Hoppa till innehåll

Med ansiktet på halv stång

Den 28 februari 1986 drog jag ut en visdomstand. Det är den enda gången som jag har fått bedövning i ansiktsregionen.

Till idag, vill säga.

Eftersom jag har mystiska bitproblem och har varit hos tandspecialist (som påminner om Stationsvakt) och dessutom röntgat mig, var det idag dags för medicinering. Jag har nyss fått kortison insprutat i vänster käkled. Jag kan blinka med höger öga, men inte med vänster. Jag ler som Elvis Presely och har fått order om att äta skonkost för att inte tugga. Käken ska vara stilla.

– Ok, inte äta, inte prata, bara vila. Men det är ok att spela basket ikväll, va? sa jag.
– Va? sa tandläkaren.
– Kan jag spela basket ikväll?
– Den där frågan hörde jag inte.
KAN JAG SPE… oj, jaha. Ok. Hm. Men du, när du sprutade in kortisonet kände jag ingenting, det blev bara ett litet stick och kanske lite varmt och då tänkte jag att jag skulle andas lugnt för jag är himla dålig på att slappna av och det är ju en himla underlig känsla det här när man förväntar sig smärta, alltså när man veeeet att ”snart kommer jag att ha ont” fast å andra sidan kan man ju föda barn och det gör ju mer ont än ett litet stick och himl…
– Hm.
– Jag ska vara tyst, va?
– Mmm.

Nu är frågan: är man mindre rynkig och len som en barnrumpa i den ansiktshalvan som är bedövad?

—-
Uppdatering!
Iiiiih. Nu släpper bedövningen. Jag kan blinka med båda ögonen, fast bara nästan samtidigt. Vänsterögat hänger efter precis som när pratet på tv:n inte är synkat med läpprörelserna. Om jag inte koncentrerar mig, dreglar jag lite i vänster mungipa. Jag känner mig så här. (Tack, C.)

Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. C

    Hahahaha!
    Det känns bara så Lotten. Ansiktet är precis som vanligt.

    Jag vill dessutom tillägga det som kirurgen sa till mig när jag frågade om det kommer att göra ont…
    ”Nej inte förens bedövningen släpper…”

    Klarar du av att INTE prata?
    Jag klarar det inte!

  2. C: Helt korrekt och lämplig fråga. Det är vansinnigt svårt att inte prata. Nu vill jag ju tro att allt som kommer ur min mun är pärlor, klokheter, förnuft och näringsrikt som källvatten, så då är det ju synd om omgivningen. Som dessutom måste titta på mitt sneda ansikte.

    (Jag måste alltså med våld trycka ner ögonlocket på vänsterögat då och då. Om en fluga skulle komma seglande mot mig, skulle den utan problem kunna parkera rakt på min pupill.)

  3. Elvis — inte var han så snygg egentligen. Snarare snorfager, skulle jag vilja hävda. Men visst är leendet snett, det är det.

    Helt ovidkommande undrar jag om man kan förmärka årstidernas växlingar även i antalet bloggkommentarer. Finns det nån spaning på det området?

  4. c: *gapskratt!*

    Kanske Lotten som komihåglapp ska placera en postit, eller ett plåster tvärs över munnen. (Som Pluto på julafton.)

  5. Oj, jag tänkte direkt att du blivit fästingbiten! Eftersom det är min stora skräck. Men då får du snart ansiktet tillbaka?

  6. Farlig fråga du ställer – om man blir mindre rynkig av bedövning.
    Nu kommer alla Östermalmstanter som läser din blogg att sticka in en bedövningsspruta i varje kind varje morgon.
    Du kanske måste tilläga: ”Obs! Inte lämpligt att prova hemma” eller nåt. En tanke bara..

  7. Ok, Johnny, istället för att påminna om en klok och snäll tandläkare som klämmer och känner på mig, vill du likna en död sångare. (Kanhända att han var snorfager, som Miss Gillette sa.)

    Nu ska vi se här, Salt, blev jag inte fästingbiten i somras? (Vad vore mitt minne utan bloggen?) Aha!

  8. Ica

    coolt. Om du har lite mer av bedövningsmedel att erebjuda så skicka hit det. Jag är en smula självmordsbenägen på mitt jobb idag och har dessutom ruskigt ont i magen och fotsvett.

    Du ska INTE basketa. Förstår du väl.

  9. Oooh, är det inte dessutom så att musiker som spelar blåsinstrument (och narkosläkare) i genomsnitt lever kortare än andra?

  10. Förhoppningsvis har bedövningen av Lotten gått över nu. Xylokain är inget att leka med! När jag fick en visdomstand utopererad för ungefär 10 – 12 år sedan var jag bedövad i höger halva av underläppen i nästan ett år. Allt pussande (som i och för sig inte var så frekvent just den perioden)var liksom bara 3/4-dels så nöjsamt som det borde ha varit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.