejjer

Nu ska jag försöka analysera mig själv. För jag undrar vad det är som får mig att om och om igen läsa artikeln om den hundra år gamla bilen som med dispens för fotogenlyktorna klarade bilbesiktningen igår.

(Jag har lärt mig att när man länkar ska man länka många ord på en gång eftersom det är tydligast så. Men visst ser det där jättekonstigt ut? Va? Lagom är bäst? Jaha.)

Jag tycker ju om gamla ting. Jag sparar på allt från min gammelgammelmormors bröllopsskor och farfars frackar till matteböcker och barbieskor. Detta gjorde jag även innan bloggessensen inträdde. Vart jag än flyttade, vilket jag gjorde ofta och långt, släpade jag kartonger med texten ”MINNEN” mellan källarkontor och vindar. Min djefla man kan lika gärna tända en bombstubin när han vrålar:

– Ska du verkligen spara på alla urklipp om Melodifestivalen 1975?
– Får jag slänga din farmors trasiga lampa?
– Är det här en f.d. klänning eller en dammtrasa?
– Din mammas gamla zebrabikini passar dig ju inte ens!

Mannen med bilen – en Orient Buckboard 1907 som 1923–1974 stod i en småländsk vedbod – månar om det som var förr. Det är det jag gillar. Att inte fnysa ”äh, det är nya tider nu” utan faktiskt lyssna, känna och uppleva allt gammalt … som i en tidsmaskin. (Hjälp, jag låter som Ernst.)

Här är en snarlik, fast från stavningsreformsåret 1906.

De första bilmodellerna såg ju ut som den vagn som hästarna drog. Här har vi min fascination: man visste inte bättre. De första tv-apparaterna påminde om radions utseende. De första datorerna såg alls inte ut som skrivmaskiner, men gör det nu. Den första jääähääättestora i-poden påminde om en Sony Walkman från mitten av 1980-talet.

Den första cykeln såg ut som … Törnrosas spinnrock?

Hur kommer nutidens nyheter att se ut om femtio år? Alla pratar om kombinationsfunktionalitet med telefonen, tv:n, radion, stereon och damfrisörskan i en och samma apparat. Är det det som är framtidens melodi?

Jag saknar idag bara en enda uppfinning egentligen. Teletransportören. (Ok, tidsmaskinen också.)

Omedelbar uppdatering
Men jisses. Jag upprepar mig. Jag har skrivit om denna min teletransportörslängtan tidigare:
Uppfinningar
Framtidsfantasi

Share
28 kommentarer

Eat shit and die!


Steel Magnolias var en liten trevlig bagatellfilm på sin tid (1989). Nu har den vuxit eftersom den var en av Julia Roberts första filmer och Shirley MacLaine är så bedårande elak i den. En av hennes repliker är:

– Eat shit and die!

Japp, Steel Magnolias kan man se igen.

En helt annan film är Full Metal Jacket (1987). Den är ju känd för att den … är just Full Metal Jacket. Och väldigt bra. Underligt är att jag inte har sett den sedan den gick på bio. Oj, Matthew Modine ser lite sliten ut idag.

I denna film är det en rekryt som skriker … tadaaa:

– Eat shit and die!

Nu skriker jag sällan på engelska, och jag har heller inte skrikit ”Ät skit å dö” som jag hörde en ljuv tonåring skrika åt sin öldrickande lika ljuva kompis ute på busshållplatsen inatt.

(Ni undrar om jag var vaken inatt igen? Jahapp. Femtonåringen hade fyra kompisar på övernattning. Sov de? Nej. Hoppade de studsmatta klockan 03.35? Japp. Tittade de på ”Secret Window” i gryningen? Japp. Sover de nu? Jahapp.)

Men. Ni har nu läst allt detta bara för att jag ska kunna publicera dagens bild med lite oklar skärpa.
Mammasnigel:
– Nejnej, glid inte förbi! Stanna här, det är fullt av protein och fibrer!
Barnsnigel:
– Uäärk, jag vill ha ketchuuup!

Denna idyll ägde rum i lördags när det hade regnat ett bra tag. Sniglarna var överallt och jag kände mig lite som Tippi Hedren i Fåglarna eftersom Trettonåringen och Bästisgrannen flaxade omkring mig, tjutandes, skrikandes, pipandes och hoppandes. Själv gick jag med starka, stora kliv rakt fram … tills jag hittade bajsmåltiden. Ett bra tag trodde jag att det var en kompis de käkade på, men han var i så fall i upplösningstillstånd. Jag låg på mage och svor över skärpedjup, regn på linsen och min vanligtvis lydiga kamera och bytte vinkel gång på gång tills … klafs.

– Oj, jag krossade mamman med armbågen!

Är detta en allegori? Symboliserar mamman småföretagarna i världen? Eller är bajskorven kanske en omvänd eufemism som trivialiserar den djupare mening som ju fekalier i poesin plägar ha och som … nej. Det är bara en naturbeskrivning med liv och död.

Eat shit and die.

Share
29 kommentarer

Mina senaste 24 timmar

– FÖRBASKADE FULLMÅNE! skrek jag, hoppade upp ur sängen och viskade ”Somna om. Det var inget!” till min djefla man som skräckslaget och nyvaket satte sig upp med händerna som till skydd mot ett slag eller en fallande fullmåne.

Jag bytte säng. Vred mig ett par varv och fastnade i påslakanet. Bytte till en annan säng. Läste ut Frank McCourt-boken. Sneglade lite på datorn som jag bär med mig som en snuttefilt, men öppnade den ståndaktigt nog inte. Bytte säng igen. Fastnade i örngottet. Tänkte på Herkules Jonsson.

”Överliggande kramaxel och kalasvev och dubbla förknasare” säger de inte just här.

Jag ryckte ut ett näshår och tittade ut på fullmånen som såg ut som en halväten tortilla och därmed ju var spik nykter. Fick en tår i ögat eftersom näshårens utryckande har den effekten på mig.

Jag bytte till en obäddad bäddsoffa. Drack varm mjölk, åt en banan och borstade tänderna och hittade en finne i mungipan. Kliade bort en fästing i armhålan och beslutade att det var den som hade hållit mig vaken eftersom månen var oskyldig. Bytte till min egen säng. Somnade klockan fyranånting, vaknade klockan åttanånting, målade ett halvt staket, två fönster och tre barn samt tränade basket och sträckte en rumpmuskel ungefär som Per Elofsson.

Nu känns det som om rumpan sitter i ryggslutet och lite i blindtarmen. Jag tror att det bådar gott inför natten, ungefär som hokus pokus abrakadabra filiokus sim sala bim.

——
Redogör för era senaste 24 timmar! Det jag åt och gjorde på toa är utelämnat, så om man är helt sanningsenlig kan det bli hur långt som helst. (Sedan kan vi dessutom lägga alla redogörelser i en tidskapsel och se om de håller i 50 år.)

Före och efter. Då och nu. Hihi och aha.

 


Stort och fantastistiskt – dessa har lämnat redogörelser på egna bloggar:
Ewa
VBK
Anna
Solusfemina
Trulsa
Jessika
Studiomannen
Heléne
Lady Stalker
Den djefla mannen
Ica
Flinn
Moster Mjölgumpa
Jolie Suédoise
Gitto

Man kan som bl.a. R Skriverier skriva i kommentarerna också, förstås.

Share
34 kommentarer

Messerschmidt i kubik

Jag kan stava.
Jag kan spela basket.
Jag kan till och med köra bil.

Men jag kan en sak till. Jag kan ingjuta mod och lugn i nyblivna föräldrar.

När man får sitt första barn är man (i alla fall i de flesta fall) ett koko. En airhead. En storögd, förvånad och (i alla fall i de flesta fall) fundersam förälder som faktiskt är rätt ovan vid situationen. Man förstår inte vad plus sju grader innebär för ytterkläder, man tror att barnvagnar ska slitas ur ens grepp, man läser inte bokstäverna i tidningen och man begriper inte att folk inte talar mer om bajs.

Visserligen födde jag vårt sista barn 2002 och vårt första redan 1992, men jag minns allt tydligt. Jag vet knappt när Karl XII föddes och har svårt att skilja på Iwojima och Okinawa, men känslan av ”men vad tusan han har ju fått mat alldeles nyss” minns jag med säkerhet. Visserligen minns jag lika säkert Ingemar Stenmarks 86 världscupsegrar och Björn Borgs ömmande magmuskel, men det tror jag har att göra med min selektiva hjärnförmåga.

Dessutom har jag sedan dess ett gäng olästa dagböcker där ”NAVELSTRÄNGEN!” har lika stor betydelse som ”faan, fortfarande 72,5 kg”.

När jag läser att Crrly nyss födde barn och att Isobel hade planerat att flytta samtidigt som hon krystade på BB, vill jag springa dit och säga kloka ord och hjälpa till med disken och ta över när galna släktingar har synpunkter på bröstvårtans eller den nyblivna faderns position. Förmodligen hade de lappat till mig och vrålat oförskämdheter och istället följt sin intuition, men … jag vill ändå vara där som en leende ängel. Eller sekreterare! Eller amma. (Har genomlidit i runda slängar 375 mjölkstockningar.) Eller städerska. Kocka? (Spaghetti med köttfärssås.)

Det finns en sak som man behöver som nybliven förstagångsförälder. Det är självförtroende och sömn. Nej, vänta det var ju två saker. Det finns två saker man behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är lugn och ro samt glada tillrop. Nej, vänta det var ju tre saker till. Det finns framför allt en sak man inte behöver som nybliven förstagångsförälder, och det är dåligt samvete.

Dessutom måste jag än en gång berätta om vår deal. När vi bytte vår allra första mekoniumblöja den 11 mars 1992, sade min djefla man:

– I fortsättningen föder du alla våra barn medan jag byter alla blöjor, ok?

Helt ok. (Han visste då inte att det skulle bli fem.)

Mamma och pappa och jag. Visst ser de nyblivna förstagångsföräldrarna pigga och glada ut?
Share
37 kommentarer

En förfärlig natt

När folk berättar om sina drömmar, faller jag i trans av purt ointresse.

– Och då kom någon, jag vet inte vem, och sade något, jag minns inte vad och så vaknade jag. Var inte det konstigt? VA? Sover du?

Tur då att jag inte ser era reaktioner när jag måste berätta om vilken himla jobbig natt jag har genomlidit. Jag ställer upp det i punktform så att ni orkar läsa.

  • Ett grannhus var till salu.
  • Jag bestämde oss för att köpa det som en investering och sedan sälja det med enorm vinst för att få råd att köpa färg till vårt eget halvmålade hus.
  • Men ägarna hade inte flyttstädat ordentligt och hela natten fick jag sitta med lagfarter och idioter till mäklare som skulle ha procent på varenda krona, kan ni tänka er.
  • Tyvärr hann jag inte vakna innan drömmen var slut, utan blev tvungen att sälja huset med förlust.

Jag frågar runt lite. Kommer ni ihåg en dröm ni har drömt för länge sedan?

– Ja, jag satt fast i ett jättestort spindelnät, men då kom Mumintrollet i tarzankläder och räddade mig, berättar Trettonåringen.
– Ja, jag drömde att i huset mittemot vårt stod det kor på balkongen. På femte våningen alltså, berättar min mamma.

I kommentarerna till förra inlägget, har vi enats om att midsommaraftnar kräfva stövlar och starka drycker för att orkas med. Annandag midsommar kommer jag att sova middag för att orka med. Tyvärr måste jag nog lägga mig att sova nere i källaren, för enligt Snorre Sturlasson drömde Halvdan Svarte om framtiden endast när han sov i en svinstia.

Share
19 kommentarer

Midsommarafton (himla uppdat.)

I Luleå bodde vi på Midsommarvägen. Det var i sanning ett trevligt namn på en gata. Ett tag bodde vi även på Havsöringsgränd, men det var helt obegripligt för den nioåring jag var då. Havsöringar är fiskar, och vad har de att göra i en gränd?

Idag är det midsommarafton och jag sitter vid en sprakande kakelugn med en filt runt benen och en stor, varm tepotta på soffkanten. (Den kommer att trilla ner, jag vet. Men jag gillar att ta risker i livet.)

För två år sedan skrev jag i dagboken:

”Systembolaget är jättestängt på midsommarafton. Verkligen helt igenbommat. Jag stod där med tio lika förvånade dumskallar med näsan mot fönstret och såg alla små nubbar som jag inte skulle komma att dricka.” 

 

År 2005 tillverkade vi nyktert en midsommarstång med en Godzilla i toppen och levde lyckliga i ett år till.

 

Förra året var vi på hoppagrodortillställning med jättestång, hundratals knätofsar och trehundra dragspel.

År 2006 fick den dåvarande Tolvåringen oss – hippieföräldrarna – att posera på detta utslagna vis.

Igår rev jag ett staket och skrivade skruvade fast fem (av tolv) saknade garderobsknoppar, dammsög, var med diverse barn hos tandläkare och optiker, handlade beslag som jag inte vet vad jag vill göra med (men de var så sköna att hålla i handen), spillde kaffepulver i källartrappan, lirkade loss en bh som hade fastnat på Fyraåringens huvud, bangade från en fysträning med A-laget, såg en basketfilm och borstade håret (vilket händer så sällan att folk som sedan ser mig utbrister ”men vad du ser konstig ut”) samt åt tre portioner spaghetti med köttfärssås.

Åkte jag till Systemet och köpte en nubbe? Nope. Glömde. Igen.

——
Stavningsuppdatering
Det här med ”skrivade” där uppe – det är ännu ett ord som bara blir fel när jag skruver skriver det. Hur mycket jag än koncentrerar mig. Basket, nej basker och försäkring respektive förskingring är andra felskrivningsvänliga ord.

Kläduppdatering
Jag läser i tidningarna om hur man blir sommarfin i capribrallor, romantisk vidd och svepande chiffong. Dragsko under bysten, spets över bysten, stärkt byst, stråveck över bysten och somriga frisyrer. Sedan tittar jag på ännu en bh i Fyraåringens tufsiga hår, molnen och regndropparna och termometern.

Rapportuppdatering!
Bästisgrannen säger gång på gång ”ressischööööör” och påstår att hon i alla år har sagt så och uppvisar för att få tyst på mina protester ett nakenfoto på mig från när jag var 15 år. Då kryper jag under hennes veranda och hittar där en halvt ihjälskrämd igelkott som jag i den stora förvirringen kallar igelkopp. Därför För detta får jag utstå smädelser.

Share
22 kommentarer

Krum och långhalsig tröja

Om du har lärt dig att tänka gement och vant dig vid att skriva

  • cd istället för CD
  • hiv istället för HIV
  • etc.

skriver du kanske t-shirt och t-tröja med litet ”t” av bara farten.

Men om du tar en titt i SAOL 13 så upptäcker du att det ska skrivas med versalt ”T”. Det är inte särskilt konstigt. Vem vill ha en smal, böjd polotröja med korta ärmar?

Share
Lämna en kommentar

Tandställning

Det ord som jag oftast i förbifarten nämner måste vara basket. Eller kanske spaghetti och köttfärssås. Kanske källartrappan? I tio-i-topp kommer säkerligen ”utstående” i kombination med ”tänder”.

I början av maj kom plötsligt ett brev hem till Trettonåringen. Det var en enkät från tandläkaren:

  • Har du haft besvär med tänderna under en längre tid?
  • Hur länge har du känt behov av tandställning?
  • Är det du eller dina föräldrar som har uttryckt önskemål om tandställning?
  • Om du har fler frågor om tandreglering, kan du ställa dem på ditt första tandregleringsbesök den 13/5 kl. 15.15.

Trettonåringen svarade Va? och Nej! på alla frågorna, men vi enades om att vi i alla fall borde gå på det där besöket. Där visade det sig efter två sekunders undersökning att tandläkaren vid Trettonåringens senaste kontroll hade bestämt att hon behövde tandställning. Men oj, hoppsan, han hade visst glömt att tala om det för oss.

Tandagnisslan hördes då från mitt hörn, för det måste ju vara ett effektivt sätt att få en tandläkare att förstå frustration.

Idag var det så dags för inskrivning på tandregleringskliniken. Damen i receptionen måste ha fått direktiv om att hantera patienter med s.k. respekt, för så här lät det:

– Födelsetid för dottern?
(Kvart över sju, hurså? Jasså, personnummer!)
– Kan dottern de sista fyra själv?
– Och mamma heter?
– Och mors telefonnummer?
– Har mamma även mobil?
– Finns det nummer till far?

I väntrummet fick vi njuta av ännu en gammal tandläkarstol.

Lådan med vit översida var intressant, kanske kunde den lysa? Men vad är den där bollen?

 

Titta, där ser man ju mig! Men vad ääär det?

 

Bollen var ihopkopplad med denna grej på golvet. Hallå alla bloggläsande tandläkare, hjälp!

Det underliga mamma- och mortilltalet fortsatte i undersökningsrummet, och blev alltmer absurt.

– Kan mamma sitta där?
– Nu kan mor sitta i väntrummet.

Jag ville skrika KAN VI INTE LÄGGA BORT TITLARNA OCH DUA VARANDRA? men tänkte att jag för en gångs skull skulle tänka mer på Trettonåringens utsatta situation än min egen.

Det som ska korrigeras är en hörntand som har kört vilse och därför inte puttat bort en mjölktand. Den lilla vita mjölktanden lyser som en hollywoodtand bland de andra normalfärgade vuxentänderna och måste dras ut, samtidigt som hörntanden på rymmen ska tryckas i rätt läge genom att hela munnen sätts i en tvångströja som kallas räls.

Eftersom jag fick en (synnerligen ineffektiv) tandställning när jag var elva år, minns jag undersökningen och avgjutningsproceduren mycket väl.

Kolla, avgjutningsmassan trycks ut genom formens hål och ser ut som maskar! Hm. Jag har inte lika snygga naglar som tandläkaren.

Den där massan smakade lite mint på min tid. Efter den får man bita i en vaxmassa som är varm och mysig. Trettonåringen upplevde idag ingenting som mysigt, varmt eller gott, ska kanske tilläggas.

Ute i receptionen igen, hittade vi denna, lika mystisk som den blänkande bollen. Vad ska man göra? Jag tyckte lite i rör nr 2, och fick det inte på plats igen. Men betyget stämmer ju. Att vi hade tid att undersöka betygsapparaten berodde på att receptionisten var upptagen i telefon. Länge. Helt öppet och utan en tanke på sekretess, fick alla i kön höra detta av henne:

– Ja, han satt inne på anstalt till den 18 juni. Nu hittar vi honom inte. Finns det någon som vet var han … Nej, han har inte dykt upp på något återbesök. Nej, dessförinnan var han på XX (namn på anstalt). Personnumret har jag, men han har inte … Nej, han hade en tid i februari, men då dök han inte upp. Jaså på XX (annan anstalt). Kanske pastorsexp… eller Skatte… nej. Ja, det blir ju billigare för samhä… Ja. Fast på XX (namn på anstalt) är han tydligen inte längre. Nej, man vet ju inte hur det är med … Ja. Ja, 18 juni 2007.

Ryyys.

’Schäkta en yngling, men vart har det sunda förnuftet tagit vägen?

Share
29 kommentarer

Se på hur du äter – andra gör det

Både Saltstellan och Fast Food Lovers berättar idag om den nya produkten för oss som gillar enkel matlagning som kladdar och kletar och brinner i munnen.

Det är Old El Pasos nya tacovariant – som går på potensmedel eftersom den står av sig själv. Nu är det ju så att jag redan har testat detta. Jag som aldrig är först med något, har tydligen varit det.

Den gamla tacon har rundad bas; den ser ut som ett långsmalt U. När man biter till, lägger man huvudet på sned och om man sedan inte är snabb att vända huvudet rätt igen, har man snart sås rinnande in i örongången. Tricket är då att inte ha så rinnig köttfärs, långa grönsaker och guacamoleklister samt att klämma ihop den trasiga tacon lite så att det mesta stannar kvar. Eller i alla fall trillar ner på tallriken.

Den nya tacon har en platt bas. I och med att basen är bredare, ryms det mer i dem. Fine, bra, jag vill äta stora tuggor i stora lass, slabba och slafsa och inte alls låta vinet rulla i gommen utan bara plaska ner i magsäcken så snabbt som möjligt.

Men.

Eftersom basen är bredare, blir även avståndet mellan sidorna större. När man gapar efter mycket, måste man i detta fall svälja lite i taget. Man måste nibbla lite i tacokanterna och stoppa in tungan mellan tacoväggarna och skoooopa ut maten. Lapa som en katt. För om man biter i hela tacon – som vi ju har lärt oss att man ska göra – bryts basen omedelbart i två delar.

Det är som två sänggavlar som bara har täcken och kuddar emellan sig, ingen sängbotten. Om man redan förut hade problem med bordsskicket, kan detta i och för sig vara lösningen: alla äter lika slafsigt.

Jag äter med hela kroppen. (Bildrepris.)

Nu blev jag sugen på Barry Lyndon.

Uppdateringsfundering
Eller är det en annan film jag tänker på? Är Barry Lyndon helt fel? En man och en kvinna äter så stekfettet skvätter upp i håret på varandra i en mörk taverna.

Uppdateringslösning!
”In a celebrated scene, Tom Jones and Mrs. Waters sit opposite each other in the dining room of the Upton Inn, wordlessly consuming an enormous meal while gazing lustfully at each other.”

Share
20 kommentarer

Kan du inte hitta det du letar efter? Försök att förfina din sökning: