Hoppa till innehåll

Det finaste man har ska man sätta på bordet

Vad händer om alla oceaner av digitala foton som tas idag bara – schlåpp – försvinner? Som när biblioteket i Sarajevo brann upp. Som biblioteken i Linköping och Alexandria … som hela Dresden som jämnades med marken och Karthago som smulades sönder …

Ja, jo, vi skulle väl överleva förlusten av alla foton också. Som den extremnostalgiker jag nu är, tar jag tillfället i akt och berättar om en av alla dessa bilder som ingen kommer att minnas i framtiden.
Detta är i köket på Magistratsvägen 7 A i Lund, år 1969. Jag har helplisserad kjol med hängslen och har nog klätt mig själv eftersom hängslena sitter på bakfram. Tofsar i håret har jag förstås, för det hade jag alltid – ofta med sidenrosetter.

Kopparna är Arabia, sockerskålen Blå Eld och smörasken Picknick. Stolarna heter Lilla Åland. Broder Jakob kletar smör på en träliknande macka med fasliga mängder fibrer.

Men … Broder Jakob sitter ju naken på bordet? Brukade han göra det? Min pappa syns där i högerkanten så det borde vara mamma som tar bilden. Eller barnflickan? Togs bilden för att dokumentera vardagen eller det tokiga faktum att Broder Jakob sitter naken på köksbordet och brer en macka?

Nämen, vad hör jag? Ni tycker att jag låter som Hans Villius? Hm. Men nu är det slut på frågetecknen. Jag ringer mamma:

– Nejnejnej, det är inte Lilla Åland, de var så dyra, dem köpte vi inte förrän vi flyttade till Mätaregränden. Och plisserade kjolar har vecken kvar fastän man tvättar kjolen – den där kjolen som du har på dig hade sydda veck som jag sedan pressade efter varje tvätt. Jag har flera bilder från det här tillfället, vääänta.

(Stök och bröt och vild jakt i tio minuter.)

– Jo, här, titta, Jakob står på bordet på mina bilder. Det var ju så tokigt, det var därför jag tog bilderna … naken på bordet, tänka sig. Vadå hängslena bakfram? Nej sådär skulle de sitta – och så gick de i kors i ryggen. Tänk att allt det där porslinet är sönderslaget.

Ja tänk. Apropå saker som går sönder … Genom den där balkongdörren i bakgrunden föll Broder Jakob en dag baklänges från barnstolen och fick sy 16 stygn i bakhuvudet. Under köksbordet låg jag en dag med sprucket ögonbryn (sju stygn) och en halv tandborste i munnen.

Måtte nu inte hela internet brinna upp.

——
Birgitta Andersson är lysande i en 60-talssketch där hon blir uppbjuden till dans av en massa karlar. Hon svarar genom att skrika:

– Dansa? Naken? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!

Share
Publicerat iBloggen

32 kommentarer

  1. snygg kjol, men visst sitter väl ändå hängslorna framåbak?
    Köksstolarna ser ut som IKEAS Tellus. De finns i 1967 års katalog för 22:- Formpressad sits i 22 skikt och väger 7 kg.

  2. Moster Mjölgumpa! Haaar du Ikeas katalog från 1967?

    *svälj och blink*

    Åh. Jag vill också ha Ikeas gamla kataloger.

  3. C

    Såna däriga knepiga hängslen, med kors i ryggen och tvärband fram hade jag också. Bildbevis finns för att även J hade den typen.
    Nu för tiden ser man aldrig resårhängslen med krokodilklämmor på barn.
    Undrar varför?
    N som helt saknar höfter att hänga upp byxorna på, och mest går omkring och ser ut som en sån där modekille med brallorna hängandes halvt under skinkorna (tills jag drar upp dem) skulle verkligen behöva riktiga HÄNGSLEN.

    Ett sidospår,
    Alltså det här med digitala bilder.
    STORT problem för mig.

    Bilder är väldigt viktiga för mig.
    När jag drabbas av katastrofhybris och tänker på vad jag skulle göra om det började brinna i lägenheten tänker jag att jag först och främst skulle slänga ut alla album från balkongen så att de inte brann upp.
    Att jag skulle kasta ut dem är för att det är förmånga att bära och så måste jag ju dessutom försäkra mig om att Bill och Bull är med och en säkert väldigt ilsken katt.

    Jag har lämnat alla gamla negativ att förvaras hos mamma (funderar seriöst på ett bankfack men är för snål).

    Jag fotograferar väldigt mycket. Skämtet i familjen är att våra barn nog är mer fotograferade än hela den brittiska kungafamiljen, Di inkluderad.
    Just nu bränner vi säkerthetskopior. Men så säger någon att det inte är ett säkert media att spara dem på så vi funderar på att skaffa en extern håddisk. Men det låter ju bökigt att släpa fram och tillbaka för man kan ju inte förvara den hemma (i alla fall inte ur katastrof- synpunkt).

    Ja hur gör man?

  4. Jamen C, man måste junte korrläsa kommentrer. Det är bara bra att det blir fel, för då måste man ju skriva en kommetnar till för att tala om att man inte kan korrläsa och vips, har jag 17 kommentarer där varannan är ”förlåt för att jag skrev fel nyss”.

  5. Och, C, jag har samma problem med bildförvarings-sparning. Dessutom har jag ju källaren proppfull med livsnödvändiga och för framtiden viktiga ting som t.ex. jeans från 1976.

  6. Ica

    Min bästa kompis far har kvar ALLA ikeakataloger som släppts.
    Jag reagerade inte över att hängslena satt fel utan jag tänker mig att det såg ut så på den tiden. Som barnen i Bullerbyn ungefär, eller nåt.
    Du ser dock ut att vara laddad med både en och två moralkakor att dela ut till din nakna bror på bordet.

  7. Lotten och Moster M: Jag hade också såna hängslen, men tvärslån satte man minsann bak. Jag blir också galen på alla dessa modebarnkläder och på att det inte finns vettiga hängslen som håller brallorna uppe. Varför ska två- tre- fyraåringar springa omkring i hipsterbyxor med utsvängda ben? Hur praktiskt är det? Detta gäller såklart mest tjejerna. Grabbar får praktiska kläder. Är det inte meningen att flickor ska leka? Jag hatar barnklädindustrin! Hatar hatar hatar! Och de här jävla Linus och Lotta-katalogerna som envist kommer i brevlådan: jag bläddrade igenom densenaste, och för flickor fanns det enbart klänningar och kjolar. Inte _ett_enda_par_byxor_ ska flickor tydligen äga. Men gärna flikiga Pocahontasliknande kjolar som de ser ut som små slampor i. Ursäkta, men jag tycker det är sjukt.

    *djupandas*

    Så. Apropå digitala foton har maken och jag faktiskt skaffat en bankfack i syfte att förvara våra digitala bilder där. Det är inte dyrt! Fyrahundra spänn om året ungefär. Det är det väl värt?

    Och c: Lustigt — jag tänker precis som du. Det första jag skulle göra om det började brinna (inbillar jag mig nu) är att slänga ut alla fotoalbumen genom fönstret. Det skulle inte ta lång stund. (Lite dumt är det ju att det vid eldsvådor är så kontraproduktivt att öppna fönster… men jag kommer kanske på nån lösning på det där.) Fotoalbumen vill jag inte förvara i bankfack; dem vill jag ha och titta i, lätt och ofta. Men vilken obeskrivlig tragedi om de skulle försvinna/förstöras.

    Obs att detta förstås inte spelar på samma spelplan som eländen som drabbar människor, om nu nån skulle få för sig att jag tycker det.

  8. Men alltså Lotten: har kommentarer alltså ett egenvärde i dina ögon? Att det är viktigare att man skickar många än att det är nån substans i dem? Jag känner ju inte dig, så jag vet inte om det är typisk Lottenhumor att låta antyda det.

    Det kanske blir tjatigt det här, jag har ju varit inne på detta med kommenterande förr, men alltså: vem skriver _du_ för? Och varför? Måste man vara kompis med alla i hela världen? Måste

    äsch förresten. Det här artar sig till ett eget blogginlägg, men det får i så fall hamn på min egen blogg i sinom tid.

    Men nu fick du åtminstone en kommentar till! Glad helg!

  9. Vissa saker kommer alltid igen. Ty även nu 2007 drömmer jag och min fru om Lilla Åland-stolar. Och se de är precis lite för dyra fortfarande.

    Vad gäller att korra bloggkommentarer så kommer jag ju bli av med hälften av mina kommentarer, om jag skall sluta. Eftersom jag alltid skriver fel i bloggkommentarrutor. (Fråga mig inte varför.)

  10. Hjälp! Jag kan inte läsa ordet ”smörasken” ordentligt. Nu har jag försökt minst fjorton gånger och det blir ändå bara smö-rasken i mitt huvud. Vad nu det skulle betyda.

  11. Miss Gillette: Jag försäääkrar, lovar och svär — jag bara skojade.

    Jag tycker nämligen att det är ett jädra tjat om statistik för, i, genom och ovanpå bloggvärlden. Om jag skulle ha stenkoll på hur många och vilka som läste mig, skulle jag bli fixerad av siffrorna och förmodligen drabbas av hybris somliga dagar och jag-är-inte-vatten-värd-jag-måste-dö andra dagar. Men det är ju bara jag, det.

    Vem jag skriver för?

    Hm.

    För mig själv, mycket, känns det som. Ju färre skrivuppdrag jag får för tidningar, desto mer skriver jag här. Jag tycker verkligen, verkligen, verkligen om att skriva och tänker inte på vem läsaren är. Jag är synnerligen ickemålgruppsanpassad.

  12. Flinn: Lite smörasksterapi?

    snör-asken
    snö-baskern
    rör-dasken (slagsmål med sugrör)
    primör-asken
    charmör-slasken (dandy-smuts)
    snö-damasken
    humör-fnasken
    framför-tasken (inte en svans, alltså)
    likör-vasken (ett jävla slöseri)

  13. Oj, Miss Gillette: Att jag inte tänker på vem läsaren är betyder inte att jag inte uppskattar läsaren, vem läsaren än må vara. Att sitta och skriva i ett vakuum hade varit som att … ehum, nästan som att skriva kåserier i Sydsvenskan …

    (Dubbla negationer — eller trippla — tar visserligen ut varandra, men det var banne mig hopplöst svårt att ta bort dem.)

  14. margareta

    det här med spara. Jag var igår på Hallwylska museet och den grevinnan hade sparat ALLT och katalogiserat ALLT, donerat huset med allt innehåll till staten. T.o.m. gipset som setat på ena armen hon bröt i en bilolycka fanns sparat. Intressant liv den kvinnan levt med all sin rikedom. Själv kastar jag eller lämnar till insamlingar saker och kläder jag inte använder.

  15. C

    Margareta notera att Hallwylska muséet också går under benämningen Hallwylska palatset.
    Kvinnan hade plats att spara allt. Ungefär som Lotten och hennes (livsfarliga) källare.

    Vi som bor på 80kvm och 1kvm förråd har lite svårare att spara allt även om jag lovar att jag verkligen gör ett tappert försök.
    Jag är skata in i märgen och skulle spara allt om jag bara fick/kunde…

  16. Det här med vem du skriver för har jag också tänkt på.
    Det är ju inte precis ”Kallt i morse. Skönt med fredag. I kväll ska vi äta Chilimarinerad Fläskfilé och dricka en flaska vin. Sen kanske det blir mys.”-blogg. Utan närheten till kåserier är slående.

    Inte för jag tycker det är något fel. Men egentligen ganska ovarierat. Och jag gillar verkligen inte bloggar som är skrivna som mitt exempel ovan.

    (Oj, nu småklagar jag på hur någon skriver. Då brukar jag få ovett…)

  17. Apropos Lilla Åland:

    Vi var under studietiden fattiga som kyrkråttor. I det sparsamma bohaget ingick 4 köksstolar som den gamle ropat in för 1 kr/st på Malmö Auktionsverk 1957.

    När vi så jobbat som läkare några år och ville komplettera, inköptes i Borås – sannolikt 1964 – 4 Lilla-Åland. Troligen var det rea – jag minns inte att vi grävde särskilt djupt i plånboken.
    Den gamle har sedan köpt, i samband med reor främst på Hedbergs i Vinslöv på oss enstaka udda exemplar. Slutligen har jag övertagit en del från sterbhusen i släkten – så nu har vi 10.
    Aktuellt pris 1595 kr st.

  18. Lottens mamma

    Dessa ”oceaner av bilder” finns väl på skivor i framtiden. Värre är det med mina foton i färg från 70-talet som börjar anta en blekbrun färg. Leve de svart-vita bilderna!

    Cari saluti della mamma

  19. Lotta

    (det här blev en lång kommentar om flick-och pojkkläder, märkte jag:)Min mamma ritade och sydde kläder när jag var liten (sjuttiotal). Jag kommer inte ihåg så mycket, men från foton visar det sg att jag en födelsdag hade cowboyutstyrsel, med hatt, fransväst och utsvängda jeans. Gick alldeles utmärkt att leka i, ser jag på korten. Andra år hade jag ljuva klänningar med spets och volanger – samma där, gick fantastiskt bra att leka i. Bara ingen kom och gnällde på att jag blev smutsig.
    Försöker tänka på det nu, när mina töser vill ha klänning och prinsesskläder mest jämt. Det är verkligen inget som hindrar att man klättrar i träd och hänger upp och ner i prinsessklänning!
    Det är heller – egentligen- inget som hindrar att man köper s.k. pojkbyxor till flickorna.
    Och just därför gillade jag nyheten att bl.a. po.p och lindex ska sluta sortera sina kläder i flick-och pojk. Det gör vi föräldrar (och barn) så bra själva…

  20. Min farmor – en mycket klok kvinna som levt i 97 år – har myntat följande talesätt: De ende man ska snör bort (kasta) ä döråttern. (döda råttor)

    Allt annat kan man nämligen få användning för förr eller senare.

  21. Det där med bloggande och läsare är en väldigt simpel men fiffig anordning tycker jag. Man skriver helt enkelt vad man vill och hur man vill. Den som har lust kan läsa, den som inte har lust gör det inte.

  22. A L V A S - P A P P A !

    A
    H
    A!!! Nu vet jag varför du är en sån tuff brud, du är uppvuxen på Maggan! Det var ju såna som dig som man var rädd för hela högstadiet. Ja faktiskt tom en o annan tjej från Maggan var skrämmande.

    vad roligt!

  23. Nästa gång vi har bloggöl får vi ta av oss kläderna, kliva upp på bordet och ta en massa bilder som vi publicerar på våra bloggar. Sedan kan Internet brinna upp utan problem.

  24. Jag hade såna hängslen. Ärvda efter syster. På foto ser de ut så. Och de sitter rätt. Om nu inte det gick en epidemi av att klä på sig fel på sent sextiotal/sjuttiotal.

  25. Tack för att du delade detta med oss! Gu så gulligt! Jag blev faktiskt väldigt rörd… Det påminde mig om när jag var liten (början av 70-talet) och hur jag och allt runt omkring såg ut… Samtidigt så skriver du på ett så humoristiskt sätt. Tack!

  26. Nästa gång vi har bloggöl tycker jag att vi ska hängslen sådär konstigt, sidenrosetter i håret och så kan jag ta med mig Broder Jakob och placera honom naken på bordet.

    (Vänta. Örk. Jag ångrar mig. Hu, en naken gammal man på ett ölbord …)

    Tack själv, GummiJane — vilket underbart kommentatorsalias!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.